Ni ska inte tro att jag har glömt bort att blogga. Eller att jag saknar något att blogga om. Det är helt fel. Men jag känner fortfarande apatin och identitetskrisen. Om jag skriver något om att jag är gravid – då är det ju som så att jag faktiskt erkänner att jag är gravid.
Låter säkert jätteknäppt. Men jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle känna så här. Så som vi har längtat! Istället borde jag sjunga och dansa, men jag kan inte komma ifrån tanken om att jag är en lögnare.
Jag vet, knäppt. Men det är min blogg och mina känslor. Så känner jag. Jag är så rädd att berätta för världen om att jag är gravid, och så visar det sig sedan att det inte blir något.
Jag mår hyfsat bra. Hungrig hela tiden, illamående större delen av dagarna men inte så jag spyr. Magen har börjat puta lite mer, men jag har inte gått upp i vikt. Jag har känt mig trött i några dagar, men pigg idag igen. Brösten värker.
Men – till mitt liv! Detta har hänt:
Ni kanske minns mitt kryptiska inlägg om det här? Jag vittnade på en rättegång. Nåväl, tack vare vårt eminenta *ironi* rättssystem så fick jag göra det igen förra veckan, vilket upptog ganska mycket tid och tankar. Jag är nu bara så lättad att det är över. För gott hoppas jag.
Min kollega var på besök i fredags. Så nu är nyheten ute på jobbet om hennes graviditet. Och kommentarerna haglade:
Se nu till att smitta Astillbe också!
Nä du Astillbe, ska du dricka vin ikväll? Nej du, du får vara solidarisk mot din kollega och vara nykter!
Jag och kollegan fnissade och hade så himla kul. Jag sa på jobbet att vi på kvällen skulle festa lite – hon tar blanddrickan och jag spriten! Tänk om de bara visste! Vi fick ta enbart blanddricka båda två!
Kollegan sov över hos mig och vi hade mycket att prata om. Hon är ju som sagt sex veckor före mig och hennes mage börjar synas lite. Jag hade jättemycket frågor och vi diskuterade bland annat föräldraledighet. Vi tittade i böcker och jag visade min lilla samling med saker till den lill*. Jag fick en present också, Cocoa Body Butter, till att smörja magen med!
På lördagen åkte vi till Göteborg för lite shopping. Var inne i en mammabutik och kände mig som en räv bland hermelinerna. Folk sneglade på min mage och antog att jag bara var medföljande kompis till min kollega. Biträdet blev lite paff när jag sedan köpte ett linne, men jag har längtat så efter att få köpa mammakläder – tänkte inte gå därinne och komma därifrån tomhänt! :-D Just långa tröjor och toppar är ett hett önskemål just nu.
Hemma är det kaos med renoveringen just nu. En hel våning är riven inklusive kök, så det är nu 3-4 månaders pest och pina som väntar innan allt är på plats och vi har ett fungerande kök igen. Och vi bör vara klara till april, annars blir det svårt med bebis på gång och allt.
Risken finns nu ändå att jag måste berätta på jobbet ganska omgående. Lite mer närmare om det vet jag först imorgon. På fredag räknar jag iaf med att berätta för min andra syster. Sambon kommer att berätta på sitt jobb imorgon. Troligtvis. Vi får väl se vad som händer…
Nu tänkte jag iaf natta mig själv.
Sov så gott!
10 kommentarer:
Jag kände/känner precis som du. Den där enorma gravidlyckan infinner sig inte... och nu har jag gett upp om den. Bebis ska ju födas snart och jag passar fortfarande inte in i den gravid-mall jag hade gjort upp för mig själv i förväg.
Kanske är det hormoner, eller så är det den stora ORON som man burit på så länge och som inte bara försvinner så där.
Men jag har ändå njutit av min graviditet när jag låtit mig göra det på mitt eget sätt. Och att prata med andra som också haft svårt att få till det är ovärderligt.
Och så en helt annan sak. De sägs ju att body butter inte hjälper mot bristningar i huden utan att det bara är hormonellt. Men jag har smörjt in mig ända sedan vecka tidigt och inte haft en enda bristning trots att jag är så stor. Men så tog krämen slut och det tog ett tag innan jag kom iväg och köpte en ny... och tror du inte att bristningarna kom just då när jag inte smörjde in mig. Nu har jag köpt ny kräm och inte en enda ny bristning har uppstått. Jag vet inte om det hela är slump... men nog tänker jag smörja graviditeten ut.
Jaså, så nu luktar din mage oxå kakao! :-D Är det body butter i stiftform eller på burk du har fått? Tjejen på Body Shop rekommenderade stiftet (just för gravid-magar) så den sorten köpte jag. :-) Smörjer magen med det varje morgon.
Jag känner oxå igen dina känslor (om att vara gravid), och tror att det mycket beror på att jag inte riktigt vågar tro att det är sant. Kanske samma sak för dig? Det blev lite mer verkligt i dag på rutin-UL men det är fortfarande en bra bit kvar.
Kram!
skönt att höra att allt är bra.. själv känner jag mig så förvirrad.. tack för din virutuella kram... alla säger att jag ska tänka på nåt annat men det går ju inte.. fatatr ingen någonting?? testade i går dag 30.. ingenting.. tänk OM blodprovet visar?? jag har panik....
Känner igen mig jag också!
Vet du en sak.. så där kände jag också trots att jag inte gått igenom er långa väntan. Det är för stort för att förstå och jag hade samma känsla i kroppen, att jag "ljög" när jag sade att jag var gravid, att ingenting så stort kunde hända mig. Den känslan måste vara ännu starkare när man väntat så länge som du har gjort. Det går över och är ingenting konstigt utan fullständigt normalt. Snart infinner sig lyckan ska du se. Kram!
Bridz - tänk att allt blir så mycket annorlunda än vi först trodde. Fast på något sätt vill jag inte ha allt detta ogjort, det har gjort mig till mig. Fast ändå... hur hade vi haft det annars idag? Varit lyckligare?
Betty2 - tihi, har sneglat på burken men inte öppnat den ännu! Funderar på när man ska börja, känns så "förbjudet" än så länge. Och ja, det är burken jag fick!
Singelmingeltjejen - håll ut! Hoppas att ni får besked snart. Jag är en sådan som inte får + direkt, utan det verkar ta några dagar innan min hcg är uppe i rät nivå.
crrly - hoppas att du börjar må bättre vännen.
anna - hoppas att du har rätt. Funderar på om man kan höra hjärtljuden på inskrivningen om en vecka? Jag känner att jag MÅSTE ha bevis nu. I så fall lovar jag att lugna ner mig och ta resten med större ro.
hej! för några månader sedan var jag inne på din blogg dagligen och följde dig/er (utan att kommentera..), sen bytte jag jobb och den glömdes bort, och sen när jag gick in nu fortsatte jag läsa där jag slutade sist i oktober någon gång, och sen när jag ser att du blivit gravid kastar sig all världens känslor över mig och jag stortjuter som ett barn - så otroligt obeskrivligt härligt för er! all världens lycka till till er <3
Oj, vad härligt att ha en sådan skön kollega!
Angående hjärtljuden: Jag har för mig att du i alla fall har SETT hjärtat slå? Men det är riktigt häftigt att få höra dem för första gången! Ha en näsduk beredd! Hoppas att du får höra dem, men jag fick i alla fall inte göra det på inskrivningen när jag var gravid för några år sedan, det var vid ett senare besök. MEN - tekniken finns. Jag har själv nyligen blivit gravid *ler* för andra gången och fick höra dem redan i vecka 6-7! Bebben var då bara 4 mm lång!!!! Just det, fyra millimeter. Jag var inte beredd och blev minst sagt överraskad. Men detta var på ett speciallab, så tekniken finns verkligen inte överallt. Men möjligt är det!
Mattips: Jag är ingen fan av helfabrikat, men pulversoppor förbrukas i mängder här just nu, förstärkta med tunna risnudlar.
Kram!
frida - tackar!!! Visst är det härligt!!! Även om, som du kan läsa, min tröga hjärna inte fattar det. Men den fattar så mycket att jag blir rörd att du fortsätter att läsa där du slutade.... *glad och kanske lite mallig* Kram! Och välkommen tillbaka! :-D
annah - GRATTIS!!!! Så häftigt! Vad är du i för vecka nu?! Vad blir det för BF? Hur gammal är din första?! Blir så glad för din skull! Hoppas att du mår bra! Det stämmer att jag har fått se hjärtat slå, ska fråga bmsk på onsdag om det går att höra något. Sedan ska jag inte oroa mig mer. Eller nåja, mindre iaf! :-D Kram!
Tack!! Jag är i v 14, så BF blir någonstans i mitten/slutet av juni. Fast jag är väldigt nojjig fortfarande, har t.ex. inte vågat lägga undan mensskydden ännu... tänk om det händer något då... ;-) Jag mår fortfarande illa och det gjorde jag inte första gången så här länge, men det går ändå bra med hjälp av tabletter mot illamående. Sådana vågade jag inte ta när vi väntade på vår älskling, som nu är fyra år, men man måste ju kunna fungera i vardagen. Läkaren har sagt att de är ofarliga, så jag får lita på det. Stor kram till dig och "plommonet"!
Skicka en kommentar