Idag är det fyra dagar kvar till beräknad mens. Jag är förvånad över att mina småblödningar slutat/uteblivit men jag kan nog tacka akupunkturen för detta. Idag har det molvärkt lite, men jag har inga förhoppningar att det finns något där inne. Utan jag har levt som vanligt, till och med druckit 2 koppar te och 3 koppar kaffe, vilket jag annars aldrig brukar göra.
Så nästa vecka blir det besök på apoteket och sedan börja knapra på Pergotime till helgen. Det känns skönt att snart vara igång igen.
fredag, september 29, 2006
torsdag, september 28, 2006
Currylinjen del 4
Case closed! :-D
Igår gick jag och la mig och läste en stund i sängen - på sambons sida. Bara någon sekund efter att jag släckt lampan hoppade katten X direkt upp och la sig tätt intill mig i maghöjd och vi gosade en lång stund innan vi somnade. Jag sov rätt djupt inatt också men vaknade några gånger och kände henne nere vid fötterna. Enligt sambon hade hon sovit en stund vid honom också.
Alltså - ingen Currylinje vid min sida av sängen - möjligvis går den genom hela sängen på bådas sidor - men katterna har två olika ställen de sover på i sängen, och de har ca en meters avstånd.
Minnesanteckning
2006.09.28: 36,9, ingen blödning, svag mensvärk
Igår gick jag och la mig och läste en stund i sängen - på sambons sida. Bara någon sekund efter att jag släckt lampan hoppade katten X direkt upp och la sig tätt intill mig i maghöjd och vi gosade en lång stund innan vi somnade. Jag sov rätt djupt inatt också men vaknade några gånger och kände henne nere vid fötterna. Enligt sambon hade hon sovit en stund vid honom också.
Alltså - ingen Currylinje vid min sida av sängen - möjligvis går den genom hela sängen på bådas sidor - men katterna har två olika ställen de sover på i sängen, och de har ca en meters avstånd.
Minnesanteckning
2006.09.28: 36,9, ingen blödning, svag mensvärk
Akupunktur och om ifall att...
Funderade mycket idag hur jag skulle göra med akupunkturen.
När man gör akupunktur så sätter man ju el på nålarna - något man skall undvika om det finns chans för graviditet (man slutar med elen efter ägglossning). Jag bestämde mig innan jag satte igång med de här behandlingarna att jag skulle satsa 100% för nästa cykel och vår frysinsättning. Men så blir man ju osäker - tänk om det finns något nu? Jag har fem dagar kvar innan beräknad mens. Motsvarande dag för ett halvår sedan kände jag väldiga smärtor i magen och trodde mensen var på gång. I efterhand visade det sig att jag blev gravid men fick missfall med en gång.
Idag, tio minuter innan jag kom fram till kliniken, fick jag lättare menssmärtor. Det kan bero på det ena eller det andra. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och pratade med akupunktörskan som höll med. Därför blev det varken nålar på magen eller någon el.
Och nu så här i efterhand känns det bra.
När man gör akupunktur så sätter man ju el på nålarna - något man skall undvika om det finns chans för graviditet (man slutar med elen efter ägglossning). Jag bestämde mig innan jag satte igång med de här behandlingarna att jag skulle satsa 100% för nästa cykel och vår frysinsättning. Men så blir man ju osäker - tänk om det finns något nu? Jag har fem dagar kvar innan beräknad mens. Motsvarande dag för ett halvår sedan kände jag väldiga smärtor i magen och trodde mensen var på gång. I efterhand visade det sig att jag blev gravid men fick missfall med en gång.
Idag, tio minuter innan jag kom fram till kliniken, fick jag lättare menssmärtor. Det kan bero på det ena eller det andra. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och pratade med akupunktörskan som höll med. Därför blev det varken nålar på magen eller någon el.
Och nu så här i efterhand känns det bra.
onsdag, september 27, 2006
Currylinjen del 3
Det här blir ju en liten följetong! ;-)
Sambon och jag bytte plats inatt igen för att se huruvida katten X kom och la sig hos mig som vanligt, eller hos sambon som nu låg på min sänghalva.
Eftersom det var full rulle här igår kväll med båda katterna jagandes varandra hela kvällen så var det ingen katt som kom med mig till sängen igår kväll. Jag sov ganska bra inatt också, dock helt utan några sexdrömmar. Sambon sov också bättre, av den anledningen att X sov hela natten vid hans fötter istället för i midjehöjd. Jag vaknade klockan 06 av att hankatten A skrek efter att bli kliad och trampade runt på min bröstkorg och nöp mig så där underbart gott med klorna på halsen...
Sambon pratade med sina kollegor om vårt experiment och de anser förtjust att de har helt rätt. Vi skall testa detta ännu en natt och se vad som händer.
Minnesanteckning
2006.09.27: 36,8, inget blod
Sambon och jag bytte plats inatt igen för att se huruvida katten X kom och la sig hos mig som vanligt, eller hos sambon som nu låg på min sänghalva.
Eftersom det var full rulle här igår kväll med båda katterna jagandes varandra hela kvällen så var det ingen katt som kom med mig till sängen igår kväll. Jag sov ganska bra inatt också, dock helt utan några sexdrömmar. Sambon sov också bättre, av den anledningen att X sov hela natten vid hans fötter istället för i midjehöjd. Jag vaknade klockan 06 av att hankatten A skrek efter att bli kliad och trampade runt på min bröstkorg och nöp mig så där underbart gott med klorna på halsen...
Sambon pratade med sina kollegor om vårt experiment och de anser förtjust att de har helt rätt. Vi skall testa detta ännu en natt och se vad som händer.
Minnesanteckning
2006.09.27: 36,8, inget blod
Fakta om Currylinjen
Hittade lite fakta här.
Ett större och kraftigar gitternät är Currylinjerna (uppkallade efter Manfred Curry). De är mellan 4 och 6 meter vid varje sida beroende på var på jordytan man mäter. Runt ekvatorn är de som längst och här i norr är de runt 4 x 4 meter.
Det vanliga är att linjerna går från nordost till sydväst och från nordväst till sydost. De möts då så att fyra nittiograders vinklar uppstår. Precis som det brukar vara med ett kors. Vid vissa fall kan det ändå vara så att linjerna inte möts vinkelrät. Det förekommer på en del platser i Västergötland. Då ser rutorna ut som romber i stället för kvadrater.
Currylinjer kan också vara väldigt breda. Ibland kanske de bara är en decimeter breda men det har påträffats att de har varit uppåt 80 centimeter. För den som letar efter astralportar eller astralpelare så finns de bara i Currykors. D.v.s. där två Currylinjer möts.
Ett Currykors är extra starkt. Det är inte hälsosamt att befinna sig i ett Currykors en längre tid. Människor och hundar undviker gärna Currykors medan katter lustigt nog söker sina sovplatser just där. Om du placerar din hunds korg eller filt på ett Currykors så kommer hunden aldrig att vilja ligga där. Om din katt alltid väljer en viss plats i sängen så kan du vara säker på att där är ett Currykors. Då bör du fundera på att flytta sängen.
Gamla hus är också byggda efter Currylinjerna. Eftersom Curryfälten är 4 x 4 meter så är det inte ovanligt att väggarna till ett rum ligger just på Currylinjerna.
Ett större och kraftigar gitternät är Currylinjerna (uppkallade efter Manfred Curry). De är mellan 4 och 6 meter vid varje sida beroende på var på jordytan man mäter. Runt ekvatorn är de som längst och här i norr är de runt 4 x 4 meter.
Det vanliga är att linjerna går från nordost till sydväst och från nordväst till sydost. De möts då så att fyra nittiograders vinklar uppstår. Precis som det brukar vara med ett kors. Vid vissa fall kan det ändå vara så att linjerna inte möts vinkelrät. Det förekommer på en del platser i Västergötland. Då ser rutorna ut som romber i stället för kvadrater.
Currylinjer kan också vara väldigt breda. Ibland kanske de bara är en decimeter breda men det har påträffats att de har varit uppåt 80 centimeter. För den som letar efter astralportar eller astralpelare så finns de bara i Currykors. D.v.s. där två Currylinjer möts.
Ett Currykors är extra starkt. Det är inte hälsosamt att befinna sig i ett Currykors en längre tid. Människor och hundar undviker gärna Currykors medan katter lustigt nog söker sina sovplatser just där. Om du placerar din hunds korg eller filt på ett Currykors så kommer hunden aldrig att vilja ligga där. Om din katt alltid väljer en viss plats i sängen så kan du vara säker på att där är ett Currykors. Då bör du fundera på att flytta sängen.
Gamla hus är också byggda efter Currylinjerna. Eftersom Curryfälten är 4 x 4 meter så är det inte ovanligt att väggarna till ett rum ligger just på Currylinjerna.
tisdag, september 26, 2006
Currylinjen del 2
Vi bestämde oss för att testa detta igår kväll. Så jag kröp ner på sambons sida. X satt redan i min säng och väntade på mig. Efter några minuter (jag låg och läste) la hon sig vid mina fötter, men så dök en nattfjäril upp i rummet och hon jagade den en stund. När hon sedan kom tillbaka la hon sig inte hos mig igen utan på min vanliga sida. Och vet ni vad?! Där sov hon hela natten!
Och stackars sambon har sovit så dåligt på min sida av sängen! *Asg* Han beskrev imorses alla ställningar han haft, vart hon legat någonstans (till och med mellan hans ben med huvudet på ni vet vart som huvudkudde). Han låg tidigt imorses över på sin gamla sida på snedden för att anpassa sig till henne. Han väckte mig och klagade lite men ville inte byta. Jag kunde inte somna om och lyssnade på sambons snarkningar – han snarkade till sådär ni vet som någon som inte får luft – både X och jag hoppade till, och X blev så rädd så hon gick iväg och la sig på sin klätterställning istället. Och kom inte tillbaka mer den morgonen.
Och jag? Jag sov jättebra. Jag drömde om sex hela natten (med sambon förstås) :-D men vi fick aldrig till det! Vi blev avbrutna hela tiden. Fruktansvärt frustrerande! Och jag blev rätt sur när sambon väckte mig mitt där när vi var på g igen i drömmen… *ler* Kanske dags att planerar in lite verkligt utom-äl-sex?!
Och stackars sambon har sovit så dåligt på min sida av sängen! *Asg* Han beskrev imorses alla ställningar han haft, vart hon legat någonstans (till och med mellan hans ben med huvudet på ni vet vart som huvudkudde). Han låg tidigt imorses över på sin gamla sida på snedden för att anpassa sig till henne. Han väckte mig och klagade lite men ville inte byta. Jag kunde inte somna om och lyssnade på sambons snarkningar – han snarkade till sådär ni vet som någon som inte får luft – både X och jag hoppade till, och X blev så rädd så hon gick iväg och la sig på sin klätterställning istället. Och kom inte tillbaka mer den morgonen.
Och jag? Jag sov jättebra. Jag drömde om sex hela natten (med sambon förstås) :-D men vi fick aldrig till det! Vi blev avbrutna hela tiden. Fruktansvärt frustrerande! Och jag blev rätt sur när sambon väckte mig mitt där när vi var på g igen i drömmen… *ler* Kanske dags att planerar in lite verkligt utom-äl-sex?!
Nåväl, i vilket fall så skall vi testa detta en natt till så får vi se vad som händer!
Minnesanteckning:
2006.09.26: 36,9 pyttelite blödning?
Currylinjen del 1
Sambon har diskuterat med sina kollegor flera gånger om det här med Currylinje*. Våra katter lägger sig nämligen oftast alltid på samma ställen i huset, och man menar att katter drar sig till de här så kallade currylinjerna.
Och i dessa linjer/områden skall vi människor inte sova. De inverkar negativt på oss, såsom hälsan och även avseende barnlöshet (säger experterna).
Varje kväll har vi en ritual. Honkatten X kommer alltid till mig när jag kryper till sängs. Jag ligger oftast på sidan först, så hon lägger sig antigen bakom mina ben, eller helst av allt tätt intill magen/bröstkorgen på mig.
Sambon och jag har diskuterat det här flera gånger också. Vi är lite skeptiska och hävdar båda två att X lägger sig där för att jag just jag ligger där. När hon var liten kattunge så brukade hon hoppa upp till mig när jag la mig och så låg vi och gosade en stund. När jag somnat hoppade hon ner igen och gick in till sambon vid TV:n. När sedan han gick och lade sig följde hon med och kröp ihop igen hos mig eller emellan oss**.
Nu för tiden ligger hon oftast hela nätterna hos mig, med kanske en snabbvisit i matskålen och sedan tillbaka igen. Jag känner nästan alltid av henne under natten så jag anpassar mina vändningar efter henne, vilket kan resulterat i helgalna sovställningar, många gånger till sambons förtret då jag ligger på hans sida!***
* Benämning på jordstrålningslinje som är uppbyggd av flera smala parallella linjer. Ibland förbinder en leylinje gamla kultplatser med varandra. De ligger med ca 4 meters mellanrum och är 2 dm breda, som ett rutnät med kors.
** Hon slutade att ligga mellan oss efter som sambon inte har den där spärren att INTE rulla över små katter! ;-) Därför ligger hon utanför mig nu istället.
*** Vet ni hur mycket plats en katt tar som ligger utsträckt på bredden i sängen?! Och X är ändå en liten katt!
måndag, september 25, 2006
Blommor
Det var för dåligt ljus när jag kom hem efter akupunkturen och en liten shoppingrunda, så jag kunde inte ta kort på min nya rabatt jag gjorde igår.
Men här kommer en bild från i lördags på våra fina höstflox:
Minnesanteckning
2006.09.25: 36,8, ingen blödning?
Men här kommer en bild från i lördags på våra fina höstflox:
Minnesanteckning
2006.09.25: 36,8, ingen blödning?
Helgrapport
Efter lite käbbel fick jag ut kameran, föreståndaren hävdade bestämt att den inte kommit till honom ännu, men jag stod på mig. Gissa vem som hade rätt?!
Sambon och jag kikade igenom kameran under fredagskvällen och testade en massa på våra stackars katter. Först var jag lite besviken för jag hade trott att det skulle fungera på ett annat sätt, men jag inser att jag får nog skilja på en digital kompaktkameras funktioner och inse att jag nu skall bli en BRA FOTOGRAF. Men det blev väl typ 200 kort under fredagen och lördagen, på söndagen hade jag fullt upp så det blev nog bara några få på morgonen på hankatten.
Jag hann faktiskt med annat än att bara fota också! Min rygg och mina ben värker efter allt trädgårdsarbete igår! Om det är bra ljus när jag kommer hem ikväll skall jag fota lite och visa er hur fint jag gjorde det! ;-) Hela trädgården blommar fortfarande och det är jättevackert ute. Och vädret i helgen var helt underbart, 24 grader och fortfarande varmt när klockan var över sex! Det enda som är lite tråkigt är att det blir mörkt så mycket fortare.
En tragisk och ledsam underton hade dock helgen. Min minsta syster bestämde sig för två veckor sedan att inte behålla barnet, av olika anledningar. Jag förstår henne till fullo, även om mitt hjärta gråter. Så hon genomförde en abort förra veckan. Min bästa vän T, vars spontana graviditet var ett sådant där fullständigt lyckobesked efter misslyckade IVF-behandlingar, genomgick också en abort, dock av andra orsaker. Ofostrig graviditet, dvs inget foster finns men kroppen kan fortsätta att tro att den är gravid och man fortsätter ha symptom. Många tankar gick till dem båda under helgen. Två personer som står mig när, kämpar sig igenom en jobbig period. Jag önskar att livet sett så mycket annorlunda ut för dem båda.
Minnesanteckning
2006.09.23: glömde tempa, liten blödning
2006.09.24: 36,8, ingen blödning?
Sambon och jag kikade igenom kameran under fredagskvällen och testade en massa på våra stackars katter. Först var jag lite besviken för jag hade trott att det skulle fungera på ett annat sätt, men jag inser att jag får nog skilja på en digital kompaktkameras funktioner och inse att jag nu skall bli en BRA FOTOGRAF. Men det blev väl typ 200 kort under fredagen och lördagen, på söndagen hade jag fullt upp så det blev nog bara några få på morgonen på hankatten.
Jag hann faktiskt med annat än att bara fota också! Min rygg och mina ben värker efter allt trädgårdsarbete igår! Om det är bra ljus när jag kommer hem ikväll skall jag fota lite och visa er hur fint jag gjorde det! ;-) Hela trädgården blommar fortfarande och det är jättevackert ute. Och vädret i helgen var helt underbart, 24 grader och fortfarande varmt när klockan var över sex! Det enda som är lite tråkigt är att det blir mörkt så mycket fortare.
En tragisk och ledsam underton hade dock helgen. Min minsta syster bestämde sig för två veckor sedan att inte behålla barnet, av olika anledningar. Jag förstår henne till fullo, även om mitt hjärta gråter. Så hon genomförde en abort förra veckan. Min bästa vän T, vars spontana graviditet var ett sådant där fullständigt lyckobesked efter misslyckade IVF-behandlingar, genomgick också en abort, dock av andra orsaker. Ofostrig graviditet, dvs inget foster finns men kroppen kan fortsätta att tro att den är gravid och man fortsätter ha symptom. Många tankar gick till dem båda under helgen. Två personer som står mig när, kämpar sig igenom en jobbig period. Jag önskar att livet sett så mycket annorlunda ut för dem båda.
Minnesanteckning
2006.09.23: glömde tempa, liten blödning
2006.09.24: 36,8, ingen blödning?
söndag, september 24, 2006
Det där med polismakten
Kom på att jag missade lite i mitt bloggande av nykterhetskontrollen, blev påminnd av Tinselflickan.
Vid kontrollen i fredags så blev jag nervös! Vet inte varför - jag hade ju inte gjort något. Men ändå blir jag nervös, så är det alltid med polis eller liknande - är det respekten för polismakten eller vad? Försökte säga någon rolig kommentar men istället blev det bara jättepinsamt.
Nåväl - jag blev ordentligt kompenserad på Systemet sedan - jag fick nämligen visa leg!!! *asg*
Vid kontrollen i fredags så blev jag nervös! Vet inte varför - jag hade ju inte gjort något. Men ändå blir jag nervös, så är det alltid med polis eller liknande - är det respekten för polismakten eller vad? Försökte säga någon rolig kommentar men istället blev det bara jättepinsamt.
Nåväl - jag blev ordentligt kompenserad på Systemet sedan - jag fick nämligen visa leg!!! *asg*
Nykterhetskontroll
Jag har varit med om mitt livs första nykterhetskontroll av polisen! Körkort har jag haft i tretton år (om två veckor) men jag har aldrig blivit inkallad någon gång för kontroll.
Jag tyckte att det var lite komiskt att de genomförde det tidigt på fredagkvällen när jag var på väg till bolaget. Jag hade jobbat över, varit och storhandlat i den stora butiken med massa människor som sig bör på en fredag och skulle som sista anhalt inhandla två flaskor vin och en 5-litare öl till sambon. Jag var superstressad och det enda jag kunde tänka på var att komma hem och fira helg. När skulle jag hunnit dricka och med vad före kontrollen! ;-)
Men nu är alltså den oskulden avklarad. :-D
Jag tyckte att det var lite komiskt att de genomförde det tidigt på fredagkvällen när jag var på väg till bolaget. Jag hade jobbat över, varit och storhandlat i den stora butiken med massa människor som sig bör på en fredag och skulle som sista anhalt inhandla två flaskor vin och en 5-litare öl till sambon. Jag var superstressad och det enda jag kunde tänka på var att komma hem och fira helg. När skulle jag hunnit dricka och med vad före kontrollen! ;-)
Men nu är alltså den oskulden avklarad. :-D
fredag, september 22, 2006
Äntligen Fredag!
Så var det fredag igen! Hur snabbt har inte den här veckan gått?!
Förkylningen börjar ge med sig, jag fick några nålar mot det igår på akupunkturen. Hon satte även nålar mitt emellan huvudet och axeln för att jag var så fruktansvärt spänd. Jag har även köpt Esberitox - tack för tipset Singelmingeltjejen! ;-)
För övrigt var jag väldigt förvånad igår över mina blödningar, det var betydligt mer än det brukar vara. Kan bara konstatera att det är en skitkropp när det gäller fortplantning, däremot är den bra på annat - jag har faktiskt ganska bra immunförsvar, jag kan åka på en snabb förkylning men det är väldigt sällan som jag blir sjuk. Har inte en enda sjukdag! Det ni!
Och så ser det ut som jag blir med kamera idag! Bevakar den via posten.se och den är snart här!!! Bara 2 mil hemifrån och det står att den är på väg till mitt utlämningsställe. Så jag hoppas jag får ut den utan avi. :-D
Och helgen bjuder på över 20 grader och strålande sol - så jag planerar både för en städrunda inomhus samt trädgårdsarbete under helgen.
Minnesanteckning
2006.09.22: glömde tempa, mkt mindre blödning än igår.
Förkylningen börjar ge med sig, jag fick några nålar mot det igår på akupunkturen. Hon satte även nålar mitt emellan huvudet och axeln för att jag var så fruktansvärt spänd. Jag har även köpt Esberitox - tack för tipset Singelmingeltjejen! ;-)
För övrigt var jag väldigt förvånad igår över mina blödningar, det var betydligt mer än det brukar vara. Kan bara konstatera att det är en skitkropp när det gäller fortplantning, däremot är den bra på annat - jag har faktiskt ganska bra immunförsvar, jag kan åka på en snabb förkylning men det är väldigt sällan som jag blir sjuk. Har inte en enda sjukdag! Det ni!
Och så ser det ut som jag blir med kamera idag! Bevakar den via posten.se och den är snart här!!! Bara 2 mil hemifrån och det står att den är på väg till mitt utlämningsställe. Så jag hoppas jag får ut den utan avi. :-D
Och helgen bjuder på över 20 grader och strålande sol - så jag planerar både för en städrunda inomhus samt trädgårdsarbete under helgen.
Minnesanteckning
2006.09.22: glömde tempa, mkt mindre blödning än igår.
torsdag, september 21, 2006
Börjat blöda...
Jag började små blöda lite igår. 1-2 dagar efter ägglossningen satte det igång. As usual när jag har tagit progesteron cykeln innan. Så här fungerar min korkade kropp:
OSTIMULERAT (inga hormoner)
OSTIMULERAT (inga hormoner)
- Jag har sedan bebisverkstaden startade alltid börjat blöda* 5-7 dagar före mens i ostimulerade cykler.
- Ingen regel utan undantag. Vid två tillfällen har jag inte börjat blöda i förväg, februari 2005 och november 2005 då jag börjat behandling med zonterapi respektive akupunktur.
- Före bebisverkstaden hade jag aldrig mellanblödningar.
- Jag får progesteronvärde som ligger på 16-17.
STIMULERAT (hormoner)
- I stimulerade cykler uteblir blödningarna helt eller börjar 2-3 dagar före mens.
- Varje gång jag har tagit progesteron så skjuts mensen fram cirka en vecka. Detta har alltid inneburit att mellanblödningarna kommer igång en vecka tidigare, alltså direkt efter ägglossning. Blödningarna har aldrig kommit igång så här tidigt utan att jag har tagit progesteron i den förra cykeln.
- Jag har inte börjat blöda i förväg när jag har påbörjat sprayningen inför IVF (dag 21).
- Jag får progesteronvärde som ligger på 30-112 (mätt när jag inte tagit extra progesteron).
Och i förra cykeln tog jag ju progesteron, så jag har förväntat mig att det skulle börja igen, så det blev ingen överaskning. Bara trött på den här dumma kroppen som aldrig kan fatta hur den skall fungera.
Och kan ni förstå att läkarna inte tar in ovan? Det säger att det kan inte vara så här. Men det ÄR så här!
* Med blödning menar jag allt från någon liten droppe till flera droppar, ej regelrätt mens, oftast är det inte så mycket. Det är alltid brunt och vattnigt.
Dubbel-urk
Den goda nyheten är att det gör mindre ont i halsen. De dåliga är att det gör ont på en massa andra ställen. Huvudet, lymfkörtlar, pannan. Illamående och har snor i hela skallen. Fryser.
Och så poppar det upp finnar överallt. Ansiktet, hårbotten, ryggen, benen. *morr*
Så nu har jag gnällt färdigt om detta. Se om man inte kan sätta några nålar för detta också ikväll.
Minnesanteckning:
2006.09.21: 36,8, blöder mkt brunt, även klumpar
Och så poppar det upp finnar överallt. Ansiktet, hårbotten, ryggen, benen. *morr*
Så nu har jag gnällt färdigt om detta. Se om man inte kan sätta några nålar för detta också ikväll.
Minnesanteckning:
2006.09.21: 36,8, blöder mkt brunt, även klumpar
onsdag, september 20, 2006
Ny regering
Jag tillhör de som röstade för en ny regering, både för att jag ville ha bort Göran Perssons tafatta regering, men också för att jag vill ha in ny taktik för problemen vi har i samhället. Framför allt ta itu med arbetslösheten, men också den ökade brottsligheten.
Och vissa saker stödjer jag hos de borgerliga, å andra sidan finns det sådant som jag tycker är mindre bra.
Men det är ju inte utan att jag ändå kan tycka att vissa saker känns surt. Som sänkt föräldrapenning - var jätteglad när sossarna höjde taket, nu kommer Alliansen att sänka det vid årskiftet (förmodligen). Vi kommer att få högre bilförsäkring och högre a-kasseavgift. Ärligt talat hittar jag inget som kommer att gynna oss på kortare sikt med den nya regeringen. Utan snarare får vi ställa in oss på att få mindre pengar kvar i plånboken varje månad.
Och kompensationen att gå från 8 000 i fastighetskatt till 2 000 räcker inte långt på ett år, när man ser till den ökade kostnaden totalt. Med tanke på att arbetslösheten skall bekämpas kommer sannolikt, i ren nationalekonomianda, räntorna att stiga. Där åt de ökade räntorna direkt upp "återbäringen" för fastighetskatten flera gånger om.
Men innan vi kan ge oss själva en massa fördelar måste vi ta itu med de stora kostnaderna vi har i samhället. Och hur kul är det att slita här på jobbet, många gånger från morgon till sen kväll, för att betala människor som hellre har a-kassa och socialbidrag än jobbar? Eller för andra som tar genvägar för att ta sig fram i livet?
Men visst känns det ett aning surt.
Och vissa saker stödjer jag hos de borgerliga, å andra sidan finns det sådant som jag tycker är mindre bra.
Men det är ju inte utan att jag ändå kan tycka att vissa saker känns surt. Som sänkt föräldrapenning - var jätteglad när sossarna höjde taket, nu kommer Alliansen att sänka det vid årskiftet (förmodligen). Vi kommer att få högre bilförsäkring och högre a-kasseavgift. Ärligt talat hittar jag inget som kommer att gynna oss på kortare sikt med den nya regeringen. Utan snarare får vi ställa in oss på att få mindre pengar kvar i plånboken varje månad.
Och kompensationen att gå från 8 000 i fastighetskatt till 2 000 räcker inte långt på ett år, när man ser till den ökade kostnaden totalt. Med tanke på att arbetslösheten skall bekämpas kommer sannolikt, i ren nationalekonomianda, räntorna att stiga. Där åt de ökade räntorna direkt upp "återbäringen" för fastighetskatten flera gånger om.
Men innan vi kan ge oss själva en massa fördelar måste vi ta itu med de stora kostnaderna vi har i samhället. Och hur kul är det att slita här på jobbet, många gånger från morgon till sen kväll, för att betala människor som hellre har a-kassa och socialbidrag än jobbar? Eller för andra som tar genvägar för att ta sig fram i livet?
Men visst känns det ett aning surt.
Urk
Vaknade inatt av att jag har så ont i halsen, ni så där så det svider när man sväljer. Jag hade en förhoppning om att det skulle lindras med lite te till frukosten, men icke då.
Så nu har jag varit förbi affären och köpt med mig två påsar med halstabletter så jag kan ta mig igenom den här dagen.
Minnesanteckning
2006.09.20: 36,7
Så nu har jag varit förbi affären och köpt med mig två påsar med halstabletter så jag kan ta mig igenom den här dagen.
Minnesanteckning
2006.09.20: 36,7
tisdag, september 19, 2006
Ägglossat
Förmodligen har jag nu ägglossat. Tempen hade stigit lite på morgonen så jag tolkar det så, vi får se om stigningen håller i sig eller ej.
Men jösses vilken värk jag hade, jag förmodar att det kommer från äggstockarna. Huggen som uppstod under akupunkturen höll i sig hela kvällen och jag kände av det fram tills jag skulle sova.
Och vestibuliten, jag kände av den också. Men det gjorde inte alls lika ont som förra gången. Vi tog det extra försiktigt och tog lång tid på oss. Och det gick bra. Eller rättare sagt, det var jäkligt bra! *ler* Måstesex är inte alltid tråksex, långt ifrån! Däremot för måstesexet med sig att vi tyvärr sällan har sex längre utanför ägglossningsperioden. Och samtidigt med mina blödningar i ostimulerade cyklar, så finns det ju iofs inte så många andra dagar för detta...
Minnesanteckning:
2006.09.16: 36,6
2006.09.17: 36.5
2006.09.18: 36.5
2006.09.19: 36.7
Men jösses vilken värk jag hade, jag förmodar att det kommer från äggstockarna. Huggen som uppstod under akupunkturen höll i sig hela kvällen och jag kände av det fram tills jag skulle sova.
Och vestibuliten, jag kände av den också. Men det gjorde inte alls lika ont som förra gången. Vi tog det extra försiktigt och tog lång tid på oss. Och det gick bra. Eller rättare sagt, det var jäkligt bra! *ler* Måstesex är inte alltid tråksex, långt ifrån! Däremot för måstesexet med sig att vi tyvärr sällan har sex längre utanför ägglossningsperioden. Och samtidigt med mina blödningar i ostimulerade cyklar, så finns det ju iofs inte så många andra dagar för detta...
Minnesanteckning:
2006.09.16: 36,6
2006.09.17: 36.5
2006.09.18: 36.5
2006.09.19: 36.7
Come to mama!
Äntligen!!!
Nu har jag beställt kameran som jag så länge eftertraktat! Blir det inga barn får jag hitta något att sysselsätta mig mellan försöken! Det enda jag önskar nu är att jag får lite mer tid att ordna fotona i datorn och kanske skriva ut några.
Hoppas på leverans före helgen!
Nu har jag beställt kameran som jag så länge eftertraktat! Blir det inga barn får jag hitta något att sysselsätta mig mellan försöken! Det enda jag önskar nu är att jag får lite mer tid att ordna fotona i datorn och kanske skriva ut några.
Hoppas på leverans före helgen!
måndag, september 18, 2006
Valvakesex
Någon som förstår rubriken?! :-D
Nja, det blev ju en rysare igår så vi var inte direkt upplagda för en time-out för lite hederligt sex. Eller som sambon log och sa "Val är ju faktiskt viktigare än sex". Jag garvade och frågade om jag fick citera honom i min blogg! Så nu har jag gjort det.
Nehe, det sköts upp till ikväll istället. Det ger också min vestibulit lite andrum om den inte "läkt"* ännu. Jag tempade imorses och det påvisade ingen höjning så jag hade inte då ägglossat i alla fall. Och med tanke på mina värkande stackars äggstockar så sitter nog ägget kvar där än.
Men nu säger sambon att det är Eftervalvaka. Men den, den kan han bara glömma! Marsch i säng!!!
*Vet inte hur man skall förklara det. Men slemhinnorna tar stryk och det svider och värker som fan efteråt. Så jag antar att när det slutar, vilket kan ta dagar, så har det väl läkt. Eller vad det nu gör.
Nja, det blev ju en rysare igår så vi var inte direkt upplagda för en time-out för lite hederligt sex. Eller som sambon log och sa "Val är ju faktiskt viktigare än sex". Jag garvade och frågade om jag fick citera honom i min blogg! Så nu har jag gjort det.
Nehe, det sköts upp till ikväll istället. Det ger också min vestibulit lite andrum om den inte "läkt"* ännu. Jag tempade imorses och det påvisade ingen höjning så jag hade inte då ägglossat i alla fall. Och med tanke på mina värkande stackars äggstockar så sitter nog ägget kvar där än.
Men nu säger sambon att det är Eftervalvaka. Men den, den kan han bara glömma! Marsch i säng!!!
*Vet inte hur man skall förklara det. Men slemhinnorna tar stryk och det svider och värker som fan efteråt. Så jag antar att när det slutar, vilket kan ta dagar, så har det väl läkt. Eller vad det nu gör.
Akupunktur
Jag skulle ju bloggat förra veckan angående akupunkturen, men lite familjeangelägenheter kom ju emellan...
Jag började förra veckan, i måndags. Jag har inte varit där på behandling sedan IVF-försöket i februari. Akupunktören kände genast igen mig och mindes mycket av behandlingen och våra samtal i vintras, vilket gjorde mig oerhört rörd och glad. Jag gick där från början på november till början på februari, så vi hann lära känna varandra rätt bra.
Först gjorde hon en undersökning av mina meridianer och jämförde det med resultatet från i november. Listan blev nästan bara hälften så lång som förra gången! Det visar att mycket av oblansen i min kropp har balanserats upp, men det återstår en del.
Hon kunde se att jag var stressad och spänd. Sedan undrade hon vad jag var upprörd över och om jag hade en infektion någonstans! Upprörd, det var väl förmodligen på grund av lillasyster 1. Infektion är den där förbaskade tandvärken som jag bara inte orkat blogga om. Men undersökningens resultat kändes mycket bra.
Vi pratade även hur vi skulle lägga upp det och hon tyckte att vi från och med nästa vecka (läs denna) tar två behandlingar per vecka i sammanlagt fyra veckor till det är dags för återförande. Hon gav mig otroligt mycket styrka och jag var bubblande glad när jag gick därifrån - trots att jag svettats som en gris för jag var så nervös för nålarna och fotakupressuren. Men det gick bra! :-D
När jag kom hem till sambon så berättade jag om allt och jag kände en ny spirande förhoppning och glädje - trots allt så fick jag ett plus i februari och då hade jag använt akupunktur.
Idag var det återigen dags för ny behandling. Den här gången satte hon tiotals nålar mitt på magen istället för de vanliga 3. Jag tror att jag fick avsevärt många fler nålar idag än förra veckan, akupunktören bara log konspiratoriskt och sa att "nu sätter vi in allt vi kan för att få fart på hormonerna i din kropp".
Jag brukar känna en ganska häftig värk över framför allt höger äggstock när det är dags för ägglossning. Så jag väntade spänt på det, men det kom aldrig. Inte förrän de sista minutrarna så började jag känna av huggen. Sedan när jag gick därifrån började det även på vänster sida och så har hållt på. Herregud, det känns ju nästan som när man gick och bar på 12 ägg ju!
Ny behandling på torsdag!
Jag började förra veckan, i måndags. Jag har inte varit där på behandling sedan IVF-försöket i februari. Akupunktören kände genast igen mig och mindes mycket av behandlingen och våra samtal i vintras, vilket gjorde mig oerhört rörd och glad. Jag gick där från början på november till början på februari, så vi hann lära känna varandra rätt bra.
Först gjorde hon en undersökning av mina meridianer och jämförde det med resultatet från i november. Listan blev nästan bara hälften så lång som förra gången! Det visar att mycket av oblansen i min kropp har balanserats upp, men det återstår en del.
Hon kunde se att jag var stressad och spänd. Sedan undrade hon vad jag var upprörd över och om jag hade en infektion någonstans! Upprörd, det var väl förmodligen på grund av lillasyster 1. Infektion är den där förbaskade tandvärken som jag bara inte orkat blogga om. Men undersökningens resultat kändes mycket bra.
Vi pratade även hur vi skulle lägga upp det och hon tyckte att vi från och med nästa vecka (läs denna) tar två behandlingar per vecka i sammanlagt fyra veckor till det är dags för återförande. Hon gav mig otroligt mycket styrka och jag var bubblande glad när jag gick därifrån - trots att jag svettats som en gris för jag var så nervös för nålarna och fotakupressuren. Men det gick bra! :-D
När jag kom hem till sambon så berättade jag om allt och jag kände en ny spirande förhoppning och glädje - trots allt så fick jag ett plus i februari och då hade jag använt akupunktur.
Idag var det återigen dags för ny behandling. Den här gången satte hon tiotals nålar mitt på magen istället för de vanliga 3. Jag tror att jag fick avsevärt många fler nålar idag än förra veckan, akupunktören bara log konspiratoriskt och sa att "nu sätter vi in allt vi kan för att få fart på hormonerna i din kropp".
Jag brukar känna en ganska häftig värk över framför allt höger äggstock när det är dags för ägglossning. Så jag väntade spänt på det, men det kom aldrig. Inte förrän de sista minutrarna så började jag känna av huggen. Sedan när jag gick därifrån började det även på vänster sida och så har hållt på. Herregud, det känns ju nästan som när man gick och bar på 12 ägg ju!
Ny behandling på torsdag!
söndag, september 17, 2006
Rösta
Nu ska vi gå iväg och rösta. Jag bestämde mig för två timmar sedan även om jag redan visste vilket håll det lutade åt.
Vi röstar alltid på röstdagen, det skulle kännas konstigt att rösta tidigare. Så ikväll får vi nog blanda barnalstrande med Val-vaka. Vilken salig blandning, eller hur?!
Vi röstar alltid på röstdagen, det skulle kännas konstigt att rösta tidigare. Så ikväll får vi nog blanda barnalstrande med Val-vaka. Vilken salig blandning, eller hur?!
lördag, september 16, 2006
Invasion
Har nu hittat information om att amerikanska tv-bolaget ABC lagt ner serien Invasion. Jag är så fruktansvärt grymt besviken. Skaparen har skrivit treårskontrakt med ett annat tv-bolag så det är helt kört.
Jag vill ju veta fortsättningen!
GHA!
Jag vill ju veta fortsättningen!
GHA!
Vestibulit problem igen
Morgonens mys var underbart fram till fullbordandet. Jag har jätteömma äggstockar som värkte något djävulskt. Dessutom fick jag fruktansvärt ont pga vestibutliten som jag inte känt av så här på mycket länge.
Stackars älsklingen, jag försökte att inte visa något. Men han vet ändå och förstår. Hur kul blir det då?
Hoppas att det läker snabbt nu, annars blir det inget mer för den här ägglossningen.
Stackars älsklingen, jag försökte att inte visa något. Men han vet ändå och förstår. Hur kul blir det då?
Hoppas att det läker snabbt nu, annars blir det inget mer för den här ägglossningen.
fredag, september 15, 2006
På G
Hela dagen idag har jag känt av ägglossningen. Det tog en stund innan jag förstod vad det var, eftersom jag har dålig koll på vart jag är i cykeln.
Men det borde rimligen lossa nu inom de närmaste 3-5 dagarna, så vi får nog ta och sätta igång! Inga gubbar i vita rockar den här gången inte! :-D
Men det borde rimligen lossa nu inom de närmaste 3-5 dagarna, så vi får nog ta och sätta igång! Inga gubbar i vita rockar den här gången inte! :-D
Samtal från Sahlgrenska
Igår förmiddag ringde äntligen barnmorskan. Hon bad om ursäkt att det dröjt, men för min del var det ingen fara alls. Inte nu när hon väl ringde – jag är ju redan inbokad för FET och det är ju ingen brådska med informationen till mig, även om det natuligtvis är skönt att veta.
I vilket fall kändes beskedet från henne otroligt bra. Hon har visat min journal för överläkaren på Sahlgrenska, precis som jag hoppats på. Han meddelade att jag skall knapra på pergotime och efter återförandet även ta progesteron! Recept och ny dagbok är på väg hem till oss.
Åh, det känns perfekt! Det ger mig även bekräftelse på att jag ”kan själv”. Jag är väl insatt i processen och min egen kropp, jag är inte helt ute och reser. Sedan kan det väl visa sig att det inte var rätt väg ändå, men detta känns i alla fall mer som rätt väg än att bara stoppa in embryot och korsa fingrarna.
Detta har ändå gett mig en gnutta hopp och lite optimism tillbaka. Den här gången var det inte ett steg fram och två steg bak, utan det känns som maskineriet flyttar sig framåt igen.
Jag skall ringa tillbaka till Sahlgrenska när jag fått min mens nästa gång och meddela det datumet. Sedan tar jag en tablett pergotime dag 5 till 9. Detta blir min nionde pergotime kur btw. På dag 12 skall jag börja använda ägglossningstickor. Samma dag jag får omslag (brukar vara dag 15) skall jag ringa och meddela SU som ger mig tid för FET. Samma dag som återföringen sker börjar jag med proggisarna igen.
Skönt!
I vilket fall kändes beskedet från henne otroligt bra. Hon har visat min journal för överläkaren på Sahlgrenska, precis som jag hoppats på. Han meddelade att jag skall knapra på pergotime och efter återförandet även ta progesteron! Recept och ny dagbok är på väg hem till oss.
Åh, det känns perfekt! Det ger mig även bekräftelse på att jag ”kan själv”. Jag är väl insatt i processen och min egen kropp, jag är inte helt ute och reser. Sedan kan det väl visa sig att det inte var rätt väg ändå, men detta känns i alla fall mer som rätt väg än att bara stoppa in embryot och korsa fingrarna.
Detta har ändå gett mig en gnutta hopp och lite optimism tillbaka. Den här gången var det inte ett steg fram och två steg bak, utan det känns som maskineriet flyttar sig framåt igen.
Jag skall ringa tillbaka till Sahlgrenska när jag fått min mens nästa gång och meddela det datumet. Sedan tar jag en tablett pergotime dag 5 till 9. Detta blir min nionde pergotime kur btw. På dag 12 skall jag börja använda ägglossningstickor. Samma dag jag får omslag (brukar vara dag 15) skall jag ringa och meddela SU som ger mig tid för FET. Samma dag som återföringen sker börjar jag med proggisarna igen.
Skönt!
Tillbaka
Det var skönt att få resa iväg och få annat att tänka på i några dagar. Men jag saknade sambon och katterna mycket. Trots att det bara rörde sig om två dagar.
Jag kände mig rätt ok när jag kom hem igår kväll. Berättade lite för sambon om resan och även att jag prata med Sahlgrenska. Men där efter tog det stopp. Det här med mina systrar har tagit hårdare på honom än vad jag trodde. Han sa ifrån direkt och vill inte prata om något som helst överhuvudtaget som har med barn att göra (inte mer än vad SU sa). Han är så grymt besviken och mår även han jättedåligt. Han gör sig stark för min skull när jag mår som sämst och då han tar inte itu med sina egna känslor. Och där tillåter han inte mig att hjälpa heller, utan han vill helst bara stänga av och ignorera att det överhuvudtaget finns. En ren och skär självbevarelsedrift.
Idag när jag vaknade på morgonen efter att ha sovit väldigt djupt smyger sig oluskänslan och ledsamheten sig på igen. Jag är inte ledsen, men känner mig ”snyftig” om ni förstår hur jag menar. Och låg.
Tur att det är fredag. Och att solen håller på att bryta igenom dimmolnen här.
tisdag, september 12, 2006
Bortrest
Jag kommer att vara bortrest några dagar nu, om ni undrar vart jag tagit vägen någonstans.
Tack för alla era värmande kommentarer. Jag klarar inte av att svara var och en just nu, men era kommentarer ger mig så mycket.
Jag hade massa annat att blogga om idag egentligen, jag får återkomma om det senare när jag är hemma igen.
Ta hand om er.
Tack för alla era värmande kommentarer. Jag klarar inte av att svara var och en just nu, men era kommentarer ger mig så mycket.
Jag hade massa annat att blogga om idag egentligen, jag får återkomma om det senare när jag är hemma igen.
Ta hand om er.
Jaha... (i brist på bättre titel)
De här tre dagarna hade jag gärna hoppat över. Jag visste ju att det kunde komma bakslag, men så här, det kunde jag inte ens ana.
Känner att jag måste förtydliga mig lite. Att den äldre lillasystern skulle meddela sin nästa graviditet under hösten har jag varit beredd på. Men den yngre lillasystern, det hade jag inte kunnat förutse. Och nu när allt kom på en gång blev det bara för mycket. Jag hade gärna sett att jag fått beskedet från någon av dem senare, inte båda på en gång.
Jag såg nu när jag kom hem att föräldrarna har ringt. Men jag har inte orkat ringa tillbaka. Vad skall jag säga?
Vi är för präktiga i Sverige. Har ni tänkt på det? När folk frågar hur man mår så säger man oftast "jo tack det är bra, hur är det själv?". Det är enklast på det viset. När någon nära vet att jag mår dåligt och frågar, så försöker jag alltid få det till att inte verka så farligt. "Det är som det är", "Det går", "Det är väl bra", "Jo då...". Och varför detta? Förmodligen för att man inte ska få andra till att må dåligt. Helst vill man bara säga rätt upp och ner allt hur man mår, vad man tänker etc etc.
Därför vill jag inte ringa upp. Vad ska jag säga? Släta över och säga att det är bättre nu. Att jag var jätteledsen imorses men nu börjar det kännas bättre. Så att inte de blir mer ledsna.
Näpp. Det vill jag inte göra. Inte just nu. Jag mår pissdåligt och jag tänker göra det en stund till. Jag vill inte trösta andra utan jag vill tänka och rensa mitt huvud och ta mig ur detta själv. Sambon är inte hemma ikväll och jag går här och lyssnar på musik, gråter, pysslar, tänker, gosar med katter och försöker rå om mig själv lite. Hitta styrka igen.
Sambon sa innan idag att vi kommer aldrig lyckas om vi skall må dåligt och gräva ner oss. Därför kommer vi bara att göra sådant som känns bra. Som ni förstår står inte släktträff högst på den listan. Så det jag gör just nu kommer att mynna ut i just det. Att vi kommer att må bra igen.
Känner att jag måste förtydliga mig lite. Att den äldre lillasystern skulle meddela sin nästa graviditet under hösten har jag varit beredd på. Men den yngre lillasystern, det hade jag inte kunnat förutse. Och nu när allt kom på en gång blev det bara för mycket. Jag hade gärna sett att jag fått beskedet från någon av dem senare, inte båda på en gång.
Jag såg nu när jag kom hem att föräldrarna har ringt. Men jag har inte orkat ringa tillbaka. Vad skall jag säga?
Vi är för präktiga i Sverige. Har ni tänkt på det? När folk frågar hur man mår så säger man oftast "jo tack det är bra, hur är det själv?". Det är enklast på det viset. När någon nära vet att jag mår dåligt och frågar, så försöker jag alltid få det till att inte verka så farligt. "Det är som det är", "Det går", "Det är väl bra", "Jo då...". Och varför detta? Förmodligen för att man inte ska få andra till att må dåligt. Helst vill man bara säga rätt upp och ner allt hur man mår, vad man tänker etc etc.
Därför vill jag inte ringa upp. Vad ska jag säga? Släta över och säga att det är bättre nu. Att jag var jätteledsen imorses men nu börjar det kännas bättre. Så att inte de blir mer ledsna.
Näpp. Det vill jag inte göra. Inte just nu. Jag mår pissdåligt och jag tänker göra det en stund till. Jag vill inte trösta andra utan jag vill tänka och rensa mitt huvud och ta mig ur detta själv. Sambon är inte hemma ikväll och jag går här och lyssnar på musik, gråter, pysslar, tänker, gosar med katter och försöker rå om mig själv lite. Hitta styrka igen.
Sambon sa innan idag att vi kommer aldrig lyckas om vi skall må dåligt och gräva ner oss. Därför kommer vi bara att göra sådant som känns bra. Som ni förstår står inte släktträff högst på den listan. Så det jag gör just nu kommer att mynna ut i just det. Att vi kommer att må bra igen.
Snälla skjut mig
Igår efter akupunkturen (återkommer mer till den sedan) började jag känna mig bra igen och vid gott mod. Jag var fylld med optimism och babblade på om akupunkturen igår för sambon vid kvällsmaten.
Så när jag kommer till jobbet idag så väntar ett e-mail på mig. Från min andra syster. Gissa vad hon skriver?
Jo, det är ju självklart.
Alla helvetes djävlar och deras förbannade mostrar har gått samman för att få mig att må riktigt jävla dåligt. Och grattis, de har lyckats.
Och grattis till min andra syster. Eller rättare sagt till mina båda systrar som väntar barn. Samtidigt.
Och jag? Jag orkar inte mer nu. Jag är så nära att ge upp allt. Jag sitter här på jobbet och bara gråter. Nu tänker jag fanimig inte be om ursäkt för att jag är egoistisk.
Fy fan vad livet är orättvist just nu.
Så när jag kommer till jobbet idag så väntar ett e-mail på mig. Från min andra syster. Gissa vad hon skriver?
Jo, det är ju självklart.
Alla helvetes djävlar och deras förbannade mostrar har gått samman för att få mig att må riktigt jävla dåligt. Och grattis, de har lyckats.
Och grattis till min andra syster. Eller rättare sagt till mina båda systrar som väntar barn. Samtidigt.
Och jag? Jag orkar inte mer nu. Jag är så nära att ge upp allt. Jag sitter här på jobbet och bara gråter. Nu tänker jag fanimig inte be om ursäkt för att jag är egoistisk.
Fy fan vad livet är orättvist just nu.
måndag, september 11, 2006
Samtal med SU
Jag ringde ju upp Sahlgrenska idag för att höra vad doktorn hade sagt - barnmorskan skulle ju visa min journal för en läkare som skulle bestämma hur det blir med ev stimulering.
Tror ni att hon visat min journal? Icke.
Barnmorskan jag pratade med idag är samma som jag hade på vårt första besök på SU. Jag har stort förtroende för henne och det var skönt att det var hon som svarade idag. Hon lovade att prata med en läkare om detta imorgon och hon ringer mig sedan för besked.
Nu är jag iaf inbokad för FET v42.
Nu bär det av för akupunktur.
Tror ni att hon visat min journal? Icke.
Barnmorskan jag pratade med idag är samma som jag hade på vårt första besök på SU. Jag har stort förtroende för henne och det var skönt att det var hon som svarade idag. Hon lovade att prata med en läkare om detta imorgon och hon ringer mig sedan för besked.
Nu är jag iaf inbokad för FET v42.
Nu bär det av för akupunktur.
Dålig natt
Jag har sovit så dåligt inatt. Jag har vaknat flera gånger om. Klarvaken. Kan inte somna om. Drömt mardrömmar. Massa konstigheter. Enligt sambon är jag nog på ett fruktansvärt dåligt humör idag. Eller var åtminstone på morgonen.
Allt gick fel idag. Hann inte äta frukost. Vi kom iväg sent till jobbet. Måste köra sambon först till hans jobb. Tom tank, fick köra på ångorna. Måste tanka. Kommer alldeles för sent till mitt eget jobb.
Tårarna hotar att svämma över hela tiden. Minsta lilla motgång och jag känner att jag nästan bryter ihop. Jag vet att det låter skitlöjligt men jag känner mig sviken. Jag är så jävla ego istället för att tänka på hur min syster måste må. Min lillasyster var den som hela tiden förstått mig precis och stöttat mig. Precis som jag stöttat henne och hjälpt henne vid hennes läkarkontakter. Och så händer detta. Och då blir jag egoistisk.
Vill poängtera igen, det är inte henne jag är arg på. Jag är arg på allt och inget. Men inte på någon person. Och sedan är det möjligt att jag låtit det gå ut över sambon i morses [förlåt älskling].
Det tog mig flera timmar efter beskedet innan jag kände något. Jag till och med lugnade ner sambon som förmodligen fick samma känslor som jag har nu, dock kom hans med en gång. Jag kände inget. Det var bara ord. Men jag trodde aldrig att man skulle må så här. Det är så många känslor så jag kan inte få någon ordning på dem.
Jag måste nog få rasa ut så att jag kan finnas där för henne. Jag vet att hon mår jättedåligt över att hon är gravid när vi har kämpat så. Och att hon är orolig för framtiden. Detta var inget de planerade för, de skulle inte ha barn än på länge. Hon är tjugo år gammal.
Min väninna här på jobbet såg att jag var i behov av en kram nu på morgonen och vi kramades länge. Det var skönt. Det var nog det jag behövde, klumpen i bröstet börjat lättas upp. Och jag börjar skämmas för att jag är så egotrippad.
Allt gick fel idag. Hann inte äta frukost. Vi kom iväg sent till jobbet. Måste köra sambon först till hans jobb. Tom tank, fick köra på ångorna. Måste tanka. Kommer alldeles för sent till mitt eget jobb.
Tårarna hotar att svämma över hela tiden. Minsta lilla motgång och jag känner att jag nästan bryter ihop. Jag vet att det låter skitlöjligt men jag känner mig sviken. Jag är så jävla ego istället för att tänka på hur min syster måste må. Min lillasyster var den som hela tiden förstått mig precis och stöttat mig. Precis som jag stöttat henne och hjälpt henne vid hennes läkarkontakter. Och så händer detta. Och då blir jag egoistisk.
Vill poängtera igen, det är inte henne jag är arg på. Jag är arg på allt och inget. Men inte på någon person. Och sedan är det möjligt att jag låtit det gå ut över sambon i morses [förlåt älskling].
Det tog mig flera timmar efter beskedet innan jag kände något. Jag till och med lugnade ner sambon som förmodligen fick samma känslor som jag har nu, dock kom hans med en gång. Jag kände inget. Det var bara ord. Men jag trodde aldrig att man skulle må så här. Det är så många känslor så jag kan inte få någon ordning på dem.
Jag måste nog få rasa ut så att jag kan finnas där för henne. Jag vet att hon mår jättedåligt över att hon är gravid när vi har kämpat så. Och att hon är orolig för framtiden. Detta var inget de planerade för, de skulle inte ha barn än på länge. Hon är tjugo år gammal.
Min väninna här på jobbet såg att jag var i behov av en kram nu på morgonen och vi kramades länge. Det var skönt. Det var nog det jag behövde, klumpen i bröstet börjat lättas upp. Och jag börjar skämmas för att jag är så egotrippad.
söndag, september 10, 2006
Blandade känslor
Min pappas kommentar får namnge det här inlägget.
Vart skall jag börja? Jo, min minsta syster ringde i eftermiddag. Hon var chockad och orolig.
Syster: Jag har något att berätta för dig.
Astillbe: Ok, vad då? Berätta.
Syster: Du skall nog sätta dig ner.
Astillbe: VA? Varför då? Är du med barn?
Syster: Ja.
Min lilla bebis-syster skall ha barn. Eller kanske. Hon är 11 år yngre än mig och minstingen i familjen. Hon är den enda i familjen förutom mamma och pappa som känner till vårt problem.
Tillika den syster som jag har berättat om tidigare. Hon som själv skulle få fertilitetsproblem då hennes äggledare är igentäppta och hon har problem med stora cystor som ger henne mycket smärtor över äggstockarna. Enligt läkaren kunde hon inte bli med barn på naturlig väg.
Hon stod i kö till Sahlgrenska för att göra ett ingrepp som skulle underlätta i framtiden - främst för att bli av med cystproblemet men även för att kunna bli gravid den dagen hon skulle önska det.
Min syster är som så många andra ungdomar idag arbetslös. Hon hoppar in på flera tillfälliga jobb så fort de ringer. Nästa höst ska hon påbörja en barnskötarutbildning.
Eftersom det inte fanns någon anledning till att skydda sig, struntade de i det. I fredags kom hon på att mensen var två veckor sen. Idag gjorde hon ett test och mamma gav henne order om att ringa mig direkt att berätta. Alla verkar så himla oroliga för hur jag skall reagera. Själv önskar jag att de väntat lite, behöver ju inte ringa mig direkt när hon testat. Fast å andra sidan hade jag ju inte velat att de skulle tassa på tå runt mig heller i flera dagar eller veckor.
Och hur reagerade jag? Inget alls faktiskt. Först. Vi pratade en stund och jag gav henne allt mitt stöd. Jag hade inga direkta känslor inom mig. Sambon tog väldigt illa vid sig när jag sedan berättade för honom, han tyckte att livet var förbannat orättvist. Han blev väldigt arg och ledsen (alltså inte över syrran, utan över vår egen situation). Men nu, några timmar senare känner jag mig som jag blivit överkörd av en ångvält. Fram och tillbaka. Flera gånger. Jag känner mig så ledsen. Vill bara gråta. Men jag är inte alls arg på henne. Jag kan inte hata världen och önska alla människor ett helvetes barnalstrande bara för att vi själva har det.
Min syster och hennes pojkvän skulle behöva få en stadig ekonomi. Och en utbildning till min syster - hon har alltid velat arbeta med barn. Men jag skulle aldrig aldrig aldrig kunna råda henne till en abort. Snarare skulle jag bli fruktansvärt arg om hon gjorde det. Tänk om hon aldrig lyckas igen? Och blir som jag?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag känner. Hur jag känner. Jag kan inte beskriva det med ord. Jag är ledsen, men inte på henne. Aboslut inte. Jag känner mig tom och missunnad. Besviken. Och förbannat trött på att stå jämte och hela tiden se andra gå över linjen och lämna kvar mig.
Vart skall jag börja? Jo, min minsta syster ringde i eftermiddag. Hon var chockad och orolig.
Syster: Jag har något att berätta för dig.
Astillbe: Ok, vad då? Berätta.
Syster: Du skall nog sätta dig ner.
Astillbe: VA? Varför då? Är du med barn?
Syster: Ja.
Min lilla bebis-syster skall ha barn. Eller kanske. Hon är 11 år yngre än mig och minstingen i familjen. Hon är den enda i familjen förutom mamma och pappa som känner till vårt problem.
Tillika den syster som jag har berättat om tidigare. Hon som själv skulle få fertilitetsproblem då hennes äggledare är igentäppta och hon har problem med stora cystor som ger henne mycket smärtor över äggstockarna. Enligt läkaren kunde hon inte bli med barn på naturlig väg.
Hon stod i kö till Sahlgrenska för att göra ett ingrepp som skulle underlätta i framtiden - främst för att bli av med cystproblemet men även för att kunna bli gravid den dagen hon skulle önska det.
Min syster är som så många andra ungdomar idag arbetslös. Hon hoppar in på flera tillfälliga jobb så fort de ringer. Nästa höst ska hon påbörja en barnskötarutbildning.
Eftersom det inte fanns någon anledning till att skydda sig, struntade de i det. I fredags kom hon på att mensen var två veckor sen. Idag gjorde hon ett test och mamma gav henne order om att ringa mig direkt att berätta. Alla verkar så himla oroliga för hur jag skall reagera. Själv önskar jag att de väntat lite, behöver ju inte ringa mig direkt när hon testat. Fast å andra sidan hade jag ju inte velat att de skulle tassa på tå runt mig heller i flera dagar eller veckor.
Och hur reagerade jag? Inget alls faktiskt. Först. Vi pratade en stund och jag gav henne allt mitt stöd. Jag hade inga direkta känslor inom mig. Sambon tog väldigt illa vid sig när jag sedan berättade för honom, han tyckte att livet var förbannat orättvist. Han blev väldigt arg och ledsen (alltså inte över syrran, utan över vår egen situation). Men nu, några timmar senare känner jag mig som jag blivit överkörd av en ångvält. Fram och tillbaka. Flera gånger. Jag känner mig så ledsen. Vill bara gråta. Men jag är inte alls arg på henne. Jag kan inte hata världen och önska alla människor ett helvetes barnalstrande bara för att vi själva har det.
Min syster och hennes pojkvän skulle behöva få en stadig ekonomi. Och en utbildning till min syster - hon har alltid velat arbeta med barn. Men jag skulle aldrig aldrig aldrig kunna råda henne till en abort. Snarare skulle jag bli fruktansvärt arg om hon gjorde det. Tänk om hon aldrig lyckas igen? Och blir som jag?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad jag känner. Hur jag känner. Jag kan inte beskriva det med ord. Jag är ledsen, men inte på henne. Aboslut inte. Jag känner mig tom och missunnad. Besviken. Och förbannat trött på att stå jämte och hela tiden se andra gå över linjen och lämna kvar mig.
lördag, september 09, 2006
Ute och ränner på nätterna II
Inatt var det honkatten som vägrade komma in. Stapplade upp inatt för att ropa på henne. Hon gillar oftast inte att vara ute sent utan brukar alltid gosa ner sig tätt intill mig i sängen och sover där nästan hela natten. Så det blev ännu en natt som var lite halvorolig.
Jag fick inte in henne innan klockan 07!
Ghaaaaaa - en femtonåring kan man iaf ge en mobiltelefon till!
Jag fick inte in henne innan klockan 07!
Ghaaaaaa - en femtonåring kan man iaf ge en mobiltelefon till!
fredag, september 08, 2006
Testa ditt val
Sambon och jag har tittat på "Testa ditt val" på SVT. Jag tycker att programmet var kul - intressant att blanda politik och humor - varför skall det vara så politiskt tråkigt alltid? Framför allt var det bra frågor. Jag har testat Valkompassen två gånger och blivit lite konfunderad över resultatet. Nu väntar jag med spänning på ett SMS som skall tala om min "partitillhörighet".
Lite kul var det allt att FP har fått fler "väljare" (i programmet) - jag tycker synd om Leijonborg som skall behöva gå igenom detta nu, för att S väljer att släppa detta för att förstöra valet. Leijonborg stod inte högst upp på min lista innan, men jag beundrar honom att han klarar av att ta hand om det här så väl, hans utfrågning igår var bra.
För övrigt är jag väldigt trött och skall nu se avsnitt 6 på 24.
Önskar er en riktigt god natt!
Lite kul var det allt att FP har fått fler "väljare" (i programmet) - jag tycker synd om Leijonborg som skall behöva gå igenom detta nu, för att S väljer att släppa detta för att förstöra valet. Leijonborg stod inte högst upp på min lista innan, men jag beundrar honom att han klarar av att ta hand om det här så väl, hans utfrågning igår var bra.
För övrigt är jag väldigt trött och skall nu se avsnitt 6 på 24.
Önskar er en riktigt god natt!
Akupunktur
Så där! Nu var det beställt tid för akupunktur. På måndag eftermiddag underkastar jag mig mina 36 nålar igen....
Ute och ränner på nätterna
Igår kväll fick jag inte in hankatten, var ute och ropade på honom flera gånger, men ingen pingla eller små glada rop hördes som annars är brukligt.
I somras när det var så varmt, var det svårt att få in katterna på kvällarna eftersom det var först när det blev svalt som de kvicknade till och hellre ville vara ute och busa än att "gå in och lägga sig". Sova hade de ju ändå gjort större delen av dagen. Då hände det att vi inte fick in dem förrän morgonen efter - trots att vi gick upp mitt i natten för att ropa igen.
Jag vaknade klockan 01 och ropade igen. Hördes inget. Gick och la mig igen men så jagade jag upp mig. Jag såg honom framför mig att han hade fastnat och inte kom loss. Eller att han smitit in i någons garage och var inlåst. Till slut fick jag nästan panik och tog på mig morgonrocken och gick runt huset och lockade på honom. Hela tiden inbillade jag mig att jag hörde hans pingla långt bortifrån.
Efter 10-15 minuter var jag på väg att ge upp - insåg att jag håller på att bli knäpp som tycker mig höra honom hela tiden. Men så plötsligt satt han där. Och när han fick syn på mig rusade han sig fram och slängde sig på marken och krävde att bli kliad. Jag blev så lättad!!! Vi busade lite där ute innan vi gick in till sambon och honkatten.
Fattar ni vilken nervös och nipprig morsa jag kommer bli en dag?!
;-D
I somras när det var så varmt, var det svårt att få in katterna på kvällarna eftersom det var först när det blev svalt som de kvicknade till och hellre ville vara ute och busa än att "gå in och lägga sig". Sova hade de ju ändå gjort större delen av dagen. Då hände det att vi inte fick in dem förrän morgonen efter - trots att vi gick upp mitt i natten för att ropa igen.
Jag vaknade klockan 01 och ropade igen. Hördes inget. Gick och la mig igen men så jagade jag upp mig. Jag såg honom framför mig att han hade fastnat och inte kom loss. Eller att han smitit in i någons garage och var inlåst. Till slut fick jag nästan panik och tog på mig morgonrocken och gick runt huset och lockade på honom. Hela tiden inbillade jag mig att jag hörde hans pingla långt bortifrån.
Efter 10-15 minuter var jag på väg att ge upp - insåg att jag håller på att bli knäpp som tycker mig höra honom hela tiden. Men så plötsligt satt han där. Och när han fick syn på mig rusade han sig fram och slängde sig på marken och krävde att bli kliad. Jag blev så lättad!!! Vi busade lite där ute innan vi gick in till sambon och honkatten.
Fattar ni vilken nervös och nipprig morsa jag kommer bli en dag?!
;-D
torsdag, september 07, 2006
Griniga människor
När jag var ute och gick idag gav jag mig sjutton på att le och hälsa på alla andra kvällsvandrare.
Men vilka surmuppar det finns! Ungefär hälften var trevliga tillbaka, log och hälsade - medan resten stirrade ner i marken eller åt sidan.
Vad har hänt med vanlig hövlighet?!
Men vilka surmuppar det finns! Ungefär hälften var trevliga tillbaka, log och hälsade - medan resten stirrade ner i marken eller åt sidan.
Vad har hänt med vanlig hövlighet?!
Vikten
Ni kanske minns mitt mål med att gå ner lite i vikt? Jag hade före sommaren ett mål på att gå ner 6 kg, till 68 kg, innan vår nästa IVF. Då trodde vi ju att vi skulle genomföra den under september/oktober.
Jag började med att gå ner 2 kg i våras till 72kg. Sedan kom semesterstressen på jobbet – så mycket som skall hinnas med, så det första jag ströp av aktiviteter var mina power walks. Korkat, jag vet.
Men så upptäckte jag när semestern började att jag i alla fall stod kvar på –1 kg. Det gav mig massa energi och jag var ute nästan varje dag på min semester. När vi kom hem efter tre veckor vägde jag mig. Jag hade gått upp 2, nästan 3 kg till 75!. Jag blev grymt besviken men hade ändå i bakhuvudet att hormonerna kan ha spelat en viss roll. Men lusten gick ur mig fullständigt och promenaderna blev väldigt sporadiska.
Men så vägde jag mig för två veckor sedan. Då visade det istället att jag gått ner 3 kg av de 6 som var mitt mål – alltså 5 kg från det vågen visade efter semestern (till 71kg)! Gissa om jag blev glad! Jag har slarvat en del med maten nu också, det har blivit lite skräpmat och godis men det gav en nytändning igen, och det gör det hela mycket roligare när man är ute.
Men - så den senaste veckan har *harkel* inte varit mycket att komma med. Jag bestämde att jag skulle nu ha en (tröst-) vecka där jag sket i allt och åt vad jag ville och vad jag ville. Och det har jag gjort nu, även om det inte blivit några jättemängder. Men lite har jag allt syndat.
Så, nu är det dags att sluta sörja och komma med undanflykter. Solen lyser ute, även om det är tunga hotfulla regnmoln på himlen. Men en rask lång promenad ikväll blir det nog. Och så skall jag väga mig om någon vecka eller så.
Jag började med att gå ner 2 kg i våras till 72kg. Sedan kom semesterstressen på jobbet – så mycket som skall hinnas med, så det första jag ströp av aktiviteter var mina power walks. Korkat, jag vet.
Men så upptäckte jag när semestern började att jag i alla fall stod kvar på –1 kg. Det gav mig massa energi och jag var ute nästan varje dag på min semester. När vi kom hem efter tre veckor vägde jag mig. Jag hade gått upp 2, nästan 3 kg till 75!. Jag blev grymt besviken men hade ändå i bakhuvudet att hormonerna kan ha spelat en viss roll. Men lusten gick ur mig fullständigt och promenaderna blev väldigt sporadiska.
Men så vägde jag mig för två veckor sedan. Då visade det istället att jag gått ner 3 kg av de 6 som var mitt mål – alltså 5 kg från det vågen visade efter semestern (till 71kg)! Gissa om jag blev glad! Jag har slarvat en del med maten nu också, det har blivit lite skräpmat och godis men det gav en nytändning igen, och det gör det hela mycket roligare när man är ute.
Men - så den senaste veckan har *harkel* inte varit mycket att komma med. Jag bestämde att jag skulle nu ha en (tröst-) vecka där jag sket i allt och åt vad jag ville och vad jag ville. Och det har jag gjort nu, även om det inte blivit några jättemängder. Men lite har jag allt syndat.
Så, nu är det dags att sluta sörja och komma med undanflykter. Solen lyser ute, även om det är tunga hotfulla regnmoln på himlen. Men en rask lång promenad ikväll blir det nog. Och så skall jag väga mig om någon vecka eller så.
onsdag, september 06, 2006
Phuuu
3 poäng till Sverige, det känns skönt. Säga vad man vill om matchen men så pissigt dåliga tycker jag inte att de var, inte som kommentatorerna sågade dem. Allbäck var strålande men Fru Fortuna stod absolut inte på hans sida. Och regnet vräkte ner så det blev såpahalt och tungsprunget.
Jag har absolut inte saknat Zlatan och Chippen utan välkomnat Allbäck! Under VM tyckte jag det var dåligt att Allbäck inte fick fortsätta spela, då han presterade mer än Mr Ibra. Enligt Lagerbäck skulle "dagsformen avgöra", men det gäller visst inte när man har storstjärnor med, hur lite de än lyckas på planen.
Men vad man än tycker om matcher eller dess spelare så är det fruktansvärt dålig stil att bua.
För övrigt är jag hederligt trött på att tjat, stök och prat om Folkpartiet. Lägg ner och koncentrera er på viktigare saker - det är snart VAL! Visst, dåligt att logga in med lösenord som man fått från SSU, men hallå, är det inte lika dåligt att S låter detta ske och inte byter ut lösenord och har en så dålig säkerhet? Ingen annan som tycker att det luktar komplott här?
Jag har absolut inte saknat Zlatan och Chippen utan välkomnat Allbäck! Under VM tyckte jag det var dåligt att Allbäck inte fick fortsätta spela, då han presterade mer än Mr Ibra. Enligt Lagerbäck skulle "dagsformen avgöra", men det gäller visst inte när man har storstjärnor med, hur lite de än lyckas på planen.
Men vad man än tycker om matcher eller dess spelare så är det fruktansvärt dålig stil att bua.
För övrigt är jag hederligt trött på att tjat, stök och prat om Folkpartiet. Lägg ner och koncentrera er på viktigare saker - det är snart VAL! Visst, dåligt att logga in med lösenord som man fått från SSU, men hallå, är det inte lika dåligt att S låter detta ske och inte byter ut lösenord och har en så dålig säkerhet? Ingen annan som tycker att det luktar komplott här?
Lite mer analyserande
Besvikelsen sitter fortfarande i lite från igår, det var väl lite överreaktion. Men jag är trött på att vart man än vänder sig i vården så måste man stå på sig.
Jag vet att det är jättelånga telefonköer etc etc nu när de kortat ner köerna så drastiskt. Det har jag full förståelse för - jag är ju en av dem som inte skulle ha börjat förrän nästa vår. Men samtidigt så önskar jag ju att jag skall få rätt hjälp av utbildad och kunnig personal - de kan ju inte dra ner på kvaliteten på något så här viktigt och framför allt dyrt för landstinget, bara för att vi är några fler? De måste ju fått mer resurser där. Vill förlita mig på någon som kan fixa detta!!!
Men det där med att inte läsa journaler är ju ändå inget nytt iom de kortare köerna.
Jag har analyserat lite till. Min mens har varit väldigt sparsam och mest varit rött klart blod - inte speciellt mycket klumpar från slemhinnan som är brukligt*. Ni kanske minns att jag påpekade flera gånger att jag inte ens kände av proggisarna alls - vilket jag gjort alla andra gånger jag tagit dem.**
Slutsatsen jag drar är ju helt enkelt att min slemhinna kan inte ha varit tillräckligt tjock - inte om mina tidigare menstruationer anses som normala. Dag två brukar vara rena Niagarafallen, nu knappt något. Detta påtalade jag för barnmorskan igår, i och med att de inte tänkte ge mig någon stimulering alls. Det hade varit intressant att gjort ett UL och sett hur slemhinnan såg ut eller tagit ett blodprov.
* Den som tror att detta är en blygsam och finkänslig blogg har tagit miste grovt. :-D
** Man får skengraviditetssymptom - det moler och stramar i tjejmagen. Första gången jag tog progesteron trodde jag att jag var gravid pga av detta samt att mensen blev sen fyra, fem dagar - det saknas nämligen bipacksedel som talar om vad det finns för biverkningar. Gissa om jag landade hårt!
Jag vet att det är jättelånga telefonköer etc etc nu när de kortat ner köerna så drastiskt. Det har jag full förståelse för - jag är ju en av dem som inte skulle ha börjat förrän nästa vår. Men samtidigt så önskar jag ju att jag skall få rätt hjälp av utbildad och kunnig personal - de kan ju inte dra ner på kvaliteten på något så här viktigt och framför allt dyrt för landstinget, bara för att vi är några fler? De måste ju fått mer resurser där. Vill förlita mig på någon som kan fixa detta!!!
Men det där med att inte läsa journaler är ju ändå inget nytt iom de kortare köerna.
Jag har analyserat lite till. Min mens har varit väldigt sparsam och mest varit rött klart blod - inte speciellt mycket klumpar från slemhinnan som är brukligt*. Ni kanske minns att jag påpekade flera gånger att jag inte ens kände av proggisarna alls - vilket jag gjort alla andra gånger jag tagit dem.**
Slutsatsen jag drar är ju helt enkelt att min slemhinna kan inte ha varit tillräckligt tjock - inte om mina tidigare menstruationer anses som normala. Dag två brukar vara rena Niagarafallen, nu knappt något. Detta påtalade jag för barnmorskan igår, i och med att de inte tänkte ge mig någon stimulering alls. Det hade varit intressant att gjort ett UL och sett hur slemhinnan såg ut eller tagit ett blodprov.
* Den som tror att detta är en blygsam och finkänslig blogg har tagit miste grovt. :-D
** Man får skengraviditetssymptom - det moler och stramar i tjejmagen. Första gången jag tog progesteron trodde jag att jag var gravid pga av detta samt att mensen blev sen fyra, fem dagar - det saknas nämligen bipacksedel som talar om vad det finns för biverkningar. Gissa om jag landade hårt!
tisdag, september 05, 2006
SUCK
Efter sju bedrövelser kom jag äntligen fram. Först tog det lång tid innan jag ens kunde hamna i kön, sedan hamande jag där och blev efter 10-15 min avstängd. Så var det bara till att börja om från början igen.
Suck. Blev jag klokare? På IRIS-träffen i torsdags pratade vi just om att de inte läser journalerna. Bmsk frågar mig vad jag har för cykellängd. Cirka 30 dagar svarar jag då. Det innebär att jag får en ostimulerad FET, eftersom de har som policy att om man har regelbunden mens så skall man ha ostimulerade FET.
Men, frågade jag, jag har ju dåliga ägglossningar och jättelåga progesteronvärden.* Är det verkligen optimalt att jag inte skall ha någon form av stimulering???
De kan ju lika väl kassera embryona direkt, för de kommer inte att fästa hos mig iaf, den saken är klar. Vill de inte att man lyckas? Eller vill de bara hinna stoppa in så många som möjligt, minst besvär?
Först bokade hon in mig på ett FET i vecka 42, och nu är det då borttaget, eftersom de ska "visa" min journal för en läkare. Och så får jag ringa nästa vecka igen. Skitkul.
Varför ska jag behöva leka läkare för?????????
Fan, blev arg och ledsen nu.
* Har man otillräcklig gulkroppshormon som jag har så är det för dåliga nivåer av hormoner de sista två veckorna, och det är detta som skapar rätt miljö för att få ett embryo att fästa och stanna kvar.
Suck. Blev jag klokare? På IRIS-träffen i torsdags pratade vi just om att de inte läser journalerna. Bmsk frågar mig vad jag har för cykellängd. Cirka 30 dagar svarar jag då. Det innebär att jag får en ostimulerad FET, eftersom de har som policy att om man har regelbunden mens så skall man ha ostimulerade FET.
Men, frågade jag, jag har ju dåliga ägglossningar och jättelåga progesteronvärden.* Är det verkligen optimalt att jag inte skall ha någon form av stimulering???
De kan ju lika väl kassera embryona direkt, för de kommer inte att fästa hos mig iaf, den saken är klar. Vill de inte att man lyckas? Eller vill de bara hinna stoppa in så många som möjligt, minst besvär?
Först bokade hon in mig på ett FET i vecka 42, och nu är det då borttaget, eftersom de ska "visa" min journal för en läkare. Och så får jag ringa nästa vecka igen. Skitkul.
Varför ska jag behöva leka läkare för?????????
Fan, blev arg och ledsen nu.
* Har man otillräcklig gulkroppshormon som jag har så är det för dåliga nivåer av hormoner de sista två veckorna, och det är detta som skapar rätt miljö för att få ett embryo att fästa och stanna kvar.
Telefonköer
SU skulle öppna för telefontid 8:30 idag men istället säger de 9:00. Jag började lite senare idag så att jag kunde ringa från bilen, tji fick jag.
Nu får jag invänta 10-rasten då alla försvinner från sina kontor, och de har jag max 20 minuter på mig att komma fram, innan rasten är slut och folk återvänder till sina kontor.
Tänk så bra det var om de tog emot e-mail istället.
Nu får jag invänta 10-rasten då alla försvinner från sina kontor, och de har jag max 20 minuter på mig att komma fram, innan rasten är slut och folk återvänder till sina kontor.
Tänk så bra det var om de tog emot e-mail istället.
måndag, september 04, 2006
Planer
Har fått en massa energi, gör hela tiden upp planer över vad jag skall göra nu av tiden fram till vårt frysförsök. Som den tidsoptimist jag är, så har jag som mål att hinna med följande:
- Klippa mig (det är verkligen på tiden).
- Köpa solkort (hjälp, sommarbrännan försvann fort!)
- Fortsätta med min strävan att gå ner i vikt (mer om detta senare)
- Gräva upp en stor slänt och bära upp 1 kubik jord uppför alla trappor (oj, aj)
- Låna en jordfräs och fixa till 2 gräsmattor som skall göras om.
- Rita upp vårt drömkök
- Köpa digital systemkamera (längtat såååå länge efter)
- Gör ett rejält röj på jobbet med två större projekt (en del övertid)
- Akupunktur 1 gång i veckan
- Promenader minst 3 gånger i veckan
- Fortsätta att dricka lite alkohol (varför börja igen???)
- Sortera alla mina digitala bilder på min nya dator (måååånga timmars jobb)
- Fixa till bloggen
Det skall bli intressant att se sedan hur mycket jag hann med! :-D
Akupunktur
Har bestämt mig för att återuppta akupunkturen, med början denna eller nästa vecka. Därefter gå en dag varje vecka, precis som jag gjorde i vintras inför vårt första försök.
Jag tänker ring SU imorgon och meddela det negativa resultatet, och se hur vi går vidare. När det är klart skall jag ringa och boka tid för akupunktur.
Jag var så glad och tacksam när jag gjorde min sista behandling precis innan ET i februari. Så jag drog mig rejält för att återuppta det nu inför det här försöket. En del nålar gör jätteont, andra känns inte alls. Men det är väl mest att det är obehagligt. Visst är det betydligt skönare med massage eller zonterapi. Tänkte faktiskt även knö in en massage också i schemat.
Jag tänker ring SU imorgon och meddela det negativa resultatet, och se hur vi går vidare. När det är klart skall jag ringa och boka tid för akupunktur.
Jag var så glad och tacksam när jag gjorde min sista behandling precis innan ET i februari. Så jag drog mig rejält för att återuppta det nu inför det här försöket. En del nålar gör jätteont, andra känns inte alls. Men det är väl mest att det är obehagligt. Visst är det betydligt skönare med massage eller zonterapi. Tänkte faktiskt även knö in en massage också i schemat.
Back-up på bloggen???
Jag har ju suttit och försökt layouta om min blogg sedan i våras (på en test site). Men nu kommer blogger med en ny version, funderar på att konvertera över till den först, eftersom den innehåller mer funktioner.
MEN - jag är orolig för alla mina tidigare inlägg och jag vill säkerhetskopiera dem innan jag hittar på något? Finns det något sätt man kan kopiera ner allt på hdd? Det enda jag kan komma på är att pdf:a alla månadssidor.
Så nu har jag börjat fundera på om man inte skulle skaffa en egen domän och använda Wordpress eller något så att man har inläggen "själv". Jag menar, det här är ju min dagbok, vem säger att Blogger kommer finnas i all evighet? Jag vill ju absolut inte bli av med min "dagbok" - den skall bevaras, förhoppningsvis till mina barn.
Ett annat otroligt roligt alternativ är ju att kopiera texten till Word eller något. Men då måste man ha MYCKET tid. Och tålamod. Jag har inget av dem.
Någon som vet?
MEN - jag är orolig för alla mina tidigare inlägg och jag vill säkerhetskopiera dem innan jag hittar på något? Finns det något sätt man kan kopiera ner allt på hdd? Det enda jag kan komma på är att pdf:a alla månadssidor.
Så nu har jag börjat fundera på om man inte skulle skaffa en egen domän och använda Wordpress eller något så att man har inläggen "själv". Jag menar, det här är ju min dagbok, vem säger att Blogger kommer finnas i all evighet? Jag vill ju absolut inte bli av med min "dagbok" - den skall bevaras, förhoppningsvis till mina barn.
Ett annat otroligt roligt alternativ är ju att kopiera texten till Word eller något. Men då måste man ha MYCKET tid. Och tålamod. Jag har inget av dem.
Någon som vet?
söndag, september 03, 2006
Telefonsamtal
Min mamma ringde för en stund sedan. Lillsyrran hade ju ringt mamma och pappa igår och berättat att det inte blev något och att jag inte klarade av att säga det till dem.
De vågade inte ringa till oss igår och knappt idag heller. Men så bestämde de sig för att ringa ändå, och ringde under eftermiddagen när vi inte var hemma. Och nu ikväll, efter vi kommit hem, ringde de igen.
Samtalet gick rätt så bra. Jag bad faktiskt om ursäkt för att jag inte meddelat dem själva, men förklarade att jag klarade bara inte av att säga det. Jag kan prata om det, men inte meddela själva "nyheten". Mamma sa att hon förstod, och det tror jag nog att hon gör också.
Vi pratade på lite om framtiden, vad som händer härnäst. Mamma sa att det är ju så otroligt många saker som måste klaffa för att man skall bli gravid. Jag svarade (lite förvånad) att det är ju knappast det som vi fått lära oss på sexualkunskapen, där hette det skyddar ni er inte blir ni med barn. Min mamma har faktiskt börjat ta till sig en hel del saker och förstår så mycket mer än hon gjorde för snart ett år sedan, då vi berättade om våra problem. Hon läser om det, ser på tv om det och snappar upp olika saker.
Och det är helt fantastiskt. Från en liten mikroskopisk spermie som intar ett ägg - delar sig och växer fram till en liten människa. Det är så många förutsättningar som måste finnas - för det första rätt spermie och rätt ägg - och sedan rätt förhållanden, rätt mängd hormoner etc etc etc för att det ens skall fastna.
Och så är det fantastiskt att ha föräldrar som förstår mer och mer hur det fungerar och hur vi har det.
De vågade inte ringa till oss igår och knappt idag heller. Men så bestämde de sig för att ringa ändå, och ringde under eftermiddagen när vi inte var hemma. Och nu ikväll, efter vi kommit hem, ringde de igen.
Samtalet gick rätt så bra. Jag bad faktiskt om ursäkt för att jag inte meddelat dem själva, men förklarade att jag klarade bara inte av att säga det. Jag kan prata om det, men inte meddela själva "nyheten". Mamma sa att hon förstod, och det tror jag nog att hon gör också.
Vi pratade på lite om framtiden, vad som händer härnäst. Mamma sa att det är ju så otroligt många saker som måste klaffa för att man skall bli gravid. Jag svarade (lite förvånad) att det är ju knappast det som vi fått lära oss på sexualkunskapen, där hette det skyddar ni er inte blir ni med barn. Min mamma har faktiskt börjat ta till sig en hel del saker och förstår så mycket mer än hon gjorde för snart ett år sedan, då vi berättade om våra problem. Hon läser om det, ser på tv om det och snappar upp olika saker.
Och det är helt fantastiskt. Från en liten mikroskopisk spermie som intar ett ägg - delar sig och växer fram till en liten människa. Det är så många förutsättningar som måste finnas - för det första rätt spermie och rätt ägg - och sedan rätt förhållanden, rätt mängd hormoner etc etc etc för att det ens skall fastna.
Och så är det fantastiskt att ha föräldrar som förstår mer och mer hur det fungerar och hur vi har det.
Pissväder
Riktigt söndags/höstruskväder ute. Tyvärr har regnet slagit sönder min vackra lilja. Nu är det bara 2 blomblad kvar. :-(
Men jag har faktiskt sovit gott inatt. Är det en varningsklocka när jag drömmer om Veronica Mars?! ;-) Kanske har blivit lite mycket där, men nu har jag bara 2 avsnitt kvar på säsong 2. Sedan blir det nog 24 eller The 4400.
Jag mår faktiskt (redan) mycket bättre. Jag vet att det kommer bakslag, men idag är det ok. Sambon och jag pratade lite imorses och vi är båda överens om att vi skall köra på. Han vill att vi skall få två tillbaka nästa gång, jag tror att det är för tidigt, men jag ska höra om det går för sig.* Och så har det ju inte blivit speciellt mycket sex på sistone, så jag ser faktiskt fram emot en "normal" cykel med normala befruktningsmetoder. :-D Sambon tyckte vi skippar äl-stickor och bara kör på, låter som en bra idé.
Och bästa av allt idag - vännen Betty har testat +!!! Jag är jätteglad för hennes och hennes man, och just nu känns det som statistiken stämde - jag har undrat lite för vi var ett gäng ruvare nu och ingen har det gått bra för, inte innan nu. MEN - vi var tre tjejer från IRIS-gruppen som gjorde ET och FET 17 och 18 augusti. En av tre. Och att det har lyckats vid ett fryst återförande som i Bettys fall, det ger mig hopp nu inför våra egna frysförsök (vi har ju fem eskimåer i frysen).
Jag har börjat se på det här misslyckandet som just att vi föll under av normala förhållanden. Chanserna är inte större än ett vanligt samlag, jag hör siffror allt från 25-35%. Det är bara till att bira ihop och komma igen.
* Nu kommer eldprovet - har jag shitty ägg så kommer inget att klara upptiningen. Då är det bara att gå på sprayen igen och börja om...
Men jag har faktiskt sovit gott inatt. Är det en varningsklocka när jag drömmer om Veronica Mars?! ;-) Kanske har blivit lite mycket där, men nu har jag bara 2 avsnitt kvar på säsong 2. Sedan blir det nog 24 eller The 4400.
Jag mår faktiskt (redan) mycket bättre. Jag vet att det kommer bakslag, men idag är det ok. Sambon och jag pratade lite imorses och vi är båda överens om att vi skall köra på. Han vill att vi skall få två tillbaka nästa gång, jag tror att det är för tidigt, men jag ska höra om det går för sig.* Och så har det ju inte blivit speciellt mycket sex på sistone, så jag ser faktiskt fram emot en "normal" cykel med normala befruktningsmetoder. :-D Sambon tyckte vi skippar äl-stickor och bara kör på, låter som en bra idé.
Och bästa av allt idag - vännen Betty har testat +!!! Jag är jätteglad för hennes och hennes man, och just nu känns det som statistiken stämde - jag har undrat lite för vi var ett gäng ruvare nu och ingen har det gått bra för, inte innan nu. MEN - vi var tre tjejer från IRIS-gruppen som gjorde ET och FET 17 och 18 augusti. En av tre. Och att det har lyckats vid ett fryst återförande som i Bettys fall, det ger mig hopp nu inför våra egna frysförsök (vi har ju fem eskimåer i frysen).
Jag har börjat se på det här misslyckandet som just att vi föll under av normala förhållanden. Chanserna är inte större än ett vanligt samlag, jag hör siffror allt från 25-35%. Det är bara till att bira ihop och komma igen.
* Nu kommer eldprovet - har jag shitty ägg så kommer inget att klara upptiningen. Då är det bara att gå på sprayen igen och börja om...
lördag, september 02, 2006
Beskedet
Jag klarade ju knappt av att tala om för sambon i torsdags att det hade kommit lite blod. Och det satt hårt inne imorses att säga till honom att mensen kom inatt. Jag menar, hur gör man? Hur säger man det? Hur lägger man upp det? Godmorgon, sovit gott? Jaha, det har jag inte jag gjort för mensen kom, hade mycket värk och låg och grät länge.
Lillsyrran messade mig på MSN på förmiddagen. Jag passade då på att skriva till henne att det inte blev något, och kunde hon vara snäll och berätta det för mamma och pappa? Jag klarade inte av att ringa själv, och jag vill samtidigt inte att de skall gå och hoppas de här dagarna nu tills jag hade klarat av att säga det själv till dem. Det är ju faktiskt inte långt till testdagen.
Är jag för ego? Naturligtvis är de också ledsna och vill prata. Men jag klarar inte av att säga det här igen, inte idag. Vill inte vara budbäraren. Jag orkar inte prata om det. Och ibland känns det som jag måste trösta andra. Men det känns som att det enda jag vill göra så är det att kramas. Man behöver inte säga något...
Å andra sidan, när mina nära stänger mig ute när jag vet att de mår dåligt, då känner jag mig så himla hjälplös och vill inget annat än att åtminstone finnas där som en axel eller någon att prata med. Och nu hindrar jag min familj från detta.
Jag kan bara konstatera av mina frågeställningar i det här inlägget att det finns inga bra sätt. Inte ett enda. I så lång tid har jag fantiserat på hur många olika sätt som helst som jag skall berätta den BRA nyheten på, massa tokroliga sätt för sambon, föräldrar, vänner och på jobbet. Vad jag skall skriva för inlägg på AFF, FL och bloggen... Men den DÅLIGA nyheten, den fantiserar jag definitivt aldrig om. Och jag vet inte hur jag skall presentera den.
Hur gör ni?
Lillsyrran messade mig på MSN på förmiddagen. Jag passade då på att skriva till henne att det inte blev något, och kunde hon vara snäll och berätta det för mamma och pappa? Jag klarade inte av att ringa själv, och jag vill samtidigt inte att de skall gå och hoppas de här dagarna nu tills jag hade klarat av att säga det själv till dem. Det är ju faktiskt inte långt till testdagen.
Är jag för ego? Naturligtvis är de också ledsna och vill prata. Men jag klarar inte av att säga det här igen, inte idag. Vill inte vara budbäraren. Jag orkar inte prata om det. Och ibland känns det som jag måste trösta andra. Men det känns som att det enda jag vill göra så är det att kramas. Man behöver inte säga något...
Å andra sidan, när mina nära stänger mig ute när jag vet att de mår dåligt, då känner jag mig så himla hjälplös och vill inget annat än att åtminstone finnas där som en axel eller någon att prata med. Och nu hindrar jag min familj från detta.
Jag kan bara konstatera av mina frågeställningar i det här inlägget att det finns inga bra sätt. Inte ett enda. I så lång tid har jag fantiserat på hur många olika sätt som helst som jag skall berätta den BRA nyheten på, massa tokroliga sätt för sambon, föräldrar, vänner och på jobbet. Vad jag skall skriva för inlägg på AFF, FL och bloggen... Men den DÅLIGA nyheten, den fantiserar jag definitivt aldrig om. Och jag vet inte hur jag skall presentera den.
Hur gör ni?
Mens
Nu är det definitivt slut. Mensen kom strax före midnatt men jag gjorde ett test i morses ändå.
Kunde inte somna innan 03, grät ihop med änglarna inatt.
Skall vältra mig lite till i träsket för självömkan i helgen.
Kunde inte somna innan 03, grät ihop med änglarna inatt.
Skall vältra mig lite till i träsket för självömkan i helgen.
fredag, september 01, 2006
Ruvardag 15
Ruvardag 15 och den sista.
Mensvärken är här och nu är det en tidsfråga.
Har nu suttit och svara på alla söta och snälla inlägg i min gästbok på Familjeliv. Det är nästa så man drar paralleller till att skicka ut tackkort efter en begravning. Nä, inte riktigt, liten överdrift där. Men det gör så jävla ont i hjärtat, i magen. Men alla dessa små meddelanden från kända och okända, det värmer och det sysselsätter mig. Av någon crazy anledning så känns det bra att få göra något som rör detta. Att hålla på, hålla igång med något, att få prata om det. Att bli lite uppmärksammad och få stöd och pepp.
Men sorgen måste ändå bearbetas och snart kanske det är någon som behöver lite styrka från mig tillbaka, gud förbjude - jag önskar att vi alla slapp lida mer. Men att ta sig upp igen... jag vet inte hur den här gången. Vet inte hur jag kom upp förra gången heller förresten. Det enda jag vet är att man gör det. På något sätt. Med lite hjälp. Men nu knyter sig allt. Sorgen efter ett barn som aldrig kom.
Sambon och jag talar knappt med varandra. Precis som förra gången. Vi är båda ledsna men hans tillbakadragande gör att jag känner mig som en ännu större bov. Skurk. Freak. Infertil kossa.
Efter regn kommer solsken...
Pappa ringde idag. Jag klarade inte av att säga att det nog är kört. Han frågade hur det var. Bra, svarade jag. Så bra, sa han, och jag hörde hans förhoppning. FAN, vad jag hatar att behöva leverera de här nyheterna. Ledsen mamma och pappa, jag blev inte med barn nu heller. JAG är ledsen, det hjälper inte mig att de också blir det. Bov. Skurk. Freak. Infertil kossa.
Jag avvaktar med vinet. Känner mig inte ett dugg sugen på det. Hade gärna skippat det de närmaste två åren i gengäld för något annat.
Frysförsök i oktober. Försöker ställa mig in på det. Men det är ju så långt dit? En månads uppehåll... Hallå, kan ingen vrida tillbaka klockan två veckor? Jag vill börja om? Nähe...
Nej jag bara svamlar, jag är ledsen och bitter. Jag skall hämta mig ett glas ljummen coca-cola och se ett avsnitt av Veronica Mars istället. Sedan försöka sova.
Tack vänner för att ni finns.
Nu börjar det regna igen också. €£@$€@$€{£{$@£$€$£€${£@£${${$£
Mensvärken är här och nu är det en tidsfråga.
Har nu suttit och svara på alla söta och snälla inlägg i min gästbok på Familjeliv. Det är nästa så man drar paralleller till att skicka ut tackkort efter en begravning. Nä, inte riktigt, liten överdrift där. Men det gör så jävla ont i hjärtat, i magen. Men alla dessa små meddelanden från kända och okända, det värmer och det sysselsätter mig. Av någon crazy anledning så känns det bra att få göra något som rör detta. Att hålla på, hålla igång med något, att få prata om det. Att bli lite uppmärksammad och få stöd och pepp.
Men sorgen måste ändå bearbetas och snart kanske det är någon som behöver lite styrka från mig tillbaka, gud förbjude - jag önskar att vi alla slapp lida mer. Men att ta sig upp igen... jag vet inte hur den här gången. Vet inte hur jag kom upp förra gången heller förresten. Det enda jag vet är att man gör det. På något sätt. Med lite hjälp. Men nu knyter sig allt. Sorgen efter ett barn som aldrig kom.
Sambon och jag talar knappt med varandra. Precis som förra gången. Vi är båda ledsna men hans tillbakadragande gör att jag känner mig som en ännu större bov. Skurk. Freak. Infertil kossa.
Efter regn kommer solsken...
Pappa ringde idag. Jag klarade inte av att säga att det nog är kört. Han frågade hur det var. Bra, svarade jag. Så bra, sa han, och jag hörde hans förhoppning. FAN, vad jag hatar att behöva leverera de här nyheterna. Ledsen mamma och pappa, jag blev inte med barn nu heller. JAG är ledsen, det hjälper inte mig att de också blir det. Bov. Skurk. Freak. Infertil kossa.
Jag avvaktar med vinet. Känner mig inte ett dugg sugen på det. Hade gärna skippat det de närmaste två åren i gengäld för något annat.
Frysförsök i oktober. Försöker ställa mig in på det. Men det är ju så långt dit? En månads uppehåll... Hallå, kan ingen vrida tillbaka klockan två veckor? Jag vill börja om? Nähe...
Nej jag bara svamlar, jag är ledsen och bitter. Jag skall hämta mig ett glas ljummen coca-cola och se ett avsnitt av Veronica Mars istället. Sedan försöka sova.
Tack vänner för att ni finns.
Nu börjar det regna igen också. €£@$€@$€{£{$@£$€$£€${£@£${${$£
Snart får jag gå hem
Insåg nu att jag skulle nog aldrig bytt byxor igår. Det var det som förstörde alltihopa. Det var så fort jag bytte mina vita jeans till de blåa som jag började blöda. Så går det när man utmanar ödet...
Tack för era uppmuntrande ord. Vill gärna tro som ni, men den här kroppen känner inget annat än ingenting. Smådroppar fortfarande lite, känns som det blir mer och mer.
Tyvärr kan jag inte åka hem tidigare eftersom jag har växeln i eftermiddag. Jag bytte ut den dagen jag gjorde ET så det är ödets ironi att jag blir tvungen att sitta här nu. Men det är bara två timmar kvar. Och jag fick faktiskt gjort en hel del mellan 11 och 12:30, övrig tid *harkel* inte så mycket *dåligt samvete*. Får jobba över nästa vecka och ta igen.
Såg att min favoritinredningsbutik har rea idag, så jag skall göra lite tröstshopping tänkte jag. Men dessförinnan skall jag förbi snuviga Tilda och hälsa på. Så egentligen lär jag ju inte komma "hem" innan ikväll, men jag får iaf göra annat än att sitta här och ha dåligt samvete för att jag inte klarar av att arbeta.
Tack för era uppmuntrande ord. Vill gärna tro som ni, men den här kroppen känner inget annat än ingenting. Smådroppar fortfarande lite, känns som det blir mer och mer.
Tyvärr kan jag inte åka hem tidigare eftersom jag har växeln i eftermiddag. Jag bytte ut den dagen jag gjorde ET så det är ödets ironi att jag blir tvungen att sitta här nu. Men det är bara två timmar kvar. Och jag fick faktiskt gjort en hel del mellan 11 och 12:30, övrig tid *harkel* inte så mycket *dåligt samvete*. Får jobba över nästa vecka och ta igen.
Såg att min favoritinredningsbutik har rea idag, så jag skall göra lite tröstshopping tänkte jag. Men dessförinnan skall jag förbi snuviga Tilda och hälsa på. Så egentligen lär jag ju inte komma "hem" innan ikväll, men jag får iaf göra annat än att sitta här och ha dåligt samvete för att jag inte klarar av att arbeta.
Vill bara hem
Sitter här på jobbet med svullna ögon. Jag kom inte upp förrän halv åtta idag. Vaknade som en död, det tog lång stund innan jag somnade igår och jag har sovit oroligt. Klockan sex var jag uppe och tog progesteron, och det hade kommit lite mer blod. Men ingen mens ännu.
Katterna kom och tröstade mig på morgonen, den ena la sig över tjejmagen och den andra på bröstkorgen. Ville bli kliade. Lite morgonmys i sängen. Enligt gammalt skrock så skall man ju ha katter på magen om man vill bli gravid. Det har jag testat många gånger senaste 1½ åren men det har aldrig fungerat.
Sambon och jag har knappt pratat med varandra. Inte ett ord om det här. Åt ingen frukost utan var inne i stan och köpte med mig fralla som jag tänkte ta nu med en kopp te.
Om mensen nu tänker dyka upp så hoppas jag att den gör det jävligt snabbt. Jag har en dyr flaska vin jag kan tänka mig att ta ikväll. Eller imorgon.
Känner fortfarande ingenting av något. Inget molande, ingen mensvärk, inget stramande. Nada.
Katterna kom och tröstade mig på morgonen, den ena la sig över tjejmagen och den andra på bröstkorgen. Ville bli kliade. Lite morgonmys i sängen. Enligt gammalt skrock så skall man ju ha katter på magen om man vill bli gravid. Det har jag testat många gånger senaste 1½ åren men det har aldrig fungerat.
Sambon och jag har knappt pratat med varandra. Inte ett ord om det här. Åt ingen frukost utan var inne i stan och köpte med mig fralla som jag tänkte ta nu med en kopp te.
Om mensen nu tänker dyka upp så hoppas jag att den gör det jävligt snabbt. Jag har en dyr flaska vin jag kan tänka mig att ta ikväll. Eller imorgon.
Känner fortfarande ingenting av något. Inget molande, ingen mensvärk, inget stramande. Nada.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
