Nybliven mamma skriver

Först av allt vill jag tacka er alla för gratulationer och lyckönskningar! Jag har läst dem flera gånger och vi är båda två så otroligt glada över era kommentarer och att få dela denna del av vårt liv med er.

För det andra så har vi fått uppleva det mest fantastiska som finns - vårt barns födelse. Jag kan fortfarande känna känslan av när den varma hala kroppen gled ut efter allt krystande, hur jag känner denna lilla varelses armar och ben, som rör sig mot mitt underliv och ben. Hur jag i min mörka dvala coachades av en fantastisk sambo och en fantastisk (manlig) barnmorska. Jag kände mig 110% trygg i deras vård och gjorde allt de sa till mig.

Och nu är vi mamma och pappa till världens finaste lille pojke*. Han är otroligt söt med en fin hårkalufs. Jag tror att han tillhör de snällare barnen och sover oftast i 3-timmars intervaller och skriker inte så mycket. Men visst finns det undantag och ibland känner jag mig otillräcklig och vet inte hur jag ska göra. Men för varje dag som går lär vi känna varandra mer alla tre.

Dagarna går mest åt att ligga och gosa, på soffan eller i sängen. Det är mysigt. Och det var min målbild hela tiden under förlossningen. Nu är den verklighet. Och helt alldeles underbar och ljuvlig.

Det har nu gått ganska exakt fyra år sedan första tafatta försöket att bli gravid i Grekland. Men nu är han här.

Äntligen.

* Nej då, jag är inte alls partisk! ;-)