Igår var det dags för min (och förmodligen även vännen T:s) sista fika som gravida. Jag har inte sett T på tre veckor och det är lite festligt när man ska kramas och ha två magar ivägen!
Betty2 dök upp med sina tvillingar - som till hennes glädje och vår besvikelse sov som två små söta änglar under hela fikat! Vi hade ju gärna tittat lite närmare på dem... ;-)
Men det var otroligt kul att träffas - vi var totalt sju tjejer! Sju tjejer som kämpat och lyckats till slut, alla har gjort IVF. Det var så härligt att träffas igen under den här omständigheten istället för som senast, i IRIS-gruppen. Nu var det sprudlade glädje, men visst finns sorgen och smärtan kvar, ihop med rädslan över att det kanske inte går vägen. Men det är en sådan fantastisk känsla att äntligen få se det där jädrans extra strecket på graviditetstestet. Att till slut få se att man faktiskt fungerar!
Och det har varit stiltje länge i IRIS-gruppen, jag började må pest när jag åkte från de senaste träffarna. Ingen lyckades och hoppet kändes fullständigt borta. Jag såg framför mig att jag kom dit till varje träff och bara upprepade min historia...
Därför känns det så underbart när det rasslar till. Men tankarna finns kvar hos dem som inte lyckas - framför allt hos två tjejer, en som går vidare med adoption och en som fortfarande kämpar med IVF. Jag hoppas att de båda lyckas snart, med det som de har valt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar