Sambon myser riktigt mycket med Liten, som låter sig både tröstas och somnar gott hos honom. Jag är inte alls avundsjuk på det utan är bara glad att sambon kan få vara unik och kunna göra något som jag inte kan - jag har ju ändå amningen.
En sak som far och son ofta gör är söta långa mjuka eskimåpussar.
Och det passar ju bra.
Liten är ju faktiskt en eskimå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar