Asförbannad

Det känns som om sambon och jag drar åt helt olika håll. Jag stressar och kämpar för att få klart allt med barnrummet men det känns som han motarbetar mig.

Igår hävde han ur sig att vi inte alls kunde tapetsera arbetsrummet så vi kunde fått flytta ner kontoret dit (som idag är i barnrummet). Vi ska flytta möbler från vårt sovrum till barnrummet så att den får en byrå och plats med skötbord etc.

Jag blev så arg så jag bara gick därifrån. Hur fan kan ha bara hitta på att ändra sig så själv utan att prata med mig? Vi har diskuterat detta och jag har sagt att jag har gått med på så jävla mycket saker nu som han vill ha det, att barnrummet och kontorsrummet bara ska vara klara. Och det sa han ok till då. DÅ.

Sedan säger han att han ska läsa våra böcker jag har köpt men gör det inte. Jag blir så ledsen över att jag ska sätta mig in i allt, gå på alla kontroller etc etc - jag ska ta alla besluten. Jag vill att han ska veta vad detta handlar om och vad vi ska göra ihop. IHOP.

Somnade pisseförbannad och vaknade kl 2 inatt för toabesöket. Var så arg fortfarande att jag inte kunde somna om på bra länge. Vaknar pisseförbannad. Jag skulle aldrig bara gått ifrån igår utan hävt ur mig allt så jag får ur det ur min kropp, det ligger som ett gift och fräter just nu.

Jag har ingen lust längre att föda barn. Det kan han göra själv och jag har ingen lust att stressa vidare här med att städa klart/röja (det är faktiskt en byggarbetsplats och det ligger sågspån i hörnen) innan bebisen kommer. Varför ska jag göra allt och planera allt? Jag som tar reda på vad vi behöver ha, vad vi ska ha med oss, det är jag som packar bb-väskan. Jag som tränar andning och avslappning.

Han tycker själv att han är tillräckligt insatt men det gör inte jag.

Och det gör mig otrygg. Och just nu förbannad.