Vilken dag...

På morgonen får jag besked om att någon som en gång stod mig väldigt nära har gått bort. Även om jag inte haft någon relation med denna person på över tio år blev jag fruktansvärt ledsen. En otroligt underbar kvinna finns inte längre, jag vet att hon kommer att vara saknad av många.

Sedan får jag besked från min chef om en arbetsuppgift som är i antågande. Något varken jag eller min kollega räknat med. Vi brukar få en förvarning typ 2 månader i förväg. Nu fick vi igen alls och två månaders jobb ska vara klart på mindre än en månad. Jag känner mig så uppgiven - var jag inte stressad innan, så är jag det nu. Eller samtidigt inte - jag känner inget alls.

Så jag har satt igång min vikarie på detta - skjuter undan allt annat som han skulle göra för mig, så får vi ta detta först. Det är inte mycker mer att be för än så.

Nåväl, kvällen fick ett bättre avslut på dagen än den började. Sambon och jag var på en visning avLennart Nilssons bilder - otroligt spännande och intressant. Inte enbart för att det var många bilder på foster och jag är gravid - det finns mycket annat intressant också*! Det var oerhört skönt att komma iväg och göra något med sambon, det har jag saknat! Och vilket underbart varmt väder det var också!

Det tog Lennart Nilsson TRE ÅR att kunna ta den här bilden, som togs vid en provrörsbefruktning! Det tog honom alltså nästan lika länge som oss att lyckas...

* Eftersom vi har boken så känner vi redan till bilderna på Hur ett barn blir till, det som var intressant var att få mer fakta kring hans arbete.