Fy fan. Jag skulle aldrig ha sagt hur jävla bra jag har mått under den här graviditeten. Nu börjar problemen och jag märker att i takt med att jag blir trött så blir jag mer pessimistisk, orolig och ledsen.
Inatt har det varit fruktansvärt. Jag vaknade 02 av värken i ryggen. Gick på toaletten och värmde sedan min vetekudde. Lyckades sova små stunder. Halv fem gav jag upp och gick istället ner, värmde vetekudden igen och la mig på soffan. Tittade en stund på tv och lyckades sedan somna en timme.
Vaknade sedan igen av värken. När jag piggnat till tog jag mig ett varmt bad som lindrade skönt för ryggen. Vid 8-tiden kröp jag ner bakom sambon under hans täckte och somnade. Jösses så skönt jag sov. Vi låg där säkert till halv 10, sedan fick vi sätta ordentligt fart - vi har mycket på schemat idag.
Men jag börjar bli orolig. Hur ska detta fungera? Barnet ska väga 2 kg till och min mage bli betydligt större. Hur ska jag klara detta? Samtidigt börjar jag bli rädd för magens tillväxt. För förlossningen. För ansvaret över ett barn. Just nu känns det som barnet i magen har inget gemensamt med barnet utanför magen. Jag känner barnet i magen men inte den det kommer att bli. Värst av allt är att jag blivit irriterad på natten av hur ont jag har i magen och att Liten vaknar och kickar mig hårt. Och nu efteråt får jag dåligt samvete. Hur kan man bli irriterad på Liten?
Vilken skillnad det gör när man inte sovit ordentligt på fem-sex nätter. Jag föredrar jag mig själv som en kvittrande fågel som inte vill bekymra mig. Men nu har jag insett att det inte är så lätt som jag har trott.
Lite sömn och jag ska må bättre. Sömn och sommarvärme är inte helt fel.
2 kommentarer:
Jag är ju ett par veckor före dig och undrar också hur detta ska gå. Har fått svårt att andas och bebisen ska bli DUBBELT så stor som nu! Fast samtidigt är jag så nöjd, det är ju också dubbelt, hehe... Men även jag, som redan har ett barn, tänker, men hjälp, vad har vi gett oss in på? TVÅ??!! HUR ska det gå?? Men det gick ju bra första gången och det kommer det att göra för er också!! Man är rätt förvirrad i början, men tiden går och man blir mer och van och varm i kläderna och så inser man efter ett tag att man kan ta det rätt coolt.
Jag förstår vad du menar med sömnbrist. Har haft ett par perioder under graviditeten när jag inte sovit alls på upp till en vecka och man blir ju helt knäckt till slut. Värmedyna i sängen? (finns på JULA, har jag för mig, jätteskönt!) Ny, tjockare bäddmadrass? Tempurmadrass?
Var rädd om dig! Kram!
Det går!
Fast jag hatade det. Mot slutet var det faktiskt överdjävligt.
Men det tar slut och ut kommer en underbar bebis och då var det värt alltihop.
Jag har inte alls fattat att det är bebisen som sitter brevid mig nu som låg i min mage. Han här ute blir jag alldrig irriterad på, men jag kunde bli galen på den som sparkade på min blåsa för tusende gången. Men så länge de är inne i magen tar de inte skada av lite irritation.
Skicka en kommentar