Tack för era åsikter om våra alternativ.
En del av mig vill snabbt komma upp i sadeln igen och ge mig hän till nästa försök. Kosta vad det kosta vill. En annan del av mig tycker att det är rätt skönt att inte behöva göra något förrän efter sommaren.
Men samtidigt är det ganska många månader till augusti. Och då får man räkna med att det är 60 dagar man pratar om. Har jag tur kan jag i sådana fall börja spraya i juli och få gjort IVF i augusti/september.
Så även om jag nu skulle tycka att det är skönt att vänta, kommer det nog många djupa svackor på vägen dit - frustration över att alltid vänta vänta och åter vänta.
Å andra sidan, vi har en tråd på familjeliv för de som väntar i kön på Sahlgrenska. Där kan man hålla koll på vilka som kommer fram i kön. De som har stått i kö december-04 och januari -05 har nu blivit kallade. Det är alltså 5-6 månader före oss - vilket då inte på något sätt innebär att det är 5-6 månaders kö kvar för oss.
Men nu börjar jag undra om vi inte kommer att bli kallade iår ändå. Eller nej förresten, jag undrar inte utan jag tror det. Det är mars nu, visst borde vi bli kallade under hösten/vintern? Vi kanske inte hinner med ett fullt försök under 2006, men nog fasiken kommer det att bli långt före senvåren 2007 som jag aviserat tidigare om?
Så ni som tyckte att vi skulle satsa på ett 3-pack - om det finns chans att bli kallad under hösten - skulle ni satsat på 3-p ändå?
Om man ser till det helt krasst, det vill säga att det INTE tar sig på första IVFen av en 3-pack - då kan man ju byta ett färskt försök (ET) till två frysförsök (FET) istället. I så fall kan man hinna med 1 ET och ett FET före sommaren, och kanske ett ET då i augusti. Men sedan är det ändå 1 ET och 1 FET kvar sedan att hinna med under hösten. Tänk om vi blir kallade?
Jag vill inte alls på något sätt detljastyra denna process, det vet jag att det inte går - allt kan ställas om och ta en helt annan riktning. Men jag vill bara göra upp en någorlunda plan för oss att jobba efter.
Förstår ni något av mitt svammel?
Detta blir nog min andra livlina - 50/50! ;-)
* 1-pack i augusti/september (alt maj)
* 3-pack med start omgående.
4 kommentarer:
Här i Stockholm (där jag bor) har de lyckats korta ner köerna från 2-3 år till 10 månader. (Å andra sidan får vi bara två hela försök gratis)
Det verkade ju som att Göteborg också hade planer på att försöka korta köerna lite... och kanske tittar de då på hur det gått till i Stockholm?
Det kan ju kanske kännas trist att sitta med ett trepack och bli kallad relativt snart? Å andra sidan vill man ju ha så många chanser som möjligt så snart som möjligt.
Inte så mycket hjälp va? *s*
Alltså... jag har ingen aning om sånt här men jag kan tänka mig att det måste bli jobbigt i längden att vänta och inte göra någonting.. Och låna pengar, finns det något bättre att låna pengar till än detta? Kan ni så gör det! Fortsätt kämpa direkt, jag tror att det känns bättre i längden än att gå omkring i ett vaccum och bara vänta. Men som sagt, jag vet egentligen inte vad jag pratar om, försöker bara sätta mig in i det så gott det går. :-) Kram och lycka till, vad ni än bestämmer er för.
Jag vet exakt hur jobbigt det är att vänta, tro mig! Men samtidigt kan det ju vara så att kroppen behöver komma igen efter alla hormoner också. Om du köper trepack nu och redan har IVF:at en gång så blir det fyra IVF på raken. Orkar du det? Orkar din kropp det? Jag förstår att du känner tidspress, å andra sidan tycker jag att du är ung, jag var ju 34 när vi körde igång med vårt första försök.
Måste bara skriva några rader, känner så igen mig i det du skriver om väntan. Jag och min fd man försökte få barn i fem år, varav tre av dessa år fick vi "medicinsk" hjälp. Hann med både det ena och det andra, dels ivf, men det fungerade inte. Tyvärr slutade vår barnlöshet med att jag inte orkade längre, inte med något, inte ens att fortsätta vara gift... Förlåt för det deppiga inlägget...
I alla fall, skickar jag mängder av styrkekramar till er båda, för det vet jag behövs.
Skicka en kommentar