Mensen satte igång igår eftermiddag. Jag hade sådan svår värk att det tog nästan 2 timmar för 2 Panodil Zapp att verka helt. Så är det med alla sorters vanliga värktabletter om jag inte tar dem innan det gör för ont.
Så nu försvann definitivt det sista hoppet om en bebis 2006.
Jag blev överaskad av min egen reaktion igår när jag meddelade sambon nyheten, eftersom han blev ledsen. Det gjorde mig nämligen förvånad att han blev det. Jag visste ju det redan. För mig var det inte så mycket av en besvikelse att mensen kom, utan mer ett konstaterande. Jag insåg då att sambon tror att vi kan fixa detta själva, för mig är de närmaste månaderna bara en enda lång transportsträcka till vårt nästa IVF-försök. Jag tror inte alls att vi har någon möjlighet att bli gravida spontant.
Ofta tvivlar jag på att vi någonsin kommer att kunna bli gravida över huvudtaget. Och då gör det så in i helvete ont. Och där hjälper inga värktabletter...
Men hoppet kommer alltid att leva kvar och vi kommer att försöka varje månad till nästa IVF-försök. Men jag tror inte att det går. Tyvärr. Önskar att jag hade mer tilltro.
2 kommentarer:
Jag tycker att du är rätt sund som inte tror för mycket. All din erfarenhet säger att ni inte klarar det av er själva. Att då varje månad tro på mirakel är nästan lite väl naivt.
Men det finns ju verkligen ingenting som tyder på att det inte skulle lyckas med IVF!
Kramar
Skickar en kram till dig!
Jag vet hur det känns när hela kroppen skriker efter att bli mamma.Har varit gravid 3 gånger, men förlorat alla.. Livet är inte lätt..
Jag hoppas på det bästa för dig,GE INTE UPP! jag själv har ett hopp om att en dag få glädjen i att bli mamma..
*KRAM*
Skicka en kommentar