Mått

Vårt nya mått att mäta pengar med är IVF. Alla större utgifter räknas snabbt om till en andel IVF. En rotfyllning är en åttondels IVF. En ny hårddisk är en tiondels IVF. En kamera är en tredjedels IVF. En mangel är en femtedels IVF.

Jag överraskade sambon med att köpa några böcker till honom i fredags. Han log mot mig och sa att detta är 2% av vad en IVF kostar...

Det har blivit naturligt för oss det här med vårt nya mått. Jag hoppas bara vi inte glömmer bort oss en dag och råkar försäga oss till någon som inte känner till våra förehavanden.

Det finns så många saker på min att-vänta-med-att-köpa-lista-pga-barnlöshetskostnader. Och den blir bara längre och längre. Jag älskar att fotografera och skulle gärna vilja lära mig mer samt köpa en digital systemkamera. Vi har idag en analog, men det är inte den jag använder utan en digital kompakt kamera istället. Och visst, den är inte så dålig (Canon Ixus 50) men den går inte att jämföra med en systemkamera. Datorn jag har som jag bearbetar bilderna i är gammal och trög, skärmen är visserligen 19" men stor och klumpig. Visst skulle det vara jättekul med en större dator med mer kraft och en snygg platt skärm när jag redigerar bilder...

Men nu skall vi nog ha pengar så vi kan göra en IVF, till och med två. Inte minst nu när skattebeskedet kom. Vi har en del undansparat också. Så att vi avvaktar till sommaren har inte att göra med pengar. Det har att göra med att låta min kropp vila. Och ge naturen en chans. Men vissa stunder så suger det rejält. Jag vill också spraya, spruta, plockas och ruva. Jag vill bli gravid och känna mitt barn växa inom mig...

Men förhoppningsvis kanske vi kan unna oss lite saker de närmaste månaderna. Kunna njuta av våren och sommaren utan att vara för snåla och se fram emot en höst med nya förhoppningar.

Regn

Igår när jag kom hem blev jag väldigt besviken över hur mycket snö det är kvar i trädgården. Vi bor högt upp och det är mycket mer snö kvar där än jämfört med området kring länsvägen. Och gissa vart snöhögarna är störst? Jo, där rabatterna finns eftersom det blåst upp stora snövallar där.

Men här vräker regnet ner, det regnar betydligt mer än vad det gjorde igår så idag skall det förhoppningsvis försvunnit en hel del till. Och jag ser fram emot onsdag och torsdag, prognosen ser lite lovande ut. Jag måste få sol och värme.

Gick igenom kort från förra året och det visade att vi hade snö till slutet av mars då också. Och plötsligt vände allt och blev jättevarmt - för den 1 april grillar vi nämligen på den tidiga kvällen och har bara t-shirt på oss.

Stiltje

Jag har verkligen inget att blogga om. Visst, jag har en del saker som jag känner att jag aldrig hunnit med att skriva ner, men det är tomt i skallen och jag har ingen ork. Jag är så trött på att alla andra blir gravida och inte jag. Att alla andra gör behandlingar och inte jag. Att alla andra får mens men ändå är gravida. Men inte jag. Att jag inte tror att vi kan fixa detta "natuligt". Att ha mens igen. Att känna mig okvinnlig och oattraktiv. Att vara gnällig och inte hitta energin igen. Att våren inte kommit. Att det är så långt till nästa IVF. Att det varje dag på jobbet diskuteras om barn och barnbarn som är på väg eller nyligen har blivit födda.

Jag missunnar inte mina arbetskamrater. Men det skär i hjärtat. De "roliga" sakerna som kommer på mejlen - innehåller ofta söta bebisar med någon kul grej. Men varje gång jag ser en bebis, en barnvagn, hör andra prata så påminns jag om vår hopplösa situation. På jobbet vill jag vara alert och engagerad. Inte tyngas ner av detta hela tiden.

I trädgården är det enda stället där jag verkligen njuter av livet fullt ut och mår bra. Där är skallen helt urblåst på allt vad bebisar heter.

Så nu skall jag packa ihop och se vad allt regn har gjort i min trädgård, kanske har snön sjunkt såpass mycket på något ställe att en endaste liten snödroppe hittat fram?

Vårvindar

Tack för 5 cm snö till i fredags, nu tar det ännu längre tid innan mina snödroppar orkar leta sig upp...

"Vårvindar på väg mot Skåne men först snö och regn" kan man läsa på SVT.se - hoppas verkligen att allt regn för snön att försvinna nu så det inte blir ett till bakslag med kyla så det blir isgator ute efter regn och slask. Men först lite mer snö idag... *morr*

Hoppas så att solen kommer fram efter de närmaste regn-dagarna..

Så snart trez är våren hos er!

Och så kom den

Mensen satte igång igår eftermiddag. Jag hade sådan svår värk att det tog nästan 2 timmar för 2 Panodil Zapp att verka helt. Så är det med alla sorters vanliga värktabletter om jag inte tar dem innan det gör för ont.

Så nu försvann definitivt det sista hoppet om en bebis 2006.

Jag blev överaskad av min egen reaktion igår när jag meddelade sambon nyheten, eftersom han blev ledsen. Det gjorde mig nämligen förvånad att han blev det. Jag visste ju det redan. För mig var det inte så mycket av en besvikelse att mensen kom, utan mer ett konstaterande. Jag insåg då att sambon tror att vi kan fixa detta själva, för mig är de närmaste månaderna bara en enda lång transportsträcka till vårt nästa IVF-försök. Jag tror inte alls att vi har någon möjlighet att bli gravida spontant.

Ofta tvivlar jag på att vi någonsin kommer att kunna bli gravida över huvudtaget. Och då gör det så in i helvete ont. Och där hjälper inga värktabletter...

Men hoppet kommer alltid att leva kvar och vi kommer att försöka varje månad till nästa IVF-försök. Men jag tror inte att det går. Tyvärr. Önskar att jag hade mer tilltro.

Trött på vintern

Nu är jag så in i bomben trött på snö, kyla, vinter, is, halka och skrapa bilrutor. Imorses var det -8 när jag körde till jobbet. Sedan skingrades dimmolnen och det såg ut att bli en fin morgon. Men så plötsligt börjar snön vräka ner. Och nu? Nu är det blå himmel igen men iskallt...

I söndags var det underbart härligt i solen. Vår termometer visade 24,5 grader i solen på eftermiddagen och vi rusade ut, dammade av bänken och satt där och bara njöt av värmen i ansiktet ätandes massa glass med all snö runt om oss...

Det är snart april. Och vi har fullt med snö över hela tomten. Vår trädgård är proppfull med lökar av snödroppar, krokusar i alla färger, flera sorters påsk- och pingstlijor och massa andra vårblommor. Och allt ligger för tillfället under ett tjockt täcke av snö, uppskattningsvis mellan 20 och 30 cm. Vid det här laget skulle vi redan fått flera blommor... suck.

Jag är en sommarmänniska! Vill ha sol, värme, trädgårdspåtning, grillkvällar och sena kvällar utomhus med rödvin (om jag ändå aldrig blir gravid) och framför allt - semester.

Önskelista:
1. Barn
2. Sommar

Läkarbesök

Då har jag och sambon varit på läkarbesöket och pratat igenom vår situation.

Han läste högt för oss vad de skrivit i journalen från Carlanderska och tyckte att det var konstigt att inga fler ägg togs ur - han hade ju sett tio stycken vid VUL 2 dagar tidigare, som var tillräckligt stora. Jag berättade om allt som hände, det negativa testet på söndagen/testdagen och de fyra svaga positiva testen jag fick sedan.
Men allt det är historia nu.

Läkaren ansåg att det inte finns några medicinska hinder eller så mot att varken börja om omedelbart eller avvakta. Vi diskutera allt fram och tillbaka, maj eller september för äggplock, kön på SU etc. Först lutade det åt att vi börjar nästa försök redan nästa cykel.

Men. Istället bestämde vi oss för att låta kroppen vila. Den har inte återhämtat sig efter snart två års massivt hormonintag. Och det kan hända att kroppen har chockats lite av IVF:en och kan börja fungera bättre om man ger den tid.

Så vi skall inte göra någonting annat de närmaste fyra månderna än att mysa på ett naturligt sätt och ge kroppen en chans att bli spontant gravid. Jag log till läkaren när han sa det och kommenterade det bitterljuvt att vart är spontaniteten av schemalagt sex?!

I mitten av juni tar jag kontakt med läkaren för göra upp planen innan det är dags för semester. Är jag inte gravid innan dess så skall jag börja spraya i slutet av juli. Äggplock och återförande blir då i månadsskiftet augusti/september.

Samtidigt kommer vi veta lite mer hur det ser ut i kön till SU. Men läkaren var väldigt tveksam till att vi skulle kunna börja före våren 2007.

Sambon är övertygad om att det är rätt sätt att göra. Jag är fortfarande kluven. Jag vill sätta igång med en gång, men tycker att en paus kan vara ok också. Jag får bara hoppas att jag inte kommer att slita mitt hår under tiden. Sommaren är otroligt jobbig med alla vackra magar som visas upp...

Det blir IVF igen

Jag och sambon pratade en hel del igår om hur vi skall gå vidare. Vi är överens om att vi skall göra en ny privat IVF och köpa en 1-pack. Han var beredd att sälja sina fonder, vilket innebär att då har vi pengar till att göra en innan sommaren. Gör vi efter sommaren så har vi våra skattepengar samt att vi har hunnit spara ihop lite till själva.

Men vi vet inte när vi skall göra. Och jag har insett att jag är så pessimistisk. Jag menar hur korkat är mitt resonemang att "gör vi i maj så är det så långt till nov/dec då vi troligtvis kör igång på SU". Frågan är då om man över huvudtaget skall göra någon mer privat om jag är så säker på att misslyckas???

För övrigt så drar det ihop sig till mens. Och som alltid - månaden efter en avslutad progesteronkur, så börjar mina "spottings" (småblödningar) direkt efter ägglossningen istället för en vecka senare. Ni som har hängt med vet att det är mitt lilla problem. Tidigare har jag ALDRIG haft några mellanblödningar. Det inträffar bara när vi har försökt bli med barn. Så det har väl hänt typ 35 gånger på raken nu eller något. Och ingen kan förklara varför.

Om en stund skall vi träffa vår läkare för att diskutera vad vi går vidare med.

Pratat med Sahlgrenska

Jag har pratat med IVF-enheten på Sahlgrenska nu. Hon jag pratade med var mycket trevlig, men vågade egentligen inte säga mig något. Vad jag ville veta var om det är sannolikt att jag skulle kunna bli kallad under senare delen av året. Men hon var väldigt försiktig.

Så här är det nu. De skickade ut det brandgula kuvertet för några månader sedan till de som stod i kö från augusti till november 2004. Och det var förvånansvärt få som svarade - alltså blir de inte kallade till behandling och det blev då platser över. Då skickade man ut kuvertet till de som stod i kö från december 2004 till januari 2005.

Vad som hänt nu är att man har skickat ut kuvertet till de som står i kö från februari till mars 2005! Men om jag förstod det hela rätt så är det 70 pers i kö enbart i februari, och man har en kapacitet på 40 behandlingar per månad. Och de extra pengarna som de blivit tilldelade gör att de har ytterligare 250 behandlingar de kan genomföra under året.

De som är framme nu i kön har alltså väntat i 16-17 månader.

Men - sedan finns det otroligt många som är "vilande" och som under 2006 skall ta ställning till om de skall återta sin plats eller ej. Och då får vi andra snällt vänta.

Men det har gått fort sista veckorna/månaderna. Så även om det saktar ner nu under våren + att semestern kommer ivägen - så känns det väl troligt att vi får komma in iår? Det är ju "bara" två månadsgrupper före oss ju?

Och Anna har så rätt i sin kommentar. Kommer jag verkligen att orka? Säg att vi gör 2 ET och 2 FET i ett snabbt tempo och allt går åt skogen (3-packen förbrukad) - så kommer vi fram i kön på Sahlgrenska där vi kan göra ytterligare 3 ET och ett antal FET... Det finns nog en stor risk att kroppen säger stopp! Nu får jag ju verkligen inte hoppas att det skall ta så många försök...

Så det känns som att en 3-pack går bort. Så frågan är om vi skall göra en IVF nu i maj - hoppas på några frysförsök under aug-okt och sedan är vi nog framme i kön?

Eller så äter jag pergotime under april och maj, hormonfri i juni och börjar spraya i juli för att göra ET i augusti.

Det är så mycket tänk om. Tänk om vi räknar med att komma fram i kön - och så tar pengarna slut eller något annat, så blir vi inte kallade förrän till våren och så har vi gått och väntat och väntat och inte gjort något. Eller tänk om vi gör en ET i augusti och kommer fram i kön direkt efter sommaren? Kan man bara avbryta då?

Ingen som har en kristallkula?!

Vet inte...

Vet inte alls vad jag vill att vi skall göra härnäst. Sambon läste min blogg igår och han blev nog än mer förvirrad.

Skall ringa till Sahlgrenska idag och prata lite.

Velar

Tack för era åsikter om våra alternativ.

En del av mig vill snabbt komma upp i sadeln igen och ge mig hän till nästa försök. Kosta vad det kosta vill. En annan del av mig tycker att det är rätt skönt att inte behöva göra något förrän efter sommaren.

Men samtidigt är det ganska många månader till augusti. Och då får man räkna med att det är 60 dagar man pratar om. Har jag tur kan jag i sådana fall börja spraya i juli och få gjort IVF i augusti/september.

Så även om jag nu skulle tycka att det är skönt att vänta, kommer det nog många djupa svackor på vägen dit - frustration över att alltid vänta vänta och åter vänta.

Å andra sidan, vi har en tråd på familjeliv för de som väntar i kön på Sahlgrenska. Där kan man hålla koll på vilka som kommer fram i kön. De som har stått i kö december-04 och januari -05 har nu blivit kallade. Det är alltså 5-6 månader före oss - vilket då inte på något sätt innebär att det är 5-6 månaders kö kvar för oss.

Men nu börjar jag undra om vi inte kommer att bli kallade iår ändå. Eller nej förresten, jag undrar inte utan jag tror det. Det är mars nu, visst borde vi bli kallade under hösten/vintern? Vi kanske inte hinner med ett fullt försök under 2006, men nog fasiken kommer det att bli långt före senvåren 2007 som jag aviserat tidigare om?

Så ni som tyckte att vi skulle satsa på ett 3-pack - om det finns chans att bli kallad under hösten - skulle ni satsat på 3-p ändå?

Om man ser till det helt krasst, det vill säga att det INTE tar sig på första IVFen av en 3-pack - då kan man ju byta ett färskt försök (ET) till två frysförsök (FET) istället. I så fall kan man hinna med 1 ET och ett FET före sommaren, och kanske ett ET då i augusti. Men sedan är det ändå 1 ET och 1 FET kvar sedan att hinna med under hösten. Tänk om vi blir kallade?

Jag vill inte alls på något sätt detljastyra denna process, det vet jag att det inte går - allt kan ställas om och ta en helt annan riktning. Men jag vill bara göra upp en någorlunda plan för oss att jobba efter.

Förstår ni något av mitt svammel?

Detta blir nog min andra livlina - 50/50! ;-)
* 1-pack i augusti/september (alt maj)
* 3-pack med start omgående.

Våra alternativ

Jag tänkte använda mig av en livlina och fråga publiken. Vad hade ni gjort om ni var jag?

Vi har stått i kö till Sahlgrenska sedan i juni 2005. Jag bad att bli satt i kö redan i augusti 2004, men min läkare hävdade att man måste ha försökt aktivit i två år innan man kan få sättas upp i kö. Något som absolut inte var sant, har jag förstått sedan. Hade jag blivit uppsatt då hade vi varit framme i kön nu. Men nu är det som det är, jag räknar med att om jag har tur, får vi göra vår första landstingsfinansierade IVF innan nästa sommar.

Detta är våra alternativ som jag ser det:
1. Invänta skatteåterbäringen, göra en ny privat IVF (1-pack) efter sommaren och hoppas på några frysisar att sysselsätta sig med under hösten.

2. Göra någon form av behandlingar (pergotime, sprutor, insemination) fram till sommaren, därefter invänta skatteåterbäringen enligt alt 1.

3. Låna 40 000 kr på banken och köpa en 3-pack, göra en ny IVF innan sommaren - därefter kan man göra en efter sommaren och längre fram mot vintern (ev byta ut mot frysförsök). Om det nu inte vill ta sig med en gång vill säga (vaddå pessimistisk?!).

4. Inte göra något på ett år innan vi har kommit fram i kön till Sahlgrenska.
Har ni fler alternativ? Vad hade ni gjort? Saken är den att jag är 31 år. Jag blir knappast yngre (nä, vem blir det?) och den biologiska klockan tickar HÖGT. Som det ser ut nu hinner jag bli 32 år innan jag får mitt första barn. MINST. Kanske mycket äldre än så.

Nästa år kommer vi vara ganska klara med huset. Vad skall jag då skylla på när alla frågar om vi inte skall skaffa barn snart.

SKAFFA?! Bha. Barn är något man får. Om livet vill.

Gårdagskvällen

Det blev en mysig hemmakväll igår. Jag var full av inspiration och energi! Åkte lite tidigare från jobbet och handlade mat, blommor och ljus för dekoration samt en söt gammaldags Bukowskinalle med ett hjärta på till sambon.

På 1½ timme lyckades jag städa till någorlunda runt matplatsen och duka riktigt snyggt om jag får säga det själv! ;-) Ljus tända överallt. Samtidigt så grejade jag med maten - till förrätt blev det Räkrullar med pepparrot, Parmaknytten samt ugnsbakade Babyplommontomater med riven parmesanost. Till varmrätt blev det Fläskfilé med sås och ugnsstekta grönsaker och till efterrätt serverades det knäckig Äppelpaj med kanelvaniljglass toppad med några droppar vaniljsås! Och så gick det åt en halv flaska vitt och en hel flaska rött!

Och sambon kom hem med tio stycken jättestora röda rosor till mig som jag satte i en stor vas. Efter middagen gick vi och satte oss i vardagsrummet med resten av vinet och lyssnade på lite nostalgimusik - spelade "våra låtar". Plötsligt hördes ett brak från nedervåningen! Då hade en av katterna varit lite för intresserad av mina fina rosor och vält ner vasen - vatten och glasskärvor överallt... Så det var bara och ställa sig och torka... ;-)

Nåväl, det är bara vatten och vasen blir enkel att ersätta - tur att vi upptäckte det i tid och att ingen av katterna skar sig.

Men det var en mycket trevlig kväll!

10 ÅR!

Idag firar sambon och jag att det var tio år sedan vi blev tillsammans! Kan inte förstå att det har gått så lång tid...

Är i full färd med att planera för en mysig middag ikväll med levande ljus och gott vin. Plånboken är lite tom just nu, men vi tar en middag hemma ikväll och så skall vi gå ut och fira (igen) när lönen kommer genom att gå ut och äta. Men det lutar åt någon smarrig liten förrätt, fläskfilé och ugnsbakad potatis till varmrätt och äppelpaj med vaniljsås till efterrätt... *mums*

Tandvärk...

... hade jag INTE när jag vaknade imorses heller! :-D

*peppar peppar*

Igår eftermiddag värkte det lite men inte så mycket att jag tog en värktablett. Jag hoppas så att jag slipper gör något åt det. Tuggar fortfarande bara på ena sidan, men det mesta av ilningar och isande har också släppt.

Har tid på måndag igen hos tandläkaren.

Tandvärkshistorien

Vaknade utan tandvärk idag. Det spänner och det ilar lite, men ingen värk som igår. Då var det outhärdligt och jag tog Panodil hela dagen. Så här har det varit tidigare också, vaknar utan värk och på eftermiddagen sätter det igång.

Sedan tandläkarbesöket igår har jag bara tuggat på den andra sidan. Kan det verkligen behövas rotfyllning? Jag menar, borde jag inte ha ständig värk då? Varför kan man inte öppna lagningen bara och göra om den?

Snälla låt mig slippa rotfyllning *tortyr*.

[svordomar]

Livet är tamigfan aldrig rättvist.

Jag var hos tandläkaren för ett tag sedan och lagade en tand. Sedan dess har den värkt och idag var jag och kollade upp den. Och det verkar som att jag inte bara behöver en jävla rotfyllning, det kan behövas två. Jag är så arg och besviken. Jag sköter mina tänder jävligt bra och vill inte drabbas av det här.

En rotfyllning är en åttondels IVF. Två är en fjärdedels IVF.

#"¤¤#%%#&%¤#&%//#¤%"¤#¤(%=%=¤"(%

På eller av

För ett år sedan satt jag och en väninna och pratade om en annan gemensam väninna. Hon planerade att gifta sig och slutade med p-piller i god tid innan, med förhoppning att bli gravid något halvår senare. Men hon blev väldigt förvånad när hon blev gravid direkt. Och bröllopet sköts upp.

Min väninna sa då att "det är nog så, antingen lyckas man direkt eller så tar det jättelång tid". Det träffade mig rätt i hjärtat. Hon visste då inget om våra problem. Men det är kanske så det är? Svart eller vitt. På eller av. Bebis eller inte bebis. Att vara eller inte vara.

Men jag vill. NU.

Spinner som en katt

Förhoppningsvis har jag nu haft ägglossning. Det känns som att denna cykeln kan bli antingen eller.

Antingen så kan jag få en dunderägglossning som en bieffekt av alla hormoner jag tog förra månaden eller så blir det tvärtom - magplask.

Cyklerna efter hormonbehandlingar tidigare har inte genererat något utan kroppen har satt sig på tvären. Vilket jag förutsatte även denna gång, men ta mig tusan om jag inte fick ägglossning ändå. Idag har jag känt en svidande känsla i livmodern och avtagande värk i äggstockarna. Dessutom har jag fått en liten blödning - kan bero på sår i slemhinnorna eller en liten blödning som uppstod när ägget släppte. Brukar aldrig blöda vid ägglossning annars.

Nåväl, gräsänka är man. Jag tittade på katterna idag när de låg och myste i solskenet - insåg att jag är som en belåten spinnande katt. Sambon är iväg i helgen men vi hann få till det och nu är det ytterligare fjorton dagar väntan. Igen. Men just nu känns det som att vi lyckades bra. Sedan får vi se om det räcker.

IRIS-träff

Igår var jag ju på min första IRIS-träff. Visste inte alls vad jag hade att förvänta mig, men har sett fram emot det de senaste dagarna med lite spänning.

Det var en otroligt häftig känsla att dels få träffa personer man har haft kontakt med över nätet och dels för första gången prata öppet om barnlöshet, behandlingar och dylikt med tjejer som själva befinner sig i samma situation. Även om några få av familj och vänner vet om våra problem, så blir det ju aldrig att man kan prata om det riktigt. Inte alls på det här sättet. Vi pratade både allvar och känslor men vi kunde också skratta. Och förståelsen är så viktig.

Många tankar virvlade genom huvudet när jag gick och la mig igår, det tog en stund innan jag kunde somna.

Skum kropp!

Tänkte gått in här och öst galla över min helknäppa kropp (igen). Jag började ju att testa med älstickorna i fredags och då fick jag nästan ett positivt test - nu är det nära tänkte jag.

Men icke. Det blev bara svagare och svagare för varje dag. Jag fick tandvärk på lördag kvällen = inget sex. Först på söndag kväll fick vi till det. Men jag räknade då med att OM jag haft ägglossning så var det före söndag kvällen. Alltså är det stenkört. Jag kände mig grymt besviken trots att jag ändå inte räknat med något annat än en knäpp cykel.

Igår gav jag upp stickorna men så tänkte idag att jag ändå kunde kolla upp varannan dag och se om det händer något. Och vad händer då? Jag får positivt idag! Idag är strecket lika starkt som kontrollstrecket. Sambon lämnar mig själv i helgen så nu är det bråttom! ;-)

Men hur tusan kan hormonerna gå upp o ner på det sättet?

Äggande tider?

Går och väntar på ägglossning. Men hur troligt är det att jag får en bra sådan efter IVF:en? Och om det var ett mf jag fick?

Jag vet inte vilken dag som är vad. Det har nu gått 4 veckor och 4 dagar sedan äggplocket och jag har tyckt att det hela tiden känns som om att det kanske är på gång...?

Började testa med stickor i fredags och jag har fått utslag varje dag, men inget av dem är starkare än kontrollstrecket. Det verkar snarare som att det blir svagare. Därför trodde jag att jag hade ägglossning i helgen, men icke. Tempen är fortsatt låg.

Trots att jag intalat mig själv i ett tidigt skede att detta förmodligen blir en kass cykel så infinner sig ändå hoppet, oron, letandet och analyserandet som vanligt.

Bha! Vill reklamera min kropp. Vi kan skicka människor till rymden och låta dem på på månen och reparera satelliter. Men det går fan inte att göra mig på smällen!

Jag? Grinig?

IRIS-Träff

Jag gick ju med i IRIS i höstas, först och främst för att få information kring barnlöshet. Tycker att det saknas mycket information kring infertilitet. Och inte blir det bättre för att många av oss som själva drabbas av det inte vill prata om det offentligt heller.

Så tipsade Tinselflickan om IRIS-träffarna i Göteborg och jag började fundera om jag skulle gå på någon träff och se hur det var. I och med IVF-cirkusen så började det kännas mer aktuellt och ett större behov av att träffa andra i samma situation.

Via en tråd på FL hittade jag en annan tjej från samma by. Jag tog mod till mig efter ett tag och kontaktade henne, sedan dess har vi skrivit regelbundet till varandra. Hon går också på IRIS-träffarna.

Och i veckan är det just IRS-träff. Lite nervös är jag allt, men det skall bli otroligt spännande att få träffa, dels tjejer i min egna situation men också tjejer som jag har haft kontakt med via nätet.

Men samtidigt är det nog mitt största identitetsavslöjande! Ni som läser här vet kanske inte hur väl ni egentligen känner mig, genom mitt bloggande, avseende bebiskarusellen och alla mina innersta tankar. Endast sambon vet att jag skriver här. Övriga som känner till våra problem känner inte till min blogg. Och ni som känner till min blogg vet inte vem jag är. Än. Fast några får snart veta det... :-D

Ser otroligt mycket fram emot att få träffa er!
;-)

München

Det blev München igår. Och filmen var riktigt bra, mycket spännande och tidvis ganska otäck. Men - när jag går på bio så vill jag bli road. Jag vill inte komma därifrån allvarsam, ledsen eller upprörd. Vilket man naturligtvis blir av filmen München.

Det som filmer handlar om är ju verklighet och Steven Spielberg visar ju vilken sida han står på även om han väcker många frågor åt båda hållen. Och det var en hel del grymma scener. Jag vände bort huvudet några gånger, ibland av avsky för det råa våldet, ibland för att jag bara inte orkade mer.

Sambon och jag diskuterade filmen hela vägen hem igår. Det är en sådan film. Så visst, man får ju lite mer valuta för pengarna än en fjantfilm som Rosa Pantern. München var nästan dubbelt så lång kollade sambon upp - alltså mer valuta för pengarna. Nutidshistoria, längre film, intressant diskussionsunderlag. Och naturligtvis en bra film.

En annan gång för många år sedan gick vi och såg "Rädda menige Ryan". Det var frukstansvärt, mycket värre bioupplevelse än igår. Jag visste ju vad den handlade om och gick enbart för att sambon ville se den. Att se blodbadet vid landstigningen i Normandie i storbildsformat och alla dess unga män som inte ens hinner blinka eller ens ta sig från båtarna innan de dör - det är ingen underhållning. Det är fakta och man konfronteras med en verklighet som inte finns så värst långt bort.

Men jag ångrar inte att vi gick på den. Men ikväll hoppas jag på en underhållande film - gärna en action som inte är verklighetsbaserad!

Film?

Jag är ju bansligt förtjust i Rosa Pantern. Men sambon är ju actionfreak och vill hellre se München.

Så vilken film skall det bli ikväll? Skall jag böja mig för husets herre?! ;-)


eller ???

Vad säger ni?

Fredag!

Nu har allt lugnat ner sig hemma med hantverkare och annat. Nu är det bara sambon och jag och katterna. Det är tyst och lugnt hemma. Lite tomt. Och mycket byggdamm - det letar ju sig in överallt!

Men nu får vi äntligen tid för oss själva! Så ikväll har vi bokat in en bio för att komma iväg och göra något. Men vi skall ta pensionärsbion - alltså den tidiga! ;-D Vi är alldeles för trötta för att gå på en senare. Bättre att få komma hem tidigt och gå till sängs - inte nödvändigtvis för att sova! *fniss*

Imorgon skall mamma, pappa och minsta systern komma på besök. Vill gärna få lite städat hemma innan dess, men det är stenkört. Det är alldeles för rörigt och kommer ta hela helgen och lite till för att få iordning.

Idag kommer mina ägglossningstester som jag skall kasta mig över direkt. Hoppas att tio räcker - jag vet inte alls när, om eller hur. Kanske har det redan varit eller kanske det inte blir något alls denna månad?

Vi får se!

Dröm

Jag har ju lite svårt att komma ihåg mina drömmar. Men jag minns definitivt vad jag drömde inatt.

Jag drömde att jag gjorde ett graviditetstest och det var positivt! Detta test hade en punkt som lyste grönt om man var gravid - min sken starkt i mörkret! Och jag fick två fina streck i ett kors (som CB:s tester). Gissa om vi var glada! Och när vi gjorde om testet så visade det samma!

Lite bitter eftersmak när jag vaknade. Först mindes jag inte drömmen men så plötsligt kom jag ihåg det.

Första gången jag har drömt om detta (som jag minns). Kan ju inte hoppas på annat än att det var en dröm som kommer att slå in.