Ringde gyn igår eftermiddag och fick en tid på onsdag morgon för UL och diskussion.
Igår bestämde jag mig för att inte ta några värktabletter direkt. Egentligen behöver jag göra det, för annars blir det ett helsike att få ner smärtan om det går för långt. Men tar jag värktabletter för tidigt så kommer blödningen inte igång utan den kan avstanna till nästa dag - och jag ville ha igång den igår.
I vilket fall när jag kommer hem vid 17-tiden har jag en fruktansvärd värk. Slänger i mig en ipren och lägger mig på soffan. Det blir bara värre och värre. Efter en timme går jag upp stönandes och tar 2 panodil. Först efter ytterligare två timmar har värken gått över. Tur att det var höjdhoppsfinalen för damer igår så man hade något annat att koncentrera sig på under tiden! Fy bubblan så ont jag hade det...
När jag gick och la mig vid halv tio tog jag ytterligare en ipren så att jag inte skulle vakna av värk inatt. Men klockan tre vaknade jag av att tabletten slutat värka och det fullkomligt forsade blod... Väldigt roligt - NOT.
Orättvist att den smärtan och sorgen man känner över ännu ett misslyckat försök inte räcker utan att man skall behöva genomgå 12 timmar med denna djävulska mensvärk. Det måste ha varit en man som uppfann kvinnokroppen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar