Dag 24 - Rastlös

Igen. Svårt att koncentrera sig. Trots att jag inte har bebistankar så är koncentrationen svår tidvis här på jobbet. Nu sitter jag och "klipper" ihop info i Excel, och det är så enformigt och tråkigt.

Jag antar att jag idag är exakt halvvägs mellan äl och im. Kanske skulle jag gjort progesteronprovet idag istället för igår? På förmiddagen började jag känna att brösten svullnar upp och känns större, nu ömmar de lite också. Brukar inte ha det annars, men under mina hormon-behandlingar har jag fått det, har för mig att det beror på progesteronhalten. Vilket innebär att den är nog högre nu då hos mig än normalt.

Tiden SNIGLAR sig verkligen fram...

Dag 22 - Sammanfattning

Nu är jag klar med överföringen av min dagbok. Den börjar i maj med att vi testar med sprutor och insemination för första gången. Jag tror inte jag kommer att lägga in något som inträffat tidigare. Men istället tänkte jag här sammanfatta vad som hänt oss - och samtidigt får jag något att göra istället för att bara VÄNTA.


2003
Juli - Vet på ett ungefär när ägglossningen skedde, första försöket inleds i det varma Grekland. Allt känns så fruktansvärt pirrigt och nervöst - skulle vi våga? Hade i all lönndom köpt en burk med folsyra, vågade inte visa sambon den först.

Augusti - Första IM (Icke Mens). Vi hade inga förhoppningar om något alls, utan vi hade bestämt att nästa månad skulle det bli mer seriöst. Men så börjar jag blöda. Jag hade ingen koll på när jag skall ha mens utan rusar iväg till apoteket för att få tag i Ipren. Men värken satte aldrig igång. Istället började jag småblöda (bara någon droppe) varje dag i 10 dagar. Min cykel blev längre än de normala 28 dagarna.

Jag hittade in till Föräldranätet och frågade, men där gratulerade man mig, jag var nog gravid. Sambon var inte hemma under den veckan, så jag bestämde mig att när han kom hem, då skulle jag köpa ett test. Samtidigt så minns jag att jag var lite besviken att det gått så fort, vi hade ju längtat i flera år tills "stunden var inne" (något jag fått äta upp nu). Men samma dag han kom hem så kom mensen. Den kom på förmiddagen - den kommer ALLTID på natten annars. Jag misstänkte då tidigt missfall.

Jag har aldrig tidigare haft sådana blödningar, när mensen kommer så knockas jag ut av en kraftig värk först, sedan efter någon/några timmar börjar jag blöda. Så hade det varit sedan jag var 13 år.

Oktober - Blödningarna har fortsatt, med början ca en vecka efter ägglossning. Ringer till gyn där jag får veta att hormonerna spelar mig ett spratt nu när jag försöker bli gravid, det är ingen fara (!?). Börjar söka information, hittar i princip ingen alls. I september hade jag börjat med både tempning och ägglossninstickor.

2004
Januari - Nu har jag börjat äta både jättenattljusolja och bidrottningsgele. Omega-3, zink, e-vitamin... Börjar truga i sambon både e-vitamin och zink. Fortfarande så kommer blödningarna.

Mars - Ringer till gyn igen, den här gången säger jag inget om att bli gravid utan bara att jag har haft så konstiga blödningar. Jag får en tid. Kommer på besök. Får veta att blödningar är vanliga och skall inte förhindra en ev graviditet. Det är för tidigt för oss för en utredning, den kommer att starta först i augusti.

April - Jag gör ett progesteronprov en vecka efter ägglossningen. Får besked om att jag har svaga ägglossningar (värde 17 - bör vara minst 36). Sambon får möjlighet att lämna spermaprov så att vi snabbare kan komma igång med utredningen efter sommaren. Gyn är lugn - men jag är stressad och lite panikslagen.

Maj - Sambon lämnar in sitt prov. Provet är mycket bra. Det känns skönt, det räcker med ett hinder.

Juni - Lyckas tjata mig till pergotime. Får enkel dos som jag kör med i juni och juli. Blödningarna kvarstår. Får en hel del jobbiga biverkningar. Yrseln värst.

Augusti - Ännu en gång med enkel dos pergotime, men denna gång gör vi även progesteronprov. Värdet landade på 30 den här gången - bättre, men fortfarande för lågt.

September - Trippel dos pergotime. Ingen blödning. Progesteronet går i topp med värde på över 100. Men ingen graviditet. Med trippeldosen slapp jag mycket av yrseln, men drabbas nu istället av andra biverkningar. Jobbigast är depressionen som bara blir värre och värre under hösten.

Oktober/November - Dubbel dos pergotime. När mensen kommer i november bryter jag ihop fullständigt och ligger på golvet och skakar av gråt och hyperventilerar. Bestämmer mig för att inte dricka en droppe alkohol och motionera 3 ggr i veckan. Drog mig undan från allt socialt liv, orkade inte med det. Är livrädd för att börja ta sprutor - kanske kan jag be min mamma om hjälp?

December - håller upp från pergotime. Resulterar i en usel cykel. Ägglossningen kommer en hel vecka senare - förmodligen en fullständigt kass sådan. Undanber mig fortfarande ett socialt liv, vill bara vara hemma och ta det lugnt.

2005
Januari - Dubbel dos pergotime - gyn vill att jag testar detta i 3 månader till. Jag orkar bara med en. Mår genast dåligt av tabletterna.

Februari-April - Hormonfria månader. Går på zonterapi och jag känner att livet börjar återvända och jag mår bra! Dock verkar det bara inverka positivt på min cykel den första månaden då jag går varje vecka. Sedan blev det bara 2 ggr per månad och mina cykler blir knäppa. Gör ett progesteronprov i april - värde 16! Sämst hittils. Inser att vi inte kan skjuta upp sprutorna längre.

Maj - Här börjar min dagbok. Första försök med sprutor och insemination. Misslyckas katastrofalt, ägglossningen sker mycket tidigare än beräknat/normalt. Dock inga blödningar, men jag tar extra progesteron och mensen försenas - misstänker ändå att jag är gravid. Men jag landade hårt... Jag gissar på att jag ägglossade ett ofärdigt ägg denna cykel - den kan inte ha växt klart så fort?

Juni - Uppehåll från hormoner, vi testar och ser om jag kan få en effekt från maj:s sprutor, men resultatet ger ännu en kass cykel. Blödningarna börjar redan dag efter ägglossning och jag blöder i tre veckor. Börjar äta en halv barnalbyl som kan ge ägget bättre möjlighet att fästa.

Juli - Dubbel dos pergotime. Rädd för biverkningar, men jag mådde faktiskt rätt så bra.

Augusti - Sprutor och insemination, försök nummer två.

Dag 21 - 2ww igen

Den absolut jobbigaste tiden är de 2 veckorna efter ägglossning. Då kan man inte göra något för att påverka. Mer än att möjligtvis duktigt fortsätta ta alla vitaminer och kosttillskott, leva sunt och avstå från alkoholen. Och tankarna gnager i en. Fast mest känner jag av oron. Med så många misslyckanden - varför skulle vi kunna lyckas just den här gången? Vem vet, vi kanske aldrig kommer att lyckas? Undra hur många gånger vi kommer att orka innan man inser att det är kört? Att vi inte orkar mer? Nåväl, mitt recept för att behålla någon form av mental stabilitet är faktiskt trädgårdsarbete. När jag är där ute och påtar i vår stora igenvuxna trädgård (det finns hur mycket som helst att få ordning på) då är min huvud tömt på bebistankar och jag känner mig avslappnad och lugn. Istället funderar jag på vart jag skall flytta om alla blommor, häcken som måste klippas ner, kantstenar som skall sättas etc. Visst har jag längtat länge efter en trädgård (till huset självklart) men nu när jag fick en så anade jag aldrig att jag skulle uppskatta dess arbete så mycket!

Så nu sitter jag här, fast jag borde fortsätta och städa, men egentligen väntar jag på att regnmolnen skall skingras mer så jag kan gå ut och arbeta istället!

Dag 17 - Insemination!

Gjorde ju en insemination igår. Ägget hade inte släppt ännu utan låg så fint där inne... stor, rund och fin! ;-) Ett riktigt guldägg! Inseminationen gick bra, det fanns gott om pigga och rediga soldater som nu kämpar sig inåt till belöningen!

Doktorn har även ordinerat mys kväll! ;-) Jag gillar sådana ordinationer! Förra gången började jag ju med progesteron efter inseminationen, men vi skippar det denna gången, istället går jag och tar ett blodprov igen dag 21 för att kontrollera att nivån av progesteron är tillräckligt högt.

Jag är otroligt glad och svävar nog på lite moln just nu - det underbara varma och soliga vädret har nog hjälpt till en del också!

Dag 16 - Nu så

Skall iväg på inseminationen nu, har tusen fjärilar i magen trots att jag gjort det innan...

HOPPAS!

Dag 15 - Äggblåsekontroll III

Varit hos gyn på morgonen. Den ena äggblåsan hade formen av en kon så där blir det inget. Men den andra hade en rund och fin form - 18x19 mm. Så inseminationen är flyttad till imorgon - hur fasiken skall jag ändra min semesterdag - IGEN? Först måndag, sedan onsdag och nu tisdag...

I vilket fall, det var bara till att sätta sig i bilen hem och ta Ovitrellen med en gång. Nu myste vi ju igår kväll, regeln är ju att det skall vara 3 dagars uppehåll, nu blev det bara 2. Innan jag tog Ovitrellen så kollade jag med ett ägglossningtest, som sedan visade sig positiv - eller minst lika starkt som kontrollstrecket. Jag brukar ju vanligtvis ha min topp på dag 16 - alltså imorgon.

Ovitrellen gick jättebra att ta den här gången, den gled in fint och det gjorde inte ett dugg ont. Det spände lite medan jag sprutade in vätskan, men det kändes inte så farligt. När jag tog sprutorna i maj hade jag ett litet blåmärke nedanför naveln av alla sprutor, men det har jag inte fått den här gången - har i princip stuckit mig på exakt samma ställe hela tiden.

Äggblåsan såg jättefin ut, hoppas så att det är mitt guldägg!

Dag 11 - Äggblåsekontroll II

Ny kontroll idag på morgonen. Äggblåsorna var nu 11 mm och det blir fortsatt dos på 75 IE. Gyn ville inte riskera att det kommer fler blåsor, då måste vi avbryta. Och så blir det ny kontroll på måndag. Vi trodde ju att inseminationen skulle ske på måndag, nu kan den tidigast ske på onsdag. På onsdag är det dag 17 - känns som att det kommer att bli för sent? Men å andra sidan så har ju äggblåsorna inte kommit igång och börjat växa ännu, och då kan jag ju absolut inte ta en ägglossningsspruta på lördagen... Så det är bara och vänta och se.

Dag 9 - Äggblåsekontroll I

Idag på morgonen har jag kollat äggblåsorna. Det fanns två stycken, men de var så små att gyn inte kunde säga något om dem... Humpf! Jag vill ju ha två guldägg ju! VÄX!!!

Och precis som förra gången är han inte på plats på fredag, så jag måste göra nästa koll på torsdag. Om inte äggen har börjat mogna rejält då så skall vi nog höja dosen.

Jag funderar på om jag släpper halvfärdiga ägg. Det är kanske därför jag producerar så lite progesteron? Jag ägglossade ju "för tidigt" förra gången - så vi vet ju inte hur stor den var. På kontrollen på torsdagen var den 12-13 mm, hade nog ägglossning på söndagen, temphöjning på måndagen och insemination på tisdagen.

Oj nu ringer mamma!

Dag 8 - Föräldrarna

Natten till i lördags drömde jag att allt i min plånbok ramlade ut på golvet och min mamma tog upp det. Pappa stod bredvid. Mammas tog upp det och skulle stoppa tillbaka det i plånboken, och hon sa "så lägger jag ditt frikort här så att du ser vart du har det". Dessutom tappade jag ut en påse som innehåll en massa apotekspåsar, tomma pergotimeaskar och gula receptblad (allt detta har jag i en "hemlig låda" i sovrummet).

Min mamma brukar alltid lägga ihop ett och ett, och hon är rätt snabb på att läsa av mig. Jag har under dessa två år varit orolig att hon skall "komma på mig", så jag har fått spela mycket... Jag minns i drömmen hur frustrerad jag var att hon inte fattade något av allt det som trillade ut framför henne utan att hon snällt bara la tillbaka allt. Och pappa stod bakom. Och ingen förstod. Jag ville att de skulle förstå.

Jag mindes drömmen väldigt tydligt när jag vaknade och jag insåg att jag faktiskt vill berätta för mina föräldrar. Att det inte betyder något längre att hålla det hemligt. Inte för dem. Jag pratade med sambon på morgonen och han höll med, att det var dags att berätta. Eller ärligt talat, så ansåg han väl att det inte spelade någon roll för honom, men vi sa att kommer det en chans så berättar vi. Jag åtminstone behöver nog ha mina föräldrars stöd och sympati, så jag inte ramlar ihop. Tror inte att jag klara IVF i all hemlighet, måste få stöd. Måste även få stöd att acceptera en IVF.

Så i lördags kväll var vi hemma hos mamma och pappa på middag. Men det var även andra i släkten där och jag ville bara berätta det för föräldrarna, i alla fall i första läget. Så vi fick se om det blev någon tid över när de hade gått.

Klockan 18 låste jag in mig på toaletten för att ta sprutan. Men saken var den att alla letade efter mig och undrade vart jag var! Typiskt! Jag hörde hur min syster sprang runt och ropade efter mig. Pappa såg lite frågande ut varför jag tog toaletten uppe för, och hade handväskan med mig... men jag kände att ställer de mig mot väggen så berättar jag. Men ingen frågade något...

Det fanns flera möjligheter den kvällen att berätta. Men det blev aldrig av. Men jag känner mig stark av vetskapen att jag kommer att berätta nästa gång vi är själva med dem och har gott om tid att prata.

Vi blev djupa i bilen hem den kvällen och det slutade med att vi båda var riktigt ledsna. Sambons pappa är rätt gammal och vi vill så gärna hinna ge honom ett barnbarn som han längtar (och tjatar) efter.

Mina föräldrar blev lite nostalgiska under kvällen och tänkte tillbaka på när jag var liten. De berättade att jag alltid var så himla duktig med allt när jag var liten och drog en massa saker så man blev rörd av komplimangerna.

Och jag vet att jag är sådan, jag har alltid haft stora krav på mig själv. Därför sved faktiskt komplimangerna. För det här klarar jag uppenbarligen inte av... att få ett eget barn. ;-(

Dag 3 - Första sprutan

Det blev lite pirrigt men kl 18:10 fick jag in nålen på andra försöket. Första sticket gjorde så ont att jag fick avbryta och flytta nålen någon millimeter. Men nu är det klart! Känns skönt att vara igång igen.

Dag 3 - Gynbesök

Var hos gyn idag för UL, så att jag inte fått några cystor under behandlingen (vilket jag i och för sig aldrig fått, har väl gjort 10-12 UL nu eller något).

Jag berättade för honom att jag blödde kraftigt den här gången och har haft mycket värk som pågått i 24 timmar. Jag frågade om slemhinnan i sig kan vara problemet, då svarade han att om man inte får igång en bra ägglossning kan det vara så att slemhinnan inte heller blir bra, dvs den kan bli för tunn eller för tjock och kan då inte hantera ett befruktat ägg.

Fick även en salva utskriven för jag har fått en massa kli (eksemliknande) av att gå så mycket med binda/trosskydd, pga av juni cykeln där jag blödda i 3 veckor. Och så fick jag recepten på Gonal-F och Ovitrelle.

Vidare frågade han om jag fått remissen från Sahlgrenska. Vilket jag hade, fick den före midsommar. Men vi vill inte vänta i 1½ år och sa till honom att vi gör väl en här tidigare. Han vill att vi börjar förbereda min kropp nu under hösten för en IVF. Det kändes som han tyckte att det är det mest sannolika chansen vi har. Men det är också vår sista...

Så nu måste jag spara PENGAR. Har nog en 10-12 000 redan, sambon får bidra med några kronor också. Tyvärr måste jag punga ut med 1 800 kr nu för sprutorna, annars hade de pengarna gått till IVF kontot.

Så ikväll skall jag spruta igen... inte nervös ännu. Snarare ser jag fram emot att börja med det - det känns mer handgripligen som att jag kan bidra med något än att bara proppa i mig piller. Kanske är det en masochistisk ådra jag har, om jag kan plåga mig lite så kanske det kan bidra?

Har bara ett problem. Till helgen skall vi hem till mina föräldrar på kvällen och nästa vecka skall vi på fotbollsmatch. Jag måste kolla upp tiderna - så att jag vet vilken tid som är bäst att ta sprutan på, så att det fungerar in med allt vi skall göra. Kl 17 är för tidigt, så det får bli kl 18 eller 19. Kl 20 fungerar inte heller. Enligt bmsk får det max skilja en halvtimme mellan varje spruttagning på 24 timmar - helst mindre. Men jag tog alltid min spruta kl 19 förra gången, +- 5 minuter.

Dag 2 - Vilken kväll/natt

Ringde gyn igår eftermiddag och fick en tid på onsdag morgon för UL och diskussion.

Igår bestämde jag mig för att inte ta några värktabletter direkt. Egentligen behöver jag göra det, för annars blir det ett helsike att få ner smärtan om det går för långt. Men tar jag värktabletter för tidigt så kommer blödningen inte igång utan den kan avstanna till nästa dag - och jag ville ha igång den igår.

I vilket fall när jag kommer hem vid 17-tiden har jag en fruktansvärd värk. Slänger i mig en ipren och lägger mig på soffan. Det blir bara värre och värre. Efter en timme går jag upp stönandes och tar 2 panodil. Först efter ytterligare två timmar har värken gått över. Tur att det var höjdhoppsfinalen för damer igår så man hade något annat att koncentrera sig på under tiden! Fy bubblan så ont jag hade det...

När jag gick och la mig vid halv tio tog jag ytterligare en ipren så att jag inte skulle vakna av värk inatt. Men klockan tre vaknade jag av att tabletten slutat värka och det fullkomligt forsade blod... Väldigt roligt - NOT.

Orättvist att den smärtan och sorgen man känner över ännu ett misslyckat försök inte räcker utan att man skall behöva genomgå 12 timmar med denna djävulska mensvärk. Det måste ha varit en man som uppfann kvinnokroppen...

Dag 1 - Nu så...

Den känslan i magen känns igen. Nu sätter det snart igång, hoppas jag. Känns bättre ju snabbare dag 1 verkligen är här. Hoppas den kan komma innan kl 16 så jag kan ringa gyn och boka tid, men jag får väl ringa imorgon. Det blir lite snålt om tid bara, eftersom jag skall börja med sprutorna dag 3, vilket blir på onsdag i sådana fall - måste ju hinna träffa läkaren innan.

Men det är ju lite löjligt hur man ändå på något sätt hoppas ända fram till den där otroligt jobbiga värken sätter igång, trots att man ändå vet att det är kört. Man dagdrömmer om att komma in här och berätta att blödningarna har slutat, tempen har stigit skyhögt och jag har testet +!

Löjligt...

Dag 30/1 - Allt är så orättvist

Så känns det nu. Orättvist. Jag är så fruktansvärt trött på att misslyckas. Och som vi kämpar. Med alla besök, tester, hormoner, kosttillskott och allt rumlande i sänghalmen... Man avstår från kaffe, försöker hålla sig i trim, avstår från alkohol, ser till att man äter korrekt...

Min syster är på väg att producera nästa barn om några månader. Ärligt talat kommer jag ha svårt för det. Hon lyckades på andra försöket förra gången, och tyvärr känner jag mig så bitter just nu att det kommer att bli svårt att glädjas åt henne. Orättvist av mig, jag vet. Men just nu känns allt bara skit. Men jag är inte missunnsam, jag önskar definitivt inte att hon skall få problem eller att det skall ta längre tid. Det gör jag absolut inte. Jag är bara så otroligt ledsen över att jag inte kan få en egen att det känns svårt att känna glädje... Men jag är en bra skådespelerska, så det ska nog gå att visa en ytlig glädje ändå.

Just nu känns det som jag pendlar mellan att vara arg på mig själv, arg för att jag trodde att jag kunde ha varit gravid - till att bara känna mig tom och trött på hela den här processen. Det känns som jag bara vill lägga mig ner och ge upp. Men det kan jag inte. Jag vill också bli mamma - och jag vet att jag kommer att bli en jättebra mamma. Jag skall njuta till fullo av graviditeten och se fram emot förlossningen. Jag skall pyssla lite i barnkammaren och inreda. Köpa små kläder och leksaker och förbereda för ankomsten.

I helgen låg jag och tittade i vårt sovrum vart som blir det bästa stället att ställa barnsängen... vet precis vart den skall stå och jag vet precis vilken säng jag skall köpa.

Sovit jättedåligt inatt. Kom inte i säng innan 23:30 vilket är väldigt sent för mig. Sov oroligt och vaknade ofta, hade svårt att somna om. Jag trodde varje gång jag vaknade, att mensen skulle dra igång, så brukar det vara. Den brukar komma runt 02-tiden. Men icke sa nicke. Bara tant brun. Så jag gissar på att mensen kommer igång nu inatt istället, och då stämmer det, jag för anser att jag är på 14 dpo idag, FF säger 15. Så jag väntar med att ringa gyn till imorgon.

Hoppas den här dagen går fort så jag kommer hem snart igen.

Just nu saknar jag att ha någon att prata med som kan skänka tröst och peppa...

Dag 29 - 25:e besvikelsen

Jag fick inte damma av mina böcker eller dricka någon champagne...

Tempen hade sjunkt något - fast den var konstig 36,5 till 36,7 till 36,8 - men jag visste ändå att det var helkört. Och för snart en timme sedan började blödningarna så smått komma, inväntar den STORA värken.

Får ringa gyn imorgon, det får bli en ny runda med Gonal-f. Känner mig inte direkt ledsen, utan bara tom och förbannad på mig själv att jag överhuvudtaget kan tro att jag kunde vara gravid. Uppenbarligen klarar min kropp inte av det.

Dag 28 - Oj 13 dpo!

Såg nu att jag enligt FF är 13 dpo. Det håller jag i och för sig inte med om, jag tror att äl var på måndagen, inte på söndagen. Så enligt mig dag 12 efter ägglossning. Men det innebär att mensen kommer mån-tis NOT!

Har halsbränna igen, eller så där att det är påväg att bli. Hungerkänslorna är fortfarande kvar, har varit så hela veckan. Bröstvårtorna har börjat ömma sedan igår. Har lite molvärk, ibland svag, ibland lite starkare.

Blir spyfärdig när jag tänker på att jag står inför ännu en IM. Min 25:e. Skall det bli den 25:e besvikelsen också? Funderar på att göra ett test imorgon, har bara ett - ett fintest (CB)!

Inga blödningar än så långt ögat kan nå *peppar peppar*.

Sambon erkände för några dagar sedan att han hittat ett paket med en champagne flaska - när han såg att det låg lite annat där, bland annat en bok så la han tillbaka det, för han förstod vad det var för något. Hoppas inte han såg allt. I september 2003 trodde jag att jag var gravid och beställde hem "Du skall bli pappa" och "Ett barn blir till". De är rätt dammiga nu. Sedan har jag köpt ett gosedjur, ett par miniministrumpor och en flaska champagne. Detta har jag lagt i en vit presentkasse som jag har köpt stickers med motiv av nallar tror jag det var, som jag skall sätta på kassen den dagen jag får mitt +. Just det ja, han skall få kassen med testet i hade jag planerat.

Fast nu tror jag att jag kommer att vråla rakt ut den dagen - så det kommer nog inte att kunna planeras någon överaskning inte! ;-)

Nu tänker jag gå och öppna min sista flaska vin på ett bra tag *försöker vara optimistisk* och njuta av kvällen. Vi har jobbat ute fram till kl 21 med att måla huset, så jag har precis kommit ut ur duschen.

Kommer somna ikväll med tummarna hårt hållna, och händerna mot magen!

Dag 26 - Väntan väntan ...

Kan inte fokusera mig på annat än att jag har IM snart. Försöker tänka på annat, men här på jobbet fungerar det inte. Hemma är det lättare, när man målar eller rensar rabatter så är hjärnan i princip helt rensad från bebistankar, men här på jobbet skenar tankarna gärna iväg.

Har fortfarande ett sådant fruktansvärt sug i magen. Jag åt frukost för 50 min sedan och jag sitter här och har hungerkänslor/illamående. Vågar man hoppas? Idag började även mina bröstvårtor att ömma, men det brukar de göra när jag äter pergo. Fast oftast spänner det i hela brösten, men jag har haft cykler med bara bröstvårteont också. Så det är inget tecken.

Men suget?! Kan det vara ett tecken? Jag är heller inte på dåligt humör, känner mig inte deprimerad som jag brukade göra annars. Däremot har jag varit fruktansvärt trött denna veckan, men det kan lika gärna bero på att jag har börjat jobba - och att vi jobbar hemma sent och kört väldigt hårt där nu i över en vecka.

4 dagar kvar...

Dag 23 - Skengravid???

Idag har jag ett sådant sug i magen. Jag känner mig hungrig hela tiden fast jag precis vräkt i mig mat - har precis ätit en stor portion med köttbullar och makaroner, men jag känner mig hungrig, ungefär som när man blir lite magsjuk - det där suget som finns hela tiden. Dessutom har jag lätt halsbränna, haft hela dagen. Jag har aldrig haft den skensymptomen innan, men samtidigt vet jag att det är för tidigt att känna något och att sannolikheten är större att det skall vara något jag ätit istället. Men samtidigt har jag ätit normalt, mat som jag är van vid och regelbundet... men visst griper man efter halmstån! ;-)

Dag 23 - 2ww - Halvtid

De två veckornas väntan (2 Weeks Wait) börjar gå in på andra halvan. Lite osäker när jag hade ägglossning, vill ha det till dag 16 men FF vill ha det till 15 eller 17. Vi får väl se, med pergon får jag alltid 14 dagars LF så det går ju att räkna baklänges sedan.

Humöret - har väl fått lite utbrott, jag tänder på minsta lilla och känner jag vreden sprider sig i hela kroppen. Fast det har inte varit så ofta, tänk innan var jag ju konstant förbannad på allt och alla. Så det har gått ganska bra hittils.

Idag börjar jag jobba igen efter semestern, känns skittråkigt. Märks väl, sitter och skriver här, istället för arbetar... Har tänkt sluta tidigare idag istället! ;-)

Dag 24 - Över 2 års försök

Vi har nu passerat 2 år, känns skittrist. För 2 år sedan i början på juli gick vi på stranden hand i hand och planerade vår Greklandsresa. Vi hade ett halvår tidigare bestämt att till sommaren skulle vi börja, men vi hade inte kommit till skott än... Jag räknade ut att jag skulle få ägglossning under resan och berättade det för sambon. Det kändes så pirrigt och förväntansfullt.

Nu sitter man här, 2 år senare, stampar på samma ställe...

Räknade precis ut att detta är vårt 25:e försök. Finns det inte något som heter "Tjugofemte gången gillt"?! *ler* Tur att man har ork och hopp kvar.

Inatt drömde jag om bebisar. Det var väldigt rörigt, det var magar, födsel, bebisen kom ut, bebisen stoppades in igen, och ibland var det min, sedan var det min systers och sedan var det Claires bebis (ni vet i serien Lost). Jösses - helsjuk dröm! Har haft lite molvärk under morgonen. Har fortfarande kvar suget i magen.