Jag vet inte om jag lever i en bubbla. Men dagligen nu i flera veckor har jag matats av i media om hur fruktansvärt djup den här krisen är. Chock. Fasansfullt. Lågkonjunktur.
Och visst är många varslade. Redan sparkade. Även i min närmaste närhet. Och visst funderar jag på hur vi själva skulle klara oss, och om vi behöver bli oroliga.
På min arbetsplats har vi redan ridit ut en storm, i början av 2000-talet. Då fick flera personer gå. Än så länge är ingen varslad här, men alla vet om läget förvärras så kommer det hända. Jag tror inte att det är någon fara för min del, men visst sitter inte graviditeten riktigt rätt just nu.
Men om jag bara ser till mig själv, så har vi fått det bättre. Bolåneräntan är lägre än på länge och det talas om fler räntesänkningar. Bensinpriset är låg igår på 9:94! Det innebär att varje gång vi tankar så sparar vi bortåt 150 kr mot för några månader sedan. Det är en hel del pengar det. Och jag fick en hel del oväntade pengar i form av föräldralön från företaget, vilket var helt underbart nu innan jul.
Jag känner ändå stor optimism inför 2009. Och marknaden styrs av psykologiska krafter. Tyvärr kan inte min optimism påverka USA (som tyvärr styr alldeles för mycket av världsekonomin), men jag kanske kan sprida lite positiv anda. I min närmaste närhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar