söndag, december 28, 2008

Ännu mer officiellt

Under julhelgen har Pappas familj och släktingar fått ta del av våra nyheter.

Vi hade tänkt försöka vänta med att berätta till julafton, men vi hann nog inte vara mer än en timme hemma hos svärföräldrarna (den 22:a) innan svärfar (återigen) frågade när det var dags för syskon. "Ja, vi tänkte oss den 22 juni", svarade Pappa. Först trodde de att vi skojade men sedan insåg de att det var sant.

Men inte heller här blev det de glädjetjuten vi trodde och hoppats på. Även om de var väldigt glada var det inte ens någon som sa grattis... Inser mer och mer att man tror sig vara så himla unik, men det är ju en del som gjort detta före oss. Men för oss är detta så jävla fantastiskt och häftigt, och jag tänker fortsätta känna mig unik. Det är detta vi kämpade för så länge, så jag struntar i vad andra tycker och tänker. Vi ska bli föräldrar igen och den glädjen är så stor för oss.

För övrigt hade Liten nog en ganska rolig jul. Tyvärr kändes stället vi var på under doppardagen och julafton inte ett dugg barnvänligt - levande ljus på golvet, fullt med blommor och prydnadssaker, spegel... Jag tyckte jag mest fick gå runt och säga "ajaj" till Liten. Och första kvällen kändes det som en riktigt vuxenkväll där de vuxna satt vid bordet och pratade och drack snaps. Liten blev snabbt kinkig och jag blev lättnad över att få åka hem med honom till svärföräldrarnas hus. Där gav jag honom gröt och sedan kunde vi mysa i lugn och ro innan det var dags för honom att sova.

Julafton blev bättre, han fick mer uppmärksamhet och var fascinerad över alla julklappar som han fick. Högen med julklappar blev som en tron för honom, och han såg rolig ut där han satt mitt i.

Men jag är van vid en annan typ jul och eftersom vi firar vartannat år hos respektives föräldrar så funderar jag på hur det kommer bli om två år. Jag tar seriöst på julen och jag vill ha en seriös jultomte till min då snart fyra-årige son. Jag tror att det kommer sluta med att jag själv kommer få bli tomte för att få en någorlunda jul som jag önskar för mina barn.

Inga kommentarer: