Pappaledigheten går mot sitt slut

Pappa har nu börjat känna stor sorg över att tiden hemma med Liten går mot sitt slut. Fyra veckor kvar, varav bara 2 ensam, sedan är ju jag hemma över helgerna.

Och jag lider faktiskt med honom. Jag är jätteledsen för hans skull, för jag vet hur jag kände det själv. Men faktiskt var det lättare att gå och jobba än vad jag trodde. Men tiden strax innan, den var otroligt jobbig.

Men Pappa har redan planerat för nästa ledighet. Han vill vara hemma ett halvår igen med Liten och Knodden. Men han har tyckt att det var frukstansvärt tråkigt att vara hemma under hösten (här har det varit rena skitvädret), så nu vill han istället vara hemma från våren.

Jag kan tänka mig att dela på våren och hösten. Jag är ledig från juni till april, sambon är hemma maj till oktober, sedan tar jag de två sista månderna, eller om vi delar på dem. Men för att få ihop det ekonomiskt så behöver jag fortsätta att jobba hemifrån under min mammaledighet, något jag ändå har haft för avsikt att göra. Det ligger en bärbar dator till mig i budgeten för 2009, så den hoppas jag på för hade jag haft en under min förra ledighet så hade jag kunnat jobba mer (och bättre).

Så var det äntligen berättat

Vi åkte till mina föräldrar på kvällen, jag var spänd av förväntan. Sambon likaså tror jag.

Mamma och pappa blev överaskade att vi kom, vi dök väl upp närmare en timme efter syrran och hennes killar tror jag. Vi var tvungna att stanna i affären innan och köpa gröt, som jag inte hittade vart den fanns, ny affär...

Jag påtalade flera gånger att jag "kom med bullar", men min mamma förstod ingenting. Men pappa gjorde det tidigt, påstod han iaf senare. När jag hade hintat för femte gången eller så, så sa min pappa något om att "ja, du är väl gravid igen, annars kommer du ju inte med bullar".

Jag bekräftade och de blev väl glada. Ändå är jag besviken på deras reaktion. Jag hade förväntat mig lite mer jubel, spontana grattis osv. Efteråt när vi åkte hem så var både jag och sambon lite besvikna, vi hade hoppats på mer. Men det är väl som så att det bara är för oss själva som det är så himla fantastiskt. Både barnet i sig, men också att vi klarat det själva den här gången.

Min andra syster gjorde dock som man normalt brukar, slängde sig runt halsen och skrek grattis.

Samtidigt känns det som att jag och mamma fortsätter glida isär mer och mer. En mamma till en annan mammas första frågor brukar väl ändå avlösa varandra snabbare - hur det har varit, hur man mått osv.

Tyvärr kändes det som luften gick ur oss lite...

Mitt te...

Jag har faktiskt så smått börjat dricka te igen. Första dagarna så var det intetsägande. Det var inte så där rasande underbart som innan, men jag blev heller inte illamående av det. Jag har nu även kunnat ta te till frukostrasten på jobbet, men något kaffe tar jag fortfande inte.

För någon månade sedan fick jag en insinuation om att jag kanske var gravid för att jag plötsligt drack vatten på rasten. Jag började skratta och försökte säga något kul, men jag var alldeles för överrumplad. Som tur var kände sig min kollega lite förlägen och sa snällt att "vem vet, den här gången kanske det går av sig självt för er" (hon trodde kanske att hon gjorde mig ledsen iom att vi inte "vet" om vi kan få fler barn).

Hon skulle bara veta!

Finanskris

Jag vet inte om jag lever i en bubbla. Men dagligen nu i flera veckor har jag matats av i media om hur fruktansvärt djup den här krisen är. Chock. Fasansfullt. Lågkonjunktur.

Och visst är många varslade. Redan sparkade. Även i min närmaste närhet. Och visst funderar jag på hur vi själva skulle klara oss, och om vi behöver bli oroliga.

På min arbetsplats har vi redan ridit ut en storm, i början av 2000-talet. Då fick flera personer gå. Än så länge är ingen varslad här, men alla vet om läget förvärras så kommer det hända. Jag tror inte att det är någon fara för min del, men visst sitter inte graviditeten riktigt rätt just nu.

Men om jag bara ser till mig själv, så har vi fått det bättre. Bolåneräntan är lägre än på länge och det talas om fler räntesänkningar. Bensinpriset är låg igår på 9:94! Det innebär att varje gång vi tankar så sparar vi bortåt 150 kr mot för några månader sedan. Det är en hel del pengar det. Och jag fick en hel del oväntade pengar i form av föräldralön från företaget, vilket var helt underbart nu innan jul.

Jag känner ändå stor optimism inför 2009. Och marknaden styrs av psykologiska krafter. Tyvärr kan inte min optimism påverka USA (som tyvärr styr alldeles för mycket av världsekonomin), men jag kanske kan sprida lite positiv anda. I min närmaste närhet.

Inget berättande

Igår mådde jag ta mig tusan skitbra hela dagen! Jag jobbade till halv sex (!) och åkte sedan och handlade, och ställde mig och bakade vid 19! Hade massa massa ork! Däremot har jag haft ett lätt illamående idag och på eftermiddagen kom tröttheten. Jag blev besviken, jag trodde att det hade vänt.

Men det blev inget berättande idag för min familj. Mamma har åkt på magsjuka efter att ha träffat Litens kusiner.

Jag som till och med bakade bullar igår som jag skulle ta med, nästan rykande färska. Vi får se nu när det blir.

När vi berättade om graviditeten med Liten för min familj, hade jag köpt med mig bullar. Vi åkte hem till dem utan någon förvarning. Pappa har skämtat om det att vi brukar aldrig komma på besök utan förvarning, absolut inte en vardag kväll och absolut inte med bullar. Så de förstod ju att det var något vi ville säga...

Därför tänkte vi nu dyka upp, oanmälda med bullar igen. Min syster, som ville vara en flugskit på väggen, har jag bett dyka upp med sina killar.

Vi får se om de fattar...

Lite funderingar...

När jag sitter på bussen på morgonen studerar jag ungdomarna som ska till högstadieskolan. En del är snyggt klädda med tuffa frisyrer, andra ser ut som små ligister med svarta huvtröjor, där de har dragit upp luvan över huvudet. En del ser snälla ut, andra hade jag inte velat träffa ensam en kväll.

Funderar på hur Liten kommer att se ut. Hur han kommer att bli. Kan jag påverka? Kommer vi att gräla om hans klädsel? Kommer han vara en stilig kille som är omtyckt, eller kommer han vara en som hellre ställer sig utanför, och klär sig udda?

Hur mycket kan vi påverka med vår uppfostran? Räcker det långt med kärlek?

Och förresten. En annan sak apropå bussar. Ett förslag finns att sänka åldern för att ta busskörkort från 21 till 18 år. Med risk för att låta som en gammal kärring så säger jag NEJ TACK! Jag vill inte åka med nybakad 18åring som styr bussen. Lite mer torr bakom öronen än så kräver jag.

Fortfarande en bra dag

Fan, jag mår fortfarande bra!

Och jobbar!!!

Fast jag är så gasig i magen att jag ser ut som jag är i sjunde månaden eller något! ;-) Döljer hela tiden magen när jag går iväg här.

En bra dag!

Jag mår faktiskt riktigt bra idag! Vågar jag skriva det?! Igår var det så där hela dagen, fram till kvällen. Då försvann faktiskt illamåendet och jag fick massa energi! Ska baka bullar idag när jag kommer hem. Sedan ska vi njuta av att bara vara själva hemma. Vi beställer nog pizza ikväll! :-D Ingen orkar laga mat! *

Magen är lite rund, mer framåt lunchtid. När jag är ute och går med en kollega på lunchen känns det som den växer. Hon säger åt mig att knäppa upp kappan när jag ska in, för att det syns. Men jag tror inte att folk tänker på det så mycket, visst putar midjan ut, men det kan ju lika väl vara den ”vanliga” kulan!

* Vi har haft hantverkar här en längre period som nu är klara.

Nu är jag rejält trött på detta

Jag är så trött på att må illa och känna mig trött och sliten. JAG VILL INTE MER!

Jag vill må bra, njuta av att magen växer. Och jag vill orka med hushållsgörat, jobba med mina foton, julstöket. Inte minst leka med Liten...

Ett plus i kanten är dock att Liten sista dagarna (inklusive helgen) sovit ända till klockan åtta! I sin egna säng! Så mamma har iaf fått sova...

Vecka 12 (11+6)

Barnet
Nu finns det mesta på plats och fostret koncentrerar sig på att växa. Det börjar växa hår på kroppen som ska skydda huden. Naglar har vuxit ut på tår och fingrar. All näring går via moderkakan till fostret så glöm inte att tänka på vad du äter och dricker. Den kan både öppna och stänga munnen och producerar flera egna hormoner. Längd huvud till stjärt 60 mm.

Det är så svårt att föreställa sig vad som pågår där inne. Än så länge har man ju inte fått ta del av något av det mysiga med en graviditet. Utan bara det jobbiga.

Mamma
Forskning visar att det är mindre vanligt med missfall efter vecka tolv. Illamåendet upphör för många. De flesta har ökat ett till fyra kilo. Har du kräkts mycket kanske du till och med har minskat i vikt. Det är helt normalt. Ni har kanske redan berättat för era föräldrar och/eller nära vänner att ni väntar barn. Men många väntar med att berätta till vecka tolv. Andra berättar från dag ett och tänker kanske att om det sker ett missfall så vill vi kunna prata med våra nära om det. Det kan vara skönt att få berätta, att inte hålla på hemligheten längre. Äntligen får ni glädjas öppet tillsammans med era vänner och familj.

Vi har inte berättat än för våra familjer. Min ska få veta på onsdag, Pappas familj till jul. De enda som vet är min ena syster och några av våra närmaste vänner. Framför allt har jag känt att jag inte vill berätta innan jag själv kan känna riktigt glädje över det. Och det har jag börjat göra nu, i samband med att jag börjat må bättre och börjat få tillbaka mig själv och mitt liv. Och någon vikt har jag inte ökat, utan jag har bara gått ned.

Vissa dagar är jag pigg och känner mig nästan som vanligt. Då kör jag på med jobb och städ hemma. Sedan får jag betala priset och är som död i 2-3 dagar efteråt. Inte kul alls.

Gaddande gnäll

Kanske sista dagarnas gnäll har berott på den stora och tolfte tandens uppdykande? Nu är den i alla fall uppe ser mamma. Jösses. 12 gaddar...

Stora killen ju!

Vi sover dåligt

Liten vaknar nu ofta på nätterna och är ledsen, vill inte somna om. Då får han naturligtvis komma och lägga sig hos oss.

Men inatt... Han var vaken mellan 03 och 05, bökade runt i sängen. Höll på att somna om flera gånger, men bestämde sig sedan för nej, här ska inte sovas. Försöker gång på gång klättra över oss för att ta sig ner på golvet och leka.

Sedan jag blev gravid så har jag så svårt att somna om. Blir jag väckt jag kan få ligga upp till en timme och vrida mig fram och tillbaka utan att lyckas somna om. Och när Liten sover jämte oss, ja då väcker han mig rätt ofta. Samtidigt får jag panik över att jag MÅSTE somna om med en gång, eftersom jag vet hur trött jag är annars på jobbet. Och hur lätt är det att somna om bara för att man måste?

Biten...

Idag fick Liten rejält stryk av en liten tjej. Samobn var på öppna förskolan, och hörde plötsligt hur Liten började gallskrika. Pappa hittade honom, ihop med en tjej i samma ålder, med tårarna sprutandes och helt röd i ansiktet. Snart börjde ett märke uppträda på kinden, först vitt, sedan rött och sedan... ja, ett tandavtryck. En pusslek som gick överstyr kanske?

I vilket fall var han länge otröstlig, men säg vad som inte kan hjälpas av lite majskrokar!

Liten kan bita mig om vi leker och han blir för uppspelt. Det gör ont som satan och jag skriker alltid till högt (ofrilligt) så jag hoppas att han lär sig att sådant gör ont, och inte bitar andra. Pappa har råkat ut för hans tänder någon enstaka gång bara, och en tjejkompis som stoppade in fingret i munnen på honom i somras...

Spirande glädje

Ja, idag går jag in i vecka 12.

Dagarna går upp och ner, mår ju bättre än innan men inte ”som vanligt” vilket jag är irriterad över. Vissa dagar, som senaste tre är jag grymt trött. Just nu sitter jag och gäspar så att ögonen sprutar.

Men jag börjar faktiskt bli glad när jag tänker på den 22:a juni…

Vecka 11 (10+6) - Clementin

Barnet
Nu kallas den lilla för foster i medicinska termer. Det mest kritiska utvecklingsstadiet är över. Fostret har lika stor kropp som huvud. Vid födseln är huvudet en fjärdedel av kroppens längd. Ansiktet är tydligt, utseendet formas och naglarna börjar växa fram. Fostret kan röra på sig. Fostret är ungefär lika stor som en normalstor clementin. Längd huvud till stjärt 48 mm.

Visst hade det varit fräckt om man hade kunnat få se? Haft en egen ULmaskin hemma? Eller en liten kamera inne i magen så man hade kunnat få se allt det här fantastiska växa fram.

Mamma
Det är fortfarande för tidigt för att du ska känna fostret röra sig men du kan känna din livmoder precis ovanför ditt blygdben. En del gravida blir mindre illamående efter elva veckor. Nu börjar också blodmängden i din kropp att öka. En del känner svag värk i nedre delen av revbenen. Det är helt normalt.

När du är gravid behöver du mer kalk och järn än vanligt. Kalk eller kalcium behövs för utvecklingen av barnets benstomme och tänder. Järn är viktigt för blodbildningens skull, både för dig och för barnet. Framförallt behöver du extra järn under graviditetens sista hälft. Prata med din barnmorska.

Jag kommer definitivt behöva järn sedan, BM sa att jag kunde börja med det redan i vecka 18. Har fortfarande tabletter kvar hemma sedan förra gången.

Pappa/partner
Många säger att de har mindre behov av att vara sociala under graviditeten. Graviditeten blir allt viktigare och man kan känna sig asocial. Det är betydelsefullt att ni pratar med varandra. På så sätt får du reda på hur din partner tänker kring graviditeten och du kan berätta hur du känner. Utgå ifrån varandras behov och frågor.

Ja, jag åker allra helst hem direkt efter jobbet. Måste få äta. Gosa med Liten. Vila. Bara få känna det som att att "ja, jag klarade en dag till"! Jag är "safe" för idag.