Jag och min man pratade inte med någon om våra problem och våra behandlingar. Ingen förstod hur vi mådde utan trodde att vi hade så fullt upp med att renovera vårt hus att barn fick komma lite senare. Min räddning blev hemliga grupper på främst Allt för föräldrar men även till viss del Familjeliv. Här fanns ett gäng underbara tjejer som stöttade och tröstade varandra. Oavbrutet. Vi delade information och hade koll på varandra.
Efter att ha hängt på internetforum och googlat än det ena än det andra, så tog jag steget att faktiskt träffa tjejer i samma situation som jag, då jag kom i kontakt med en patientförening.
Tidigare hette det IRIS, som stod för Infertilas Riksförening i Sverige, men bytte sedan namn till Barnlängtan. Ett bra namnval/byte. :-)
Här fick vi ventilera och stöta och blöta utan att behöva förklara sig. Det var helt underbart! En ny värld öppnade sig för mig och jag fick nya vänner. Jag trodde inte att jag hade behov av dessa träffar men så fel jag hade! Det gav mig så oerhört mycket att gå på träffarna, även om de även kunde vara betungande - det kändes som att vi var många som längtade och men få som lyckades.
Det finns fortfarande regionala kontaktombud men det behövs fler! Om det saknas en förening nära dig, så här gör du för att starta en!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar