Jag får ofta komplimanger över att jag ser pigg och fräsch ut, att jag är smalare (förutom magen), vacker hy och jag vet inte vad.
Jag suger åt mig alltihopa och glädjs över att vara gravid. Något häftigare finns inte – hela barncirkusen är häftig, från början till slut.
Fast det är ändå ledsamt att det lider mot sitt slut, jag vet inte om jag är redo att låta bebis lämna min mage och den intimitet vi delar. Detta är bara mitt och bebisens, att få känna den minsta lilla rörelse och lära känna någon utan att se den. Att gå runt, fundera och fantisera. Visst finns det oro och så, men jag känner ändå att det är normalt med alla konstiga tankar som flyger runt och att när bebisen väl kommer så hamnar allt på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar