Liten älskar att säga ’Hej’ till allt och alla! Idag var vi i affären och han satt gladeligen i kundvagnen och ropade ’Hej’ och ’Hej då’ till varenda kotte i affären. Och när man springer fram och tillbaka i en liten affär, ja då är det ju några som hinner få mer än en hälsning från honom!
De flesta blir glada och ler och hälsar tillbaka. Men så finns det de där surmupparna som nästan blänger på en för att man har inte har ett barn som syns men inte hörs. När han blir för högljudd säger jag självklart till honom att inte ropa så högt, men varför ska jag hyssja på mitt barn att inte vara glad och hälsa på folk?!
Fast det blir ändå lite lätt pinsamt, men det är nog för att jag är hans raka motsats och vill helst inte synas, speciellt i mataffären – där går jag in, gör det jag ska, och går ut. Har fått höra flera gånger att folk har sett mig i affären eller hälsat men jag har inte märkt av dem…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar