Idag följde faktiskt sambon med på besöket vilket gjorde mig jätteglad. Vi spelade in hjärtljuden igen, så nu har jag två inspelningar med den här bebisen. Full fart på den lilla rackaren!
Idag blev det en del prat om komplikationer. Jag berättade för BM att jag och vännen T suttit tidigare i veckan och pratat om förtroendet för förlossningsavdelningen, och trots att vi båda haft komplikationer, så har vi större förtroende för dem än innan. De är duktiga och vi litar på att de tar rätt beslut.
Men så var det ju en artikel i tidningen om en mamma här som höll på att förblöda och man trodde att hon inte skulle klara sig. Sådana händelser får ju tankarna att sätta igång, det är inte bara med barnet det kan tillstöta komplikationer – det kan även hända mig något, och jag kan faktiskt dö om det vill sig riktigt illa. Pappa var mycket illa berörd av samtalsämnet, och påpekade det flera gånger sedan under dagen att vi pratade för mycket om det här.
Men jag tycker det är viktigt. Trots min skräck för att dö så måste vi prata om det. När jag väntade Liten så var jag beredd att dö för honom, vid förlossningen. Men nu finns han och jag vill inte missa hans liv, bara tanken nu får mig att må fruktansvärt dåligt. Så nej, jag har ju inte samma känsla inför den här förlossningen. Men jag kan å andra sidan inte fokusera på något annat än att vi ska vara friska och att allt kommer gå bra.
Vidare berättade BM att andra barnet brukar vara lite större och väga lite mer. Får vi en tjej så kan vi räkna med att hon kommer väga ungefär lika mycket som Liten gjorde, blir det då en kille så blir det något/några hekto till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar