Idag var jag ensam iväg och träffade BM. Tycker det är tråkigt att sambon inte följer med, att han bara lägger det på mig. Å andra sidan var det skönt att få prata själv med BM också om tankar och funderingar.
Vi pratade bland annat om min vestibulit och vad man kan göra för att minska problemen när jag ammar. Som det var förra gången så gjorde det ju något så djävulskt ont att ha sex, slemhinnorna var sköra till tusen. Men jag ska ta och testa östrogen, ska bara prata med dem på apoteket först vad som kan kombineras ihop med amning.
Pratade även om bristen av sex, och hur glad jag blev efter förra gången då det inte gjorde något ont alls. Hon la ingen värdering alls i sambons avståndstagande utan frågade mig istället hur jag kände mig. Det är ändå skönt, för jag vill inte varken hos bm eller här på bloggen, svartmåla honom eller tala illa om honom på grund av det. Utan bara ventilera vad jag känner inför det.
Sedan blev det ånyo prat om förlossningen. Jag känner när jag tog fram mitt förlossningsbrev från 2007 att det är naivt. Nu vet jag ju att det absolut inte blir alls som man tänkt sig, för oss blev det ju så bra ändå. Brevet är långt… har börjat ta bort delar, och ska radera mer. Korta ner. Men jag vill ändå ha med informationen om att jag vänder inåt vid smärta och att jag är en kontrollfreak som hela tiden vill höra vad som sker – men jag ska inte behöva fråga om det hela tiden utan det ska komma naturligt.
Jag ser fram emot förlossningen, att få en ny erfarenhet av det här som är så otroligt häftigt. Smärtan är ju knappast något jag längtar över, men att få ta del av detta igen, det är obetalbart och det häftigaste man kan vara med om.
Kanske kan jag våga ta upp barnet själv på magen den här gången?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar