Sambon drar sig undan all form av närhet. Det gör mig ledsen och besviken. Och orolig för framtiden. Ibland känns det som vi inte har något att prata om förutom Liten. Ja, och jobb. ”Hur var det på jobbet idag”. ”Hur hade Liten haft det på dagis idag?”.
Vi umgås inte. Vi pratar mycket litet. Han sitter och glor på tv:n, jag sitter på datorn och jobbar samtidigt som jag spanar in mina serier. Vi tar inte i varandra och vi har aldrig sex.
Någon mer än jag som hör en varningsklocka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar