Tankarna maler i huvudet. Den ena oron avlöser den andra. Och kommer att fortsätta genom hela denna process. Och ja, jag vet, det kommer att komma nya orosmoment senare också, om vi lyckas. Hela livet.
* Så jag är orolig för huruvida sprayen fungerat eller ej
* När jag kan få komma igång med sprutorna, så att det inte krockar med annat
* Hur kroppen reagerar på så mycket hormoner
*Om jag kommer att få några äggblåsor
* Hur jävligt äggplocket blir
* Hur jag kommer kunna ta ledigt utan att behöva berätta
* Hur mycket ledighet behöver jag ha?
* Äggens kvalitet
* Om äggen blir befruktade och delar sig som de skall
* Om jag har problem med infästningen i livmodern
* För hur jag skall mentalt överleva ruvningen
* Hur jag kan klara ett nederlag? Och hur klara av att berätta det för sambon?
Imorgon är det i alla fall kontroll, så då kan jag nog få stryka den första punkten, som avklarad.
1 kommentar:
Precis så här tänkte jag också. Hade en massa konstiga tankar om sånt som kunde gå fel.
Men du - det löser sig faktiskt. På ett eller annat sätt kommer ni att klara detta.
Kram!
Skicka en kommentar