Ljusterapin igår gick bra. Det var mycket som skiljde sig åt mot föregående gång. Tror jag. Eller så är det min hjärna som spelar mig ett spratt. Blått och rött ljus var tidigare mycket obehagligt - men igår tyckte jag om den blåa färgen och den röda kändes behagligare än för en månad sedan. Det gula ljuset som jag upplevde så starkt föregående gång såg jag knappt. Och liksom förra gången såg jag inte orange. Grönt tyckte jag innan var en behaglig färg, nu gjorde det ont i ögonen att titta på den.
Jag blev otroligt trött i slutet av terapin och var på väg att somna flera gånger. Och jag kan inte förklara hur, men tiden går så otroligt fort där inne. Om man lägger sig på sin säng i 20 minuter och stirrar upp i taket så går ju tiden jättesakta. Men inte under ljusterapin.
Vi pratade en del efteråt. Om hur det kändes efter förra gången, då jag kände mig ledsen, trött och som en förkylning var på gång. Om hur allt brast efter massagen då jag grät i flera timmar. Men visst var det skönt att få ur sig allt. Tömma smärtan på något sätt. Att bryta ihop så man orkar komma igen.
Man skall visst drömma mycket tiden efter en behandling. Jag brukar vanligtvis drömma mycket, så jag tror inte att det är någon skillnad. Vi pratade om drömmar och drömtillstånd, och jag berättade om min dröm jag hade häromdagen. Jag blev ombedd att försöka skriva ner mina drömmar. Specielt viktigt i samband med olika behandlingar. Som ljusterapi och akupunktur.
Så inatt var ytterligare en jobbig natt. Vaknade ofta. Varm, svullen och svettig... Varje gång hade jag drömt något nytt som jag försökte tänka på och fokusera på för att lyckas komma ihåg på morgonen. Men lik förbaskat när jag vaknade sista gången så mindes jag bara den senaste. Och det var en mardröm. En halvtimme senare försökte jag tänka på drömmen igen och då hade jag glömt bort nästan allt! Hur kan det vara så? Att jag tänker på en sak och sedan har jag glömt det? Efter en stund kom jag på några delar, men det var långt ifrån allt. Jag minns inte om det var jag eller om det var en kvinna (som jag kände i drömmen) som var jagad efter folk som skulle mörda en. Hon sprang, jag sprang. Överallt fanns det ondesfulla människor. Lite som i Revelations faktiskt. Man visste inte vem man kunde lita på. Ibland kändes det som jag beskyddade henne, ibland som det var mig de var ute efter. Ska försöka minnas bättre imorgon.
Fyra dubbel-doser med sprutor börjar i alla fall kännas av. Redan igår eftermiddag började det känns som ägglossningsvärk, det stramar och sticker både i äggstockar och livmoder. Inget som gör ont men det känns obehagligt emellanåt.
Jag känner mig fortsatt positiv och energisk, tänker bilda barnvagnsmaffia med Tinselflickan i höst!
Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar