Läggning

Sedan i påskas har jag haft Liten hos mig i sängen när han ska somna. Första ammar jag och sedan lägger jag mig jämte honom och stryker honom över ryggen tills han somnar. Och det har fungerat bra fram tills den senaste veckan.

Han är orolig vid sänggåendet, bökar och stökar i sängen innan han kommer till ro.

Sista dagarna har han dessutom vaknat kl 24, 03 och 06 för amning. Eller ja, vid första gången är det mest närhet. Han skriker så förtvivlat och det skär i mig. Det går inte att få honom att somna om med nappen och lite smek, utan jag måste ta upp honom till mig.

Lägg till att han har blivit jätteklängig sista dagarna och även lite mer gnällig (ja, han är aldrig gnällig annars). Vill gärna vara med oss hela tiden.

Han somnar bara senare och senare. Innan somnade han vid 21, fick ner honom till 20 men så blev det sommartid. Tillbaka till kl 21 och nu på sistone har det varit 22.

Imorses kände jag att det här går inte längre. Varför vaknar han så ofta helt plötsligt? Han som sovit så bra tidigare?

Vaknar han för att han somnar hos mig och jag lagt över honom i sin säng?
Är han verkligen hungrig kl 24? Är han ens hungrig kl 3?
Är det separationsångest?
Har jag förstört ”sova i sängen” för att han somnat hos mig?
Mardrömmar?

Jag bestämde mig för några saker: han ska sova mindre på dagen och jag ska anpassa hans två sovstunder så att jag kan lägga honom kl 20. Jag ska vara noga med regelbunden mat (vilket jag oftast är) men också lägga i rapsolja i gröten för lite mer kalorier (Liten är ganska spinkig). Och när jag ammat honom vid 20 så ska jag lägga över honom i hans säng direkt och låta honom somna där.

Det mesta har fungerat bra idag. Han har varit lite tröttare än vanligt då han inte fått sova så mycket som han brukar göra på dagen. Ammade honom vid 20 och la honom i hans säng. Han började direkt gråta och jag pratade lugnande till honom och strök honom på ryggen. Testade att buffa på rumpan också men det har jag inte gjort sedan han var riktigt liten. Fungerade inte bra så jag smekte honom över bakhuvudet istället, som jag brukar göra.

Gick ut och han började gråta. Tog inte många sekunder innan det övergick i gallskrik. Det var hemskt att lyssna på. Var inne 3-4 gånger. Han stod upp i sängen och skrek efter mig. La ner honom, pratade lugnt till honom och smekte honom över ryggen. Han försökte dra i min arm och hålla fast mig. Till slut började jag nästan gråta själv. Mitt barn vill ha mig och jag nekar den det. Efter 35 min, 55 min efter att jag påbörjat läggningen (inkl amning) sov han äntligen.

Han har vaknat till två gånger till på förnatten men somnat om igen. En gång av sig självt, den andra gav jag honom nappen och smekte honom över huvudet.

Och naturligtvis undrar jag hela tiden om jag gör rätt. Han är ju på väg in i en ny utvecklingsfas, där man vet att de blir mer klängiga än innan. Borde jag vänta ut det och se om det blir som innan efter det? Eller ska jag låta honom sova i sin säng och försöka få honom att känna sig trygg där? Går det överhuvudtaget när de är klängiga?

Jag ska försöka ge detta några dagar. Vara bestämd i rutinerna. Men jag tänker finnas där inne när han är ledsen, men inte ta upp honom och få honom att åtminstone somna i sin säng. Sedan får nästa steg bli att somna själv.

Just nu vet jag bara att jag inte klarar av flera sådana här nätter.