Varken sambon eller jag har något speciellt behov av sex, vi är fullständigt nöjda som det är. Konstigt?
Det tycker i alla fall jag. Men jag är ändå nöjd, och tillfredsställd. Vi har diskuterat detta och sambon känner samma sak. Liten ger så mycket till oss, men hur kan det vara nog?
Igår kväll var jag på föreläsning med mina arbetskamrater. Bland annat var det Stefan Einhorn som föreläste. Han berättade om konsten att vara snäll. Det som vi människor får när vi ger utlöser ett stimuli som är detsamma för alkohol, droger OCH sex. Det vill säga - att när vi får blir vi tillfredsställda.
Jag funderade mycket på det han sa och applicerade det på mitt eget liv. Denna längtan och den kärlek som kommit ur år av längtan, tårar, möda och slit. Just nu är den tillräcklig i vårt liv.
Åren av krav- och labb sex har nog gjort sitt. Vända ut och in på allt. Studera trosor och toapapper. Så nu är det kanske skönt med en paus. Men förr eller senare måste vi hitta tillbaka igen. Komma upp i sadeln igen.
Men som det är nu är vi lyckliga.
Och tillfredsställda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar