Igår motionerade jag i dryga timmen – en cykeltur på sammanlagt 20 minuter och resterande tid en promenad med min gravida vän T. Ni kan tro att det flåsades i backarna runt sjön igår – ändå gick vi i ett väldigt lugnt tempo! Vi är båda frågande över hur vi skall lyckas klämma ut var sitt barn om vi inte ens kan gå en kortare promenad utan att låta som det vore en maraton?!I vilket fall, hem kom jag när det var dags för landskamp mot Nordirland. Efter lite strulande med Boxer fick vi in trean igen strax innan den började. Bullade upp med äggmackor och te. Direkt efter första halvlek slängde jag upp fötterna på soffan, drog över mig en filt – och somnade för tredje kvällen på raken i soffan. Eller femte. Så nördig var jag. Och så spännande var den matchen.
Jag skall iaf kommentera två saker: Zlatan tycker jag jobbade mer än han brukade, för övrigt så är Allbäck och Elmander bättre ihop. Och sluta gnäll på Anders Svensson – de gångerna han fick bollen lyckades han göra något bra av det. Och vann vi genom att sätta in Kim?Och snart snart – drar Allsvenskan igång! Ska ta och inköpa en liten matchtröja till Liten som ska få följa med på match i höst! Liten har redan en napp (julklapp från mormor och morfar) och hakklapp (köpte jag i somras).
4 kommentarer:
Men gumman, man BLIR andfådd bara av att vara gravid :D!! Redan i v 5 kan det börja, utan att man för den skull behöver ha dålig kondis! Det har ju med hormoner och ökad blodmängd att göra. Och är du inte världens fetknopp (vilket jag kan se på bilderna att du inte är), så kommer du inte att ha för dålig kondis för att få ut bebisen.
Då är det ett större problem att förlossningspersonalen inte tillåter dig att ÄTA och tillföra energi under förlossningen! För råkar du får en bm som tycker det är "säkrast" om du inte äter, tja, då spelar det ingen roll hur mycker du bönar och ber, eller har proppat väskan full med egen mat hemifrån... Om du inte är jäkligt tuff och i fin förhandlingsform (vilket man inte brukar vara som förstföderska). I min journal står det att jag "åt middag", efter jag vet inte hur många timmars värkarbete, men i verkligheten var det lite filmjölk och cornflakes... DET är inte vad JAG kallar middag!!! Själv fick jag vrålhungrig sitta och titta på när min sambo åt upp alla köttbullar, pannkakor etc etc som jag gjort iordning... tortyr!!
Hehe, det var det första jag upptäckte - vi har ganska många trappor hemma (bor på en kulle i 3-vån hus!) och jag började direkt flåsa.
Men så tyckte jag att det blev bättre ett tag, men nu är det hemskt igen! Jag ser helt färdig ut säger de när jag kommer till kontoret på morgonen efter att ha gått upp för trapporna... :-D
Vad innebär säkrast att inte äta - så att det inte kommer ut där bak sedan?! Eller är det bättre att föda på tom mage?! Det känns ju ganska uppenbart att man vid utdragna förlossningar måste tillföra någon form av energi - även om de säger att kvinnor blir som Hulken när det ska födas barn så finns det väl ändå en gräns...
"Säkrast att inte äta" innebär inte att det handlar om att förhindra att det kommer ut därbak, för det lär det göra oavsett. Om du har ätit eller inte ätit, om du fått lavemang eller inte. Känner flera tjejer som valt lavemang och som sedan bajsat på sig ändå och blivit jättebesvikna och skämts. Varför inte informera om detta i förväg istället – de flesta bajsar på sig när de föder, inget mer med det, liksom.
Jag avböjde lavemang, för jag är övertygad om att det är naturligt att föda barn och allt som händer under en förlossning, som får gå som den vill, är meningen att det ska hända. Det finns ju t.o.m. forskning som visar att barn som fått lite bajs på sig just när de föds blir allergiska i mindre mån än om de inte fått det! Nej, vad denna bm avsåg var att om det skulle hända något som gjorde att de måste söva mig, så skulle jag inte ha något i magen (eftersom man då kan kräkas och få ner det i lungorna), för då måste de magpumpa mig innan "och det vill du inte", meddelade hon. Så var det bara. Jag fick inte välja. Hade jag FÅTT välja, hade jag självklart valt att äta och, om det skulle bli nödvändigt, en magpumpning, hur obehagligt det än hade varit. Nu fick jag vare sig mat eller magpumpning ;-(
Gudrun Abascal (som skrivit boken Att föda) skriver i en broschyr som heter Ladda för livet (mitt ex är tryckt 1997), att "Det var tyvärr inte länge sedan vi på förlossningsavdelningarna i princip tvingade kvinnorna att fasta under sitt förlossningsarbete ... Idag vet vi bättre". Ja, hon kanske, men när jag har hört mig för lite, så verkar det vara ung hälften av alla kvinnor som förbjuds att äta (och då menar jag RIKTIG mat, om det är vad man vill ha, inte fil eller blaskig pulversoppa. OM det är så att jag äter mat och det visar sig inte ha varit meningen, så kommer jag att kräkas, kroppen är klok och ordnar det mesta till det bästa). Och du, nej, det finns inga gränser för vad förlossningspersonal hittar på. Nu kanske jag skrämmer dig, men din sambos viktigaste uppgift under förlossningen är INTE att stötta dig att orka, det är hans näst viktigaste uppgift. Den viktigaste är att skydda dig mot personalens knäppa infall. Så här illa är det nämligen: De är inte där för att få dig att må så bra som möjligt, de ska få ut bebisen på snabbast och billigast vis (av det skälet medicineras t.ex. 70% av alla kvinnor med värkstimulerande "dropp", de flesta i onödan, för så många kan omöjligt bli "värksvaga", så idag går förlossningarna faktiskt fortare än för inte alls länge sedan, för tid är pengar och ju snabbare de kan få ut dig ur förlossningssalen, desto snabbare kan de ta in nästa kvinna och ju färre personal kan de ha anställd). Om detta går ihop med att vara vänliga, så visst är de det, men jag råder dig/er att sila ALLT de säger och föreslår, genom ett ekonomiskt filter. Säger de detta för att det är bra för oss, eller är det det billigaste alternativet? De kan bete sig hur jävligt som helst mot dig, så att du blir riktigt sjuk efteråt, men det är inte de som betalar rehabiliteringen, det belastar någon annans budget. Krass internkontering. För inte kostar det mindre för samhället inte...
Innan vi flyttade utomlands (födde tyvärr första barnet i Göteborg och höll på att stryka med på kuppen, inte direkt - nejdå, de vet precis hur de ska göra för att hålla dig vid liv förlossningen igenom – men av den depression som blev följden av personalens övergrepp), så diskuterade vi med en läkare om att det var stor sannolikhet att det skulle bli ett barn till under utlandsvistelsen och hur skulle vi göra då? Vet du vad han gjorde? Han gratulerade oss! Han gratulerade oss till att lämna Sverige med den "vård" vi erbjuds för de stora skattepengar vi lägger på den!!! Idag förstår jag till fullo vad han menade.
Förlåt, förlåt, förlåt om jag skrämmer dig, men jag är så trött på allt j-a ljug angående förlossningar. Kvinnor förtiger viktig information för varandra, "för man vill ju inte skrämmas". Till vilken nytta då? Hade någon INNAN kläckt ur sig till mig vad de metoder som användes på mig gav för resultat, så hade jag inte tillitsfullt gått i fällan och hade sluppit bli så fruktansvärt sjuk som jag blev och det hade ju varit jättebra! Eller hur? KUNSKAP ÄR MAKT.
Wow! Vet inte vad jag ska säga, så mycket information. Tack snälla. Inser att jag måste börja läsa på inför förlossningen. Du har inte skrämt mig, inte än iaf! ;-)
Bor du ff utomlands? Hur tänker du inför den här förlossningen?
Kram
Skicka en kommentar