Har varit lite dålig med att skriva om hur bebisen utvecklar sig. Men här kommer lite information från vardguiden.se:Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn. Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 600 gram.
Eh, jag kan inte alls känna de olika kroppsdelarna. Jag kan känna tre saker: vändningar/vridningar, bök och sparkar. Men om sparken kommer från en fot - eller om det är handen, det vet jag inte. Men det är mina tre definitioner på när jag berättar för sambon vad vår bebis gör. Vidare står det:
Du har kanske gått upp fem till sju kilo, om inte mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska.
Eh, jag har fortfarande inte gått upp något. Men jag har komplex för att min mage är så liten. Jag får kommentarer att "det inte syns så mycket". "Va, är du så långt gången"? "Du kan väl inte känna något redan, du som har en så liten mage". Och jag funderar på varför jag inte går upp - jag har precis kommit gått upp allt det jag tappade när jag var sjuk. Och jag märker att jag är väldigt angelägen om att folk ska få känna bebisens sparkar, för att de inte ska tro att jag ljuger när jag säger att den känns väldigt tydligt - även utanpå magen.Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.
Kanske har jag känt något, men jag är osäker.
Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen.
Ja, jag är väl lite stressad. Inte på långa vägar som jag var innan jag var gravid, men det är så mycket jag vill göra varje vecka - hemma, på jobbet, handla etc - men jag hinner inte och allt samlar sig på hög. Inte blir det lättare när man är en obotlig tidsoptimist heller. Stryka över magen gör jag dock ofta!
3 kommentarer:
Jag tror det där med viktökning är väldigt individuellt. En kollega ska snart ha, och hon har bara gått upp lite drygt 3 kilo! Men bebisen mår bra och magen följer sin kurva, så hon har inget att oroa sig för säger de som vet.. ;)
Det är inte mycket som stämmer på mig heller i det där man läser. ;-) Jag har aldrig kunnat identifiera kroppsdelar och det dröjde lääääänge innan jag kände av någon hicka. (Har bara gjort det typ 3 gånger totalt.) Hickan känns tydligen mest vid barnets rygg, så jag antar att det inte känns alls om barnets rygg är mot mammans rygg. Hur stor magen ser ut utåt beror väl även på hur livmodern ligger - om den pekar bakåt/framåt osv? Och viktökning verkar oxå vara extremt olika från person till person.
Hoppas du kommer klara av att strunta i magkommentarerna. Man blir verkligen trött på att alla skall kommentera, och att alla tror sig vara experter... Kram!
Jag har också varit lite orolig för att jag inte har gått upp så mycket, framförallt för att jag varit fruktansvärt orolig av andra skäl och då samtidigt avstannat i viktuppgången. Men det finns de som t.o.m. går ner i vikt om de varit lite runda innan, så att stå stilla är inget att automatiskt behöva oroa sig för. Och säger bm att allt är bra, så är det väl det. Det finns ju bebisar som är ganska små, även som fullgångna. Min första var stor, men har sedan dess varit lite under medel hela tiden. Man ska inte titta för mycket på medeltalen, som är just _medel_, nästan alla avviker ju från det :D Sedan vet jag ju inte hur lång du är - är man lång putar inte magen ut så mycket.
Jag kan f.ö. inte heller känna några kroppsdelar, huvudet kanske, för ibland känner jag hur hela magen dras ut på tvären och då är det något stort i ena änden, men jag kan inte urskilja något annat. Min läkare sa på senaste besöket: Oh, nu spjärnade hon emot med fötterna mot min hand! Känner du också de olika kroppsdelarna? Eeeeh, näää... borde man det...?
Kram!
Skicka en kommentar