Mer om jobbdilemmat

Jag har ju skrivit lite angående mitt jobbdilemma tidigare (ang att jobba extra under f-ledigheten, omorganisering m m). Men jag har inte berört det mer på ett tag i bloggen. Dock har dilemmat inte försvunnit utan det finns i tankegångarna hela tiden.

Jag pratade med min syster om det här två dagar innan hon födde sin pojke, för snart 4 veckor sedan. Det var skönt att få pratat med henne för hon förstod precis. Hon berättade att när hon var hemma med första barnet hade hon hur mycket tid som helst över och bland annat målade om hela huset utvändigt.

Hon sa att det hänger på hur man lägger upp sin dag. Ligger man själv och sover så fort bebisen sover, ja då hinner man inte med så mycket saker. Den här gången hade hon bett, ja nästan på sina bara knän, till sin chef att kunna jobba lite hemifrån, men hennes chef tyckte inte att det skulle fungera med hennes arbetsuppgifter. Så den här gången är hon hemma i 6 månader bara och börjar jobba deltid i höst. Men visst är det tuffare nu för henne eftersom hon nu har två battingar att sköta, även om den äldste är på dagis några timmar per dag.

Det var så skönt att få höra en kvinna säga de här orden, att det inte bara är jag som känner så här. De flesta jag pratar med tycker ju som sagt att man ska ägna all sin tid och bebisen – gärna i flera år om man kan. Bara fika, gå promenader, babysim m m. Och de tycker speciellt att när vi har försökt med så mycket för att bli gravida inte ska slänga bort den här tiden.

Så jag får dåligt samvete. Jag kan redan få känslan av att ”vara en dålig mamma” – innan jag ens har blivit det. Varför kan jag inte få försöka kombinera jobb och ändå var världens bästa och mest omtänksamma mamma? Men som kanske hellre köper bullarna i affären än bakar själv?

Mitt internet kopplas ner nu här hemma, så vi blir utan i två veckor. Jag har bett om en bättre och snabbare uppkoppling (från jobbet) – för samma pris som tidigare får jag 8 mb istället för 1 mb. Tanken är att det behövs under hösten när jag börjar jobba så smått. Jag jobbar en del hemifrån nu och det är segt att koppla upp sig på företagets nätverk, men det fungerar ju när det bara är tillfälligt – men nu kommer min vikarie ta min dator här ju så då är jag ”tvingad” till att använda enbart hemdatorn.

I vilket fall. Igår blev jag mer eller mindre erbjuden en ny tjänst här. Vilket innebär att jag får byta chef. Jag grunnar mycket på för- och nackdelar. Med både arbetsuppgifter och chefsbyte. Jag skulle i så fall arbeta heltid med en av de två stora sakerna jag idag arbetar med och som är det mest stimulerande. Men det finns andra saker/uppgifter/ansvar jag i sådana fall tvingas avstå ifrån. Men jag inser ju att den stora organisationsförändringen som vi har nu den gör att inget mer kommer att vara som det var tidigare. Så frågan för mig är vad jag vill göra?

Det är just detta jag skrev om för någon månad sedan. Att ska jag nu passa på att ta för mig? Se till att påverka att jag kommer vidare i min karriär? Jag har ju varit så satans frustrerad ibland och stampat och velat komma bort. Nu kanske jag har chansen.

När informationen läckte ut igår så pratade vi lite om det. Jag och min ev blivande chef. Jag fick veta vad han tycker om mig, mina kunskaper och varför jag passar i den rollen han föreslagit. Och jag sa direkt att jag då vill ha mer formellt ansvar än tidigare, vilket han lovade att jag skulle få.

Tanken är i sådana fall att jag skulle mjukstarta i senhöst genom att arbeta några timmar under min föräldraledighet (alltså ta ut mindre fp – jag tänker absolut inte försöka lura något system här om någon trodde det). Och jag kommer att få driva ett projekt som jag iaf hoppats få bli delaktig i. Vi pratade om det här med att jobba under ledigheten, och jag sa till honom att jag är trött på att alla talar om för mig hur jag kommer att reagera i höst. Jag vet inte hur det kommer att bli - jag kan bara säga vad jag tycker nu. Resten får vi se hur det blir. Och det kändes som han förstod mig.

Men jag har bestämt mig för att inte grubbla vidare på det här. Inte hänga upp mig på detta och ta ut saker i förskott – både det dåliga och bra. När ett förslag kommer tar jag ställning till det då, fram till dess ska jag göra klart mitt jobb här, gå hem och njuta av sista tiden som två (eller fyra) för att sedan ta emot mitt barn och bara ge mig hän åt den. Sedan får vi se vad som händer till hösten.