I helgen (igår) fick faktiskt den blivande morfadern och hans mamma (eh, gammalfarmor? gammelmormor?) känna på lite sparkar från Liten där inne i magen!
Sambon har även hann fått känna mer och mer. Oftast vaknar bebisen till när jag går upp och kissar på nätterna eller ganska direkt efter jag vaknat på morgonen och vi ligger och drar oss, mysandes. Det är då det är lättast att pappan får känna lite, kan ju inte ropa på honom hela tiden längre.
När jag började känna fosterrörelser i handen, dvs utanpå magen, så ropade jag till sambon att han skulle skynda sig att komma. Han lägger handen på magen och vad händer?! Jo, bebisen slutar röra på sig! Det lilla bustrollet! Därför tog det över två veckor, från det att jag kände det i handen, innan vi fick tajmat in så att han äntligen kunde känna en rörelse - en liten vändning eller en spark.
Fredagen när vi kom hem från vår semestertripp (v7), så la jag mig i badkaret och myste med magen. Jag älskar att ligga där i vattnet och skvalpa och hålla handen på magen eller smeka den. Knyta lite band. Det var då som jag första gången fick känna något i handen och jag till och med såg rörelsen - det var en mycket bökig vändning långt ner. Sambon som var helt slut låg och sov och jag skrek som en stucken gris på honom. När han inte kom blev jag förbannad och vrålade ännu mer... ;-) Hehe, till slut fick jag väckt honom, till hans stora irritation och jag var tjurig till tusen... och stackars bebisen som säkert hört mitt vrålande hade väl krupit ihop där inne och rörde sig inte mer den kvällen... Haha, men jag ville ju så gärna att han skulle få vara med om detta fantastiska!
Vaddå graviditetshormoner?!
:-D
2 kommentarer:
Visst är det coolt!!! :) Främsta favoritnöjet nuförtiden, att känna på magen! :)
Vi hade också problem med att bebis slutade röra på sig när min man försökte känna. Så till slut bestämde vi att det var för att bebis kände sig så trygg med sin pappa att den somnade när han kom ;-)
Skicka en kommentar