Oj vad jag har känt massor. I torsdags hade jag värsta huggen (högt upp) i magen. Jag har haft känsloutbrott som jag inte haft sedan jag tog hormoner. Jag har varit trött. Jag har haft molvärk.
Men ändå är jag relativt kall. Vilket gör mig ledsen. Jag hade önskat att vår nästa göra-barn-resa skulle bli med glädje, förhoppningar och spänning. Istället går jag här som någon jäkla Jekyll&Hyde som inte kan bestämma mig för att om jag vill bli gravid eller inte. Det är dessutom en relativt skum känsla att jag dessutom tror att det är något jag har något att säga till om. Att någon står och skrattar åt mig och mina tanker med vetskapen att det aldrig mer kommer kunna bli ett barn i min mage.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar