Resultatet av en rejäl kryp-runda i gräsmattan och diverse rabatter blev, förutom rejält skitiga kläder (för första gången), även en fästning.
Jag såg en prick på halsen igår som jag försökte ta bort, trodde det var jord (han hade jord överallt, till och med i håret). När vi duschade tvålade jag in honom och trodde väl att det gick bort, men tänkte aldrig på att titta efter (Pappa torkade honom och tog på honom pyjamasen).
Nu på morgonen såg jag att den var kvar och tyckte först att det var en ruva. Men jag kunde inte släppa den utan kikade igen, och då tyckte jag att jag såg ben. Efter lite trixande att få Liten att ligga still och utan att nypa honom med pincetten så fick jag loss det lilla krypet. Och visst var det en fästning. En pytte pytte. Som en liten prick.
Uscha. Jag som alltid letat igenom katterna noggrannt för att de inte ska ta med sig fästningar in till honom, men nu kom alltså den första. Själv har jag aldrig fått någon, och jag gick ändå flera gånger ut i skogen igår med ogräs för att slänga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar