Ibland ramlar det över mig. Fan vi har ett barn. Vi lyckades. Jag måste nypa mig i armen bildligt talat för att inse att detta händer mig, oss, och att detta är vår verklighet.
Vi fick ett barn som var väl värd att vänta på. Jag hade gjort om hela resan igen, flera gånger, för hans skull. Det är tur att man inte visste då, vad som kunde gått förlorat.
Liten har älskat all uppmärksamhet idag. Lyst upp som en sol i sin fina blårutiga skjorta, skrattat och charmat sina gäster.
Hela dagen har jag gått runt och tittat på klockan och drömt mig bort, till för ett år sedan. "Nu är hon snart tio, då satt jag i väntrummet och inväntade svar om vi skulle bli hemskickade eller ej (aj som fan vad ont jag hade), nu är klockan ett - jag njuter av lite sömn och epidural, nu är klockan snart tre - då kom han ut, varm och hal, mellan mina ben (underbar känsla), klockan sex då duschade jag (aj, oj så mycket blod) ... och nu är klockan nio - då hade vi kommit upp till BB och sambon hade lämnat mig ensam en stund med detta underbara lilla pyre (hjälp, var är manualen?!)".
Tårarna har inte varit långt borta. Förlossningen var smärtsam med ändå så otroligt häftig. Jag skulle gärna föda en hel hög med barn till. Önskar mig lägre ålder, en hög med pengar och massa fertilitet... :-D Tja, och en större bil förmodligen..
Vi älskar dig så vår lille prins!
Grattis på födelsedagen!
2 kommentarer:
Sötaste prinsen! Åh va roligt att se en liten bild. Jag håller med dig, skulle kunna föda hur många barn som helst om det bara var det det gällde!
Du ska få en länk av mig så ska du få se mer bilder, han har en egen hemsida... :-D
Jag mailar!
Kram!
Skicka en kommentar