Sambon är i Stockholm och har tittat på Sverige-Danmark. Första natten utan oss. Vår första natt utan honom.
Liten fortsätter att äta ofta. Vaknade 03, 05, 07 och 09 för mat. Låg och myste innan vi gick upp - han fäktar fortfarande livligt med armar och ben.
Men sedan händer något. Liten blir till synes av ingen anledning otroligt skrikig och vägrar vara i babysittern eller BB-selen. Somnar till slut mot min bröstkorg i 1½ timme. Han vaknar vid 14, jag ammar, men sedan fortsätter skriket. Eller skrik är fel. Han gråter. Han är väldigt förtvivlad, det kommer tårar och han låter väldigt ledsen. Det skär i hjärtat...
Jag lägger oss båda i sängen och vi sover i två timmar. Han snyftar innan han somnar...
Men sedan hämtar vi sambon vid 16:30 och Liten är mest nöjd, skrattar och ler - även med ljud! Är bara lite skrikig strax innan nattningen, annars går allt bra.
När jag läser om utvecklingsfasen vid 8 veckor, så är det mycket som faller på plats. Men ibland undrar jag om jag inte inbillar mig när jag vet vad det är jag ska leta efter?! Men jag försöker att skriva ner och anteckna de saker som skiljer sig mot hur det normalt brukar vara.
Idag var en sådan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar