Let’s Dance

Sista inlägget om detta. För mig spelade det ingen roll vem som vann, men visst var Martin och Cecilias show-dans fruktansvärt bra. Men jag har blivit lite anti mot dem sista tiden då de förekommit så mycket i media och uttalat sig om sin ”relation” – röstfiskeri enligt mig.

Den stora frågan är nu istället – vad ska vi nu ha för fredagsmys?!

Mer om jobbdilemmat

Jag har ju skrivit lite angående mitt jobbdilemma tidigare (ang att jobba extra under f-ledigheten, omorganisering m m). Men jag har inte berört det mer på ett tag i bloggen. Dock har dilemmat inte försvunnit utan det finns i tankegångarna hela tiden.

Jag pratade med min syster om det här två dagar innan hon födde sin pojke, för snart 4 veckor sedan. Det var skönt att få pratat med henne för hon förstod precis. Hon berättade att när hon var hemma med första barnet hade hon hur mycket tid som helst över och bland annat målade om hela huset utvändigt.

Hon sa att det hänger på hur man lägger upp sin dag. Ligger man själv och sover så fort bebisen sover, ja då hinner man inte med så mycket saker. Den här gången hade hon bett, ja nästan på sina bara knän, till sin chef att kunna jobba lite hemifrån, men hennes chef tyckte inte att det skulle fungera med hennes arbetsuppgifter. Så den här gången är hon hemma i 6 månader bara och börjar jobba deltid i höst. Men visst är det tuffare nu för henne eftersom hon nu har två battingar att sköta, även om den äldste är på dagis några timmar per dag.

Det var så skönt att få höra en kvinna säga de här orden, att det inte bara är jag som känner så här. De flesta jag pratar med tycker ju som sagt att man ska ägna all sin tid och bebisen – gärna i flera år om man kan. Bara fika, gå promenader, babysim m m. Och de tycker speciellt att när vi har försökt med så mycket för att bli gravida inte ska slänga bort den här tiden.

Så jag får dåligt samvete. Jag kan redan få känslan av att ”vara en dålig mamma” – innan jag ens har blivit det. Varför kan jag inte få försöka kombinera jobb och ändå var världens bästa och mest omtänksamma mamma? Men som kanske hellre köper bullarna i affären än bakar själv?

Mitt internet kopplas ner nu här hemma, så vi blir utan i två veckor. Jag har bett om en bättre och snabbare uppkoppling (från jobbet) – för samma pris som tidigare får jag 8 mb istället för 1 mb. Tanken är att det behövs under hösten när jag börjar jobba så smått. Jag jobbar en del hemifrån nu och det är segt att koppla upp sig på företagets nätverk, men det fungerar ju när det bara är tillfälligt – men nu kommer min vikarie ta min dator här ju så då är jag ”tvingad” till att använda enbart hemdatorn.

I vilket fall. Igår blev jag mer eller mindre erbjuden en ny tjänst här. Vilket innebär att jag får byta chef. Jag grunnar mycket på för- och nackdelar. Med både arbetsuppgifter och chefsbyte. Jag skulle i så fall arbeta heltid med en av de två stora sakerna jag idag arbetar med och som är det mest stimulerande. Men det finns andra saker/uppgifter/ansvar jag i sådana fall tvingas avstå ifrån. Men jag inser ju att den stora organisationsförändringen som vi har nu den gör att inget mer kommer att vara som det var tidigare. Så frågan för mig är vad jag vill göra?

Det är just detta jag skrev om för någon månad sedan. Att ska jag nu passa på att ta för mig? Se till att påverka att jag kommer vidare i min karriär? Jag har ju varit så satans frustrerad ibland och stampat och velat komma bort. Nu kanske jag har chansen.

När informationen läckte ut igår så pratade vi lite om det. Jag och min ev blivande chef. Jag fick veta vad han tycker om mig, mina kunskaper och varför jag passar i den rollen han föreslagit. Och jag sa direkt att jag då vill ha mer formellt ansvar än tidigare, vilket han lovade att jag skulle få.

Tanken är i sådana fall att jag skulle mjukstarta i senhöst genom att arbeta några timmar under min föräldraledighet (alltså ta ut mindre fp – jag tänker absolut inte försöka lura något system här om någon trodde det). Och jag kommer att få driva ett projekt som jag iaf hoppats få bli delaktig i. Vi pratade om det här med att jobba under ledigheten, och jag sa till honom att jag är trött på att alla talar om för mig hur jag kommer att reagera i höst. Jag vet inte hur det kommer att bli - jag kan bara säga vad jag tycker nu. Resten får vi se hur det blir. Och det kändes som han förstod mig.

Men jag har bestämt mig för att inte grubbla vidare på det här. Inte hänga upp mig på detta och ta ut saker i förskott – både det dåliga och bra. När ett förslag kommer tar jag ställning till det då, fram till dess ska jag göra klart mitt jobb här, gå hem och njuta av sista tiden som två (eller fyra) för att sedan ta emot mitt barn och bara ge mig hän åt den. Sedan får vi se vad som händer till hösten.

Detta underbara väder

Och vädret bara fortsätter och fortsätter. Visst, man hör skrämmande saker om klimathot etc, men jag kan bara inte klaga på denna härliga vårvärme (nästan försommarvärme väl?) som vi har haft nu i en vecka och som bara fortsätter. Mellan 16 och 19 grader varmt varje dag sedan i lördags.



Jag är definitivt en vårmänniska – bästa månaden är maj. Då har träden börjat slå ut och det är härligt grönt överallt. Och allt det underbara ligger framför en – sommar, sol och semester. Jag tycker inte om vintern, och jag tycker ännu mindre om den när den inte ens blir en vinter utan det bara är grått, trist och regnar.

Fotbollsnörden rapporterar

Jag har blivit en somna-på-soffan-varje-kväll-människa! Sista tiden har jag varit väldigt trött, när jag hamnar i soffan på kvällen har det inte tagit mig många minuter att falla i tung sömn.

Igår motionerade jag i dryga timmen – en cykeltur på sammanlagt 20 minuter och resterande tid en promenad med min gravida vän T. Ni kan tro att det flåsades i backarna runt sjön igår – ändå gick vi i ett väldigt lugnt tempo! Vi är båda frågande över hur vi skall lyckas klämma ut var sitt barn om vi inte ens kan gå en kortare promenad utan att låta som det vore en maraton?!

I vilket fall, hem kom jag när det var dags för landskamp mot Nordirland. Efter lite strulande med Boxer fick vi in trean igen strax innan den började. Bullade upp med äggmackor och te. Direkt efter första halvlek slängde jag upp fötterna på soffan, drog över mig en filt – och somnade för tredje kvällen på raken i soffan. Eller femte. Så nördig var jag. Och så spännande var den matchen.

Jag skall iaf kommentera två saker: Zlatan tycker jag jobbade mer än han brukade, för övrigt så är Allbäck och Elmander bättre ihop. Och sluta gnäll på Anders Svensson – de gångerna han fick bollen lyckades han göra något bra av det. Och vann vi genom att sätta in Kim?

Och snart snart – drar Allsvenskan igång! Ska ta och inköpa en liten matchtröja till Liten som ska få följa med på match i höst! Liten har redan en napp (julklapp från mormor och morfar) och hakklapp (köpte jag i somras).

Min lilla fina mage

Jag stod och hängde över disken här på jobbet. En kvinnlig kollega som inte sett mig på ett tag kom fram och ville se ”Fetknoppen”. Alltså magen – inte jag! ;-)

Hon utbrast över hur fin min lilla mage var och den var minsann inte så stor för att vara så långt gången. Hon sa även att jag hade blivit mycket smalare i ansiktet och att hade jag bara haft en singoalla top så hade ingen ens märkt att jag var gravid.*

Blev så glad över hennes varma ord! Det är ju sådant man vill höra ju!!!

* Viktminskningen håller i sig, väger fortfarande bara 0,5 kg mer än jag gjorde innan jag blev gravid.

Menskänsla

Fick sådan där menskänsla direkt efter lunch. Jag har gärna foglossning, halsbränna eller annat – men den här känslan och ömheten som är i livmodern precis innan mensen kommer igång, den är jag gärna utan.

Menskänslan – trots att jag är gravid och det har gått ett tag sedan vi gjorde senaste IVF:en – jag blir aldrig kvitt vad den står för. Sorg och besvikelse. Så jag reagerar fortfarande när bekanta känningar dyker upp. Och det gör mig orolig och rädd. Trots att jag vet att det bara är lite sammandragningar och växtvärk.

Men ändå.

Vecka 26 (25+1)

Barnet
Barnet kan höra ljud och ljudnivån inne i magen som kan nå upp till mer än 80 decibel. Det är ungefär lika livligt som en stökig stadsmiljö. Barnet lyssnar på ljuden i mammans kropp, magen som kurrar, nysningar och annat som händer. Det lyssnar även på mammans och omgivningens röster. Vikt 900 gram.

Liten växer lite till. Vilket verkligen syns på min mage. Men inte på vågen.

Mamma
Du har nu klarat av två tredjedelar av graviditeten. Nu har du nog ökat cirka sju till tio kilo i vikt. Hela kroppen påverkas av graviditeten. Även handlederna samlar vätska och svullnar. Det kan uppstå ett tryck kring nerver och senor som gör ont och ger en domningskänsla ut i händerna. Det kallas Karpaltunnelsyndrom.

Såg idag på vågen att den pekade ner igen med 0,5 kg. Kontrollvägde mig på den gamla vågen och det stämmer. Nu är jag nere i en viktuppgång på 0,5 kg igen! Men jag inbillar mig att jag är smalare över lår och rumpa?

Pappa/partner
Motion är viktigt. Det finns många fördelar med att motionera, både för kvinnan och för barnet. För många är det lättare att komma ut om man gör det tillsammans. Ni kan ta promenader tillsammans eller simma. Undvik sporter med risk för slag eller knuffar.

Suck. Slut med kuddkrig nu då?! :-D Vi pratar ofta om att komma ut och gå men det blir ju aldrig av. Däremot ska jag ut och gå med vännen T ikväll! Tyvärr blev det ju ingen simning i måndags, utan härligt bebisgos istället.

Viktproblematik

Hmmm. Vågen idag gjorde ett skutt ner, 0,5 kg. Får väga mig imorgon och se om det är bestående nedgång.

Vikten är ett känsligt ämne. Jag är orolig för att jag inte går upp något samtidigt som jag är tacksam ändå. Och jag har ju bra värden, Litens hjärta slår på bra och bökar runt friskt inne i magen. En livlig bebbe är en frisk bebbe som någon läkare sa till syrran. Det finns ju inget som talar att bortfallet av viktuppgång är dåligt i nuläget. Och då ska man ändå tänka att Liten väger bortåt 700g, brösten har väl ökat till det dubbla (nästan iaf) och så väger ju moderkakan en del också. Allt extra borde ju ge en 1,5-2 kg i viktuppgång.

I lördags mötte jag en gammal kollega (72 år) som jag inte sett på tror jag 15 år. Hon var förvånad att jag skulle föda så sent som juli – eftersom jag redan var så kraftig. Eh…? Jag tog inte så illa vid mig vid den här kommentaren ändå.

Men samtidigt, för 15 år sedan vägde jag 55-57 kg och var smal som en speta. Nu träffar hon mig senare när jag gått upp i vikt under åren. Jag ligger väl på 70 kg normalt – men pga alla behandlingar räknar jag att jag gått upp minst 5 kg.

Däremot blir jag glad när folk säger vilken fin mage jag har. En manlig kollega sa igår att jag (magen) ser så där härligt underbart runt ut nu och hans röst var varm och kärleksfull.

Min mamma sårade mig rejält för några veckor sedan genom att utbrista hur fet jag såg ut och jag minsann skulle bli jättestor. Eftersom jag inte gått upp något då blev jag först arg och sedan jätteledsen. Hon vägrade godta när jag sa att min mage faktiskt var väldigt liten för att vara så långt gången. Jag ville bara storma ut och sedan när vi väl åkte grät jag som en baby. Ja jag vet, nu var det hormonerna som förstärkte min reaktion.

När jag träffade min mamma några dagar senare så bad hon om ursäkt. Hon förstod att hon sagt något helt galet. Hon sa att hon inte förstår varför hon sa ens ordet fet – för det är inget ord som hon brukar använda. Och hon syftade aldrig till mig som helhet – bara ville kommentera att min mage börjat växa. Jag förklarade för henne om mina komplex för vikt och vi försonades. Hon lyfte på min tröja och klappade magen och sa att hon älskar ju min lilla mage och att det inte var hennes mening att såra mig. Och det var kärlek i hennes ögon, så jag förstod att jag överreagerat. Hon vet ju också vad vi varit med om och hon vet ju hur gärna jag velat att magen ska börja växa och synas, så hon ville väl bara betona att nu har jag fått min efterlängtade mage.

Men det är så lätt att det blir fel. Och det är inte kul att bli kallad tjockis. Men när syrran sa det igår så vet jag att hon skojar med mig lite eftersom hennes graviditet redan är ett minne blott och hon är så glad att hon kan se sina fötter igen!* ;-) Hon vet ju vad jag har framför mig.

* Hon är redan i sjukt snygg form - det enda hon gör är ammar! Det är inte alla som är tvugna att göra som Brittan och betala miljoner för att komma i form!

BM-besök v25

Så var det dags för besök hos BM igen. Sambon var också med, men vår barnmorska var sjuk så det blev egentligen bara att mäta och väga och bara prata lite grann. Jag hade en sak som jag hade velat ta upp men den är så pinsam att jag inte gjorde det när det inte var vår ordinarie bm. Om problemet kvarstår får jag väl ta upp det nästa gång.

Men allt så bra ut. Mitt blodtryck har jag tidigare varit 120/60 och 120/65 om jag inte minns fel. Nu låg det på 115/80 men det var ändå normalt (jag håller koll pga av risk för blodproppar).

Blodvärdet hade sjunkt från 123 till 115 (ska ligga över 110), vilket bevisar att tröttheten jag kände för ett tag sedan berodde på att jag fick järnbrist. Nu tar jag ju mina kapslar duktigt varje kväll och känner mig mycket bättre och orkar mer. Blodsockret låg på 5,2.

Och jag kan ju nu bekräfta att jag gått upp 1 kg enligt min hemmavåg! Enligt bm har jag ju kommit upp i samma vikt jag hade vid inskrivningen – men att jämföra dagens viktmätning på morgonen med en på eftermiddagen direkt efter lunch… det blir ju lite missvisande.

Magmåttet mättes för första gången idag – 25 cm vilket är normalt för 23 fulla veckor. Hallå sa jag, jag har gjort 25 fulla veckor imorgon! Jag klarar inte av att de flyttade mig 8 dagar…. Morr. Så enligt UL:s framflyttade BF-datum så ligger jag i mitten av normalkurvan – men enligt FET-datumet (embryo-insättningen) så ligger jag då i underkant. Fattar bara inte varför det är så jäkla viktigt för mig att jag får räkna från FET och inte från deras datum.

Bebisens hjärtslag låg på 136, vilket var ung detsamma som förra gången om jag inte minns fel.

Sambon och jag myste i morses, genom att ligga tätt intill och han hade handen på magen. Men tyvärr så är bebisen och härjar överallt så han missade de flesta sparkar och vändningar, framför allt några kraftiga som fick magen att röra på sig utvändigt. En sådan buse till bebbe som busar med pappa!

Magmått: 25 cm
Hjärtslag: 136
Blodtryck: 115/80
Blodvärde: 115
Blodsocker: 5,2
Vikt: +1 kg

Vilken helg!

WOW!

Nu tinar verkligen min vintertrötta kropp! Eller ja, vinter och vinter, det har ju knappt varit någon. Men mörkt och kallt har det varit – och inte minst har det varit jobbigt då vi saknat värme i hela nedervåningen hela vintern. Det kopplades ju in för någon månad sedan och sedan dess känns allt varmare – inte minst när solen lyser och värmer upp både huset och min kropp.

I lördags var jag hemma själv hela dagen – steg upp tidigt och stack iväg till stan. Handlade mat, våffeljärn och en hylla till mina plantor. Våffeljärn har vi pratat om i 11 år att vi ska köpa – varje gång det närmat sig våffeldagen. Äntligen blev den inköpt!

Efter jag kommit hem från shoppingturen begav jag mig ut i trädgården och började plocka bort allt dött från förra året. Tyvärr gjorde sig rygg och foglossning till känna med en gång till min stora besvikelse. Efter två timmar, då jag ändå tagit det ganska lugnt mot vad jag normalt annars gjort, så gav jag upp och tog min bok och satte mig i solen och bara njöt av eftermiddagssolen.

Katterna älskar också väderomslaget, de lever upp rejält och hoppar runt och busar med varandra. Följer gärna mig när jag går runt och räfsar. Om jag gräver i jorden, gräver de också… stora stora hål. ;-)

På kvällen när sambon kommit hem gräddades det våfflor! Med grädde och sylt. Mumma så gott!

Idag var sambon och jag ute hela dagen, och det gick mycket bättre än gårdagen med trädgårdsbestyr även om jag är rätt så öm i kroppen nu. Men jag hade haft värk nu även om jag inte varit gravid – så är det alltid när trädgårdsarbetet startar och musklerna får sätta igång och jobba igen.

Vi har beskurit vårt äppelträd rejält, en sista chans att se om den överlever – den verkar både gammal och trött, dessutom angripen av något. Men trädet är fint och vi får se om det överlever vår stympning.

19 sköna grader visade vår utomhusmätare i skuggan på eftermiddagen. Det är så underbart att våren äntligen är här och jag betackar mig för alla bakslag framöver – nu vill jag bara njuta och göra min trädgård riktigt vårfin!

Let's Dance

Stor besvikelse att Erica åkte ut Let’s Dance. Jag trodde aldrig att det var någon fara för henne eftersom de fick högst poäng. Men kanske röstar folk snarare på den de inte ville skulle åka ut av de andra paren att man glömde bort den som var bäst?!

Tråkigt i vilket fall, även om jag gillar de sista två paren också.

En hörbar konferens?

Så himla trött. Varit på konferens i två dagar med mycket resande. Kom hem nu på kvällen och det var så otroligt skönt. Hann med ett stopp på vägen hem hos en släktings barnvaruaffär som gärna ville hjälpa oss med vagn och möbler, känns skönt att vi kommit igång lite mer med det.

Det märks att bebisen kan höra nu (inbillar jag mig iaf). Den har rört på sig och kickat betydligt mer under konferensen än vad den gör när jag sitter ensam på mitt kontor framför datorn.

Jag har även märkt att om det är tyst runt omkring oss och sambon plötsligt börjar prata – då rör sig Liten där inne i magen. Kan det vara så att den känner igen pappas röst redan?

Oavsett. Det är häftigt!

Lite panik kanske?

Tiden går så fort! Hjälp!!! Jag stannar gärna upp i min graviditet nu så jag hinner med! En sådär fyra veckor hade räckt! Tiden snurrar så otroligt fort! I början av graviditeten kunde jag knappt vara tålmodig och invänta veckornas gång, nu går det alldeles på tok för fort!

­· Jag har många projekt på jobbet som jag trodde jag skulle hunnit längre med. Panik!
· Vi har inget kök på plats än! Panik!
· Vi har ingen vagn beställd, inga möbler och inte ens hunnit titta på något. Panik!
· Jag vill hinna motionera mer innan jag blir tyngre! Panik!
· Jag vill hinna njuta mer än vad jag gör. Panik!

Nåja, det är inte så illa som det låter kanske. Men jag tycker att det börjar snurra lite väl snabbt nu. Och så länge jag är medveten om att jag stressar så kan jag göra något åt det – det blir knappast enklare sedan. Därför blir det en del övertid nu närmaste tiden och inte så mycket slappa kvällar. Jag måste bli effektivare i det jag gör.

Jag har höga krav på mig själv och jag vet i allra högsta grad hur jag fungerar. Och jag fungerar inte genom att säga nej tack, det här struntar jag i/det här får någon annan göra etc. Jag vill så mycket. Och då måste jag först prioritera det som är viktigt och sedan vara effektiv och framför allt få klart saker. För klar vill jag vara när bebisen kommer. Sedan är det bara njuta som gäller.

Just nu är dock frustrationen hög framför allt på jobbet då jag står och stampar medan jag väntar på att andra ska leverera.

Men jag lovar. Jag ska ta det lugnt.

Vecka 25 (24+0)

Barnet
Nu börjar sista tredjedelen. Det händer inte så mycket utvecklingsmässigt utan barnet ligger och växer och mognar. Många rör sig mycket medan andra är mer stillsamma. Barnet kan känna igen din röst. Redan från vecka 23 har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 800 gram.

Bäsen börjar minsann växa lite nu! 100g på en vecka! Men vart fasiken är min viktuppgång? Inte för att jag gnäller, men som med allt annat som inte går efter skolboken så blir man ju orolig. Det har inte minst alla år med barnlöshet lärt mig. Men oj - 16 veckor kvar, vart tar tiden vägen? HJÄLP!

Mamma
Olika kvinnor har olika magar. På en del börjar det synas först nu medan andra fick mage för länge sen. En del är nästan helt runda medan andra har mer putmage. Barnet kan trycka mot din blåsa vilket kan göra att du behöver gå på toaletten oftare än vanligt. Många gravida börjar även få kramp i benen. Undvik att knipa med tårna eftersom det kan öka cirkulationen och fungera som en utlösande faktor. En del kvinnor drabbas av åderbråck under graviditeten.

Olika magar ja, jag tackar jag. Fast nu börjar ju min att växa och synas rejält. Men inte desto mindre kan jag bli ledsen för att höra att man är tjock. Eller att man inte har någon mage heller för den delen. Och kramp, ja det har jag fått oftare, men den är av den lättare arten och jag har kunnat "häva" den snabbt. Men åderbrock *peppar peppar* har jag inte hittat några av.

Pappa/partner
Kanske kan du nu höra fostrets hjärtljud utanpå magen genom att lägga örat mot magen. Det kan ta lite tid att hitta rätt plats på magen och vinkel på örat, men det går efter ett tag. Fostrets hjärtljud är avsevärt snabbare än kvinnans, men desto svagare och kan blandas ihop med kurr från mage och tarmar. Det kan vara lättare att höra om man sätter en tom toalettrulle mot magen.

Detta får vi allt ta och testa! Hade ingen aning om att det kunde höras redan nu! Tyvärr är sambon inte världens mest tålmodigaste man, så vi får väl se hur det går.

Motionera mera

Då var det idag exakt 4 månader kvar till förlossningens uträknade BF-datum. Tiden börjar gå så otroligt fort och jag känner mig så satans stressad. Jag måste bara lugna ner mig och försöka strukturera upp både jobb och privatliv så att det bli så effektivt som möjligt. Annars går jag under. Bland annat därför som bloggen haltar så förbaskat.

Idag var det så dags för andra gången med vattengympa. Men dessförinnan var jag så himla duktig och simmade 775m! Så himla stolt, innan har jag inte simmat mer än hälften. Men jag hade nog simmat lite till om jag hunnit. Sambon följde med mig och syrran den här gången, men han tyckte att det är astråkigt att simma! Men till min stora förvåning har han faktiskt lovat att följa med flera gånger ändå – utan att jag behövde fråga honom!

Och det är bara bra, för jag och maggen måste motioneras! Bara att gå upp för trappor – jag flåsar ju som bara den! Man har ju lovat bra väder nu framöver, så då ska jag väl få lite träning med allt trädgårdsbestyr. För några promenader verkar jag aldrig hinna med…

Aprilväder

Snacka om aprilväder. Igår var det kanonväder fast det inte skulle bli så bra. Idag sken solen och jag spatserade in i en affär med solglasögon på huvudet.

Döm om min förvåning när jag 15 min senare ska gå ut och haglet ligger vågrätt i luften av all blåst – till råga på allt står bilen så långt bort som den bara kunde stå! När vi väl kom hem var hela byn alldeles vit av ett tjockt lager med hagel. Katterna funderade inte ens på att gå ut – de vägrade totalt.

Årsdag

Igår kväll firade sambon och jag 11 år (eg 11 år och 2 dagar)! Kan inte fatta när jag ser på honom att vi varit tillsammans så länge. Jag var 21 år när vi träffades, han 24. Jag minns fortfarande pirret i magen och känslan av äventyr! Vi har verkligen haft våra ups-and-downs, men jag fick faktiskt möjlighet att bli kär i honom en gång till!

För en 4-5 år sedan var vårt förhållande på upphällningen. Vi hade bestämt oss för att gå isär. Inget hade inträffat mer än att vi nog var trötta och irriterade på varandra. Ville olika saker i livet. Vi började leta efter egna lägenheter. Men tiden gick. Vilket var bra, för vreden och besvikelserna rann av oss och vi kunde sitta ner och prata förnuftigt. Så efter ett riktigt skit-halvår bestämde vi oss, 2 veckor före jul att det var vi. Att vi skulle satsa på oss själva. Fortsätta tillsammans. Att vi ändå älskade varandra och vi var värda att satsa på.

Tidigare hade vi aldrig firat jul ihop, men nu skulle vi agera som en egen familj. Och planen för att skaffa barn låg kvar, bestämd sedan tidigare – vi skulle börja nästa sommar. Vi låg och pratade om det på julaftons morgon, jag frågade sambon om han fortfarande ville ha barn, om vi fortfarande skulle börja försöka bli gravida till sommaren. När han svarade ja, blev jag toklycklig och låg bara och grät.

Den sommaren åkte vi till Grekland. Och vi hade två helt underbara veckor där. Och jag insåg att jag blev förälskad igen, i samma man jag varit tillsammans med i flera år. Det var en riktigt häftig känsla. Vi åkte runt mycket på mc och jag älskade att sitta där bak och hålla fast mig runt hans midja. Det var mycket närhet och ömhet som strömmade mellan hans rygg och min bröstkorg. Varje dag gjorde vi vad som föll oss in, åkte vart vi ville.

Jag hade börjat bli kvitt vestibuliten en 2 månader tidigare och vi hade plötsligt ett sexliv igen! Och för vår del innebar det inte att ha sex för just sexets skull – ömheten, närheten, nakenheten, öppenheten och sårbarheten – allt det intima som två älskande delar – den hade varit oss förvägrad i många år.

Och det föll sig in att jag hade ägglossning så vi hade vårt första tafatta försök att bli gravida där – men jösses – vi fick kalla fötter! *Asg* Vi undrade vad vi höll på med och fick ångest! Sådant vi kan skratta gott åt nu.

Jag hade köpt folsyra samma dag som vi åkte till Grekland, men jag hade gömt undan burken. Av någon galen anledning tyckte jag att det var pinsamt att visa sambon att jag hade köpt den. Tänk om jag visste då att det vara var den första i en låååång rad med folsyreburkar jag skulle köpa.

Och nu så sitter vi här äntligen. Barnet är på gång. Jag har fått mitt efterlängtade hus. Våren har kommit. Trädgården börjar växa. Just nu känns det som lyckan ler rejält mot oss, efter allt kämpande. Men inte sjutton känns det som det gått elva år!

Nytt utseende på bloggen!

Så äntligen fick jag till det! Hoppade upp ur sängen kl 07 och fick ett ryck att nu skulle jag fixa till bloggen.

Tada! Färdigt – lite arbete kvar men betydligt snyggare än den förra tycker jag!

Sedan ett tillägg ang Bildarkivet, det går att klicka på det för att komma in i ett album där man även kan skriva lite kommentarer.

Bebisbesök

Idag har vi varit och besökt min nyfödde systerson! Han är så himla liten och nätt! Nästan alla kläder till honom är förstora så jag köpte lite sött till honom i mindre storlek. Jag hittade bara bilder på bodyn och mössorna, men jag köpte även jättegoa vita mjukisbyxor med en limegrön rand + matchande munkjacka. Väldigt sött!

Det var fascinerande att se honom, han sov mestadels hela tiden men jag beundrade hans små fingrar, och dess naglar, mini-fötter, håret på huvudet… jösses, om 4 månader har vi en egen!

Men jag känner inte så mycket angående min egen bebis när jag ser honom, det är så obeskrivligt att vi ska ha en sådan att det inte går att ta in. Min mage är mer än tillräckligt just nu att förstå, än att man ska lyckas förstå att det ska komma ut något också. Jag gissar att det blir en överaskning för oss när de väl lägger upp barnet på bröstet - Hallå - vart kom du ifrån?! ;-)

Inköp

Eftersom jag inte vet vad för nyttiga saker jag ska köpa så köper jag saker som *harkel* knappast är livsnödvändiga.*

Men jag bara älskar Nalle Puh så därför köpte jag denna till Liten när jag ändå var i barnaffären igår och köpte en present till den stora systersonen som nu blivit Storebror. Jag har köpt en del annat med Nalle Puh innan och ska bland annat ha Nalle Puh wallies på väggen (istället för att tapetsera om).

* Vi har inte fått tummen ur än med vagn och barnmöbler.

Vecka 24 (23+3)

Barnet
Hörseln är väl utvecklad. Barnet känner igen mammans, partnerns och eventuella syskons röster. Den hör även mammans hjärtslag. Nu börjar det bli lite trångt där inne. Barnet känner vad som är upp och ned. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Nu börjar nästa viktiga utvecklingssteg av hjärnan. Nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 700 gram.

Kanske därför den bökar så mycket nu då istället för att sparka runt? Att det börjar bli trångt och att när jag rör mig vill den ändra ställning så att den inte hamnar upponer? Som igår morses när klockan ringde 6 och jag var helt jäkla slut och vägrade vakna - vem satte igång med raveparty där inne då? Jag vände mig bara om mot klockan för att snozza den, men då började bebisen vända och vrida sig för fullt där inne! Mamma som bara ville sova en stund till! :-D

Mamma
Din livmoder har växt så att den når över naveln. Nu kan du känna hur det spänner och trycker ju mer magen växer. Du kan få en del krämpor som halsbränna, ryggont och ont i benen. Du kanske också måste gå och kissa oftare. Många drömmer livliga drömmar nu. En del gravida samlar på sig vatten och får svullna ben framemot eftermiddagen och kvällen. Lägg upp benen på bordet eller stolen och vila dig. Du kan också använda stödstrumpor.

Jag har reagerat på hur spänd magen kan vara. I onsdags kväll festade vi loss på McDonalds och jag fick inte i mig mycket mat innan jag var proppmätt! Men jösses, magen var spänd och fullständigt stenhård! Och jag sa till sambon igår att jag springer oftare på toa nu än innan - jag är så kissnödig att jag rusar iväg men när jag väl sätter mig så kommer det bara några futtiga droppar...

Och drömmar ja. I början av graviditeten reagerade jag på hur mycket mardrömmar jag drömde. Helt sjuka knäppa mardrömmar. Efter några veckor försvann det helt, eller normaliserades. Nu har jag haft en period igen med mardrömmar för en kort tid sedan, men som också försvann. Men inatt drömde jag en fruktasnvärd mardröm, jag var med om en orkan som svepte med sig allt och alla och jag försökte överleva ihop med kollegor (vi var på jobbet). Sambon som hade svårt att sova inatt frågade mig imorses om jag sovit bra, för jag hade andats med väldigt korta andetag och flämtat mycket på ett oroligt sätt. Och i drömmen var det faktiskt väldigt hemskt...

Pappa/partner
Nu kan du nog känna fostrets aktivitet utanpå magen. Kvinnan kan känna buffar och sparkar betydligt tidigare. Du får ha tålamod. Det är vanligt att rörelserna avtar så fort man lägger handen på magen.

Oh ja, det händer ofta. Vet inte hur många gånger jag sagt till sambon och han har lagt handen på magen och så slutar Busungen med att sparka eller röra sig! ;-)

Vårkänslor

Jag mår så himla bra just nu och inte alls så trött som i början av veckan! Jag har iofs varit duktig och tagit min Niferex nu varje kväll, den har säkert gjort sitt precis som solen och värmen.

Igår jobbade jag över en stund och var alldeles hänförd när jag gick från jobbet halv sju. Det var fortfarande lite ljus kvar och fåglarna kvittrade - det var alldeles lugnt och stilla och inte speciellt kallt. Både jacka och kofta var öppen - för mindre än en vecka sedan hade jag huttrat och gnällt över för lite kläder på mig.

Bebisen rör mest på sig den senaste tiden - inte så mycket regelrätta kickar som bökande. Den har hittat en ny favoritsysselsättning - mörbultning av min ändtarm. Det är en väldigt konstig och oangenäm känsla att känna tryck från insidan på det sättet... Inte för att jag blir nödig eller så, utan det känns bara helt enkelt jäkligt konstigt. ;-)

Jag kan iaf bara säga att jag fullkomligt älskar att vara gravid!!! Min mage har börjat växa rejält, vågen börjar peka uppåt och jag speglar mig varje morgon och kväll, och ja, några gånger därimellan. Det är fortfarande så fullkomligt overkligt och häftigt att detta faktiskt händer oss. Att vi faktiskt lyckades till slut. Och nu när Pyret gör väsen av sig hela dagarna påminner det mig hela tiden om vår lycka.

Sambon och jag har en liten ordlek (kallar man det så?). Vi brukar fråga varandra "älskar du mig" och då svarar ibland den andra skämtsamt "Ja, iaf så här mycket" (se bild till höger). Men så igår när vi stod och kramades frågade jag sambon "älskar du mig", så svarade han, "lite grann, men ännu mer ju mer din mage växer..." Gulle!

Det är svårt att ignorera det faktum att jag är gravid. Jag förstår verkligen varför många går upp i det helt. Man blir konstant påmind om det. Det händer nya saker varje dag. Och allt jag känner hela tiden ökar bandet mellan mig och vårt barn, vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Och om bara fyra månader ska vi få träffas.

Än så länge funderar jag inte så mycket på över könet eller hur vår skrutt ser ut. Jag är så fullkomligt nöjd med att vara gravid - jag kan tänka mig att vara det lääääänge!

Åtminstone som det är nu. Jag märker ju redan nu hur rörligheten har minskat och jag har oftast ont när jag reser på mig och de första stegen. Det värker i magen och det har börjat värka i benen i underlivet, också en konstig känsla.

Det enda som är lite jobbigt nu är kläder. Jag har en mycket liten garderob med passande kläder och imorses var frustrationen hög. Ska hälsa på min syster med bebis imorgon, jag hoppas att hon har några plagg att avvara nu, hon sa att mycket har redan försvunnit av magen.

Magbilder

Jag satte ihop bilderna jag har tagit. Som ni ser växer det sakta men sista veckan har jag märkt en stor förändring och vågen börjar nu visa på plus 0,5 kg. Fast å andra sidan, så har jag sista två veckorna ätit fruktansvärt onyttigt med massa godis och annat.

Bildarkiv

Äntligen!

Jag har fått till ett bildarkiv, ni har länk till Flickr i menyn till höger. Jag ska väl lägga in något inne i bloggen också, jag hoppas att ingen har något emot det.

Och jag ber om ursäkt med mitt strulande - jag bloggar så mycket i huvudet och på andra ställen just nu att jag har svårt att hinna få ner det - och jag är manisk när det gäller att få det i kronologisk ordning. Hoppas ni står ut med mig lite till, jag är snart ikapp (hoppas jag). Hoppas få fixat templaten snart också.

Trött

Sista dagarna har jag varit hur trött som helst. Har känt mig helt klubbad med noll lust för något. Vill bara hem och sova när jag framåt dagen börjar känna av tröttheten på jobbet.

Insåg igår kväll att jag måste vara mer noggrann och ta min Niferex. Sedan jag började med det har jag bara ätit 10 tabletter. Så nu har jag ställt asken på tvättfatet i badrummet så att jag ser dem varje kväll jag borstar tänderna. På morgonen kan jag inte ta dem eftersom jag dricker te - som jag absolut inte kan leva utan. En morgon/frukost utan te är som... jag vet inte vad. Men jag har gett avkall på så många laster att denna måste jag få ha orörd.

Dessutom har honkatten X börjat löpa vilket driver mig till vansinne här hemma. Hon skriker och vill bara ut hela tiden (vilket hon inte får fast hon har lyckats smita ut ändå). Eller så springer hon efter sambon och gosar sönder hans fot. Eller mina lilje-knölar.

Jag slutade ge henne p-piller i somras, vill inte riskera att hon ska få något skit från det senare. Tanken är väl eg att vi skall kastrera henne men jag klarar inte av det. Det är för hemskt. Jag vet, det är skillnad på katter och människor, men jag klarar inte av det just nu ändå. Om några dagar är det över.

Vattengympa

Igår var jag med min andra syster* på vattengympa för första gången. Tyvärr har vi igen vattengympa för gravida i stan där jag bor, insåg att flera av rörelserna vi gjorde kanske inte är optimala för mig. Men det gällde att känna efter och ta det lugnt med de rörelser där det gjorde ont.

Men jag blev förvånad hur ovig jag redan är! Magen tar emot och i början tyckte jag att det var jobbigt med att brösten hoppade så mycket när vi hoppade runt i vattnet - men det försvann snart då jag insåg att jag inte bara behövde haft en sport-bh på mig utan också en maggördel eller något.

Syrran tyckte iaf om att vattengympa så vi skall gå dit en gång i veckan i fortsättningen. Men vi ska gå dit lite tidigare så vi hinner simma några längder först. Och min magvärk blev faktiskt mycket bättre efter gympan, jag var orolig att det skulle varit tvärtom.

* Den jag har simmat med innan födde ju barn dagen innan, så nu har minsta systern tagit vid istället.

Värk igen...

Sedan igår har jag så ont i magen. Det spänner och det drar. Det hugger till framför allt i höger sida när jag reser mig och värker under de första minutrarna jag rör mig. Värken känns lite som mensvärk innan den drar igång rejält. Jag har haft en sådan här period innan också, kan det ha varit runt vecka 14-16 någonting?

När jag går upp ur sängen på morgonen är det som jag vore 30 år äldre eller något. Vankar och vaggar fram! Redan - hur ska det då bli sedan?!

Men jag känner mig inte orolig längre när jag får värk. Jag är betydligt mer avslappnad, även om jag fortfarande kollar pappret efter blod när jag är på toa. Jag bär ju en hel del hemma pga renoveringen men jag bär förnuftigt och så mycket som jag känner är ok att bära. Enligt min mamma är det säkert 10 ggr mer än vad hon hade tillåtit mig ändå.

Så jag slits mellan att lägga mig på soffan och bara ta det lugnt (är ju så trött också) och att komma ut och röra på mig. Hur ska jag orka föda fram barnet om jag har noll kondition. Vårsolen som är på gång ska väl förhoppningsvis ge mig en extra kick med energi.

Nåväl, snart dags för badhuset, sedan ska jag äntligen få komma hem och slappa lite!

Bebisen fortsätter att bekanta sig...

I helgen (igår) fick faktiskt den blivande morfadern och hans mamma (eh, gammalfarmor? gammelmormor?) känna på lite sparkar från Liten där inne i magen!

Sambon har även hann fått känna mer och mer. Oftast vaknar bebisen till när jag går upp och kissar på nätterna eller ganska direkt efter jag vaknat på morgonen och vi ligger och drar oss, mysandes. Det är då det är lättast att pappan får känna lite, kan ju inte ropa på honom hela tiden längre.

När jag började känna fosterrörelser i handen, dvs utanpå magen, så ropade jag till sambon att han skulle skynda sig att komma. Han lägger handen på magen och vad händer?! Jo, bebisen slutar röra på sig! Det lilla bustrollet! Därför tog det över två veckor, från det att jag kände det i handen, innan vi fick tajmat in så att han äntligen kunde känna en rörelse - en liten vändning eller en spark.

Fredagen när vi kom hem från vår semestertripp (v7), så la jag mig i badkaret och myste med magen. Jag älskar att ligga där i vattnet och skvalpa och hålla handen på magen eller smeka den. Knyta lite band. Det var då som jag första gången fick känna något i handen och jag till och med såg rörelsen - det var en mycket bökig vändning långt ner. Sambon som var helt slut låg och sov och jag skrek som en stucken gris på honom. När han inte kom blev jag förbannad och vrålade ännu mer... ;-) Hehe, till slut fick jag väckt honom, till hans stora irritation och jag var tjurig till tusen... och stackars bebisen som säkert hört mitt vrålande hade väl krupit ihop där inne och rörde sig inte mer den kvällen... Haha, men jag ville ju så gärna att han skulle få vara med om detta fantastiska!

Vaddå graviditetshormoner?!
:-D

Moster!

Idag har jag blivit moster för andra gången!

Min syster födde en liten son nu på morgonen, allt gick väldigt fort den här gången och de hann knappt komma in till BB innan han var ute!

Syrran messade* en bild vid 12-tiden, en alldeles underbart söt liten buskille!

*Hur levde vi innan vi hade all den här tekniken egentligen?! ;-)

Kläder - ett växande behov

I väntan på att mitt syskonbarns mamma (aka min syster) skall föda, så att jag kan få låna lite mammakläder av henne, insåg jag idag att det var akut behov av kläder, för nu börjar faktiskt min mage att växa*.

Jag har sedan tidigare köpt ett par svarta byxor som är reglerbara i sidorna. Vid samma tillfälle köpte jag även ett par jeans - men dessa tappar jag och det finns ingen möjlighet att dra åt någonstans eller använda skärp. Vidare har jag ett svart linne och en vit bomullstopp. Kjolarna jag köpte tidigare i veckan är ju för sommarens behov, och jag har även fått lite kläder av min syster - men det är antingen för sommaren eller för betydligt störra magar. Så nu är jag i stort behov av lite större kläder. Och det är alltid kul med lite nytt fräsch på sig.

I vilket fall så hittade jag ett par supergoa byxor (Mamalicious) samt två st skjortor (H&M) och en limegrön topp (H&M).



Jeansen jag köpte, jag tog nog ett nummer för mkt. Eller kanske bara ett halvt, men de känns ändå bra och jag vill inte ha ett par byxor som stramar åt för mycket.

Kläderna är lagom "stora", dvs man känner sig inte som man tagit på sig ett tält, utan de framhäver magen snyggt och jag kände mig faktiskt riktigt fin i helgen.

* Håller på att fixa ett bildarkiv, det kommer!

Lets Dance

Ja, vad säger man.

För det första skulle vi ju INTE ha tittat ikväll, eftersom jag förra fredagen sa att om Lasse Brandeby är kvar då gör vi något annat nästa fredag. Men vi satt där ändå. Det är ju faktiskt vårt fredagsmys med lite god mat.

Det var ju iaf kul att se att han faktiskt dansade den här gången, det var nog ändå hans bästa dans. Men av rösterna, jag vågar nog påstå att Lasse fick näst mest röster från folket. Vilket jag fortfarande inte kan förstå.

Men jag fortsätter att hålla stenhårt för Erica och Daniel, tvåan hoppas jag blir Martin och Cecilia.

Väntan...

Min gravida syster går ju på övertid. Och vi väntar och väntar och väntar.

Själv var hon stensäker på att det skulle bli idag (jag trodde på igår) så hon stannade hemma från jobb och min mamma tog semester för att ta hand om deras son, som nu ska bli storebror.

Men näpp. Inget ännu...

Dilemma

Jag pendlar mellan att vara mammaledig och skita i allt vad jobb heter - eller att fortsätta vara engagerad i mitt jobb och delaktig under min mammaledighet.

Det är intressant att så många har så mycket kommentarer om detta. Framför allt kvinnor. Jag har inte hittat en enda kvinna än som har förstått mig. De säger bara att "tiden med barnet är så kort/det går så fort/se till att vara hemma så länge du kan/skit i jobbet/bebisen är viktigast". Etc etc. Bla bla.

Och jag velar.

Men min magkänsla säger att jag vill fortsätta ha kontakt. Jag kan tänkta mig att fram igenom oktober sitta med i projektgrupper som jag vet kommer att startas - som rör mitt eget arbete i högsta grad (utan att skryta så är det vissa saker som är stora (system) som bara jag har kännedom om).

Eller är det som så att jag bara inte klarar av att släppa? Eller rädslan för att någon annan ska lära sig det jag kan - ta fram nya saker och när jag kommer tillbaka så finns inte de uppgifterna kvar hos mig/på min tjänst?

Jag är väl lite av en karriärist. Men jag siktar absolut inte på vd-nivåer. Jag siktar efter stimulerande jobb där jag får utvecklas och har en chans att driva saker framåt. Skapa saker. Inte fastna i något jävla administrativt träsk, som jag delvis drabbats av nu. Och när det börjar hända massa stimulerande saker - då blir jag gravid. Är det så konstigt att jag vill vara med på ett hörn och påverka? Att även påverka mina framtida arbetsuppgifter - för annars kommer nog andra att göra det medan jag är borta om jag inte visar framfötterna.
Varför är det så fult att säga att jag vill kombinera mitt mammaskap med mitt jobb? Vi pratar några få timmar i veckan. Med den brasklappan att om det inte går - beroende på hur barnet är - så hoppar jag av det. Men jag vet ju inte hur det kommer att bli. Kanske jag inte orkar? Kanske får jag ett jättesnällt barn så tillåter mig att kunna ha tid och ork att jobba medan den sover. Självfallet förutsätter ju mina arbetstimmar att de sker till största delen i hemmet framför datorn.

Men genom att ha kvar något så håller jag kontakt och får en naturlig informationskanal för övriga saker som händer i organisationen.

Jag vet att om jag går hem, skiter i allt och kommer tillbaka om ett år så har mycket hänt. Det kommer ta lång tid att sätta sig in och stora delar av min tjänst kan ha hamnat hos andra av den anledningen att jag inte fanns här (det läggs inte på en vikarie). Vilket innebär att det administrativa träsket finns kvar. Och jag är orolig att det jag stimuleras av på min arbetsplats är borta.

Hade det varit som så att jag vetat att jag lämnar min tjänst och kommer tillbaka till samma, då hade det varit en annan sak. Men vår organisation står inför väldigt stora förändringar, det är det som fått mig till att tänka. Vad vill jag? Ska jag bara flyta med och se vad som händer? Eller ska jag försöka påverka?

Någon som fattar mitt svammel???

Promenad

Igår kväll tog sambon och jag en promenad - den första på riktigt länge. Vi älgade på som vanligt men efter en kvart började magen kännas spänd och ömma. Sedan kom ryggvärken men som snart försvann.

Vi saktade ner mer och mer men till slut hade jag så ont att vi kortade ner rundan lite, men vi var ändå väl ute i en 45-50 minuter. Det var otroligt skönt att komma ut och gå, jag måste blir bättre på att röra på mig.

Efter att vi kommit hem var magen otroligt spänd och hög - speglade mig och blev nästan chockad över storleken på den! Nu börjar det minsann växa här!

Hicka!

Igår kväll framför tv:n kände jag av att bebisen fick hicka! Några få gånger har jag känt den "på 2 ställen samtidigt", dvs kanske en fot och en hand samtidigt. Och det gjorde jag nu igen!

Den här gången kände jag den nere i ljumskarna - långt ut på varje sida. Regelbundna små rörelser som bara måste vara hicka. Annars skulle det knappst kännas små rörelser exakt så samtidigt med det avståendet.

Fräckt att kunna säga att nu har min bebis hicka...
;-)

JIPPIE!!!

Vännen Lalli har meddelat att hon till slut har testat!!! Efter sex år och totalt sex provrörsinsättningar har de äntligen lyckats!!!

JÄTTESTORT GRATTIS!

Det var alltså ett mycket gott och framför allt talande tecken igår när vi möttes!

Gottegris!

Jag har lagt till mig den fula ovanan att småäta godis på jobbet! Till favoriten just nu tillhör Surt och blandat.

Jag är annars inte överdrivet förtjust i surt godis, utan jag är en salt-människa. Men just nu smakar surt mycket bättre än salt!

Men så idag på morgonen började min mun sukta efter att få tugga på något. Insåg att jag har ingenting här! Lite skruttiga äpplen i fikarummet. Men inget godis!

Som en skänk från ovan kom plötsligt en kollega in med en provpåse till mig som kom på posten. "Jag tror du har har fått ett påskägg", säger hon. Hehe, alldeles korrekt! Massa massa godis, dock inget surt, men vad gör väl det! Jag är så nöjd!

Ny typ av träff

Igår var det så äntligen premiärdags för vår IRIS-gravidfika. Något vi pratat om länge och använt när vi peppat varandra under behandlingarna - när vi lyckas skall vi fortsätta att träffas*.

Så igår möttes vi, Tildalainen Betty2 och jag på ett fik. Till vår stora häpnad träffade vi på IRIS- och FL-vännen Lalli där som var lite för tidig för en fika med en annan vän. Så hon hängde på oss en stund och fikade tills hennes vän dök upp. Till saken är den att Lalli är ruvare efter sitt tredje (och sista) färskförsök. Dessutom har hon passerat mensdatum och vi frågade direkt om status (jag trodde att jag skulle få vänta till sent på kvällen för en rapport) - som var oerhört positiv. Ingen mens i sikte än!

Det känns ju ändå som ett positivt tecken - livet vore förjävla grymt om annars, att stöta på oss där. Nähe, jag tror minsann att det här luktar bra! :-D

I vilket fall, det var trevligt att sitta en stund (typ 3 timmar!), äta gott och småprata om barnvagnar, magar och förlossning. Betty är i vecka 32 (m tvillingar) och Tildalainen i vecka 18. Det känns så oerhört bra att ha vänner som dels delar en snarlik historia och som dessutom är gravida samtidigt med en själv.

* När man väl når målet och lyckats är man med på en IRIS-träff till för att "bli utslängd". Men vi vill gärna fortsätta att träffas efteråt, så nu hoppas vi på många "avhopp" till oss.

Vecka 23 (22+0)

Har varit lite dålig med att skriva om hur bebisen utvecklar sig. Men här kommer lite information från vardguiden.se:

Barnet är nu så stort att du kan känna de olika kroppsdelarna. Barnet fortsätter lagra fett men huden är ofta rynkig. Nu utvecklas bukspottkörteln som producerar hormoner och insulin. Insulin behövs för att transportera blodsockret till kroppens celler. Barnet börjar även varva perioder av vakenhet och sömn. Redan nu har bebisen en chans att överleva en eventuell för tidig födsel även om det ofta för med sig en del komplikationer. Vikt 600 gram.

Eh, jag kan inte alls känna de olika kroppsdelarna. Jag kan känna tre saker: vändningar/vridningar, bök och sparkar. Men om sparken kommer från en fot - eller om det är handen, det vet jag inte. Men det är mina tre definitioner på när jag berättar för sambon vad vår bebis gör. Vidare står det:

Du har kanske gått upp fem till sju kilo, om inte mer. Många kommenterar magen och säger att den är stor eller liten. Lyssna inte så noga, din barnmorska stämmer av att allt är som det ska.

Eh, jag har fortfarande inte gått upp något. Men jag har komplex för att min mage är så liten. Jag får kommentarer att "det inte syns så mycket". "Va, är du så långt gången"? "Du kan väl inte känna något redan, du som har en så liten mage". Och jag funderar på varför jag inte går upp - jag har precis kommit gått upp allt det jag tappade när jag var sjuk. Och jag märker att jag är väldigt angelägen om att folk ska få känna bebisens sparkar, för att de inte ska tro att jag ljuger när jag säger att den känns väldigt tydligt - även utanpå magen.

Känner du när barnet hickar? Det kan kännas lite roligt som ett regelbundet pickande som pågår någon minut. Långt ifrån alla känner när barnet hickar.

Kanske har jag känt något, men jag är osäker.

Känner du dig stressad? När du stressar frigörs hormoner i ditt blod som sedan passerar moderkakan och överförs till barnet. När mammans puls ökar av någon anledning, så ökar också barnets puls. Det kan du märka genom att barnet kan sparka. Vi lever i en stressig värld men försök att leva lite lugnare när du är gravid. Du kan för stunden lugna barnet genom att lugna dig själv, till exempel genom avslappningsövningar och vila. Du kan även försöka stryka över magen.

Ja, jag är väl lite stressad. Inte på långa vägar som jag var innan jag var gravid, men det är så mycket jag vill göra varje vecka - hemma, på jobbet, handla etc - men jag hinner inte och allt samlar sig på hög. Inte blir det lättare när man är en obotlig tidsoptimist heller. Stryka över magen gör jag dock ofta!

Helgstök

Jag älskar verkligen mitt hus nu. Det är så rent och snyggt. Vi har fått mycket bättre ordning och jag njuter av att få komma hem.

Vårt vardagsrum har vi nu flyttat in i. Det saknas el (förlängningssladdar funger ju bra) och lite lister. Vi har köpt en ny Billybokhylla i ek som ska kompletteras med några delar till. På sikt ska soffan bytas ut men det blir inte än. Jag har skurat golvet rent från parkettlim och färgprickar. Putsat fönster fick jag hjälp med. Satt upp lite blommor och lampor!

Köket är halvfärdigt men det är så mycket bättre än innan. Vi har beställt snickerier som kommer om ca 7 veckor. Men vårt provisoriska kök fungerar bra, vi har spis och lagom med plats (har ju packat ner ganska mycket saker som vi ändå knappt använder). Det enda som saknas är ju rinnande vatten. Men våra nya kyl och frys är inkopplade (vi hade en pluttig liten kombi innan - nu har vi hur mycket plats som helst!). Dessutom har jag - 32 år gammal - fått min första diskmaskin! Den har vi använt nu 5-6 gånger - bara känslan att få gå och köpa sitt egna maskindiskmedel var nästan en orgasmisk upplevelse! :-D

Eftersom sambons familj kom på besök i helgen har vi legat i för att få allt klart. Möblerat om, flyttat möbler och saker i flera rum. Det har varit hektiskt - i torsdags kväll höll vi på till midnatt med att feja. Men nu är det bara kul, att få ställa i ordning och ta bort allt byggdamm som letat sig fram. Och framför allt skapa mer boyta genom att vi nu fått flera färdiga rum (vi har bott i 2 rum med alla våra saker). Snart kan jag även få börja göra iordning bebisens rum!

Så helgen slutade som veckan började och höll på - en oändlig ström av städande och fejande. Liten har buffat rejält inne i magen och hejjat på. Min minsta syster kom på besök i lördags och fick faktiskt några svaga buffningar i handen - den första utomstående som fått känna bebisen. På kvällen till Melodifestivalen fick även den blivande farmodern en rejäl spark - rätt i handen! Tror inte att sambon fått känna en så kraftig någon gång ens.

Det enda mörka molnet just nu är väl egentligen värmen i huset. Vi har ju haft lite värme inkopplat under vintern, men nu har golvvärmen satts igång på nedervåningen (helt sjukt skönt) - men pannan krånglar och lägger av. Vilket gett upphov till stor irritation hemma. Vi har haft service flera gånger men fanskapet strejkar hela tiden. Vi ska ta kontakt med sotare nu för att se vad de har att säga vad vi kan göra åt det.

Men överhuvudtaget känns det ganska bra just nu*. Jag älskar mitt hem och våren är i antågande. Tyvärr fick jag inte sått några fröer den här helgen heller - men jag måste komma igång med det snart. Jag väntar också på fröer som jag beställt via nätet som aldrig dyker upp, hoppas de hinner komma till helgen.

*ja, förutom en sak. Återkommer om det i ett annat inlägg.

Mammakläder

Blev så glad idag när jag kom hem och hittade påsen med kläder i brevlådan som jag beställt från www.4mom.se.

Jag skulle eg köpt en pyjamas, men när jag såg att det var rea fastnade jag för 2 sommarkjolar som blir perfekta längre fram under graviditeten.

Morr

Jag sa till sambon när vi satte oss framför TV:n att om inte Brandeby åker ut ikväll så gör vi något annat nästa fredag.

Och vad fan händer? Han röstas för att vara kvar?! Efter den sämsta jurypoängen någonsin? Han kan ju knappt ta ett steg?

Det är absolut inte roligt längre, det verkar som att vissa lägger en förmögenhet på att ringa och ha honom kvar för att jävlas. När 80% av 90 000 röstande på Aftonbladet säger att nu får det vara nog - men vart var alla när det väl skulle röstas på TV?*

Jaha, vad ska vi göra nästa fredag kväll nu då...

* Ja, jag var inte bättre jag. Jag ringde aldrig...

Ang nästäppan

Under lördagen blödde jag en hel del näsblod, det var väl främst det som fick mig att fundera vad jag höll på med och letade fram mer information på nätet.

I vilket fall, under söndagen blev det genast bättre med blödandet och upphörde i princip helt (tja, är det inte det ena så är det det andra...). Täppan satt i hela dagen men till kvällen blev det lite bättre. För säkerhets skull la jag den stora kudden under huvudet när jag skulle sova.

Under måndagen kunde jag faktiskt andas obehindrat! Vilken lättnad, jag såg framför mig veckor med nästäppa... Jag tycker mig vara svullen till 25% hela tiden, eller ibland en näsborre i taget, så jag känner det där hela tiden, men det stör mig inte längre.

Tack för alla goda råd och tips, kommer att ta upp det med BM om det blir värre igen!