Sovit uruselt. Har ont i huvudet, svullna ögon och trött. Grät länge igår natt.
Saken var den att vår ena katt var försvunnen igår kväll. Hon brukar sällan vara ute i mer än två timmar, och hon gillar inte att vara ute i blåst och snö. Efter fem timmar tog jag en promenad och letade efter henne. Det var skönt att få vara ute och gå lite. Jag var lite orolig för henne, jag ville ha in henne innan jag gick och la mig - det var ju en snöstorm i antågande och jag ville inte att hon skulle få spendera natten ute. Inget napp ute. Gick in och värmde mig lite glögg och somnade till slut på soffan.
När jag sedan vaknade vid 23-tiden och insåg att hon inte kommit tillbaka än så brast det. Jag var nu säker på att något hänt henne och började gråta. Hon hade varit ute i sju timmar nu - något hon inte ens är på sommaren när det är varmt, ljust och fullt med fjärilar och fåglar ute att leka med. Jag gick runt och spanade i alla fönster och var på väg att lägga mig. Men jag kunde inte. Gick ner för trapporna och hörde den andra katten jama där han satt vid ytterdörren. Jag snodde runt och tittade på honom. Det jamade igen - men det var inte han!!! Rusade ner och öppnade ytterdörren och där kom hon inrusandes kall och hungrig! Jag blev så lättad och glad!
Hade hon kommit tio minuter tidigare så hade jag aldrig brutit ihop. Saken är den att jag sedan inte kunde sluta gråta. Oron över henne var den utlösande faktorn - men inte den egentliga orsaken, vilket min sambo tyvärr inte förstod, utan tycker väl att jag är sjåpigt orolig. Över en katt. Hönsmamma.
Insåg att jag inte kunde gå och lägga mig, sambon höll på att somna. Vill inte ligga där jämte och kväva gråten så jag la mig framför tv:n. Och vad visar de där, om inte det bästa/värsta avsnittet ever på Cityakuten, det där min favvoläkare Mark Greene dör. Jag grät hela avsnittet, från början till slut. Visste ju vad som komma skulle.
En stund in i nästa program stillades gråten och jag fick med mig den ena katten upp i sängen som tröst. Känns som om natten gick fort, för fort. Vaknade flera gånger.
Sitter nu på jobbet och äter min frukost. Skall strax låsa in mig på toa och ta min första dos spray. Hoppas dagen går fort, vill hem och lägga mig igen. Och gosa med mina katter.
7 kommentarer:
Usch, lät som en jobbig kväll/natt. Själv skulle jag aldrig våga ha mina katter ute, de får vackert finna sig i att vara innekatter och bara komma ut i sele tillsammans med mig. Jag har sett så mycket hemskheter hända med utekatter att jag inte vill utsätta mig för oron av att ha dem ute.
Jag hoppas att dagen blir bättre än igår.
Hej där! Jag puffar också. Började igår. Läs mer på http://ivf.sprayblog.se
Vi kan ju peppa varandra när det känns jobbigt :)
Hittade dig via Tinselflickan
Jo, jag glömde säga att jag förstår din oro helt och hållet. Jag har också en katt och det finns inget som gör mig så oroad som när hon inte kommer när jag ropar på henne.
Kram
Lycka till med sprayningen. Det är tufft!
Har en tjej på 4 efter ICSI. och 2 misslyckande försök.
Kram
Så skönt att katten kom tillbaka! Man är som en riktig hönsmamma med dem, visst, men de är ju en del av familjen!
Lycka till med sprayningen nu. Hoppas att det räcker med ett försök för att ni ska lyckas!
Kram från Anna - äntligen gravid efter 3:e IVF:en
Jag förstår precis din oro över din katt! Vad skönt att den kom hem igen!
Och i bland behöver man bara gråta lite. Män är män, det är inte allt de förstår, även om de försöker. Dom är ofta rätt bra ändå. :D
Gott nytt år!
Tack för alla era snälla kommentarer och lyckönskningar!
Nu så här efter helgen känns det bättre, paniken och ångesten är till största delen borta. Vilket är otroligt skönt.
Skicka en kommentar