Yscha, imorgon börjar jag spraya. Har alla möjliga konstiga tankar nu. Det känns rent sagt för jävligt att jag skall behöva betala så här mycket för att få något som andra får gratis. Till och med utan att de vill ha det. Och några tar till och med bort det.
När jag gick i nian och vi läste barnkunskap fick vi lära oss att en abort kostar samhället 20 000 kronor. Det kostar idag som ett läkarbesök för den som genomgår det. Men jag får betala 20 000 för att få ett. Eller rättare sagt 50 000, för jag har redan lagt närmare 30 000 kr.
Men ett förtydligande: Jag vill på inget sätt föringa de som gör abort - det är deras ensak och de har sina skäl till det. Jag är inte emot abort. Mina kommentarer i detta inlägg har inget med det att göra. Utan snarare hur samhället ser på de som är barnlösa. Man räknar med att i Norden är vart femte par drabbat - detta är vår tids största folksjukdom men prioriteras inte inom vården. Och Göran Persson som skriker efter fler barn till Sverige. Kötiderna i Sverige varierar kraftigt - från några enstaka månader upp till sju år - för att få det landstingsfinansierat!
Men pengarna är inte det enda som stör mig. Jag är orolig för biverkningar. För mitt humör. För hur jag kan sköta mitt jobb. Vara som människa. För hur jobbigt det blir med äggplock. Att återigen ljuga för alla varför jag skall vara ledig - och framför allt kunna ta ledigt i rätt tid.
Men jag vet. Allt löser sig. Och jag är oändligt tacksam för att IVF ändå finns. Att det finns hjälp. En möjlighet. Och jag tvekar ändå inte att genomföra det - belöningen är alldeles för stor för att avstå.
Men jag är nervös... och lite orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar