Igår skrek Liten i 1½ timme. Han var arg och ledsen. Ett tag lät det som någon försökte strypa honom, han var vansinnigt arg och vägrade att somna. Men han somnade till slut. Fy fan vilken jobbig kväll det var. Pappa orkade till slut inte och ville ta upp honom. 22:30. Då hade han skrikigt i en timme. Men klockan var mycket. Och tar vi upp honom har vi genomlidit allt detta förgäves.
Liten vaknade sedan vid 5 som vanligt, ammades och fick krypa ner mellan mamma och pappa. Men han hade återigen svårt att somna och ömsom smågrät och bökade runt. Efter en timme tröttnade jag och la över honom i hans säng (det gick ju bra förra gången) men nej, då började han gallskrika igen. Pappa som inte fått sparkar på sig senaste timmen, tog över Liten men icke då. Ville inte sova jämte pappa utan rullade bort till mamma igen. Men den här gången somnade vi faktiskt och sov till kvart över nio…
Ikväll var han trött. Han har sovit lite mindre på dagen idag, men vi la honom återigen samma tid som igår, halv tio. Han började gråta direkt när jag stängde dörren om oss, dvs innan jag ens hade börjat amma. Han var arg och förtvivlad igen när jag la honom i sängen, men idag var skrikandet inte alls av samma kaliber och höll på i jobbiga 40 minuter. Vi avancerar framåt åtminstone, till helgen hoppas jag att det fungerar igen.
Nu ska jag smyga mig in med min bok…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar