Förändring

Jag har lärt mig lite om mig själv i rollen som mamma. Eller ganska mycket faktiskt. Men jag har också förändrats otroligt mycket. Jag har märkt att jag är lycklig. Eller ska jag säga lyckligare?

Jag kommer på mig själv med att sjunga. Jag som alltid skämts för min tondövalösa sång, struntar i om andra hör mig. Jag sjunger för mig själv, jag sjunger för min son. Ute eller inne. I duschen eller på promenaden.

Jag är positivare och problem som uppkommer tar jag mycket lättare på än innan. Kanske lite mañana över mig.

Jag är glad större delen av dagarna. Jag möter ständigt min son med glädje. Och när han kinkar och är ledsen så fortsätter jag att bemöta och uppmuntra honom med min glädje. Jag inbillar mig att det är det som har format min son till att ständigt vara en solstråle, som å andra sidan ger mig energi att fortsätta vara glad och positiv.

Jag trodde att jag skulle ha sämre tålamod som "äldre" mamma, än om jag varit 25 år. Men jag har insett nu att det är snarare precis tvärtom. Jag har stort tålamod och låter Liten ta den tid han behöver. Jag har förståelse för saker som han gör och inte gör. Mycket tack vara boken "Att växa och upptäcka världen". Den är suverän. Jag önskar bara att jag köpt den tidigare, jag tror Liten var över en månad när jag började läsa den. Den hade varit till stor hjälp i början när man var orolig och ansträngde sig hårt för att läsa av Litens gråt och andra signaler.

Och jag stortrivs i min nya roll.