är att få vara mamma. Det uppväger allt annat.
Tyvärr går tiden så fort. Jag önskar att jag hann tröttna någon gång på att vara mamma. Ha långtråkigt. Så att jag slapp känna att livets hjul snurrar obönhörligen snabbare och snabbare.
Jag hinner inte njuta av Liten i ett stadie innan han har tagit sig in i nästa.
Han är glad som en lärka på morgonen, han kvittrar, jollrar, pratar, sjunger och skrattar hela dagen. Det är när han blir trött, eller när han vaknar (på eftermiddagen) som han är ledsen. Han är otroligt gosig och tycker det mesta är kul. Mest när mamma nafsar under fötterna eller på magen. Eller låter en massa konstiga ljud. Eller leker titt-ut. Eller jagar honom i gåstålen i köket. Han blir glad när jag lägger mig på golvet jämte honom och busar eller leker ihop med honom. Han rusar runt i sin gåstol och jagar katterna, till hans stora lycka och deras stora fasa...
Men det känns som det enda jag gör är och går och lägger mig. Jag går upp på morgonen, dagen rusar iväg och vips så smyger jag mig in i sovrummet och kryper ner i sängen och lyssnar på mina killars andetag.
Jag älskar mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar