Tillbaka på den superduperbarnvänliga barnstranden som vi var på i söndags. Då hade vi åtminstone ett barn med i sällskapet. Den här gången är vi nog nästan de enda utan barn på hela stranden.
Men jag älskar att titta på de små som stultar runt, deras äkta glädje för lek i vattnet och grävandet i sanden. Men varje blick är en ständig påminnelse som gör så ont, så jag förstår inte varför jag envisas med att titta. Tror att jag skall inhandla ett par skygglappar imorgon. Sola ryggen och begrava ansiktet i handduken. Och trycka in hörlurarna långt in i öronen och spela Boten Anna på högsta volym.
Jag satt innan och tittade på min älskling här på stranden. Fylldes med kärlek och tänkte på vilken tur jag har att han står ut med mig Men så dyker Djävulska Astillbe upp från vänster axel coh väser "Står ut? Det är ju för fan du som får ta hela behandlingen, besök och tester. Det minsta man kan begära är att han åtminstone skall stå ut". Men det är ju det här med skuldkänslorna. Hade det inte varit fel på mig så hade vår son eller dotter varit 2 år nu. Eller kanske lite äldre ändå.
----------
Sprayning: 8:00, 13:00, 18:00 och 23:00.
Antal promenader på semestern: 6
Antal stranddagar på semestern: 5
Antal regniga dagar på semestern: 2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar