I helgen har jag försökt att lappa ihop mig, så jag har avsiktligt inte bloggat. Fast å andra sidan har det varit fullt upp också.
Lördagen var underbar, varmt, soligt och härligt. Däremot började den inte lika bra, då jag vaknade klockan tre på natten med den djävulska mensvärken. Det var bara till att stiga upp, proppa i mig ipren och panodil, värma vetekudden och lägga mig framför tv:n. Vår honkatt förstod att jag behövde ha lite närhet och gos, hon hoppade direkt upp hos mig i soffan där vi efter någon timmes slötittande (tror det var CSI Miami) äntligen kunde somna.
Jag var ute hela dagen och slet i trädgården, sågade ner häckar, träd, räfsade, luntade, rensade, eldade... Höll på till sent inpå kvällen. Kom på mig själv flera gånger med att inse att jag mådde bra, till och med stundtals var glad, tankarna var skringade från barn och misslyckanden, var helt fokuserad på jord, rötter, löv, gräva...
Och så blev det naturligtvis grillpremiär på kvällen! Det var himmelskt gott. Kyckling med skivad ugnspotatis med tzatziki och het grillsås.
På söndagen kändes det inte alls lika bra längre. Hade ingen ork, ingen lust - inte ens för trädgårdsarbete. När solen försvann, försvann också mina försök att komma upp ur mitt misserabla träsk.
På kvällen hade vi IRIS-träff hos min vän X. Ärligt talat hade jag först ingen vidare lust att gå, inte någon större lust för något alls. Är så bitter och missnöjd över livet. Men idag är jag otroligt glad att jag gick, det var skönt att få träffas och prata lite.
Ibland tror man att man vet vad som är bäst för en, men så vänds allt uppochner.
1 kommentar:
Jag håller med dig. Jag har gått på träffar fastän jag inte ville och efteråt mådde jag bra mycket bättre än innan.
Stor kram!
Skicka en kommentar