Dag 22 - Spraydag 2

Åker bort nu i några dagar, så jag vill passa på att önska er alla ett gott nytt år!

För min egen del skall det bli otroligt skönt att stänga det här året, ärligt talat har inte mycket under året varit bra. Istället får jag försöka se med förhoppning på vad 2006 kan ha i sitt sköte (eller varför inte mitt! *asg*).

Det känns lite bättre idag, men paniken och ångesten är kvar. Skall försöka koppla av i helgen och njuta av att inte ha några större åtaganden.

Jag har jättemycket jag vill blogga om, så jag skall försöka skriva ner för hand och sedan skriva in det här i efteråt.

Men nu måste jag stressa vidare, har inte hunnit svara på era kommentarer, det kommer!
Önskar er alla en underbar nyårshelg så tar vi nya tag 2006!

GOTT NYTT ÅR!

Dag 21 - Spraydag 1

Sovit uruselt. Har ont i huvudet, svullna ögon och trött. Grät länge igår natt.

Saken var den att vår ena katt var försvunnen igår kväll. Hon brukar sällan vara ute i mer än två timmar, och hon gillar inte att vara ute i blåst och snö. Efter fem timmar tog jag en promenad och letade efter henne. Det var skönt att få vara ute och gå lite. Jag var lite orolig för henne, jag ville ha in henne innan jag gick och la mig - det var ju en snöstorm i antågande och jag ville inte att hon skulle få spendera natten ute. Inget napp ute. Gick in och värmde mig lite glögg och somnade till slut på soffan.

När jag sedan vaknade vid 23-tiden och insåg att hon inte kommit tillbaka än så brast det. Jag var nu säker på att något hänt henne och började gråta. Hon hade varit ute i sju timmar nu - något hon inte ens är på sommaren när det är varmt, ljust och fullt med fjärilar och fåglar ute att leka med. Jag gick runt och spanade i alla fönster och var på väg att lägga mig. Men jag kunde inte. Gick ner för trapporna och hörde den andra katten jama där han satt vid ytterdörren. Jag snodde runt och tittade på honom. Det jamade igen - men det var inte han!!! Rusade ner och öppnade ytterdörren och där kom hon inrusandes kall och hungrig! Jag blev så lättad och glad!

Hade hon kommit tio minuter tidigare så hade jag aldrig brutit ihop. Saken är den att jag sedan inte kunde sluta gråta. Oron över henne var den utlösande faktorn - men inte den egentliga orsaken, vilket min sambo tyvärr inte förstod, utan tycker väl att jag är sjåpigt orolig. Över en katt. Hönsmamma.

Insåg att jag inte kunde gå och lägga mig, sambon höll på att somna. Vill inte ligga där jämte och kväva gråten så jag la mig framför tv:n. Och vad visar de där, om inte det bästa/värsta avsnittet ever på Cityakuten, det där min favvoläkare Mark Greene dör. Jag grät hela avsnittet, från början till slut. Visste ju vad som komma skulle.

En stund in i nästa program stillades gråten och jag fick med mig den ena katten upp i sängen som tröst. Känns som om natten gick fort, för fort. Vaknade flera gånger.

Sitter nu på jobbet och äter min frukost. Skall strax låsa in mig på toa och ta min första dos spray. Hoppas dagen går fort, vill hem och lägga mig igen. Och gosa med mina katter.

Dag 20 - Spraystart minus 1

Yscha, imorgon börjar jag spraya. Har alla möjliga konstiga tankar nu. Det känns rent sagt för jävligt att jag skall behöva betala så här mycket för att få något som andra får gratis. Till och med utan att de vill ha det. Och några tar till och med bort det.

När jag gick i nian och vi läste barnkunskap fick vi lära oss att en abort kostar samhället 20 000 kronor. Det kostar idag som ett läkarbesök för den som genomgår det. Men jag får betala 20 000 för att få ett. Eller rättare sagt 50 000, för jag har redan lagt närmare 30 000 kr.

Men ett förtydligande: Jag vill på inget sätt föringa de som gör abort - det är deras ensak och de har sina skäl till det. Jag är inte emot abort. Mina kommentarer i detta inlägg har inget med det att göra. Utan snarare hur samhället ser på de som är barnlösa. Man räknar med att i Norden är vart femte par drabbat - detta är vår tids största folksjukdom men prioriteras inte inom vården. Och Göran Persson som skriker efter fler barn till Sverige. Kötiderna i Sverige varierar kraftigt - från några enstaka månader upp till sju år - för att få det landstingsfinansierat!

Men pengarna är inte det enda som stör mig. Jag är orolig för biverkningar. För mitt humör. För hur jag kan sköta mitt jobb. Vara som människa. För hur jobbigt det blir med äggplock. Att återigen ljuga för alla varför jag skall vara ledig - och framför allt kunna ta ledigt i rätt tid.

Men jag vet. Allt löser sig. Och jag är oändligt tacksam för att IVF ändå finns. Att det finns hjälp. En möjlighet. Och jag tvekar ändå inte att genomföra det - belöningen är alldeles för stor för att avstå.

Men jag är nervös... och lite orolig.

Dag 19 - Ägglossning???

Hmmm, min ägglossning är borta. Puts väck. Jag fick ju en fint starkt plus på ägglossningsstickan i fredags, på dag 15 - precis som vanligt. Andra symptom dök upp dagarna innan. På julafton glömde jag bort mig och fick inte testat innan halv nio på kvällen och då fick jag ett negativt svar (brukar få + dag 15 + 16). Sedan dess har jag inte brytt mig om att testa. Men tempen har inte stigit??? Har också värk i äggstockarna, framför allt på vänster sida.

Jag har alltid haft en temphöjning. Alltid.

Blir inte klok på detta. Dessutom är det ju meningen att man skall börja spraya en vecka efter ägglossning - och sprayningen startar på torsdag morgon!

Har funderat hit och dit vad det kan bero på. Behandligen? Fucked-up kropp? Virus? Termometern? Jag menar, jag har ju använt termomentern nu (håll i er) över tusen gånger nu i bebbeverkstaden! Hur länge räcker den tro?

Normal fin cykel med temphöjing (ostimulerad, februari 2005):

En knäpp cykel (ostimulerad, december 2005):

Dag 19 - God fortsättning

Julen är nu avklarad och man är åter på jobbet. Redan. Hade gärna varit ledig i mellandagarna, men hinner inte. Och även nästa år är det arbetsgivarens jul, men jag har faktiskt stora planer på att vara mammaledig då ;-) så det spelar ingen som helst roll!

Det var mysigt att för första gången få fira jul i huset och vara ensam med sambon under dagen. Vi lyckades väl klämma in lite egna kanske blivande traditioner. Fast mest var det väl bara stress, att hinna slå in de sista julklapparna, få färgat håret, leka med katterna och deras nya leksaker, göra iordning sig och sedan ge sig iväg...

Vår allra första julgran blev i alla fall jättefin! Någon dag när jag är lite mindre anonym skall jag slänga ut en bild på den! ;-) Den klädde vi 22:30 kvällen före julafton under diverse diskussioner hur det skulle göras. Till slut struntade vi i julgransbelysningen och slängde på två slingor istället - glittret räckte precis, men kulor hade vi alldeles för ont om (så det finns inga bakom granen - men hej - vem ser dem ändå?!). Men så här efteråt när man tittar på den är den riktigt fin ändå!

För övrigt så skulle jag ju ha ägglossning i helgen (mer om det senare) så det har varit många möten mellan tomtefar och tomtemor! Trodde att det skulle vara svårt att hinna med, men det var precis tvärtom och inget stress där inte! *ler lyckligt*

Men ojoj så tiden går - börjar bli nervös. Vill stoppa klockan! Det är nu bara 2 dagar kvar till spraystart. Eller snarare 1½... *ryser* Tänk om den riktiga Astillbe försvinner igen? Vill inte... vill vara kvar. Men *suck* vad gör man inte...

PS. Har varit urusel att önska vänner på bloggar, AFF, Familjeliv etc en God Jul. Vart tog tiden vägen? Lovar att skärpa mig! :-)

Från mig

till er alla:

En riktigt God Jul!

Hoppas att ni får en underbar dag med nära och kära!

*stressar vidare*

Dag 13 - Hmmmm

Tja, det blev liksom inget i måndags. Vi tänkte ju, men så var vi så himla trötta. Och det är ju ingen panik att vänta. Men istället somnade vi jämte varandra tätt omslingrade och det var underbart att somna så! Man blir så dålig på sådana saker med åren. Innan sov vi alltid tätt intill varandra, fast visst, det var en 120-säng - men ändå. Nu går jag och lägger mig en timme före honom och sover oftast när han kommer och lägger sig. Och sängen är helt enkelt för stor - skulle såga av den på hälften egentligen.

I vilket fall som helst fick jag en hel del energi av vårt icke-sex-mys. Och sov alldeles ljuvligt!

Har testat med ägglossningstickor idag och igår och det är negativt än så länge, så det verkar som att allt kommer att komma som det brukar - skönt! Det innebär att kroppen är iordning igen efter tre månaders stimulering med sprutor. Nu får vi se om jag blöder den här gången bara...

Det är idag 7 dagar kvar till spraystart.

Dag 11 - Nersläpp på G!

Jupp, då var det dags igen. Halmstrået är noga invirat i silvertejp och mina äggstockar är redo att släppa.

Visst, det är bara dag 11 idag, brukar ju ägglossa kring 15-16, men det värker rejält i dem redan - något som inte brukar inträffa i en ostimulerad cykel. Så det är bara till att sätta igång! Nya tester anlände idag så jag är redo för en ny omgång!

Så gissa vad vi gör ikväll! ;-)

Dag 9 - Julklappar

Sambon frågade mig häromdagen vad jag önskar mig i julklapp. Usch, det är så svårt. Det finns bara en enda sak i hela världen som betyder något, som jag vill ha. Så jag svarade ett "jag vet inte", och det var inte snällt mot honom... något borde det ju finnas, men jag kom inte på något.

Men det har jag gjort nu! Eftersom jag är en sådan frusen person, så vore det perfekt med en vetekudde!

Dag 8 - I'm back!

Nu så, efter en resa i det svarta hålet, tusen saker på jobbet och tjänsteresa är jag nog redo och stärkt för en ny månad och starten av behandligen för IVF. Och att orka/hinna blogga. När det är som svartast går det helt enkelt inte att skriva...

Jag har meddelat gyn mitt mensdatum och jag kommer nu att börja spraya den 29 december. Kvällen innan är inbokad på spa med helkroppsmassage. Dessutom har jag bokat tid för ljusterapi, första gången är på tisdag. Och varje vecka gör jag min akupunktur - jag tror att jag har haft fem behandlingar vid det här laget.

Så nu jäklar SKA det bli bebbe!!!

Dag 4 - Knäckta strån

Jag tror att jag får nog låna en hel rulle med silvertejp från Batbut, har nämligen tänkt ut en strategi. Istället för att vira silvertejp där strået knäcktes - så kan jag vira det runt hela strået så att det inte knäcks någon annanstans?! Tycker jag låter förnuftigt. Och fiffigt.

För övrigt tror jag att jag börjar kravla mig upp ur det svarta hålet, tittar i alla fall upp emellanåt - men halkar nog ner ibland också. Men jag skulle vilja tacka Er för alla snälla kommentarer till mig, det värmer och ger mig ork att kämpa lite till.

Jag hade länge känt ett behov av att skriva av mig om allt kring den här resan, men gärna ha det samlat på ett ställe. Tyckte i somras att det kunde vara en intressant grej att testa på - att använda mig av en blogg. I början var det otroligt nervöst och jag visste inte om någon skulle vara intresserad. Vem vill läsa om mens, gynekologstolar, sprutor, humörsvängningar och ofta ganska vemodiga inlägg? Men jag vet inte vad det är, någon kanske skulle säga att det är mitt terapiarbete. Det är i alla fall oerhört skönt att få skriva av sig och jag blir glad när ni läser och kommer tillbaka.

Ni peppar mig och ger mig styrka. Att orka lite till. En bit på vägen.
Min längtan efter ett barn.

TACK!

Varma kramar från lilla mig

Dag 27/1 - Faktum

Så inatt kom det jag ändå visste skulle komma. Det sista halmstrået knäcktes och jag med den.

Börjar känna mig lite panikslagen inför vår IVF. Vill dra i nödbromsen och skrika att så här är det väl ändå inte menat?

Dag 25 - Känns lite bättre

Fick pratat med mamma på morgonen och det kändes lite bättre därefter. Har lyckats koncentrera mig riktigt bra idag på jobbet och fått undan en del. Mensvärken har släppt, nu är det bara lite svag molande värk. Men inte en droppe blod än vilket ändå är lite knepigt pga av värken jag haft. Sprungit på toa hela dagen och kollat. Och ja, jag klamarar mig desperat fast vid det sista halmstrået.

Dag 25 - Mensvärk

Tempen sjönk ytterligare i morses, fast när jag tempade om en halvtimme senare var den samma som igår. Jag skrev ändå in den första tempningen i min FF kurva, onödigt att fortsätta ha förväntningar. Har haft mensvärk hela morgonen, känns som mensen kommer när som helst, fast det är flera dagar för tidigt (IM på söndag, lördag enligt FF).

Jag känner mig så tom. Jag hade sådana förhoppningar. Jag ville så gärna ha just denna bebisen. Just nu. Det hade varit perfekt. Jag vill bara gråta men det kommer inget. Vet inte vart jag skall ta vägen.

Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Dag 24 - Deppigt

Känner mig så otroligt låg och ledsen. Har haft svårt att koncentrera mig på jobbet idag, och telefonen har ringt stup i kvarten. Är själv hemma ikväll och det var så mycket jaghade planerat att hinna med, men jag kan inte komma igång med något. Ena dagen upp och den andra ner.

Åldersgräns på önskelistor hos tomten?

Kära Tomten och Storken,

I år jag varit en mycket snäll tjej,
kanske kan ni hjälpa mig med en grej?
Vad jag önskar mig är en liten,
kan ni hjälpa mig med den biten?
Jag den största av alla gåvor vill få,
kan ni hjälpa till att så?
En liten kille eller tjej att lägga i mig famn,
så är min allra största önskan i hamn.

Dag 23 - Lugn om en filbunke

Har varit på akupunktur idag igen. En del av nålarna gjorde svinont, men jag märker när hälften av nålarna satts in att jag inte orkar prata längre utan blir tyst. Svarar kortare än innan och sluter gärna ögonen, trots att jag ligger halvnaken under lysrör under en främmande person händer.

Idag var jag på väg att somna flera gånger. Men jag blev väckt av att det högg till flera gånger över magen, på höger sida. Samma sak hände mig för 2 veckor sedan och då fick hon flytta elkabeln, det gjorde fruktanvärt ont, klarade inte av att fortsätta. Idag var det mer uthärdligt även om det gjorde mycket ont. Jag frågade sedan om jag är mer känslig där eller om det beror på annat. Då fick jag veta att det är livmodern som det pulserar i och det är bra om jag kan uthärda smärtan, bara det inte gör för ont - det visar att min kropp tar till sig behandlingen. Låter bra tycker jag. Har känt av behandlingen nu ikväll, det ömmar en del, men det känns mer pre-ägglossning nu än pre-mens.

Och sedan en halvtimmes solning på detta. Jisses så skönt det var. Så nu är man en brun schweizerost igen. Eller nåja, brun och brun. Lite mindre blek är nog en bättre beskrivning.

Har fått beröm också för att jag är så lugn när hon sätter i nålarna och knappt viskar ett pip när det gör ont. Hon tycker jag är stark! *stolt*

Och by the way - inget blod idag heller!
Yscha, vill inte börja hoppas för mycket igen.

Natti natti

Dag 23 - Ännu en helg

Ännu en helg passerat, fullt upp hemma. Renovering pch julstök. Helt slut i kroppen idag, kan nog vara bra med akupunktur i eftermiddag.

Hör och häpna, jag har inte småblött något mer på två dagar!!! [Bara för att jag skriver det nu så kommer jag att blöda igen...] Jag trodde ju att mensen skulle dykt upp i helgen, med tanke på hur jäkla ont jag hade i fredags. Lördagen innehöll också en del värk men sedan dess moler det mest bara. Som vanligt...

Men det är ju inte annat än att fantasin och hoppet skenar iväg med en igen. Tänk om...

1. Tänk om JAG får en julklapp? Alla frågor som "vad önskar du dig i julklapp" har jag lust att skrika högt när jag hör. Det finns bara EN sak som jag vill ha. Tänk om jag får det iår? Tomten har samarbetat flitigt med storken och även han uteblivit de senaste två åren med min julklapp. Jag orkar inte tänka ut några saker att önska mig bara för att folk skall bli nöjda. Men jag får väl göra det ändå. Någon bra bok kanske...

2. Tänk om jag fick köpa små babysockar och lägga i en julstrumpa till mamma och pappa. Fast jag funderar då på om jag:

a) Skulle ge dem den typ den 20:e, för jag är 87% säker att de inte kan hålla sig från att öppna det tidigare - och om de har tjuvkikat kommer de definitivt att inte kunna hålla sig utan slänga sig på telefonen med en gång. Och då säger jag BUSTED!!!

b) Skulle åka dit kvällen innan julafton och ge dem det i ett paket och få vara där och se deras blickar när de öppnar paketet och börjar förstå...

3. Till svärpäronen som vi firar Nyår med skulle man göra något kul. Kanske i en "smäll-karamell" eller något. Något kul skall vi nog kunna hitta på där.

4. Och till min älskling. Vad jag har drömt om att få berätta för honom att han skall bli pappa. Och fantiserat en massa olika sätt att göra det på. Presenterna har jag ju redan. Fast jag tror nog att det blir mest bara skrika rätt ut. Och det känns som att jag inte vill eller kan hålla undan sanningen från honom en minut.

Mmmmmmm vi får väl se. Nedräkningen är igång igen, för 30:e gången eller något.

Dag 20 - Livet suger

Ikväll känns allt meningslöst och hopplöst. Men samtidigt känns barnlösheten som ett lyxproblem - tänk så många andra som lider så mycket i världen. Som inte har hem eller hus. Som förlorat en nära anhörig. Som fått en dödlig sjukdom. Och så vidare.

Men inte ikväll. Ikväll har jag ömkat mig och tyckt synd om mig själv. Ikväll gjorde jag den obligatoriska hatiska fredags-så-det klarar-sig-nästan-hela-veckan-stor-handlingen. Där i affären stöter jag ett tiotal gånger ihop med ett par i min och sambons ålder med en liten bebis som bara är några dagar gammal. Pappan bär på bebisen och har henne tätt intill sitt ansikte. Det såg så mysigt och alldeles underbart ut. Vilken lycka de utstrålade, den nya familjen på tre. På vägen ut ser jag en underbar liten pojke som är några månader gammal och hans mamma som busar med honom och hans gurglande skratt. På vägen till bilen brister det och jag gråter hela vägen hem. Livet känns orättvist. Visst, vi är friska och vi lever rätt så bra liv. Men något stort saknas. Det saknade fräter ett stort hål i mitt hjärta och det blir bara större och större.

Jag orkar inte att vara stark hela tiden. Vill gärna bryta ihop och inte gå upp på flera dagar. Ta mig tid att sörja, istället för att skynda vidare med livet och stressa med jobb, fritid och renovering.

Till råga på allt så har jag jättemensvärk, redan. Det är väl inte ens en vecka sedan ägglossning???

Hur länge orkar man?