Önskar att jag kunde ha ett annat besked till sambon än att min mens har kommit igång på allvar. Inte riktigt som vanligt, men tillräckligt för att det skall vara kört.
På Fars Dag av alla dagar.
Och inte nog med att jag gör honom och mig själv besviken, nu gör jag även andra besvikna. Som mamma och pappa. Och kanske några av er...?
Men ett stort grattis till alla Pappor! Nästa år hoppas jag på att sambon får vara med er och fira.
2 kommentarer:
Nä jag vet, eller en del av mig kanske. Men jag känner mig just nu så totalt värdelös som "fortplantningsbehållare"...
Men det är jobbigt att se besvikelsen i folks ögon, då kan jag inte annat än att ta åt mig. För det är ju inte deras fel, det är ju min kropp det är fel på...
Kram! Tack för att du finns här och stöttar mig!
Nä, de är nog inte besvikna på mig. Men det är ju jag som är budbäraren av besvikelserna... och min kropp som orsakar det.
Men jag fick en lång och varm kram av mamma i söndags... det var skönt. Ibland vill man bara vara en liten flicka och klättar in i mammas famn och bli tröstad och stänga ute den dumma dumma världen.
Skicka en kommentar