Då var det dags igen

Att fylla år alltså.

Som vanligt känns det inget speciellt, det är mest en massa stress för att hinna få ihop allt. Men visst är det trevligt att ändå få träffa familj och vänner.

Liten var så otroligt uppspelt när hans vänner kom på kvällen, jag har aldrig sett honom så glad och busig med kompisarna innan. Ljudnivån var ordentligt hög och jag kan ana hur framtida barnkalas kommer låta... ;-)

Han var vaken till otroliga halv elva på kvällen, utan att visa sig trött tidigare. Men väl i säng slocknade han fort.

Även om jag är en person som hellre ger folk presenter än får, så blev jag troligt glad för mina fina presenter - bland annat filter till min systemkamera, pengar (ska användas till min efterlängtade digitala fotoram), en bola, blommor och lite fotvårdsprodukter (har ju problem med mina fötter).

Avlämnandet på dagis

Nu har jag lämnat Liten tre gånger på dagis, mellan 1½ timme och nästan 3. Han är ledsen när jag går, men jag tror att han distraheras ganska bra och vad de säger så går det väldigt bra för honom där, även med maten. Men sedan har han blivit trött och ledsen och saknat mamma.

På måndag ska han sova där för första gången, jag är spänd över hur det ska gå. Och jag lider i förväg av oro att han får problem och kämpar emot.

Ännu mer foglossning

Att gå till dagis med barnvagnen när det är glashalt ute var nog inte det bästa för min foglossning idag. Nu är den ännu värre i ”gångjärnen”, däremot ok i ryggen.

Vecka 19 (18+6)

Barnet
Nu syns naglar, hår och ögonbryn. Barnet tycker om sötsaker. Forskning har visat att sprutar man in sockerlösning så dricker barnet mer. Detta betyder inte att du ska äta mycket sötsaker. Ät som vanligt och rör på dig i lagom takt. Vikt 280 gram.

Mamma
Du ökar med ungefär ett halvt kilo i veckan. Magen börjar märkas tydligt nu. Kom ihåg att äta rätt och röra på dig. Promenader är jättebra motion. Du vill kanske läsa mer om graviditeter, förlossningar och hur det är att bli mamma. Här har vi samlat många artiklar om olika saker som rör graviditeten men det finns också en mängd böcker, tidningar och andra internetsidor om graviditet och förlossning.

Pappa/partner
De senaste åren har det börjat skrivas en hel del även för män. Böcker och artiklar tar upp hur det är att vara med om graviditet och förlossning, och hur det är att bli pappa. Det bästa sättet för dig att få veta mer är kanske att prata med kompisar och vänner. Pappaskapet engagerar och de flesta pratar gärna om sina erfarenheter. Det finns vissa saker du inte kan läsa dig till.

Förutom all information och kunskap ni får under träffarna kan föräldragrupperna även vara utmärkta mötesplatser för blivande vänner. Ni kan träffas och stötta varandra under föräldraledigheten och i många andra sammanhang.

I föräldragrupperna får ni veta hur förlossningar kan gå till, förlossningens olika faser, olika typer av smärtlindring och vad du som partner kan göra. Ni får möjlighet att ställa alla era frågor. Ta tillfället i akt och prata med andra par om hur de tänker inför förlossningen.

Badhus

Idag besökte vi badhuset för första gången, Liten och jag tillsammans med vännen T och hennes dotter. Min annars tillbakadragne lille kille var sjövild och sprang runt över allt. Till råga på allt hände det något i kassan så vi fick vänta jättelänge innan vi kom in. Väl inne i omklädningsrummet fungerade det bra, likså vid poolen.

Men sedan… han sprang ifrån mig när jag tog på mig skorna, han spärrade vägen för de som skulle in för han var så förtjust i grindarna (älskar grindar och dörrar), skulle pilla på allt och vägrade sitt i mitt knä när jag skulle ta på honom skorna och sedan lyckades han ta sig ut utan mig och jag, jag kom inte ut. Sedan höll jag honom stenhårt i handen på parkeringen men han vägrade att stå stilla medan jag la in väskan i bilen och var tvungen att släppa honom.

Resultatet blev att jag burit alldeles för mycket på honom. Jag har under eftermiddagen fått rejält med foglossning, både i rygg och i ”gångjärnen” som jag kallar det, där benen sitter fast i bäckenet.

Aldrig mer åker jag dig själv utan Pappa. Och det var bara ett barn.

Dagisstart

Så var det dags. En vecka försenat började Liten på dagis. En hel timme var vi där och han var så upptagen med alla saker att upptäcka. Tyvärr var personalen som hade hand om inskolningen sjuka, så det blev väl lite havldant med information, men vi har ju två veckor på oss att lära oss och ställa frågor.

Fem och ett halvt år ska han gå på dagis. Min lille prins.

Han kommer att klara det galant och jag tror inte vi kommer ha några större problem, annat än traditionella svackor och klängighetsperioder.

Men känslan av att en annan person ska träffa honom åtta timmar varje dag, som vet vad och hur han ätit, vad han gjort under dagen, vad som gjort honom glad och ledsen, se hans framsteg… Det är tungt. Detta är ännu en navelsträng som måste klippas och den här gången gör det psykiskt ont. Förra gången lämnade jag till pappa och det var inga som helst problem.

Jag känner faktiskt stor tröst i att det bara rör sig om 4,5 månad. Sedan tror jag att vi ska ha kvar dagis 15 timmar i veckan, för hans egna skull. Men då kommer han ändå att få vara hemma hos oss i ytterligare ett och ett halvt år, tillsammans med lillebror eller lillasyster. Annars hade jag nog faktiskt funderat på att jobbat deltid, men som det är nu kommer vi att hämta strax efter de sovit och ätit mellanmål – att hämta tidigare känns meningslöst då man ändå får lägga honom att sova här hemma.

Vecka 18 (17+6)

Barnet
Barnet är känsligt för ljus, det kan göra olika grimaser, vinka och reagerar på ljud och buffar. Nu befinner sig hjärnan i ett händelserikt utvecklings-stadium. Vikt 220 gram.

Mamma
Du kan ha ökat mellan tre och sex kilo vid det här laget. Det är helt normalt och du kommer att gå upp ännu mer. Det kan kännas konstigt om du är van vid en konstant vikt men viktökning är ett tecken på att allt är som det ska.

Pappa/partner
En delaktig blivande pappa har en betydelsefull roll under graviditeten. Rent fysiskt är det kvinnan som är gravid och som är i centrum. Men graviditeten påverkar er båda. Ditt engagemang och stöd till henne gör det lättare. Ditt deltagande bör inte bara handla om att serva din partner. Du måste också ta fasta på dina behov och frågor. En god relation kännetecknas av att båda mår bra, tillsammans och som individer.

Ultraljud

Vilken fantastisk underbar känsla! Att få se sitt barn för första gången!

Jag sov lite dåligt på natten. Sedan var det en stressig morgon, min syster kom hit och tog hand om prickigkorven medan jag och Pappa åkte till MVC. Precis innan hon skulle sätta igång, sa bm att ”nu säger jag inget först utan jag ska bara kika själv först”. Då blev jag panikslagen.

Tänk om jag inbillat mig allt?
Tänk om den inte lever?

Tiden gick sakta, fast det var säkert inte mer än 2 minuter. Såg inget direkt som jag förstod något av. Sedan sa hon ”då kör vi igång” och genast kom bilden fram av det lilla pyret och ett hjärta som tickade alldeles helt fantastiskt.

Jag blev så glad och lättad att jag kunde börjat storlipa. Nu börjar jag fatta. VI SKA HA ETT BARN TILL!!! Herrejävlar, hur ska det gå?! Och hur gick detta till?! ;-)

Tiden från den 20 oktober när jag testade och fram till idag har varit lång. Under förra graviditeten hann jag med 3 VUL där jag fick bekräftat att jag faktiskt var gravid. Och inte minst testade jag på 3 stickor, här blev det bara en. Nu har jag gått nästan halva tiden, och inte riktigt vågat förstå vad som händer.

Moderkakan ligger i framvägg, vilket är förklaringen till varför jag inte känner något. Och inte nog med det, jag har ju känt efter på fel ställen, för långt upp. Men… mitt under ultraljudet kände jag en spark långt ner i höger sida! Med någon sekunds fördröjning såg jag det på skärmen! Nu vet jag precis vart jag har mitt barn, och sedan dess har jag känt av det några gånger till. Förmodligen lyckas den kicka runt precis där moderkakan slutar.

De hade registrerat mig på den 21 juni hos BVC, jag har själv den 22 juni. De flyttade deras datum sex (!) dagar! Helt otroligt. Det är precis som förra gången. Så jag litar inte på det ett dyft, mina barn är helt enkelt små i vecka 18. Jag kan min kropp som en klocka, och den har aldrig gett mig en cykel på +6 dagar (om jag inte varit påverkad av hormonbehandling). Jag vet precis när äl inträffade och vi hade bara sex en gång.

Ni kanske minns att de flyttade mig hela 8 dagar förra gången, trots att det var en IVF. Jag försökta förklara att det är en biologisk omöjlighet, men de lyssnade inte. BM som jag hade nu var förvånad och sa att IVF datum flyttar man inte. Och hon bad om ursäkt för att hon var tvungen att flytta mig igen... ;-)

Nåja. Bebis kommer när bebis vill. Runt den 22 juni!

UL ...

Kan inte fatta det! Imorgon är det UL! Jag som tyckte att den 15 januari är såååååå långt fram i tiden. Tänk, nu är vi snart där! I framtiden!

Är nervös. Och jädrans nyfiken.

Jobbig natt

Igår kväll upptäckte jag att Liten fått feber, men för övrigt var han inte påverkad.

Han vaknade sedan kvart i tre på natten och vi lyfte in honom till vår säng. Han hade nu hög feber och kunde inte somna om. Varje gång han sjönk ner i sömnen så ryckte han till och började då gråta. Sedan började det värka på honom, jag hämtade kallt vatten att dricka och iskall aloe vera kräm att smörja honom med. Efter det var han lugnare men han kunde ändå inte somna om innan halv sju.

Han vaknade några gånger och skrek men somnade om igen. Vi sov, om än halvtaskigt, till klockan nio. Liten var fortfarande trött och vi gosade en stund mellan gråten. En gissning är att det svider rejält när han kissar, därav att han vaknar i sömnen och gråter.

Mera prickar

Stackars Liten… Fast hans mamma verkar lida mer av hans vattenkoppor än vad han själv gör. Han är samma solstråle på morgonen och verkar inte vilja klia sig.

Han har nu fått ganska många, fast de är koncentrerade till olika områden – nacke, hals, underlivet och knävecken. Det dök upp en och annan liten i ansiktet igår som idag har blivit lite större, men inte så farligt. Än.
Han älskar att bli smord på kroppen så också imorse när jag smorde honom rejält med kylbalsam. Inte för att han verkar behöva det nu, men jag hoppas på en liten förebyggande påverkan där.

Uppskjuten dagisstart

Idag skulle vi gått till dagis idag, Liten och jag. En timmes första inskolning. Det blåser praktiskt taget storm ute, så det var skönt att få ligga kvar under täcket och gosa med Liten istället.

På morgonen hittade jag en 3-4 koppor till och några röda prickar. Ringde till dagis och meddelade att vi inte kommer. Inskolningen är uppskjuten en vecka.

Problemet är bara att jag inte vet hur jag ska göra med jobb och fp. Vi kan ju omöjligt vabba eftersom det bara rör sig om en timme på dagis. Därför får jag försöka jobba så mycket som möjligt de här tre veckorna, både hemifrån och på kontoret. Dels kommer min syster vara barnvakt och dels kan jag åka iväg de dagarna Pappa slutar tidigt.

Liten är otroligt gosig av sig och varit så sista veckorna. Vi kramas och pussas mycket, han sitter ofta i mitt knä framför datorn och grejar med sina kritor, eller så sitter vi framför tv:n eller läser en bok. Han tycker också om att vara vid köksbordet med oss, men när han har ätit klart vill han ha en egen stol – en vuxen stol. Där kan han slänga sig över lite pålägg och bröd och tycker det är jättehäftigt att få stå där när vi äter frukost.

Vecka 17 (16+6)

Barnet
Vikten har fördubblats de senaste två veckorna. Barnet har koncentrerat sig på att organen ska växa och utvecklas och har hittills varit ganska smal. Nu börjar den samla på sig fett. Fettet behövs för att kunna hålla värmen när barnet kommer ut, men också för att skydda de inre organen. Vikt 170 gram.

Magen växer betydligt fortare denna gång än första. Det är mysigt att ha en liten mage att känna på. Det gör att graviditeten känns mer påtaglig och verklig.

Mamma
Se till att fortsätta äta rätt. Du kan börja svettas mer än normalt. Detta beror på den ökade blodmängden i din kropp. Många gravida blir även täppta i näsan. Du bör undvika nässpray, men koksaltlösning går bra. Det finns som spray och pipetter. Du kan även få mer besvär med flytningar samt få smärtor i ljumskarna. Nu är det dags för ultraljudsundersökning.

Jag har märkt av både ökad svettning och täppan. Framför allt lär ju Pappa märka av täppan eftersom den kommer när jag sover (=>snarkningar)... Sedan jag började ta Niferex varje dag känner jag mig piggare och har ingen eller sällan huvudvärk.

Pappa/partner
Dags för ultraljud. Nu kan du få se ditt barn för första gången. För många blir det en aha-upplevelse och först nu förstår man vad som faktiskt försiggår i den växande magen. För pappan känns det otroligt att där finns ett litet liv som ni skapat tillsammans. Vid en del mottagningar får man en bild eller video att ta med sig hem.

Snart så!

Lindrig vattenkoppor?

Jag förberedde mig mentalt, när jag skulle ta upp Liten ur sängen på morgonen, att hitta honom översållad med prickar och blåsor.

Men nada. Han har inte fått några fler koppor, däremot lite små röda prickar.

Vattenkoppor

Idag är det exakt två veckor sedan Liten träffade sin kusin med vattenkoppor. Av någon anledning har jag alltid sett just den här dagen, som den dagen har fått vattenkoppor om han blev smittad.

Så jag blev inte förvånad när jag hittade en stor vattenfylld blåsa bak på hans rygg. Efter några timmar dök det upp 2-3 till, och på kvällen hade han fem stycken. Men han har inte varit kinkig dagarna innan, inte haft feber eller dålig aptit. Snarare har han varit hur glad och go som helst.

Tyvärr blir det då ingen dagisstart på måndag.

Fortfarande trött och huvudvärk

Jag har blivit tröttare igen och fått tillbaka huvudvärken sista dagarna. Så från och med nu tar jag Niferexen varje dag, och jag hoppas att det kommer hjälpa.

Glädjande nyheter

Min syster ringde mig idag. Vi pratar inte så ofta per telefon utan mailar och smsar mest. Såg att hon hade ringt i måndags när jag var på spa. Funderade då på om det var något speciellt hon ville…

Vi pratade en bra stund, jag frågade henne en massa saker om att ha två barn, när de byter från spjälsäng till juniorsäng och en massa annat. Efter mycket om och men kläckte hon ur sig ”Jag kanske behöver låna lite kläder av dig till sommaren”!

Jag trodde direkt hon menade alla babykläder hon skänkt mig (hon skulle INTE ha fler barn) och utbrast glatt ”är du gravid?”.

Nej, det var hon inte. Men hon ska! Jag blev alldeles till mig av glädje. Vet inte varför men jag blev så glad. Så det var inte babykläder hon behöver till sommaren utan mammakläderna (hon har gett mig alla sina mammakläder också). Om hennes plan lyckas så blir det återigen fyra månader mellan våra barn, fast den här gången är det min som blir äldst. Jag tycker det är skitkul att mitt andra barn kommer få en kusin som är jämngammal, precis som Liten har i hennes andra son.

Vi fnissade en del över om någon av oss får en tjej, med tanke på alla killkläder vi har efter sammanlagt tre pojkar. Båda tänker vi oss som att ha pojkar i magen, och ja, ingen av oss skulle bli besviken om vi fick det igen. Vi gillar båda att vara mamma till pojkar – något vi trodde var otänkbart när vi var yngre, vi skulle båda bara ha döttrar. Å andra sidan är en tjej precis lika välkommen, men jag tänker inte sälla mig till dem som vill ha en av varje, eller skulle bli besviken över en tredje son.

Vi garvade även gott åt att våra föräldrar får nog se till att bygga ut om vi ska få plats alla till jul – eller så kanske de flyr allt och drar till Thailand istället! Syrran har även gett bort/sålt det mesta av barnvagn, sängkläder, babygym etc. Lite har jag fått så det kan hon få tillbaka.

Jag fick en rejäl insikt i mig och min syster idag. Telefonsamtalet efterföljdes av en massa mail. Vi är faktiskt väldigt lika. Sedan hon tänkte tanken så har hon grubblat, precis som jag gjorde i höstas. Sovit dåligt, bara ältat och funderat hela tiden. Vägt för och emot. Vi är också lika på när vi väl har bestämt oss för något. Då ska det hända NU! Helst igår. Vi är båda kontrollfreakar som måste ha koll på allt och planera.

Sedan hon berättade idag så jag har gått omkring och varit tokglad hela dagen. Har så gärna velat berätta för sambon när han kom hem från jobbet, men jag kände att det inte var rätt. Jag lovade visserligen att inte säga något till våra föräldrar, men ärligt talat så är det faktiskt en ensak mellan henne och hennes man. Jag är bara glad för förtroendet.

Vecka 16 (15+6)

Barnet
Fostret är nu en liten minibebis som du skulle kunna hålla i en hand. Navelsträngens fäste flyttar ned på barnets mage för att hamna på rätt plats. Fingrar och tår är tydliga. Barnmorskan kan höra hjärtljud med hjälp av en slags ljudförstärkare som kallas dopthone.

Önskar man kunde få kika in lite och se hur det ser ut... Jag längtar till ultraljudet som är om lite mer än en vecka.

Mamma
En del börjar känna sparkar redan nu, men det kan också dröja flera veckor till. De känns som ett sprattlande grodyngel och kan lätt blandas ihop med gaser och tarmrörelser. Stanna upp och känn efter och lär känna barnets rörelser. De blir mer och mer tydliga. Din kropp fortsätter växa och midjan försvinner mer och mer. Ditt hjärta pumpar runt en större blodmängd än vanligt vilket kan göra att du lätt blir andfådd. Nu är det dags att anmäla dig till en förberedelsekurs inför förlossningen. Tala med din barnmorska. Du kan läsa mer om förlossningen i menyn till vänster.

Jag känner efter hela tiden. Ibland tror jag att jag kanske känt något... Men jag är inte säker. Och jag är så otålig! Jag vill så gärna ha det bekräftat att det finns någon där inne... Jag har fortfarande huvudvärk och känner mig ganska trött så jag funderar på att börja ta en Niferex varje dag.

Halsbränna
En del gravida kan få halsbränna. Många känner en brännande känsla i bröstet och får sura uppstötningar. Undvik större måltider och mycket dryck sent på kvällen, undvik starkt kryddad mat och fet mat. Sluta röka och avstå från alkohol om du inte gjort det redan. Försök undvika stress. Ät på regelbundna tider och lägg gärna in något mellanmål. Se över ditt kaffe- och tedrickande. Om du fortfarande känner dig besvärad finns läkemedel receptfritt på apoteket.

Jag har haft känningar av halsbränna länge, men än så länge är det i ganska bra schack. Jag tror att jag har tagit en tablett, men det var under de första veckorna när jag mådde så dåligt.

Äter själv

I november så började vi testa att låta Liten äta själv vilket gick över förväntan avseende yoghurt, men gröten blev ingen succé. Tyvärr så blev han bara sämre och sämre på att äta själv, det kom mindre och mindre i munnen så vi la ner det. Han satt mest bara och petade, men gapade stort när vi hjäpte honom.

Så i jul blev han tokig när han inte fick hålla i skeden, vilket gjorde att vi hade var sin sked (inte för att han åt så mycket med sin, men han ville peta). Så när vi kom hem efter julen, så ställde jag helt sonika fram grötskålen på morgonen med en sked. Han åt allt utan sista skrapet själv!

I början var det bara morgonen som han skötte så här bra, men sakta men säkert så har det rullat på och nu äter han alla målen helt själv! Ibland är det knappt att jag kan skrapa ihop en sked när han anser sig vara klar!

Det är underbart att ha den tiden på morgonen, när han äter så pasar jag på att plocka undan lite, duka fram min frukost. Det bästa är nämligen att han får äta ensam så att inget distraherar honom.

Fruktan

Svärföräldrarna satt idag och diskuterade en dödsannons över frukosten. En tjej i min egen ålder som dog vid förlossningen. Efter att de pratat om detta en stund fick jag faktiskt be dem byta samtalsämne. Jag ville inte höra ett ord till... De höll med och sa inget mer om det, men de hade nog inte tänkt sig för så noga.

När jag var gravid med Liten funderade jag på riskerna med en graviditet. Och att faktiskt dö på grund av den. Men jag kände ingen oro, utan jag kände att blir det så, så får det bli det. För Litens skull.

Men nu är det annorlunda. Jag vill leva och se Liten växa upp. Att jag skulle gå miste om detta härliga barns uppväxt och liv är något så frukstansvärt hemskt att jag får panik. Och sista tiden känner jag hela tiden att panikångesten är på väg att bryta fram, att jag inte kan hålla den i schack...