Eurovision

Eftersom jag inte hörde förra lördagen så hade jag inte mycket behållning av musiken. Fick hela tiden fråga Pappa – är denna låten bra? Sjunger hon eller han falskt?

För mig lät allt som barn som stod och sjöng med ljusa barnsliga röster.

Men nu när det västa förvrängda har släppt så måste jag rosa Island. Vilken fart! Spelar den nu på hög volym medan Liten står ute och sover.

Karantänhelvetet över

Äntligen kom Liten och jag ut idag. I fyra dagar har Liten haft hög feber till och från. Men nu är ögoninfektionen bättre men näsan rinner rejält. Mitt öra börjar kännas lite bättre men locket är kvar - däremot är värken borta.

Hela maj försvann. Det känns som jag tappat en månad av min mammaledighet. Maj som är min bästa månad på hela året. Jag känner mig snuvad. All min tid har gått åt till allt utom mig själv. Vårda Liten, resten av tiden har stressats över jobb och hushållsuppgifter. Tre och en halv jävla vecka.

Idag gick vi på mammagruppsträffen. Det var så skönt att få träffa människor igen. Liten blev så glad att få leka, men framför allt se andra barn. Se någon annan än mamma och krypa runt på andras golv och utforska deras hem.

Sedan åkte vi en runda till stan och shoppade.

Jag kände mig som en ny människa när jag kom hem!

Ledsen

Behöver få gråta ut. Inser att jag har inte gråtit på riktigt länge. Jag har mått så bra innan.

Men nu är jag helt slut. Jag har haft en helvetes förkylning i två veckor, jag är stans största pappersförbrukare just nu. Näsan är en otömlig källa av snor. Jag har fortfarande vätska innanför örat och hör väldigt dåligt. Å andra sidan hör jag brus, sus och testbildsljud väldigt bra. Till råga på allt värker örhelvetet. Och inatt har jag knappt fått sova. Sådant märks med en gång på mig.

Och Liten. Stackars älskade Liten. Magsjukan har han precis hämtat sig ifrån (började äta normalt först igår). Men hans ögon har blivit värre och varar igen helt och hållet. Fick ju ögondroppar utskrivet igår, så jag hoppas att han blir bra snart. Men inatt vaknade han vid halv tre och gallskrek. Hög feber igen. Vägrade somna om innan halv fem.

Jag känner mig stressad över att det behöver städas (har inlett vårstädningen), fönstret ska tvättas, det går för långsamt med mitt jobb, mammaledigheten är på väg att ta slut (jag har varit isolerad här i två veckor nu utan att få träffa någon) och det är tusen saker i trädgården som måste göras klart typ nu. För att inte tala om att det behöver målas och lackas inne.

Jag är bara helt slut. Jag vill att någon tar hand om mig. Jag vill bli liten, bara för en stund, få krypa upp i sambons famn och bli omhuldad. Bara några minuter.

Inser att det inte var en sådan hit att gråta. Man producerar visst mer snor upptäckte jag nu. Och jag får inte använda Otrivin.

Shit.

Läkarbesök

På eftermiddagen var det dags för mig. Jag ringde till Öronkliniken på morgonen och fick tid samma dag! Så jag kom dit och fick konstaterat inte bara Öronkatarr utan också Öroninflammation.

Så nu har jag fått dubbel dos Kåvenpenin och lovat sluta med Otrivinet (hjälp hur ska det gå). Men locket för örat kommer att ta ett tag att bli av med.

Nu borde vi väl banne mig vara på bättringsvägen...?

BVC-Besök 10 månader

Idag gjordes läkarbesök på BVC – denna gång den läkaren som just vår BVC-sköterska har. Blev så mycket bättre än vid 6-mån kontrollen. Och vi fick komma in i tid också, det var ju första gången någonsin.

Liten var för en gångs skull helt förtvivlad. Han grät och skrek hela tiden*. Jag berättade om att han varit magsjuk precis och att det var först idag som han äter som vanligt igen. Vågen visade på +350 gr på 2½ månad, jag kan bara gissa hur mycket han verkligen tappade i vikt. Förmodligen runt 500-700 gr. Och det syns på honom. Smal som ett steck.

Naturligtvis var det ögoninfektion (varför inte avklara flera sjukdomar på en gång…) – hade det varit t ex pollenbesvär hade ögat runnit och inte varat. Fick ögonsalva utskriven, med tanke på hur svårt det är med näsdroppar, det ska bli intressant att se hur vi ska lyckas (brottas) med detta ikväll.

*Han skulle eg sova vid den här tiden, men vanligtvis brukar det inte vara några problem, speciellt inte när han får flörta med nya människor. Men nu var han nog rejält trött efter sjukdomen.

Ont

Mitt örat fortsätter att värka. Har försökt få tid idag på Vårdcentralen, men eftersom jag inte har bil och inte kunde komma förrän på eftermiddagen så fanns ingen tid till mig.*

Pratade sedan med min mamma på eftermiddagen, som rådde mig att söka mig till Öron kliniken på sjukhuset. Så jag ska ringa dem för rådgivning imorgon.

Jag har googlat lite och hittat information om öronkatarr (långvarigt lock för örat => hörselnedsättning). Det finns inte ett skit att göra åt det och det tar flera veckor innan det går över. Det var skrämmande läsning.

Tidigare i veckan har det känts som att det långsamt blivit lite bättre, men sista två dagarna har det varit rakt åt andra hållet – bara sämre, och inte så lite heller. Ibland känner jag hur paniken väller upp inom mig när locket blir extra hårt/jobbigt. Missbrukar Otrivin hela tiden.

Liten mår bättre idag, har börjat äta lite mat, även om han inte äter sina normala portioner ännu. Men det är ett litet steg i rätt riktning. Ingen diarré och inget kräk. Eller feber. Däremot spökar hans öga igen. Det kommer grönt var, främst ur det högra. Tur att vi ska till läkaren på BVC imorgon.

* Vill inte släpa in Liten till stan, speciellt inte på bussen, nu när han varit sjuk. Ville vänta till Pappan kom hem från jobbet som slutade tidigare idag.

Utveckling

Liten säger nu tydligt MAMMA! Inte mammamamamamamamam som innan, utan MAMMA. Även om han säger det till allt så måste det ju räknas som hans första ord?!

Förra helgen fick han syn på hästen som hör till hans bondgård. Han tog upp den och sa ”Iiiii”! Lite kul. Vi pratar mycket om vad djuren säger, det är ett bra sätt att distrahera honom vid t ex matning.

Han kryper numera sedan igår på alla fyra mestadels. Trots att han har en supersnabb ålteknik så håller han sig till att krypa på knäna. Tidigare har han gett upp och gått ner och ålat.

Jävla förkylningar- söndag del 2

Sambon har fått diarré men klarat sig från kräkningar, även om han har som han säger något som åker upp och ner i halsen hela tiden.

Liten kräktes upp morotspurén efter någon timme. Vägrade sedan gröten på kvällen då han hulkade efter första skeden. Vägrar fruktpure och välling. Vatten, bröstet och majskrokar.

Om nu Liten sov lite igår så har han tagit igen det med råge idag. Han sov mellan 11 och 14, sedan mellan 15:30 och 17:30. Vid halv nio på kvällen var han trött och eftersom jag inte fått i honom någon mat så gav jag honom bröstet och la honom i han säng. Han somnade utan en protest – trots att han först ställde sig upp i sängen. Men han la sig ner själv ganska snart och somnade.

Nu tänkte jag passa på och ha en liten stund för mig själv.

Jävla förkylningar- söndag del 1

Nu är jag trött på förkylningen. Nionde dagen. Jag är aldrig sjuk och nästan aldrig förkyld. Men sedan jag blev gravid har allt ramlat över mig. Jag hör fortfarande väldigt dåligt, det är bara massa sus, brus och testbildstjut. Det är så jobbigt. Min näsa är som en outtömlig kran med snor och jag hostar. Nog gnällt om mig.

Liten sover ända till halv nio. Han vaknade vid halv två, fick vätskeersättning och la sig jämte oss. Sov till halv fem då jag ammade och gav mer ersättning. På morgonen åt han både kex och drack ersättning och var glad och go. Men senare under förmiddagen blir han jättegnällig och vägrar både mat (risgröt med blåbär) och dricka. Vågar inte truga honom om han skulle spy igen. Pappa går och lägger sig med honom vid elva och Liten somnar ganska direkt.

Till råga på allt #1: Sambon klagar vid lunchtid på illamående. Jag hade ju magsjuka i februari så jag hoppas att jag klarar mig nu. Men det vore pest om han också blir sjuk, jag räknar ju med hans hjälp…

Till råga på allt #2: Liten vaknar med igenmurat högeröga pga av var och det är svullet. Ringer Barn som råder oss till att badda ofta med koksalt, byta alla örngott och avvakta. Troligtvis är det en ögoninfektion. Det är ”mycket skit som går nu” säger sköterskan och ögoninfektioner är en av dem och den är mycket smittsam. Jag antar att vi alla tre kommer att få droppar om det visar sig vara infekterat.

Fortsättning

Liten vaknade snabbt och var ledsen, redan efter någon timme. Han fick istället sova mellan oss. Får på nytt Alvedon vid halv tolv ihop med mer ersättning, och senare under natten känner jag att hans panna är sval. Skönt.

Han sover länge på morgonen och tar genast vätskeersättningen när han vaknar. Han är törstig. Ger honom lite yoghurt. Sedan under förmiddagen testar vi med lite gröt. Även det får stanna i magen. Innan det är dags att sova förmiddag så tänkte jag ge honom lite mer yoghurt. Det skulle jag inte gjort. Kaskader med uppstötning och Mamma och Liten får duscha igen, Pappa städar.

Vi sover ihop någon timme bara. Sedan börjar diarrén på allvar. Under morgonen hade vi hunnit göra 3 klädbyten. Tvätthögen skulle växa snabbt. Under dagen ungefär ett blöjbyte per timme – ihop med klädbyte. Och tvätt i handfatet eller dusch i duschen. Vid 18-tiden eskalerare det rejält och vi är uppe i 3-4 blöjor varje timme. Vi hinner inte sätta på en ny innan det kommer mer…

Liten dricker rejält med ersättning som jag blandat ut med lite lite saft. På eftermiddagen ger vi lite gröt igen och även en liten burk med Morotspuré som ska vara stoppande. Ringer till Barn igen på kvällen för att fråga om det finns något mer vi kan ge honom som är stoppande. Majsvälling vägrar han att ta, och majsgröt fanns inte i affären. Vi får rådet att ge morot, blåbär och risgröt. Och att jag skulle amma så mycket jag kunde (vilket ingen annan har sagt innan…?) Pappa får åka iväg att köpa mera imorgon.

Liten har bara sovit en timme idag, mot normala 3-4 timmar. Men han var varit pigg och vi har busat ihop på golvet hela dagen. Han är helt slut på kvällen och somnar vid bröstet. Varmt och tryggt.

Själv har jag kvar min helvetesförkylning, för åttonde dagen. Och jag hör fortfarande väldigt dåligt pga vätskan bakom öronen.

Mer sjuka...

Typiskt. Igår sa jag till en vän vilken tur vi har haft med Liten – att han bara varit förkyld i två dagar i sitt liv – och hade han inte hostat eller haft snuva då hade vi aldrig märkt något, för han var fortsatt som vanligt – glad och go.

På eftermiddagen började det med löst bajs, som snabbt gick över i diarré och vi fick byta kläder och bada honom några gånger. Vid åttatiden försökte jag ge gröt (först slukade han i sig ca 1 dl vatten) – han vände bort huvudet två gånger, men gapade sedan. Och då kom det flera kaskader med uppstötningar. Överallt.

Mamma och Liten tog en varm lång dusch medan Pappa fick städa. Sedan fick Liten feber och bäddades ner. Han sov faktiskt från tio till halv fem i sin egna säng och fick sedan sova mellan mamma och pappa efter lite mer Alvedon, bröstmjölk och vatten. Febern var nu 39,1.

Själv känner jag ett jättetryck i mitt öra, som värkte och gjorde ont. Och dessutom gjorde mig döv, eller ja, ganska så. Det är bara sus och brus och tinitus. Jättejobbigt. Fick tid hos läkaren och fick släpa med mig Liten till vårdcentralen. Min syster strålade ihop med oss i stan och tog hand om Liten en stund. Jag fick piller och passade på att fråga om Litens temp. Den vill inte gå ner med Alvedon. Fick råd att ta Ipren också. Så en tur till apoteket.

Liten drack vatten och lite välling på förmiddagen. Men från klockan elva fick jag inte i honom någon vätska alls. Han var matt och smått apatisk. Har försökt få tag i BVC hela dagen och lämnat meddelanden. De försökte ringa vid lunch, men pga av vätskan i mitt öra hörde jag inte telefonen på nedervåningen. Så till slut, när jag varit på apoteket ringer de äntligen från BVC. Jag får rådet att ringa Barn på sjukshuset.

Först tänkte jag inte göra det, han har ju bara feber och det är ju första dagen. De har säkert värre saker än så att ta hand om. Skyndar mig mot bilen för att komma hem så vi kan bädda ner oss igen. Ringer ändå Barn och får en hel del bra information. Jag får ett litet schema för vätskeersättning, test av fast mat, hur och när jag ska ge Alvedon/Ipren och när jag ska ta tempen.

Två timmar efter att Liten har fått Ipren så går fortfarande tempen inte ner. Snarare upp. 39,6 nu. Och nu börjar jag bli orolig. Har varit lugn, kanske lite för lugn innan?

Liten får vätskeersättning i munspruta. Han är matt och ligger ner och stirrar tomt framför sig. Säger inget, gnäller inte. Fast helt plötsligt kan han börja dinga sig, och skratta och skaka huvudet fram och tillbaka som är en grej han gör. :-D Min lille buskille. I tre timmar får han ersättning – först var 5:e minut och sedan ger vi ca varannan minut. Det fungerar bra och han börjar kissa.

Men han tar ingen majsvälling som Pappa varit och köpt speciellt till honom. Pratar med Barn igen på kvällen som säger att vi bara fortsätter med vätskeersättningen och hör av oss inatt om det blir värre. Men så vid åtta-tiden på kvällen börjar han kännas lite svettig och vi misstänker att febern börjar ge sig. Han får Ipren innan det är dags att gå och lägga sig, han somnar direkt, utmattad.

Dunderförkyld

I lördags vaknade jag med ont i halsen och ganska hängig. Och det sitter fortfarande i. Värst är nätterna då jag har fått rethosta pga av Otrivinet (även täppt i näsan numera).

Jag var orolig att Liten fått öroninflammation. Flera gånger under förra veckan har han pressat handflatan mot högra örat . Sedan i söndags och i måndags båda öronen när han fått mat (sväljer) och även då varit gnällig. Tog honom till läkaren igår som konstaterade att det var varken inflammation i hals eller öron.

Jag som aldrig går till läkare själv och är ganska cool av mig. Jag hatar att gå till läkaren ”i onödan” och grämde mig en del när vi åkte därifrån. Men sedan slog jag bara bort det och insåg att skit samma – jag var en bra mamma som kollade upp detta. Det är ju så svårt att veta på de där små rackarna när de får infektioner.

Enligt läkaren hade han säkert lite lock för öronen eller lite svullen som gav obehag. Sedan igår har Liten fått Alvedon så hans besvär är numera borta. Och han har inga som helst tecken på förkylning – varken hosta eller snuva. Lika glad och pigg som vanligt.

Tyvärr innebär min förkylning att det blir tre inställda mammaträffar denna vecka. Inte alls kul att vara så här isolerad.

Vikt

Har gått upp lite i vikt. Jag väger fortfarande mindre än innan jag blev gravid men jag har gått upp ändå. För mycket godis och kakor.

Ska skärpa mig. Har bestämt mig för sallad nu på lunchen framöver. Jag ska bli så nyttig och ge mig ut på promenader!

Underbara ord

Min sambo är (tyvärr) ingen som strör komplimanger runt sig.

Men häromdagen pratade vi och jämförde Liten med andra barn. Jag berättade då hur gosig han är, både mot vuxna men framför allt andra barn. Han sätter direkt fram huvudet, som han gör mot mig när han vill ha en puss i pannan när han får mat.

"Det beror nog på att han har en sådan kärleksfull mamma här hemma", svarade sambon.

Kan man få bättre betyg?

Fertilitet?

Idag stod det en artikel i tidningen (igen) om att kvinnor väntar för länge med att skaffa barn. Och riskerna med det. För min egen del är det nu fem år sedan vi började försöka få barn, och jag känner att min klocka tickar på för fullt.

I artikeln nämndes det att vid 35 års ålder är fertiliteten bara 50% mot när man var 20 år. Just detta fastnade i mitt huvud och satt kvar hela dagen. På kvällen tog jag upp det med sambon och sa att vi måste prata sedan om när vi ska försöka på nästa.

Om jag visste att det skulle ta flera år igen, ja då skulle vi börjat försöka för länge sedan. Men någonstans inom mig så tror jag på att min kropp fixar detta den här gången. Att den har hoppat iordning.

Jag känner mig redo att börja jobba igen. Min nya tjänst kommer att göra det svårt ändå att ta beslutet om att försöka få ett syskon snart igen. Men barn är viktigare än jobbet, så valet är självklart, även om det kanske tar emot lite när jag kommit upp i varv igen (jag är en arbetsmyra...).

Om jag bortsåg från mitt jobb så skulle jag kunna tänka mig att få ett sommarbarn igen. Kanske nästa år? Då är jag 34. Jag är kanske korkad, som tror att jag kan få barn igen. Och är det då också förmätet att säga att jag vill ha två barn till? Det är därför som det känns lite ”bråttom” med tvåan, om vi ska hinna få ett till innan det är försent.

Värst av allt är att jag känner mig allt annat än gammal. När jag var 20 kändes 33 skitgammalt och så himla vuxet. Visst är det en stor skillnad på Astillbe som 20-åring, mot den som sitter här idag och skriver. Mognare och mer erfaren. Men jag känner mig absolut inte skitgammal.

Långt därifrån.

Gav upp läggningen för att påbörja den igen

Vi gav upp våra försök att få en sovrutin med Liten. Vi körde med utmattningsmetoden ett tag - han fick vara vaken tills han var rejält trött. För busa runt, det är han bra på under kvällarna. Så inga direkt bestämda tider.

Men så bestämde vi oss igen att nu skulle det gå - Liten måste nämligen lära sig att kunna somna om själv - annars skulle han aldrig sova hela nätterna. Istället håller han oss vakna under de tidiga morgontimmarna då han själv inte kan somna om.

Första natten skrek han i över en timme. Det var argt och gnälligt. Nästa kväll var vi nere i 40 min. Sedan 20, sedan 10 och till slut gnällde han bara tills jag hade stängt dörren. Det tog mindre än en vecka!

Liten sover länge, ibland ända till halv åtta! Hela familjen är utvilad och mår så mycket bättre. Vaknar Liten på natten kan han själv somna om i sin säng utan att komma till oss.