Jag känner mig ju inte äldre. Eller gammal. Men jag tycker att 33 känns gammalt. Därför är det oerhört skönt att slippa möta ännu en födelsedag utan barn. Födelsedagar och nyår har båda varit markeringspunkter som smärtat mycket pga barnlösheten. Julen har känts som ett grymt hån av saknad efter meningsfullhet.
Och smärtan finns fortfarande där. Väl inbäddad och gömd. Men jag vill heller inte glömma hur det var och kändes. Nu när jag vet vad jag har varit med om och erhållit, så förstår jag vad jag hade förlorat om vi inte lyckats. Därför kan smärtan aldrig försvinna, den har format mig genom åren och blivit en del av den jag är idag.
Och varje dag tackar jag för att jag Liten har valt att komma till oss.
1 kommentar:
Och så fäller jag en tår - så fint.
Annah
Skicka en kommentar