Känns jättekonstigt. Är hemma själv. Sambon tog med Liten till sitt jobbs julfest och ska vara borta i två timmar. Det har gått en timme nu.
Känslan är helskum.
Men jag tar tillfället iakt och jobbar vrålhög musik strömmar ut från datorns högtalare. Men är man knäpp när man hör barnskrik hela tiden?! Jag vänder mig hela tiden om mot dörren och förväntar mig se sambon där med en skrikande Liten, och som irriterat undrar om jag inte kan ”sänka den där skitmusiken”.
Jösses. Vad man är paranoid…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar