Katastrof

Hela dagen har varit en jävla katastrof.

Vi går upp tidigt. Klockan ringer 05 men vi kommer inte upp förrän efter 20 minuter. Sambon är på dåligt humör, mitt är väl fortfarande inte det bästa men jag har inte visat det än...

Vi kommer iväg för sent till Göteborg. Där vi kör fel eftersom sambon envisas att ta en annan väg. Det slutar med att vi kör runt hela jävla staden. Vi kommer fram till Sahlgrenska, stressade och irriterade (på varandra) vid det klockslag som sambon skall ha lämnat sitt spermaprov. Kul för honom att utföra det under stress och dåligt humör.

Sedan visar det sig att tiden som vi fått för att lämna in provet inte stämde, för då är labbet inte öppet?! Så när sambon är färdig råkar det vara som så att labbet precis öppnade. Så vi har stressat och irriterat i onödan. Men inte blir man en solstråle för det direkt?

Sedan får vi vänta i nästan två timmar innan det är dags för läkarbesöket. Vilket inte var för upplyftande det heller. Sambon sa direkt när vi kom ut att bemötandet var ju helt klart bättre välkommande på Carlanderska.

Efter samtal med läkaren och gynundersökning på mig så får vi vänta på att få prata med barnmorskan. Och då visar det sig att här sprayar man bara 2 veckor vilket innebär att det krockar definitivt med min konferens, som jag iofs gärna hoppar över, men jag vill ju inte berätta... Så vi börjar i juli istället vilket i sin tur innebär problem för sambon. Ingen lösning kändes bra alls. Alternativ var att vänta till september. Och jag blir ännu grinigare av att jag själv tycker att jag är feg som inte vill/kan/vågar berätta på jobbet.

När vi kom därifrån hade jag hyfsat jobbig huvudvärk och ville bara gråta. Allt kändes som det gått snett. Istället för en glädjens dag, som den jubelidiot jag är trodde det skulle bli, blev allt bara pannkaka. Jag trodde att vi skulle vara glada, optimistiska och spända av förväntan. Inte så här.

När vi kom hem var vi båda helt slutkörda och vi la oss på var sin filt för att sova på gräsmattan. Men inte ens lite sömn kan rädda den här dagen. Det känns inte bra, vi är båda irriterade och griniga och jag har fortfarane en djävulsk huvudvärk.

Och det är match på TV som jag inte har hunnit se på hela.
Jag skall packa inför bröllop imorgon.
Jag måste sammanställa och betala räkningarna.
Vi borde äta något ikväll också kanske...

Helst vill jag bara ta en bad med iskallt vitt vin* och sedan gå och lägga mig och skita i allting.

Men det går ju inte. Jag berättar mer på söndag om vad som sades under dagen från SU.

*naturligtvis i ett glas, inte bada i vin...

Vem försöker jag lura?

Visst fan är jag nervös.

Och på dåligt humör.

Mens

Kul överskrift. Not.

Men mensen bryr sig inte om det. Den dök upp med buller och bång natten till i fredags (aka midsommarafton) med dålig sömn som följd (förstår inte att det skall vara så konstigt att man är på dåligt humör då - mens eller inte - får man inte sova är man väl knappast på strålande humör när man vaknar efter flera timmars smärtfylld sömn?!).

Nåväl, den kom 1-2 dagar för tidigt. Hade hellre sett att den var 1-2 dagar sen, för att slippa krocka med tjänsteresan i september. Nu visar det sig att även sambon inte kan dessa dagar jag är borta. Så jag får be om att spraya en vecka längre. Om vi inte får börja redan i denna cykeln vill säga. Det hade varit det allra bästa.

Den enda fördelen med att mensen kom när den kom var att jag slipper gynundersökas under menstruationen. Det är tillräckligt jobbigt ändå att fläka upp sig för (nya) främmande människor utan att man skall behöva blöda samtidigt också.

Skall bli intressant om de har draperi där man kan byta om bakom. *fniss*

Snart dags...

Det börjar dra ihop sig till besök på Sahlgrenska. Min lillasyster frågade mig idag om jag är nervös.

Men nej, det är jag inte. Jag är snarare spänd av förväntan. Det kliar i fingrar, ja överallt, över att få börja igen. Att inte bara sitta på arslet och veta att varje månads försök är lönlösa. Att få prata med en ny läkare och höra dennes version av våra problem. Och lösningar.

Men lite pirr i magen är det allt.

Rita en gris!

Gjorde detta fenomenala test nu på morgonen. Och det var inte illa, att få lite positiva vibbar så här på morgonkvisten:

1. Toward the middle of the frame, you are a realist.
2. Facing front, you are direct, enjoy playing devil's advocate and neither fear nor avoid discussions.
3. With many details, you are analytical, cautious, and distrustful.
4. With 4 legs showing, you are secure, stubborn, and stick to your ideals.
5. The size of the ears indicates how good a listener you are.
6. You are a good listener.The length of the tail indicates the quality of your sex life. You have a great sex life.

Mycket stämmer faktiskt rätt bra. Fast jag vet inte hur jag skall tolka det där med sexlivet! ;-) Det fick mig att tänka efter lite. Bebisverkstaden har sina stora baksida, med mycket sorg och smärta. Men det finns faktiskt framsidor också. Och faktiskt är det den som gjort det just så great, kravsex till trots. Under många år var vårt sexliv obefintligt pga vestibulit*.

Om jag funderar vidare så finns det en hel del saker som kan räknas till framsidorna. Och mycket av detta är ändå tack vare att det är vår hemlighet. Att vi väntat så länge med att berätta. Och fortfarande är det inte många som vet. Och det är skönt.

Vår relation är så mycket starkare.
Vi är ödmjukare mot varandra.
Vår kärlek är djupare.
Vi har ett mycket bättre sexliv.
Vi anpassar oss mer till varandra.
Vi håller inte på våra revir som innan.
Vi har större förståelse för varandra.
Vi har skoj tillsammans.

Hmmm, vi börjar låta som ett strävsamt gammalt par?!

*Har tänkt skriva om det länge men det har inte blivit av. Än.

Som en dränkt katt

Det regnar här. Och inte så lite heller. Det fullkomligt vräker ner sedan flera timmar tillbaka.

Vi kom hem för en liten stund sedan. Eftersom det skall bli högtryck och varmt till helgen så kände jag att det var lika bra att sätta igång och gödsla gräsmatta och rabatter. Vem vet när det regnar så här nästa gång? Lite blött var det allt, men det är skönt att ha fått det gjort.

Och apropå katter så löper honan igen. Men den här gången har hon inget att hämta från hanen. Han har allt försökt men får inte riktigt till det...* Det bär mig så emot att kastrera honan också. Jag intalar mig att det är inte samma sak med människor som med katter. Men ändå känns det hårt och bittert att ta ifrån en annan varelse möjligheten att få barn.

Och apropå barn. Idag var jag på H&Ms barnavdelning och köpte födelsedagspresent. Jag älskar att handla barnkläder. Men till slut blev det för mycket. Så när jag inte hittade den lotion jag skulle ha och sambon aldrig dök upp i affären som jag väntade på, då höll jag på att börja stortjuta. Där går alla gulliga små mammor med sina gulliga små barn, pappor som stolt bär en bebis som precis upptäckt hur många olika ljud den kan göra med munnen, en blivande mamma som vaggar sig fram mellan kläderna letandes efter små söta dockliknande plagg.

Ibland vill jag bara svära. Länge och riktigt fult.


Kastrerades i maj.

Svenskt midsommarväder

Det är så typiskt. Har under morgonen rusat runt i butiker och var ganska nöjd att hunnit storhandla i mataffären, besöka apoteket, köpa blommor, sten och jord, lämna in filmrullar och köpa batterier på lite mer än 2 timmar.

Under hela tiden har regnet hängt hotfullt i luften men solen har lyckats att titta fram och det var nästan lite svettigt ett tag. Men så direkt när jag kör upp bilen på uppfarten så börjar det stänka. Och stänket förvandlas till regn direkt när jag burit ut det sista ur bilen.*

Jag vill ju plantera mina blommor och sätta mina stenar!


*Det verkar faktiskt som det börjar spricka upp nu när jag tittar låååångt västerut, kan jag ha sådan tur?

Murphys jävla lag

Har suttit och räknat lite. Förra gången vi gjorde IVF så strulade allting till sig en del. Och under hösten har jag bara en enda sak inbokat - och tror ni inte att detta kommer att krocka med äggplocket och insättningen???

Det är en tjänsteresa på 2 dagar som jag måste vara med på. Och jag vill verkligen fortfarande inte berätta på jobbet. Detta är mitt privatliv och jag föredrar att ingen vet.

Något som skulle underlätta vore om mensen blev några dagar sen denna gång och likaså nästa månad. Men nu verkar den istället kommer 2-3 dagar för tidigt.

Perfekt timing.
Not.

Vilken match!

Jösses, hjärtat slår fortfarande i 180! Vilken match mot England!

Första halvlek kändes som att vi inte hade en chans, de var för starka även om vi inte var direkt dåliga. Men i andra - jag är imponerad!

Och bara så ni vet det, Lagerbäck och ni andra, så hjälpte jag till! ;-) I förra matchen mot Paraguay gav jag upp när det var 3 min kvar och gick in på toaletten och borstade tänderna. Vad händer? Jo - Sverige gör mål. Ikväll behövde jag gå på toaletten - medan Sverige dundrar in 1-1!!! Henkes 2-2 mål har en viss fördröjning av mitt toalettbesök, jag hade ju precis varit där!*

Till nästa match skall jag dricka litervis med vatten, och skulle det behövas kommer jag sitta på toa hela matchen mot Tyskland!

:-D

*Jag är en oerhört skrockfull människa och lär inte bli mindre av det nu!

Paris Hilton - Stars Are Blind

Jag har mycket kommentarer om denna dam. Och det är inte direkt några positiva saker. Men jag kan inte låta bli att nynna med på den här låten även om jag tycker att videon helt suger och att hon inte känns äkta framför kameran med sitt kråmande.

Men låten är rätt bra. Faktiskt.

Så trött

Efter helgens utflykt och massa sena kvällar/nätter så är jag helt slut! Jag vill ha SEMESTER nu! Fotbollen tar en hel del (sömn-)tid också, men ikväll kanske jag kan komma i säng lite tidigare så jag slipper denna trötthet. Måste ju vara i form till imorgon kväll!

Idag har jag ringt till min läkare och begärt ut min och sambons journal. Den skall jag hämta imorgon. Det skall bli mycket intressant att få läsa den.

Varit bortrest

Har spenderat de senaste dagarna på tjänsteresa. Tråkigt att sitta inne när det är fint väder, ännu tråkigare att inte vara hemma när det är fint väder. Dessutom möttes sambon och jag mer eller mindre i dörren innan jag åkte, vilket var lite tråkigt eftersom han varit borta ett tag. Men nu är det skönt att få vara hemma och jag är helt slut.

Nu har papper och rör* kommit från Sahlgrenska. Papprena var lite röriga men jag tror att jag vet hur allt skall gå till. Infobesöket slipper vi eftersom vi redan genomfört en IVF. Blodprovet (infektionsprov) tror jag också att vi inte behöver göra eftersom vi lämnade in var sitt i början på året.

Först skall sambon lämna ett spermaprov (igen). Inget roligt direkt men måste göras. Enligt Sahlgrenska gör de ytterligare en preparering av testet som inte Carlanderska gör och det var nödvändigt att lämna in ett nytt test från honom. Efter det får vi vänta i några timmar, sedan skall vi först träffa läkaren där jag skall undersökas och förmodligen gå igenom vår infertilitetshistoria. Därefter träffar vi barnmorskan där vi lägger upp behandlingsplanen.

Imorgon skall jag ringa min läkare och berätta att vi är framme i kön. Jag skall be om att få kopia på min journal, dels för att kunna svara på en del av frågorna i formuläret som skickas med, dels för att jag vill veta vad som står där eftersom det utgör underlaget för nästa behandling.

Men jag kan fortfarande inte fatta att vi är där. Vi är faktiskt framme. På 12 månder istället för 22. Jag tror inte att jag kommer inse det förrän vi kommer hem från besöket.

Känns overkligt.

* För spermaprov

Jajjamensan!

Ringde Sahlgrenska idag för att få bekräftat att de mottagit mitt svar på det oranga brevet om att vi önskar kvarstå i IVF-kön.

Och det hade de. Vi skulle bli kallade i mitten på augusti. Men - SU hade precis fått in två återbud som vi trixade ihop - och voilà - vi fick tid sista dagen innan de stänger för semestern!

Kan inte fatta att det är sant! Att vi för en gångs skull får lite medflyt!

:-D

Snart infobesök?

På Familjeliv kunde jag nu på morgonen läsa om att en tjej från kön maj-05 och en från juni-05 har blivit kallade på infobesök hos Sahlgrenska*! Men jag har inte fått något ännu, börjar bli nervös. Tänk att det snart är dags redan!!! Jag var helt säker på att vi inte skulle bli kallade innan september - augusti om vi hade tur. Och det var jag nöjd med (betydligt bättre än april 2007).

Men tänk om de inte fått mitt svar om att jag önskar kvarstå i kön? Tänk om det blev en ny köordning bara efter att man skickat in svaren? De fick mitt svar en vecka efter jag fått brevet från dem (pga av helgdagar).
Måste ringa till SU imorgon och bara få bekräftat att de har mottagit svaret från mig. Och jag måste ringa min läkare också och ställa in den privata behandlingen vi skulle inlett i sommar!

Jippie!!!

*Första etappen mot IVF-behandling.

Fotboll

Under lördagen var alla uppåt och det skämtades friskt och det var en munter stämning. Sedan tittade vi på fotbollen, spända av (höga) förväntningar. Men vilken energi som gick åt att studsa upp och ner på soffan hela tiden. När vi träffades efteråt för att grilla på kvällen efter matchen så var det som luften gått ur alla. Det kändes nästan lite krystat ett tag, ingen var i skämtartagen längre. Så det blev en rätt lugn kväll där vi satt och pratade och därefter tog en lång promenad i festivalområdet och lyssnade lite.

Men jag måste säga att jag är så jävla trött på media. Hur kan de totalsåga landslaget på det sättet som de gör? Vad hoppas de på att vinna genom att skriva ner dem på det sättet och smutskasta dem? Skriva om bråk och fiasko. Anders eller Kim? Nä, om vi skall ha någon chans att vinna mot Paraguay så måste vi peppa och uppmuntra. Visst, det var uruselt att så duktiga och välbetalda spelare inte kunde peta in bollen i mål. Och det måste sägas. Men resten? Men vad kan vi överhuvudtaget tro att vi kan vinna på att håna dem och såga deras självförtoende längs med fotknölarna??? Vi hade bollen nästan hela tiden, passningarna var bra och vi hade riktigt bra lägen. Vi klarade "bara" inte av att göra mål. Men det är inte kört än! Därför måste vi stötta.

Och allt tjat om Kim och Anders. Det medför bara att det fokuseras på fel saker. Det börjar låta som med hockeyn, precis som att det är Foppa som gör hela laget. Och se, de lyckades ta VM-guld utan honom. Kim gör inte hela laget. Visst har han lyckats i Rennes, men glöm inte att han inte gjort så bra ifrån sig i landslaget innan, han har inte hittat riktigt rätt där. Än. Men det har Anders på många olika sätt tidigare. Det känns som medias hetsjakt på honom bara blir till nackdel för oss själva - vi får en duktig spelare som blir knäckt av medias raseri. Och Zlatan har jag aldrig gillat, för han har varit för mycket diva som bara väntar på bollen och inte kämpar för att få den själv. Men i lördags tyckte jag att han kämpade och slet som jag alrig sett honom göra. Och passade ofta till Henrik Larsson för skott på mål. Så dålig var han inte.

Så - SKÄRPNING!

Kul i och för sig att den vi var mest oroliga för, Shaban, var den som var bäst! Helt felfri, å andra sidan hade han inte så mycket att göra.

Detta är fortfarande en infertilitetsblogg, men det blir nog en del fotboll som jag skriver om också! ;-)

Tillbaka

Tillbaka efter helgens utflykt på två dagar. Vi var och besökte Sweden Rock Festival, där fanns det rätt många människor kan jag säga! :-D

Inte ett dugg uppvilad och det var stressigt att hinna med allt som vi ville göra. Men vi hade det väldigt trevligt och det har varit underbart väder!

Nu drar det ihop sig

Ikväll börjar något jag längtat länge efter. Fotbolls-VM! Jag känner mig nästan lika otålig som Zlatan! ;-)

För en vecka sedan skulle vi bara titta på en TV, en 27" med LCD. Vi kom därifrån med en 32" LCD, HD-ready och inbyggd box! Det var lite panik att få upp TV:n för att se Sverige spela mot Chile. Tyvärr tycker jag att LCD-skärmen (kristllerna) inte riktigt hänger med när spelarna springer, men färgerna är flera gånger bättre än vår gamla tjock-tv:s.

Så ikväll skall jag damma av min Sverigetröja och bara längta till imorgon. :-D

Klockan 14:15

Vill bara meddela att jag ovan tid lämnade mitt jobb. För den här veckan!

Jag vet bara inte vart jag skall börja här hemma. Helst av allt vill jag sätta mig ute och sola men det går inte, det är en del saker som måste bli gjort innan jag åker. Typ som att packa.

Stress...

Insåg imorses att jag måste göra något åt min stress. Jag är så uppe i varv nu att jag kan inte somna på kvällarna utan jag skulle hellre vilja greja med allt jag har att fixa med både i hemmet och på arbetet.

Jag har på två dagar jobbat i över 23 timmar. Jag kommer hem sent på kvällarna, fixar mat till mig och katterna och sedan är det dags att ta hand om hushållsbestyren. Jag hinner inte med något annat, trots att jag har lister att måla, väggar som skall rivas, rabatter som skall rensas och flyttas om. Jag hinner inte gå ut och gå eller träffa vare sig familj eller vänner. Eftersom jag kommer hem så sent får katterna heller inte springa ut och busa i det fina vädret som de förmodligen längtat efter hela dagen medan de väntat på att jag skall komma hem från jobbet.

Jag kan inte somna på kvällen. Vaknar på natten och kan inte somna om. Vaknar som jag varit död när klockan ringer 06:00. Imorses hörde jag inte radion innan 06:40. Jag sitter och hoppar med benen på min kontorsstol. Och jag har fått munsår.

Men hur gör man? Hur blir man av med stressen?

Det ena akuta problemet efter det andra dyker upp, innan jag ens hunnit lösa det första. Jag tycker jag prioriterar rätt men så vänds allt upp och ner och nya saker dyker upp och jag inser med de nya faktan att jag kan ha prioriterat fel eller att jag helt enkelt bara får prioritera om.

Idag vill jag sluta tidigt. Vilket innebär kanske klockan 14. Hur skall jag lyckas med det?

Ägglossning

Känner nu av ägglossningen tydligt så det är nog kört att den väntar på sig till lördag. Typiskt eftersom den var två dagar sen förra cykeln och nu skall den komma i tid, eller kanske till och med en dag tidigare.

Men som sagt, det är första gången vi missar en cykel på tre år, så det gör mig inte så mycket. Vi har ju inte direkt oddsen för oss om vi säger så.

Men köper man ingen lott kan man heller aldrig vinna något.

Dåligt samvete

Saknat mig?! :-D

Har så dåligt samvete för att jag inte bloggat något trots att jag har massvis att skriva om, men ingen tid. "Bloggar" hela tiden i min hjärna men får inte tid att sätta mig ner och skriva. Och jag tycker själv att det är aptråkigt när folk inte uppdaterar sina bloggar, så ha bara lite tålamod med mig.

Tiden snurrar så otroligt fort så jag hinner inte med. Det är bara för stressigt nu. Sitter fortfarande på jobbet och har bestämt att jag skall ta mig hem. Vet inte hur jag skall ta mig ur den här stress-spiralen nu, det börjar blir för mycket. Förmodligen har semesterstressen kommit igång, det är så mycket man skall hinna med att fixa på jobbet innan man får ta sig lite välförtjänt ledighet.

Rent cykelmässigt så närmar det sig ägglossning, och sambon är borta i två veckor, men det blev precis klart att vi kan träffas i helgen så vi skall se om vi kan få till det! ;-) Fast förmodligen kan vi inte smita undan och det känns faktiskt bra ändå.

För övrigt, bortsett från stressen, så mår jag rätt bra. Kanske för bra? Känner mig inte direkt ledsen över vår situation för tillfället. Kan bero på att det är så fullt upp, men det är nog snarare för att det går mot sommar och mot våra tre landstingsfinansierade försök på Sahlgrenska. Och för att inte tala om att det snart är FOTBOLLS-VM!

Och just det ja! Trots att jag inte heller hunnit vara ute gå så mycket som jag önskar är jag nu nere i 2 kg viktminskning! 4 till så är målet uppnått!

Må väl!;-)