Dag 17 - Fultal

Blev lite inspirerad av lilla Ego så jag var ju tvungen att testa mitt fultal! Och det var inget snällt resultat jag fick:

Ditt Fultal är: 4
Du tillhör Fultalsgrupp 1

Ditt Fultal är under Socialstyrelsensrekommenderationer.

Analys:
Även om du inte känner till det, eller helt enkelt inte velat erkänna det för dig själv så talar ditt resultat sitt tydliga språk: Du är frikyrklig.

Vi ber dig därför söka upp närmaste pingstförsamlig omedelbums! Där är det enda kreativa orala arbete du behöver utföra att tala i tungor, vilket borde lindra din prestationsångest.

Om du skulle råka befinna dig i trakten kring Knutby avråder vi dock från detta och ber dig istället att:
a) om du är kvinna, snarast inställa dig på närmaste ROKS-kvinnojour där du kan träffa jämlika och diskutera er livssituation över ett glas vin.
b) om du mot all förmodan skulle vara man kan du istället söka dig till något svenskhak på Mallis eller Rhodos där du tar anställning som DJ. Har du inte höjt ditt fultal efter en säsong ber vi dig vänligen men bestämt att följa Socialstyrelsens handlingsplan 3:16 och snarast flytta till Holland där männen, sedan länge, är erkänt fula.

Andra har svarat...
10% totalt tillhör denna grupp.
7% av tjejerna tillhör denna grupp.
11% av killarna tillhör denna grupp.
Medelåldern i denna grupp är 28 år

Jag delar alltså detta med bland annat följande personer:



Hmmm de tror visst att jag har haft för lite sex i mitt liv! Då har de aldrig varit med om att jobba länge på att skaffa barn! *ler*

Kan ju då tillägga att sambon blev "normal" med en ok-stämpel för sina 42 i fultal. Hmmmm - om han har mer sex än mig enligt fultal.com - herregud - med VEM DÅ???? *asg*

Dag 16 - Blir tokig!

Det är definitivt något knas med min kropp. Se här:

Tester med ägglossningstest:

• torsdag kväll: positivt
• fredag lunch: positivt
• lördag lucnh: positivt
• söndag lunch: positivt
• måndag lunch: glömde testa
• tisdag lunch: positivt

Vad i tusan är detta? Kan ju tillägga att jag började småblöda lite i lördags.

Jävla skitkropp! *sur så in i h-e*

Dag 13 - Jepp!

Positivt fortfarande på ägglossningstickan och värken håller i sig. Kan ju inte förneka att hoppet infinner sig igen, trodde inte att vi skulle ha en chans den här månaden. *simmma på*

:-D

Och vad i helskotta gör jag här på jobbet, alla har gått för länge sedan... men jösses så skönt det är att få undan lite. Det ser till och med riktigt snyggt ut inne hos mig nu, städat och ljusstake i fönstret. Har kommit i julstämning och skall nog svänga in på bolaget och köpa en flaska glögg innan jag gör den obligatoriska fredags-stor-handlingen-som-jag-hatar-så-fruktansvärt-mycket-men-som-är-skönt-att-ändå-ha-gjort.

Dag 13 - Ägglossning på G!

Började känna av lite småvärk i äggstockarna i onsdags. Jag hade visserligen redan lite värk i måndags kväll, men det var ju i samband med akupunkturen. Så igår kväll värkte det ännu mer så jag tog ett test. Lite väl sent visserligen eftersom man inte bör ta dem efter kl 20 och jag tog det väl vid 21:30. Jag trodde ju helt klart att det skulle vara negativt eftersom det är så tidigt i cykeln. Så jag la det på spegeln i badrummet och sedan tänkte jag inte mer på det förrän en timme senare då jag skulle gå och lägga mig. Blev i högsta grad FÖRVÅNAD. Det var POSITIVT!. Typiskt och ingen karl hemma...

Får alltid lite småpanik inför varje ägglossning, innan man har hunnit fylla på... Jag menar TÄNK OM den kommer tidigare och så missar vi den? Det har ju hänt någon gång om vi säger så. Men, vi tog tag i saken tiiiidigt imorses, så nu ligger det en hel armé och väntar på sitt guldägg! ;-) Och jag är alldels kolugn.

En sak som jag har reagerat på är att jag har ondare i äggstockarna än jag brukar ha vid en ostimulerad cykel. Kan inte komma ihåg att det känns så här? Så vem vet, kanske fick jag till slut en släng av föregående stimuleringar och kanske hjälper akupunkturen?

Skall ta ett nytt test vid lunchtid - tempen var fortsatt låg imorses så det är inte över än!

Dag 12 - Vishet

När man känner sig så där lagom värdelös dimper detta ner i mailen, träffar mig rakt i hjärtat...
_________________________________________________

"En välkänd talare startade en av sina seminarier med att hålla upp en 100-lapp. Med 200 åhörare i salen frågade han: Vem vill ha den här sedeln? Flera räckte upp handen. Han fortsatte: Jag vill ge den här sedeln till någon, men först vill jag göra något med den. Han skrynklade ihop sedeln till en boll. Så frågade han: Är det fortfarande någon som vill ha den? Flera räckte handen i vädret igen. Så tog han sedeln, lade den på golvet och trampade ned den i det skitiga golvet.

Sedeln var nu både skrynklig och skitig. "Är det fortfarande någon som vill ha den " frågade han, och flera händer i salen åkte upp. Mina vänner, sa talaren, i dag har ni lärt er en värdefull läxa. Oavsett vad jag gör med den här sedeln, så är det någon som vill ha den.

Det är för att ni vet att värdet av den är oförändrat även om den är både skitig och skrynklig.

Många gånger i våra liv, blir vi "hopskrynklade" eller nedtrampade i skiten, på grund av beslut som tas och omständigheter som dyker upp. Vi känner oss kanske värdelösa. Men oavsett vad som händer, kommer du aldrig att förlora ditt värde! Du är Speciell, glöm aldrig det!!

Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagens drömmar."

Dag 12 - Hjärnsläpp?

Jag läste lite på Famileliv och hittade ett intressant inlägg. I Hänt Extra finns en artikel med rubriken "Céline Dions bisarra babyplaner". För att bli gravid tidigare genomgick Céline Dion en ”lång tids medicinsk behandling”. De fick ett befruktat ägg som hon valde att frysa ner om de i framtiden ville ha ett syskon till sonen.

”Några moraliska betänkligheter över tillvägagångssättet har hon inte och tanken att det kanske är ändå är lite udda att ha nedfrysta embryon och befruktade ägg på lager verkar aldrig ha slagit henne. Céline Dion är ju van att få som hon vill, privat såväl som i karriären.”

Hur stupido är inte denna så kallade journalist? Har man inga krav på detta yrke längre, som att ta reda på bakgrundsinformation och sätta sig in i ämnen man skriver om?

Dag 10 - Ny statistik

Inser nu på morgonen att jag på 4 dagar glömt tempa 3 av dem! Kan det vara ett avslappningstecken? Detta brukar jag mer eller mindre göra i sömnen, brukar sällan glömma mer än någon enstaka gång - inte ens en gång per månad har det blivit. Innan.

Men jag gick in på Fertility Friend för att kika lite på min kurva och för att slänga in en uppskattad temp (igen). Men då fanns det en ny statistikfunktion! Och eftersom jag har 26 cykler (med nuvarande) registrerade så blir det ju ett bra underlag för statistik (man är ju statistikidiot).

Men jag har varit oense ett antal gånger med FF om när ägglossning sker, så jag tror snarare att jag har 13-14 dagars lutealfas och inte 12. Men intressant att merparten av cyklerna är 28 dagar, jag trodde att de flesta varit 30 dagar långa. Men där ser man. De långa cyklerna var när jag tog progesteron som förlängde dem med 6-7 dagar.

Dag 9 - Schweizerost

Ja, så känner jag mig. Som en schweizerost. Lite lätt vidbränd också...

Har ikväll varit på min andra akupunktur - fick ännu fler nålar den här gången, för att även balansera upp hormonerna eftersom jag inte tar några extra den här månaden. Och så en massa nålar för att stressa ner och få kroppen lugn... Och jag är lugn som en filbunke och trött. Efter akupunkturen gick jag och solade för första gången sedan i somras - det var underbart! Lagom varmt, bra musik och jag somnade nästan, ville inte alls stiga upp när det var klart...

Idag kände jag direkt av äggstockarna när hon satte i nålarna. Men på grund av strömmen till nålarna så fick vi efter halva tiden flytta elektroderna till en annan nål för det värkte och högg hela tiden i höger äggstock. Intressant i alla fall att nålarna kan påverka ett organ direkt på det sättet.

Dag 7 - Äntligen

Igår fick jag äntligen brevet från gyn. Han ansåg att det är bättre att jag inte tar några hormoner under november och december, vilket jag tycker ändå är rätt skönt. Att få koppla av lite och inte dras med den ena biverkningen efter den andra även att slippa komma ihåg att ta hormonerna för den delen heller.

Jag kommer då att börja medicineringen (spraya) kring årskiftet. Det känns skönt att äntligen få det bekräftat. Nu skall jag ta hand om mig själv, gå på akupunktur varje vecka och boka in mig för massage och ljusterapi. Tänkte gå och sola också och få lite färg i mitt bleka ansikte.

Tiden kommer att gå fort till januari, det vet jag.

Dag 6 - Nähe...

Inget brev, inget samtal. Jag känner mig rätt lugn över det ändå, bara lite besviken eftersom jag så gärna vill veta vad som händer här framöver.

Tiden snurrar så fort! Redan fredag idag igen. Dag 6 av nya 28-30 dagar. Skönt att ägglossning enligt schemat är förlagt till nästa helg. Det är faktiskt stressigt att man måste ha sex. Att planera in det så man får den bästa tajmingen. Och det gäller ju att båda är hemma också, annars kan det bli lite svårt. Och helgsex är betydligt lättare att planera in... (såvida vi inte har nattgäster då vilket har inträffat ett antal gånger...).

Jag saknar tiden för två år sedan, då var jag ännu lyckligt ovetande om detta, om vad framtiden bar med sig, även om jag hade börjat förfasa mig över blödningarna och anade problem. Men inställningen var en helt annan och jag var glad av förväntan och det var pirrigt spännande. För snart två år sedan skrev vi på kontraktet på vårt hus - allt kändes som en nystart och jag längtade efter att vi skulle få bli en familj.

Fast en familj blev vi, sambon och jag samt våra katter. Men vi vill gärna bli fler... Så ser ni storken, släng hit honom, nu har han väntat för länge!
;-)

Dag 5 - Väntar fortfarande

Väntar fortfarande på ett samtal. Men jag tror att det kommer att komma ett brev på posten istället. Eller så är det som så att de har glömt bort lilla mig.

Men det är inte hela världen. Men kontrollfreaken i mig som vill veta vad framtiden har i sitt sköte för mig, vill gärna få det svart på vitt att vi skall dra igång med IVF.

Har inte hunnit ringa och boka tid för helkroppsmassagen ännu, men jag ska!

Dag 4 - Väntar på samtal

Väntar på att de skall ringa från mottagningen och berätta hur vi skall göra. Jag frågade nämligen om de tycker jag skall äta pergotime denna månad. Och då måste jag börja ta dem imorgon i sådana fall.

Men jag tror inte att de ringer idag. Eller att jag skall ta pergotime. Det känns ärligt talat skönt att slippa.

Naturligtvis har kontrollfreaken räknat ut när allt börjar. Så nu blir det en ostimulerad cykel, med akupunktur. Mens beräknad till mitten av december. Så ganska exakt 1 januari skulle jag i sådana fall dra igång med sprayandet. Så jag tippar på äggplock och insättning runt första veckan i februari. Så det kanske kan bli en vinterbebis 2006?

I somras var jag ordentligt avundsjuk på alla stora fina magar, kanske kan jag få stoltsera med en liten kula iaf - och strunta i sit-ups á la Beach 2006?

Dag 3 - Runt hörnet finns h*n

Idag har jag ringt in min mens till mottagningen. Låter inte det lite fånigt, just själva meningen? Men det är i alla fall vad jag gjorde. Jag hoppas på besked från gyn under veckan vad han vill att vi skall göra härnäst - alltså börja nedregleringen denna cykeln eller nästa.

Och ärligt talat vill jag både göra det nu med en gång, och jag vill vänta. Så han får avgöra.

Igår när jag låg och blundade på britsen med alla nålarna i mig, så tänkte jag på ett meddelande jag fick i fredags. Det var kort men gick rakt in i hjärtat: Blicka framåt. Snart händer det. Inte långt kvar. Kram. Plösligt så såg jag i mitt inre en liten söt tjej med ljust yvigt lockigt hår i en sommarklänning komma fram bakom ett hörn. Hon log och skrattade och hade en underbart busig blick. Efter en liten stund vinkade hon och log en sista gång åt mig och försvann sedan bakom hörnet... Men jag hade kvar en otroligt stark känsla i hjärtat att vi snart kommer ses igen.

Men, visst det är säkerligen min hjärna som spelar mig ett spratt, jag har alltid haft livlig fantasi. Men oavsett så skänkte det mig ett inre lugn och min väns korta meddelande känns som en löfte om framtiden.

Dag 2 - Akupunktur

Nu har jag varit på min första akupunktur. Det var ju en intressant upplevelse. Jag fick en massa nålar i mig, i nacken, mitt i pannan, underarmarna, handlederna, händerna, bröstkorgen, magen, knäna, smalbenen, fötterna...

Jag tittade inte en enda gång medan hon stack in nålarna! Klarar inte av sådant, trots att jag lärt mig ta mina egna sprutor. Vissa stick kändes inte alls, andra stack till lite - några gjorde svinont! Värst var på vänster sida av magen, typ över äggstocken eller något, och nålarna som sattes strax under fotknölarna. Ajaj!

Men när jag fick bli liggandes själv då då kunde jag inte låta bli att sticka upp huvudet och titta... jag räknade och fick det till 28 nålar! Efter en stund började det klia i näsan också - det var lite sjå med det innan jag fick kliat (hade trådar kopplade till nålarna med elektriska impulser).

Det var rätt skönt att ligga där ändå, men började frysa lite på slutet. Och jag hade ju missat att raka benen, vilket jag tyckte var lite pinsamt...

Efteråt gjorde hon lite kort zonterapi under fötterna - JISSES - så ont det gjorde! Nålarna var inget i jämförelse med detta! När jag gick på zonterapi kunde vissa saker också göra ont - men det här var nog värst.

Känner mig rätt lugn, men om det beror på akupunkturen eller för att spänningarna släppt det vågar jag inte svara på. Men jag vet iaf att jag måste börja satsa på mig själv och mitt mentala välbefinnande. Men det är lättare sagt än gjort.

Dag 2 - Trött

Sovit uruselt inatt. Jag sov ordentligt i fyra timmar, sedan har jag mest bara legat vaken. När jag gick upp var jag mycket illamående, säkert en blandning av för lite sömn, spänningar, mardrömmar och tre glas rödvin...

Dagen idag känns som en enda stor transportsträcka tills det är dags att gå på akupunkturen. Jag är inte direkt nervös för det, tror jag, men lite spänd är jag.

Dag 1 - Fars Dag

Önskar att jag kunde ha ett annat besked till sambon än att min mens har kommit igång på allvar. Inte riktigt som vanligt, men tillräckligt för att det skall vara kört.

På Fars Dag av alla dagar.

Och inte nog med att jag gör honom och mig själv besviken, nu gör jag även andra besvikna. Som mamma och pappa. Och kanske några av er...?

Men ett stort grattis till alla Pappor! Nästa år hoppas jag på att sambon får vara med er och fira.

Dag 32 - Ledsen

Har precis kommit hem från min syster som jag hjälpt flytta lite idag. Men jag är helt slut psykiskt och jag känner mig jätteledsen. Vill bara ge upp allt. Vad är det för mening, kommer det någonsin att hända???

Jag har inte sagt något till sambon ännu. Men han har inga förhoppningar heller. Men jag är så trött på att göra honom, på att göra oss, besvikna varje månad. Jag känner mig så in i helsikes värdelös just nu. Huvudet känns tungt, men tomt.

Dag 32 - Plus 4 [Kört]

Som jag visste. Men det känns ok, hade inga riktiga förhoppningar alls den här gången, utan det är bara ett suckande konstanterande att det är dags nu igen.

Mensvärken har satt igång svagt och tant brun är här nu.

Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Dag 31 - Plus 3

Har letat lite på nätet och det verkar som att det är väldigt vanlig och framför allt bra att börja med akupunktur innan en IVF. Akupunkturen gör väl inte att man kan bli lättare gravid i större utsträckning, men den ökar blodtillförseln till livmodern vilket är viktigt då ägget skall fästa. Dessutom används akupunktur för att lindra smärtor vid äggplock.

Känns som att det verkligen är en jättebra idé att börja med detta! Vad jag har hittat är att det är lämpligt att börja 1½ månad innan IVF! Perfekt! Fast för oss blir det ju 1½ månad innan medicineringen startar, sedan dröjer det väl ca 5 veckor till själva IVF:en.

Sedan kan akupunkturen hjälpa mot kraftig mensvärk. Det sades zonterapin också göra, men det gjorde den inte. Men vi får se om det kan hjälpa nu, har nämligen fruktansvärda smärtor.

Sedan kom jag på att vi har ju bidrag från jobbet till massage! Så nu skall jag beställa tid för en hel timmes helkroppsmassage och även ljusterapi i december. Jag har även ett presentkort på en rygg- och nackmassage som jag har glömt att utnyttja! Så här skall slappnas av! Och jag slipper handla julklappar i år också, vi har beslutat att bara barnen skall få i släkten, så det är skönt att slippa den stressen.

Ingen mens idag ännu, men enligt schema är det dags för Tant Brun att stövla in imorgon.

Dag 30 - Plus 2

Har lite blandade känslor just nu. Har varit på undersökning inför akupunkturbehandlingen. Där hittade man mycket obalanser i min kropp som stämmer bra överrens med min egen uppfattning. Det var dålig sömn, stress och spänning, magproblem och ryggproblem. Lätt att få urinvägsinfektion (hade mkt när jag var yngre, men inte nu), huvudvärk och ont över axlarna. Det var så mycket att hon var osäker på hur hon skulle behandla mig - vilken sida hon skulle koncentrera sig på. Det var under- och överfunktioner hit och dit. Det var så mycket att jag inte kommer ihåg allt.

Men sedan fick jag berättat anledningen till att jag var där. Då förklarade det en hel del sa hon. Vad vi skall koncentrera oss på, förutom hormoner och äggstockar är att få ner stressen. Och det är väl det jag känner själv, eftersom jag börjar dra mig undan igen och jag glider ner i det stora mörka hålet. Fan det här året är snart slut. Ett till år har gått utan att jag har varit i närheten att bli gravid. Allt har gått åt pipan.

Pratade lite med min mamma, som sa att hon inte trodde på akupunktur alls. Det gjorde mig ledsen och det stöttar inte mig alls. Men visst, jag förstår hennes skeptism, jag var själv lite skeptisk när jag börjde med zonterapi men jag var villig att testa, men jag förväntade mig inget. Men när jag såg vad det gjorde med mig... då försvann all min misstro och istället ångrade jag att jag inte gjort detta innan alla hormonbehandlingar. Jag har läst så mycket information om infertilitet under de här åren, och jag har stött på akupunktur många gånger. Så jag har min egen uppfattning. T ex i Danmark får man använda sig av "landstingspengen" för alternativa behandlingar som akupunktur och zonterapi istället för hormonbehandlingar.

I första hand skall akupunkturen få mig att må bättre. I andra hand skall den hjälpa mig att bli gravid. Fast jag antar att sambon får väl vara med på ett hörn igen också! ;-)

Men jag har inga höga förväntningar. Bara en liten spirande känsla av något nytt.

Dag 29 - Plus 1

Så idag är det dag 29/28. Ibland när jag tänker över det här så rycker jag bara på axlarna. Men i nästa stund vill jag bara hem och lägga mig under täcket och vägra gå upp. Varför måste jag vara så stark hela tiden för? Jag vill kurra ihop mig till en boll och bara gråta och tycka synd om mig själv och bli omhändertagen. Men nej då, jag sitter snällt på jobbet med mina stora högar, och när jag kommer hem finns det massvis att göra så jag hinner inte tycka synd om mig.

Ibland vill jag bara SKRIKA. Bara skrika ett illvrål rätt ut. Högt och länge. Och sedan förbanna världen för att den inte kan hjälpa mig. *suck*

Min temp planar ut, det känns som att det "händer" inget i kroppen just nu, utan den väntar bara på att progesteronet skall avta så att mensen kan komma igång.

Men en liten reflektion över mitt sätt att skriva: Varför känns det som att "jag" och "min kropp" är två olika individer, den ena kan jag styra men inte den andra???

Dag 28 - Dagen före IM

Men det känns inte ett dugg spännande. Bara frustration. Tänk för två år sedan skulle jag hoppat jämfota om jag hade nått den här dagen utan en droppe blod.

Jag har inte köpt några graviditetstester, de har ju tagit slut för mig. Dels så tror jag att det är fullständigt onödigt men dels finns det en gnutta i mig som tror att om jag INTE köper några - då kanske jag behöver ha dem?!

Men IM känns ändå inget speciellt när jag vet att mensen ändå blir en vecka försenad pga progesteronet. Tempen planar ut nu, det känns som kroppen har lagt sig till vila för att vänta in tantens förargliga besök.

Jag ser i alla fall fram emot hälsoundersökningen, det skall bli otroligt intressant och se vad de kan komma fram till.

Skulle så gärna vilja skriva något roligare inlägg än dessa deppiga, men tyvärr... Men någon gång hoppas jag att kunna fylla den här bloggen med VUL bilder och en massa kontrollinformationer.

Men tills dess... tills dess kämpar vi på.
God Natt!

Dag 27 - Jobbig natt

Inatt har jag drabbats av biverkningarna. Det har varit bättre än tidigare cykler, men inatt var det jobbigt. Vaknar ofta, mår pyton när jag vaknar och svettas som en gris. Av med täcket, på med täcket. Väcker katterna när jag vrider mig av och an som får för sig att leka när matte ändå är vaken...

Men fy vilket väder. Igår på kyrkogården öste det ner. Men oj så vacker det var och fullt med folk, trots att det var sent (19-tiden) och att det regnade. Gick upp till Minneslunden och tände mitt ljus och la ner min gravblomma som var format som ett hjärta. "Saknar dig Farfar. Kram." Det var skönt att bara stå där ensam och tänka, trots regnet som öste ner och rann ner för min regnjacka och ner på mina tunna byxor som snabbt blev dyblöta och iskalla. Men jag blev lite tagen av stunden. Jag bad farfar att lägga in ett gott ord för oss däruppe.

Nåväl, det blir inget trädgårdsarbete idag iaf. Hade en del visset jag kunde ta bort och även en hel del ogräs - desto mindre att göra till våren. Här vräker det ner och blåser något så fruktansvärt. Nej - idag håller jag mig inne och städar i källaren!

Dag 26 - En dag närmare IM

Och då kommer förhoppningarna smygandes. Tänk om? Man känner efter över allt, halsbrännan och illamåendet igår kväll, idag trött och illamående - jag sov ända till halv tio idag! Men allt jag känner har jag känt så många gånger förut...

Istället tittar jag på vad jag inte känner. Jag har inte haft molvärk som jag brukar ha, och inte lika ont i brösten som vanligt. Funderar på om jag skall beställa graviditetstester ändå så jag har de på tisdag/onsdag?

(Vet ni hur svårt det är att skriva när en stor skogis har grenslat ens arm och trampar med sina stora tassar på den samtidigt som han biter mig i handen?! *gose*)

Nåväl, det börjar dra ihop sig till kväll och jag skall hoppa ur mina snickarbyxor och ge mig av till kyrkogården för att tända ett ljus och skänka en liten tanke till en som inte längre finns bland oss...

Dag 25 - Äntligen helg!

Så då var det helg igen! Kostade på mig att sluta lite tidigare idag. Har nu varit och storhandlat och insett att människor är verkligen superstressade när det är helg trots att de flesta säkert slutade efter lunch eller tagit dagen ledig. Höll på att krocka idag när vi stod i kö med en som äventyrade sina barn genom att köra om på trottoaren i en rätt så bra fart, och höll på att rämma rätt in i mig när jag svängde höger... Bara för att han inte orkar vänta i två minuter till...

Och fullt med folk i affären. Efter jag kom hem från handlingen förra veckan kom jag på att jag inte såg en enda mage! Inte någon alls! Och idag tänkte jag inte direkt på det - men jag blev fullkomligt attackerad med magar - den första hade en riktigt stor mage med bebiströja. Sedan var de överallt vart jag än gick...

Men jag bryter inte ihop när jag ser en mage, eller är missunnsam. Jag blir bara påmind om min egen situation, blir lite sorgsen och en skopa avund. Samma sak när jag ser en mamma ute och gå med sin barnvagn, vilket man ser varje dag. Men jag är fast besluten att en gång själv stoltsera där - både med mage och sedan med vagn!

Dag 25 - Akupunktur

Tog kontakt med ett kinesiskt center igår. Jag skall på en hälsoundersökning nästa vecka. De skall undersöka mina obalanser i kroppen och vi skall lägga upp en behandlingsplan.

Känns otroligt bra och jag tror verkligen att sådant här kan fungera. När jag testade zonterapi kände jag hur kroppen förändrades, hur mina cykler normaliserades. Jag själv blev lugnare och mer harmonisk. Jag kände att jag mådde bra. Tyvärr var det svårt att få tider, och jag behövde gå där oftare än vad jag gjorde tror jag. Jag slutade när jag fick en urusel cykel med det sämsta progesteronresultatet hittills. Och det blev dyrt.

Jag känner att jag håller på och tappa fotfästet en del. Därför tror jag att detta kan göra mig gott innerst inne, även om det inte skulle bli några barn av det. Jag behöver det för min egen skull. Bättre att ta det nu, innan jag mår sämre. Så det inte blir som förra året.

Dag 24 - Ledsen II

Läste precis nu den gripande berättelse på AFF om ett par som fick en dotter som vände om och försvann... Den är både vacker och så ofantligt sorglig.

Det var skönt att äntligen få gråta (sitter ensam på jobbet nu). Så frukansvärt orättvist att att hennes tid på jorden var så kort...

Dag 24 - Ledsen

Vaknade imorses och kände mig jätteledsen. Ögonen och ansiktet känns svullna precis om jag har gråtit. Och det är det enda jag vill, att bara få storgråta.

Vill inte vara med längre. Vill bara leta upp en stor jävla sten och lägga mig där under och vägra komma ut på längre. Just nu orkar jag inte bry mig om något. Inget känns kul längre, okar inte ens skylta upp med min falska glada fasad idag.

Livet känns just nu jävligt orättvist. Och inte är det roligare när man läser om folk som blivit gravida trots spiral.

VARFÖR?

Dag 23 - Finnarna anfaller!

Och nej, jag tänker inte på våra bastubadande grannar i öster, utan på dessa finnar som just nu invaderar min haka!

Jag är 31 - inte 15!!! Men med alla dessa hormoner i kroppen så verkar den gärna vilja tro det... I vanliga fall, i mitt normala liv utan massa hormoninjektioner, så kan jag ibland få EN finne lagom till mens. Men med pergon började de sakta ta över hakan och delar av pannan (tack och lov syns inte dem, håret är i vägen, och nu med sprutor ihop med progesteron är det fullt krig!

Men, som den listige strateg jag är, så satte jag in en offensiv innan de slumrande rackarna hann vakna! ACO's Acnelösning, morgon och kväll. Tvätt med speciell tvål, kompletterar med ansiktsvatten och sedan en lotion.
Och resultatet? Nja, de har vaknat till liv nu, men de är inte alls som förra månaden, utan mindre. Så än så länge ser jag ut att vinna!

Dag 22 - Empty arms

Den här tycker jag är så väldigt vacker men på ett ledsamt sätt. Den berör otroligt mycket. Den sammanfattar mycket av våra känslor. Hur spännande allt var i början, hur vi såg fram emot verkstaden. Och vår spända väntan efter vårt första barn.

Sedan kom andra känslor. Sorgen. Frustrationen. Rädslan.

Empty arms

Så älskade lilla barn, vi väntar på dig, dröj inte mer nu...